....till skribenter från nio organisationer, därav flera kristna, som i Östgöta-Correspondenten (20/1) påminner om Martin Luther Kings ord under Vietnamkriget: "Ett land som år efter år fortsätter att spendera mer pengar på militärt försvar än på social förbättring närmar sig en andlig död". Och de tillägger: ”Dessa ord är lika aktuella idag. Medan 1,2 miljarder människor lever i djup fattigdom och 30 000 barn dör varje dag av fattigdomsrelaterade orsaker, spenderade världens länder 8 000 miljarder kronor på vapen, bara under 2007. För endast en tiondel av detta belopp skulle vi kunna uppfylla millenniemålen som handlar om sådant som att halvera fattigdomen, begränsa barn- och mödradödligheten och låta alla barn få gå i skolan.”
....till Sveriges Radios program Ring P1, som (29/1) tog in ett inlägg från Tyresöbon Åsne Liedén, där hon bland annat sa: ”Massakern i Gaza kan bli startskottet för sanktioner mot Israel. I väntan på att världssamfundet reagerar kan vi alla bidra genom att vägra köpa varor från Israel. Om Israel långsiktigt skall överleva som nation så måste ockupationspolitiken upphöra. Genom sitt omänskliga och folkrättsvidriga uppträdande förlorar Israel alltmer i respekt från omvärlden. Vi vet att det finns människor och organisationer inne i Israel som vill ha en tvåstatslösning och leva i fred med sin grannar. Dessa måste stödjas. Efter 40 år av ockupation och ömsesidiga terrorhandlingar är det uppenbart att parterna inte klarar av att lösa detta själva. Internationella starka påtryckningar och kanske fredsbevarande styrkor måste till för att en varaktig fredslösning skall bli av”.
....till Anders Johansson, som i Aftonbladet (28/1) skriver om hur Dagens Nyheters Lisa Bjurwald förfasar sig över ”den befängda kopplingen mellan nazisternas offer på 1930- och 1940-talen och staten Israels agerande i dag”. Johansson replikerar: ”Någon borde upplysa henne om att den som är mest angelägen om att göra den kopplingen är den israeliska staten själv.”
....till Göteborgs-Posten som (26/1) publicerar en debattartikel av ledande företrädare för Svenska Freds, Svenska Afghanistankommittén och Rädda Barnen. De skriver bland annat: ”Utländska militära insatser bör begränsas till att stödja uppbyggnaden av den afghanska armén och främja enskilda afghaners säkerhet. Politiskt måste en inhemsk afghansk dialog främjas. Afghanistans grannar måste förmås respektera landets självständighet. USA:s War on Terror måste avbrytas och respekten för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer återställas. Biståndsinsatserna måste orienteras mot förbättringar för fattiga afghaner och stödja en decentralisering av den afghanska staten. Bistånd via de civil-militära regionala återuppbyggnadsgrupperna (PRT) bör avbrytas.”
....till förre kabinettssekreteraren och FN-ambassadören Pierre Schori, som i Aftonbladet (27/1) skriver: ”USA:s invasion av Irak 2003 fick en rasande Kofi Annan att överväga att avgå. Han valde att stanna för att värna folkrätten och världsorganisationens anseende. Säkerhetsrådet hade ju trots alla George W Bushs brutala påtryckningar vägrat att gå med i ett illegalt krig. Kofi Annans efterträdare har ställts inför ett liknande dilemma. Under Ban Ki-Moons besök i Israel bombades FN:s högkvarter i Gaza. Även han blev rasande. FN-chefens vrede späddes på i Gazas ruiner där tusentals värnlösa har massakrerats och traumatiserats i de massiva israeliska angreppen mot civila mål som polisstationer, ambulanser moskéer, ministerier och bostäder. Två hundra palestinier dödades denna första dag.”
....till Tyresö närradioförening, som inbjuder till en träff i Kulturcaféet i Föreningsgården vid Nyboda skola tisdag den 3 februari kl 19. Tyresöradions framtid skall diskuteras och vi bjuds både på drycker och tilltugg. Alla välkomna!
....till journalisten och författaren Johan Romin, som lördag den 7 februari kl 13 inleder ett möte i Hörsalen i biblioteket Tyresö centrum. Ämnet är Johans bok ”Desertören och Vietnamkriget”
....till de många som i dessa dagar använder Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 för att sätta in medlemavgiften, 200 kr för enskild, 80 kr för familjemedlem.
fredag, januari 30
lördag, januari 24
STAAFF, BJÖRKLUND OCH RYSSKRÄCKEN
En av mina favoriter bland svenska politiker råkar vara Karl Staaff, Det brukar glädja liberala vänner men förbrylla kamrater vänsterut.
Staaff (1860-1915) var de första åren av 1900-talet liberal partiledare och i två omgångar också statsminister, andra gången 1911-14 efter det första valet med allmän rösträtt, låt vara endast för män. Han tvangs att avgå efter den så kallade borggårdskrisen. Det var när en massa människor i det så kallade bondetåget kom till Stockholm för att protestera och uppvaktade Gustav V. Kungen höll då ett tal där han oparlamentariskt tog avstånd från sin egen regering.
Bakgrunden var att den socialliberala regeringen i den tidens fattiga Sverige ville satsa på sociala reformer, bland annat på en blygsam pensionsreform. Högern ville ha pansarbåtar i stället. En förgrundsfigur i den inflammerade debatten var forskningsresanden Sven Hedin, då en nationalhjälte, den siste svensk som adlades, dessutom kungens vän. 1912 spreds hans rysshatiska bok ”Ett varningsord” i den fantastiska upplagan av en miljon exemplar. Bland andra var många av Sveriges präster bokens kolportörer, drottning Victoria dess beskyddarinna.
Efter sin avgång utsattes Karl Staaff för en otäck förtalskampanj. Professor Mittag-Leffler tillhörde de mest infama och i Östermalms fina salonger fimpade herrarna sina cigarrer i askkoppar, som hade den hatade statsministerns bild i botten. Karl Staaff levde bara ett år efter sin avgång och kanske blev han rentav en martyr för demokrati, parlamentarism och antimilitarism, ett offer för kunga-, herre- och militärmakt.
Nu var det ingalunda pansarbåtar som räddade Sverige undan första världskriget utan en gemensam skandinavisk neutralitetsdeklaration.
Men rysskräcken försvann inte. Tvärtom, när Ryssland blev kommunistiskt nådde den nya höjdpunkter –eller snarare bottennivåer. Vid det så kallade kosackvalet 1928 blev valkampanjen ovanligt hätsk. Högern hetsade med att en seger för arbetarpartierna betydde att medborgarnas sparpengar skulle fråntas dem. Ja, en affisch visade hur vita kvinnor såldes som slavar till mörkhyade uppköpare. Kosackerna väntade runt hörnet för att få skända svenska kvinnor.
Vi minns ju de många somrar när ryska ubåtar påstods vimla i våra vatten praktiskt taget varje vecka. Dessa tusentals larmrapporter har sedermera visat sig vara mediehysteri eller skicklig propaganda i den russofobiska traditionen
Nu går folkpartiledaren Jan Björklund ut med kravet på svensk militär upprustning. Han gör det med den gamla invanda motiveringen, hotet från Ryssland. Han drämmer rentav till med kriget i Kaukasus i höstas. Men ryssarna ingrep när det västligt stödda Georgien angrep Sydossetien. Låter vi svenskar bara bli att försöka återta Åland eller Ösel vill nog inte Ryssland oss något ont.
Efter kommunismens fall har Ryssland faktiskt nedrustat mera än kanske något annat land. Nu rustar man upp på nytt. Men i fredsforskningsinstitutet Sipris senaste årsbok kommer Ryssland i fråga om militärutgifter efter Storbritannien, Frankrike och Tyskland. USA med nästan hälften av hela världens rustningskostnader satsar femton (!) gånger mer än Ryssland på militära rustningar. Och det är ju inte Ryssland som det senaste decenniet med förödande konsekvenser angripit Jugoslavien, Afghanistan och Irak. Åtminstone två av dessa anfallskrig var folkrättsvidriga.
Jan Björklund får faktiskt mothugg av den moderate försvarsministern Sten Tolgfors. Hur skulle Karl Staaff ha uppfattat det här? Han som för ett sekel sedan manövrerades bort av dåtidens höger torde ha blivit åtskilligt bedrövad över att hans nutida liberale arvtagare i militaristisk iver utnyttjar rysskräcken i ett politiskt utspel, som inte ens högerns arvtagare i dag går med på?
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFöreningens Radio Tuff (nr 1221) 2009-01-25
Staaff (1860-1915) var de första åren av 1900-talet liberal partiledare och i två omgångar också statsminister, andra gången 1911-14 efter det första valet med allmän rösträtt, låt vara endast för män. Han tvangs att avgå efter den så kallade borggårdskrisen. Det var när en massa människor i det så kallade bondetåget kom till Stockholm för att protestera och uppvaktade Gustav V. Kungen höll då ett tal där han oparlamentariskt tog avstånd från sin egen regering.
Bakgrunden var att den socialliberala regeringen i den tidens fattiga Sverige ville satsa på sociala reformer, bland annat på en blygsam pensionsreform. Högern ville ha pansarbåtar i stället. En förgrundsfigur i den inflammerade debatten var forskningsresanden Sven Hedin, då en nationalhjälte, den siste svensk som adlades, dessutom kungens vän. 1912 spreds hans rysshatiska bok ”Ett varningsord” i den fantastiska upplagan av en miljon exemplar. Bland andra var många av Sveriges präster bokens kolportörer, drottning Victoria dess beskyddarinna.
Efter sin avgång utsattes Karl Staaff för en otäck förtalskampanj. Professor Mittag-Leffler tillhörde de mest infama och i Östermalms fina salonger fimpade herrarna sina cigarrer i askkoppar, som hade den hatade statsministerns bild i botten. Karl Staaff levde bara ett år efter sin avgång och kanske blev han rentav en martyr för demokrati, parlamentarism och antimilitarism, ett offer för kunga-, herre- och militärmakt.
Nu var det ingalunda pansarbåtar som räddade Sverige undan första världskriget utan en gemensam skandinavisk neutralitetsdeklaration.
Men rysskräcken försvann inte. Tvärtom, när Ryssland blev kommunistiskt nådde den nya höjdpunkter –eller snarare bottennivåer. Vid det så kallade kosackvalet 1928 blev valkampanjen ovanligt hätsk. Högern hetsade med att en seger för arbetarpartierna betydde att medborgarnas sparpengar skulle fråntas dem. Ja, en affisch visade hur vita kvinnor såldes som slavar till mörkhyade uppköpare. Kosackerna väntade runt hörnet för att få skända svenska kvinnor.
Vi minns ju de många somrar när ryska ubåtar påstods vimla i våra vatten praktiskt taget varje vecka. Dessa tusentals larmrapporter har sedermera visat sig vara mediehysteri eller skicklig propaganda i den russofobiska traditionen
Nu går folkpartiledaren Jan Björklund ut med kravet på svensk militär upprustning. Han gör det med den gamla invanda motiveringen, hotet från Ryssland. Han drämmer rentav till med kriget i Kaukasus i höstas. Men ryssarna ingrep när det västligt stödda Georgien angrep Sydossetien. Låter vi svenskar bara bli att försöka återta Åland eller Ösel vill nog inte Ryssland oss något ont.
Efter kommunismens fall har Ryssland faktiskt nedrustat mera än kanske något annat land. Nu rustar man upp på nytt. Men i fredsforskningsinstitutet Sipris senaste årsbok kommer Ryssland i fråga om militärutgifter efter Storbritannien, Frankrike och Tyskland. USA med nästan hälften av hela världens rustningskostnader satsar femton (!) gånger mer än Ryssland på militära rustningar. Och det är ju inte Ryssland som det senaste decenniet med förödande konsekvenser angripit Jugoslavien, Afghanistan och Irak. Åtminstone två av dessa anfallskrig var folkrättsvidriga.
Jan Björklund får faktiskt mothugg av den moderate försvarsministern Sten Tolgfors. Hur skulle Karl Staaff ha uppfattat det här? Han som för ett sekel sedan manövrerades bort av dåtidens höger torde ha blivit åtskilligt bedrövad över att hans nutida liberale arvtagare i militaristisk iver utnyttjar rysskräcken i ett politiskt utspel, som inte ens högerns arvtagare i dag går med på?
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFöreningens Radio Tuff (nr 1221) 2009-01-25
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1221) 09-01-25 till....
....till Tuff-bladet jan-mars 2009, som senaste veckan skickades ut till de uppåt 400 medlemmarna. Där framkom att 2008 hela 300 000 kr skickades till indiska partners.Till Afghanistan, Belgrad och Guatemala sammanlagt drygt 30000 kr. Inte illa för en lokalförening
....till det totalt idealistiska sätt som Tuff sköter biståndet på och vilket också påpekas i Tuff-bladet. Dels sker allt arbete helt oavlönat, så vartenda öre skickas till mottagarna utomlands, dels har föreningen inga offentliga bidrag, så verksamheten drabbar inte heller skattebetalarna. Gammaldags kanske men i den stolta folkrörelsetraditionen och det visar att vi i Tuff litar på stödet från våra medlemmar
....till Rädda barnen, som under Gazakriget i ett pressmeddelande dystert skrev: ”Att skydda civilbefolkningen och att kunna ge humanitärt bistånd är grundläggande i folkrätten men den internationella rätten efterlevs inte av någon part”
....till Jon Jordås som i Aftonbladet (21/1) skriver under rubriken ”Så skolas vi till martyrer”. Han börjar med att berätta om Hamas barnprogram. Där finns det judehatande jättebiet Nahoul, som vill att muslimska barn ska bli martyrer. Det verkar sjukt, tycker han och påminner om att Eli Göndör (DN 15/1) rentav anser att Hamas’ martyrideologi är orsaken till de många civila dödsoffren i Gaza. Men Jordås tycker att vi i väst också borde kika på vår egen bakgård, det vill säga på alla filmer, där folk dödas i massor. Men vi kallar inte de dödade för martyrer utan för hjältar. Han skriver: ”Faktum är att nödvändigheten av krig och det stolta offret går igen i fler filmer från våra delar av världen än jag skulle kunna räkna upp.” Och hans slutkläm lyder: ”Alla stridande sidor har behov av folk som är beredda att dö, vare sig det är Hamas, Israel eller USA. Det behovet tillfredsställs bland annat genom propaganda, riktad till både vuxna och unga. Den kommer genom media, barnprogram och spelfilmer, beroende vad som passar kulturen bäst. Att vi sedan tror att bara den ena sidan ägnar sig åt sådant, ja, det visar tydligt hur sjukt det hela är.”
....till den israeliske fredsveteranen Uri Avnery som Lotta Schüllerqvist skriver om i DN (18/1). Han förklarar okänsligheten inför palestiniernas lidande med den judiska självbilden: ”Varje israeliskt barn lär sig redan i förskolan, att judarna alltid varit förföljda och att alla vill döda oss. Det som händer nu uppfattas som en fortsättning på detta –det är inbyggt i folkets mentalitet. Det finns inga moraliska gränser för vad vi anser oss ha rätt att göra för att skydda oss, för vårt lidande är större än alla andras”.
....till diskussionscaféet Filosofika, som nu har en ny träff. Ämne: Bör vi överge globaliseringen? Inledare: Göran Flodman, som gjort en sammanfattning (se nedan). Välkommen tisdag den 27 januari kl 19 till Tuff-lokalen Myggdalsv. 80
....till Tyresö Kultur, som samarrangerar med Tuff ett möte med Johan Romin, Tyresökillen som i höstas kom ut med boken ”Desertören och Vietnamkriget”. Johan inleder i Hörsalen Tyresöbibliotek lördag den 7 februari kl 13
....till alerta lyssnare, som hör av sig med omdömen och ibland också med rätta påpekar felaktigheter eller språkliga grodor. Senast hörde Mariana Larsson i Fårdala av sig. Det var med anledning av att vi i förra veckans Radio Tuff hade givit välförtjänta rosor till två kvinnor, som vi påstod ”fyllde jämt” Mariana invänder humoristiskt: ”Jag beklagar de två stackars kvinnorna som enligt veckans krönika jämt fyller år. Visst, det skulle ge mer till insamlingarna men….. ev fyller kvinnorna jämna år eller hur?”
....till det totalt idealistiska sätt som Tuff sköter biståndet på och vilket också påpekas i Tuff-bladet. Dels sker allt arbete helt oavlönat, så vartenda öre skickas till mottagarna utomlands, dels har föreningen inga offentliga bidrag, så verksamheten drabbar inte heller skattebetalarna. Gammaldags kanske men i den stolta folkrörelsetraditionen och det visar att vi i Tuff litar på stödet från våra medlemmar
....till Rädda barnen, som under Gazakriget i ett pressmeddelande dystert skrev: ”Att skydda civilbefolkningen och att kunna ge humanitärt bistånd är grundläggande i folkrätten men den internationella rätten efterlevs inte av någon part”
....till Jon Jordås som i Aftonbladet (21/1) skriver under rubriken ”Så skolas vi till martyrer”. Han börjar med att berätta om Hamas barnprogram. Där finns det judehatande jättebiet Nahoul, som vill att muslimska barn ska bli martyrer. Det verkar sjukt, tycker han och påminner om att Eli Göndör (DN 15/1) rentav anser att Hamas’ martyrideologi är orsaken till de många civila dödsoffren i Gaza. Men Jordås tycker att vi i väst också borde kika på vår egen bakgård, det vill säga på alla filmer, där folk dödas i massor. Men vi kallar inte de dödade för martyrer utan för hjältar. Han skriver: ”Faktum är att nödvändigheten av krig och det stolta offret går igen i fler filmer från våra delar av världen än jag skulle kunna räkna upp.” Och hans slutkläm lyder: ”Alla stridande sidor har behov av folk som är beredda att dö, vare sig det är Hamas, Israel eller USA. Det behovet tillfredsställs bland annat genom propaganda, riktad till både vuxna och unga. Den kommer genom media, barnprogram och spelfilmer, beroende vad som passar kulturen bäst. Att vi sedan tror att bara den ena sidan ägnar sig åt sådant, ja, det visar tydligt hur sjukt det hela är.”
....till den israeliske fredsveteranen Uri Avnery som Lotta Schüllerqvist skriver om i DN (18/1). Han förklarar okänsligheten inför palestiniernas lidande med den judiska självbilden: ”Varje israeliskt barn lär sig redan i förskolan, att judarna alltid varit förföljda och att alla vill döda oss. Det som händer nu uppfattas som en fortsättning på detta –det är inbyggt i folkets mentalitet. Det finns inga moraliska gränser för vad vi anser oss ha rätt att göra för att skydda oss, för vårt lidande är större än alla andras”.
....till diskussionscaféet Filosofika, som nu har en ny träff. Ämne: Bör vi överge globaliseringen? Inledare: Göran Flodman, som gjort en sammanfattning (se nedan). Välkommen tisdag den 27 januari kl 19 till Tuff-lokalen Myggdalsv. 80
....till Tyresö Kultur, som samarrangerar med Tuff ett möte med Johan Romin, Tyresökillen som i höstas kom ut med boken ”Desertören och Vietnamkriget”. Johan inleder i Hörsalen Tyresöbibliotek lördag den 7 februari kl 13
....till alerta lyssnare, som hör av sig med omdömen och ibland också med rätta påpekar felaktigheter eller språkliga grodor. Senast hörde Mariana Larsson i Fårdala av sig. Det var med anledning av att vi i förra veckans Radio Tuff hade givit välförtjänta rosor till två kvinnor, som vi påstod ”fyllde jämt” Mariana invänder humoristiskt: ”Jag beklagar de två stackars kvinnorna som enligt veckans krönika jämt fyller år. Visst, det skulle ge mer till insamlingarna men….. ev fyller kvinnorna jämna år eller hur?”
fredag, januari 23
GLOBALISERING. FÖR OCH EMOT
(Under många år har Tuffs uppskattade diskussionscafé med det vitsiga namnet FILOSOFIKA funnits. Initiativtagare och samtalsledare har Göran Flodman varit. Han har gjort andra utomordentliga insatser i Tyresö Uland- och FredsFörening (TUFF), bland annat som föreningens ordförande 1974-82.
Tisdagen den 27 januari 2009 kl 19 är det en ny träff i Filosofika. Alla välkomna till Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80 i Tyresö. Inför mötet har Göran lämnat några synpunkter. Se nedan)
-------------------------------------
A: Vad är globalisering?
Globalisering innebär att en massa kommunikationsspärrar mellan länder har raserats under senare år. Lite som Columbus på 1400-talet när han upptäckte att det fanns en strand på andra sidan av Atlanten. Där fanns det kanske guld att hämta? Orsaken i vår tid är nog i första hand den exceptionella tekniska utvecklingen – jetflyg först, sen datorer, internet, mobiltelefoner och annat.Först var det väl semesterresenärer som upptäckte att man nu kunde åka billigt till Mallorca och ännu längre bort till exotiska länder som Thailand och Indonesien.Sen upptäckte folk också att det gick att göra pengar på den ökade öppenheten och de nya kontakterna. En ny kolonisation har man kallat det, men nu en ekonomisk kolonisation.Nästa steg blev att allt fler stater hjälpte till med att underlätta kontakterna genom att sänka tullar och andra hinder för den globala handeln, alltså ökad liberalisering. Och det är där vi är idag, kanske – kanske, om inte den senaste finanskrisen kommer att förändra världsbilden?
B: Vad är bra med globalisering?
Om man ska tro den allmänna opinionen så finns det inget som är bra med globaliseringen. Det är bara elände med den. Det var länge sedan man talade om världsmedborgarskap som ett honnörsord. Nu är globalisering dagens skällsord.Men liberaliseringen, som är en förutsättning för globaliseringen, medför ändå en rad obestridliga fördelar för både i-länder och u-länder.Man kan i korthet nämna: Människors medellivslängd ökar. Spädbarnsdödligheten minskar. Världshungern minskar. Analfabetismen minskar. Välståndet ökar i både i-länder och u-länder. Korruptionen minskar. Den globala ojämlikheten minskar. Demokratin sprider sig.Allt detta gäller förhållanden i det stora hela, statistiskt sett. Undantag finns och där är det framför allt stora delar av södra Afrika som utmärker sig negativt.
C: Vad är dåligt med globalisering?
Den listan är lång om man ska tro civilisationskritikerna: Den påminner till en del om EU-kritikernas argument. EU kan ju ses som en globalisering i miniformat.
1 En del länder ser globaliseringen som ett hot och isolerar sig därför ännu mer, typ Nordkorea och Burma. Det skapar politiska konflikter och ett lidande för folken som drabbas.
2 Kulturella och särskilt religiösa konflikter uppstår när folkgrupper som tidigare levt ganska isolerade nu konfronteras med varandra. Det leder ofta till separatiströrelser och i förlängningen terroristangrepp.
3 Den vanliga kriminaliteten förstärks också när gränserna rivs ner och kommunikationerna på annat sätt underlättas, särskilt genom internet. Gäller kanske mest påtagligt knarkhandeln och prostitution (trafficing)
4 Spridningen av epidemier ökar i och med att det är lättare att ta sig in och ut över nationella gränser.
5 Sen finns det ju också halvkriminell verksamhet där globala företag drar fördel av sin maktposition och utnyttjar fattiga människors underläge i uländer.
6 Ökad masskonsumtion ökar risken för miljöförstöring och förstärkt växthuseffekt.
7 Risken för en utsuddningen av olika folks kulturella särart ("avförtrollning"). Upplevs av många som en katastrofal förlust.
Tisdagen den 27 januari 2009 kl 19 är det en ny träff i Filosofika. Alla välkomna till Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80 i Tyresö. Inför mötet har Göran lämnat några synpunkter. Se nedan)
-------------------------------------
A: Vad är globalisering?
Globalisering innebär att en massa kommunikationsspärrar mellan länder har raserats under senare år. Lite som Columbus på 1400-talet när han upptäckte att det fanns en strand på andra sidan av Atlanten. Där fanns det kanske guld att hämta? Orsaken i vår tid är nog i första hand den exceptionella tekniska utvecklingen – jetflyg först, sen datorer, internet, mobiltelefoner och annat.Först var det väl semesterresenärer som upptäckte att man nu kunde åka billigt till Mallorca och ännu längre bort till exotiska länder som Thailand och Indonesien.Sen upptäckte folk också att det gick att göra pengar på den ökade öppenheten och de nya kontakterna. En ny kolonisation har man kallat det, men nu en ekonomisk kolonisation.Nästa steg blev att allt fler stater hjälpte till med att underlätta kontakterna genom att sänka tullar och andra hinder för den globala handeln, alltså ökad liberalisering. Och det är där vi är idag, kanske – kanske, om inte den senaste finanskrisen kommer att förändra världsbilden?
B: Vad är bra med globalisering?
Om man ska tro den allmänna opinionen så finns det inget som är bra med globaliseringen. Det är bara elände med den. Det var länge sedan man talade om världsmedborgarskap som ett honnörsord. Nu är globalisering dagens skällsord.Men liberaliseringen, som är en förutsättning för globaliseringen, medför ändå en rad obestridliga fördelar för både i-länder och u-länder.Man kan i korthet nämna: Människors medellivslängd ökar. Spädbarnsdödligheten minskar. Världshungern minskar. Analfabetismen minskar. Välståndet ökar i både i-länder och u-länder. Korruptionen minskar. Den globala ojämlikheten minskar. Demokratin sprider sig.Allt detta gäller förhållanden i det stora hela, statistiskt sett. Undantag finns och där är det framför allt stora delar av södra Afrika som utmärker sig negativt.
C: Vad är dåligt med globalisering?
Den listan är lång om man ska tro civilisationskritikerna: Den påminner till en del om EU-kritikernas argument. EU kan ju ses som en globalisering i miniformat.
1 En del länder ser globaliseringen som ett hot och isolerar sig därför ännu mer, typ Nordkorea och Burma. Det skapar politiska konflikter och ett lidande för folken som drabbas.
2 Kulturella och särskilt religiösa konflikter uppstår när folkgrupper som tidigare levt ganska isolerade nu konfronteras med varandra. Det leder ofta till separatiströrelser och i förlängningen terroristangrepp.
3 Den vanliga kriminaliteten förstärks också när gränserna rivs ner och kommunikationerna på annat sätt underlättas, särskilt genom internet. Gäller kanske mest påtagligt knarkhandeln och prostitution (trafficing)
4 Spridningen av epidemier ökar i och med att det är lättare att ta sig in och ut över nationella gränser.
5 Sen finns det ju också halvkriminell verksamhet där globala företag drar fördel av sin maktposition och utnyttjar fattiga människors underläge i uländer.
6 Ökad masskonsumtion ökar risken för miljöförstöring och förstärkt växthuseffekt.
7 Risken för en utsuddningen av olika folks kulturella särart ("avförtrollning"). Upplevs av många som en katastrofal förlust.
tisdag, januari 20
Tuff-bladet jan-mars 2009
(Tuff-bladet skickas till Tyresö Ulands-och Fredsförenings medlemmar)
Bistånd från Tuff 2008
Dags att summera fjolårets biståndsinsatser. Tuff betalade till
Indien 300 000 kr
Afghanistan 13 352 kr
Belgrad 12 000 kr
Guatemala 5000 kr
Våra indiska partners använde som förut bidragen mycket effektivt. De räckte märkligt nog till driften av två Tuff-skolor i fattiga Dharampur.
Ulla C Sellergren och afghanskan Nasira Omidy förmedlade pengarna till krigsdrabbade och nödli-dande i Afghanistan.
I Belgrad såg Lina Vuskovic till att fattiga gamla för pengarna fick medicin och julklappar.
I Guatemala stöddes ett projekt att utbilda 30 ”barfota” barnmorskor bland fattiga mayakvinnor.
Hjälpen går oavkortat
Vartenda insamlat öre skickas från Tuff till sitt ändamål. Medan andra biståndsorganisationer har upp till 20 procent i administrationskostnader, dvs. löner med mera, sker allt arbete i Tuff utan ett öre i ersättning. Det är i den stolta folkrörelse-traditionen.
Inga offentliga bidrag
Inte heller drabbar Tuffs bistånd skattebetalarna, då vi inte har några bidrag från stat och kommun. Det är kanske gammalmodigt – men tufft
Vi litar på medlemmarna....
Tuff är däremot helt beroende av sina medlemmar Så länge de stöder föreningen med medlems-avgifter och gåvor fortsätter Tuffs hårt kämpande aktivister att jobba på
....och på solidariska skolor
Merparten av pengarna till Indien har jobbats in av skolor, såsom Tyresö skola, Strandskolan Tyresö Kumla skola Tyresö, Bergtorpsskolan Täby, Allé-skolan Floda, Finningeskolan Strängnäs. Det är en följd av Tuffs intensiva informationsverksamhet under många år
Rekord i mangogram
Sedan länge har vi betecknat Tuffs mangogram som den ”perfekta presenten. De finns som ”I stället för blommor”, ”För att gratulera” och ”Till minne av” För 200 kr blir det minst 40 mangoträd fulla av vitaminrika frukter i Dharampurs fattiga byar. För 500 kr minst 100 träd etc. Fler kloka och solidariska människor än någonsin utnyttjade2008 den här möjligheten att lösa sina presentproblem. I fjol använde ett 50-tal mangogram för totalt 17595 kr. Inte underligt att det i Indien under 2008 kunde planteras 6500 träd och nu finns hopp om att 100 000 träd kan finnas 2009. Mangogram kan beställas på tuffmail@spray.se eller på telefon (Åke Sandin) 08 – 712 4463.
Gott om mer Tuffinformation:
Här på Tuff-bladet kan bara kortfattat berättas om föreningens mångskiftande verksamhet. Men mer information finns:
Radio Tuff,
som hörs söndagar kl 17 och sedan fyra gånger per dygn på 91,4 MHz (Stockholmstrakten), även på webben (världsvida) på
www.tyresoradion.se
Där kan man också höra de senaste 25 veckornas Radio Tuff och i fliken ”Sagt om 91,4” finns många lyssnaromdömen om Tyresöradio, inkl. Radio Tuff.
www.tuff.fred.se
Det är Tuffs hemsida, varje vecka uppdaterad av Bengt Citron med massor av Tuffinformation, t ex om de omfattande biståndsprojekten.
www.tuffsandin.blogspot.com
med över 600 texter från Radio Tuff: ”Veckans rosor”, krönikor av Åke Sandin, Marianne Stieger, Hampus Eckerman och Bengt Svensson.
Välkommen som aktivist!
Tuffs årsmöte är den 21 mars (se kalendariet). Då ska en ny styrelse utses. Den består av ett trevligt gäng, som gör en massa nytta men den behöver flera frivilligt jobbande människor. Hör av dig, så blir aktivisterna jätteglada
Bistånd från Tuff 2008
Dags att summera fjolårets biståndsinsatser. Tuff betalade till
Indien 300 000 kr
Afghanistan 13 352 kr
Belgrad 12 000 kr
Guatemala 5000 kr
Våra indiska partners använde som förut bidragen mycket effektivt. De räckte märkligt nog till driften av två Tuff-skolor i fattiga Dharampur.
Ulla C Sellergren och afghanskan Nasira Omidy förmedlade pengarna till krigsdrabbade och nödli-dande i Afghanistan.
I Belgrad såg Lina Vuskovic till att fattiga gamla för pengarna fick medicin och julklappar.
I Guatemala stöddes ett projekt att utbilda 30 ”barfota” barnmorskor bland fattiga mayakvinnor.
Hjälpen går oavkortat
Vartenda insamlat öre skickas från Tuff till sitt ändamål. Medan andra biståndsorganisationer har upp till 20 procent i administrationskostnader, dvs. löner med mera, sker allt arbete i Tuff utan ett öre i ersättning. Det är i den stolta folkrörelse-traditionen.
Inga offentliga bidrag
Inte heller drabbar Tuffs bistånd skattebetalarna, då vi inte har några bidrag från stat och kommun. Det är kanske gammalmodigt – men tufft
Vi litar på medlemmarna....
Tuff är däremot helt beroende av sina medlemmar Så länge de stöder föreningen med medlems-avgifter och gåvor fortsätter Tuffs hårt kämpande aktivister att jobba på
....och på solidariska skolor
Merparten av pengarna till Indien har jobbats in av skolor, såsom Tyresö skola, Strandskolan Tyresö Kumla skola Tyresö, Bergtorpsskolan Täby, Allé-skolan Floda, Finningeskolan Strängnäs. Det är en följd av Tuffs intensiva informationsverksamhet under många år
Rekord i mangogram
Sedan länge har vi betecknat Tuffs mangogram som den ”perfekta presenten. De finns som ”I stället för blommor”, ”För att gratulera” och ”Till minne av” För 200 kr blir det minst 40 mangoträd fulla av vitaminrika frukter i Dharampurs fattiga byar. För 500 kr minst 100 träd etc. Fler kloka och solidariska människor än någonsin utnyttjade2008 den här möjligheten att lösa sina presentproblem. I fjol använde ett 50-tal mangogram för totalt 17595 kr. Inte underligt att det i Indien under 2008 kunde planteras 6500 träd och nu finns hopp om att 100 000 träd kan finnas 2009. Mangogram kan beställas på tuffmail@spray.se eller på telefon (Åke Sandin) 08 – 712 4463.
Gott om mer Tuffinformation:
Här på Tuff-bladet kan bara kortfattat berättas om föreningens mångskiftande verksamhet. Men mer information finns:
Radio Tuff,
som hörs söndagar kl 17 och sedan fyra gånger per dygn på 91,4 MHz (Stockholmstrakten), även på webben (världsvida) på
www.tyresoradion.se
Där kan man också höra de senaste 25 veckornas Radio Tuff och i fliken ”Sagt om 91,4” finns många lyssnaromdömen om Tyresöradio, inkl. Radio Tuff.
www.tuff.fred.se
Det är Tuffs hemsida, varje vecka uppdaterad av Bengt Citron med massor av Tuffinformation, t ex om de omfattande biståndsprojekten.
www.tuffsandin.blogspot.com
med över 600 texter från Radio Tuff: ”Veckans rosor”, krönikor av Åke Sandin, Marianne Stieger, Hampus Eckerman och Bengt Svensson.
Välkommen som aktivist!
Tuffs årsmöte är den 21 mars (se kalendariet). Då ska en ny styrelse utses. Den består av ett trevligt gäng, som gör en massa nytta men den behöver flera frivilligt jobbande människor. Hör av dig, så blir aktivisterna jätteglada
lördag, januari 17
RUSSELL, NIETZSCHE OCH ISRAEL
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff har gjorts helt på frivilligbasis varenda vecka sedan 1985. Hörs första gången söndagar kl 17 och sedan fyra ggr per dygn under en vecka, dels på 91,4 MHz, dels på webben www.tyresoradion.se
-------------------------------------------------
(En Pax-krönika från 1988):
På flygplanet hem kom jag att tänka på Bertrand Russell. Han var en av de klokaste och märkligaste människor jag känner till. ”I decennier en centralfigur inom vetenskap, fredsrörelse, politik och –frestas men säga—erotik”, skrev jag häromåret i en recension av Gunnar Fredrikssons läsvärda bok Bertrand Russell – en intellektuell i politiken.
Russell hade redan i början av seklet skaffat sig ett världsrykte som matematiker och filosof. Ett halvt århundrade senare fick han nobelpriset, fast i litteratur.
Under första världskriget hamnade han i brittiskt fängelse för sin agitation mot kriget. Efter det andra världskriget blev han den internationella förgrundsgestalten i kampanjerna mot kärnvapen.
Han vägleddes av förnuftet och fick ofta kämpa i motvind. Alltså är han nu lite passé bland de trendlisor av båda könen som med känsla och opportunism dominerar debatten.
XXXX
Att jag började beundra Russell beror inte på att jag är särskilt filosofisk. Det var snarare hans kvickhet jag föll för. I sin ”Västerlandets filosofi” kvaddar han Friedrich Nietzsche. Denne filosof lanserade lång före Hitler läran om övermänniskan och hyllade den ”blonda besten”.
I motsats till Russell, som gifte sig fyra gånger, var Nietzsche ungkarl. Ändå trodde han sig veta hur vi andra karlslokar skulle bete oss: ”Går du till kvinnan, glöm ej din piska!” Russell kommenterade: ”Nio kvinnoe av tio skulle ha lurat av Nietzsche hans piska. Han visste detta och höll sig därför undan från dem”
Inte heller är det filosofi, som får mig att tänka på Russell, när jag flyger. Det beror på att jag bänkar mig längst bak i planet, där det gud hjälpe ännu är tillåtet att avnjuta ”hälsocigaretten” Vita Blend.
Russell blev 98 år, och det var rökningen som en gång räddade hans liv. I en flygkrasch strök nästan alla passagerare med. Russell, som satt längst bak och bolmade, klarade sig. Ännu har det inte inträffat, att ett flygplan baklänges dammar in i en bergvägg.
XXXX
Bara den skickligaste fotograf kan förvandla min arbetsskrubb till et kontorslandskap. Varför skickar så många ambitiösa människor de vidrigaste pappersluntor, medan så få skriver brev? Men en vecka borta från denna röra gör mig olycklig. Redan på Kastrup kastade jag mig alltså över svenska tidningar.
Milda makter! En notis förkunnade att en fredsförening ifrågasatte de diplomatiska förbindelserna med det land jag just besökt. Brottsplats: Tel Aviv. Där hade jag läst böcker, pratat med folk, njutit av damtennis och sovit som en snörvlande gris för att ta igen för många arbetsnätter.
Över boken ”I landet Israel” var det dock svårt att somna. Författare är Amos Oz, en kibbutzernas man, aktiv i Fred Nu. Egentligen skriver han bara av, vad hans israeliska och arabiska motståndare säger. För dessa förhårdnade är det ett förödande grepp.
XXXX
Hur kan just du åka till Israel just nu, frågar man på jobbet. Men vart ska jag då åka?
Till USA, som trakasserar Nicaragua och andra små fattiga länder? Till Sovjet som sedan åtta år massmördar ännu fattigare afghaner? Till Afrika där flera regimer plågar sina medborgare värre än de vita i Sydafrika? Till sympatiska Finland, vars flyktingpolitik är långt effektivare än apartheid? Till vänliga Österrike med gamle hitlerofficeren Kurt Waldheim som president? Till Kina, som skjuter oppositionella i sitt sedan decennier ockuperade Tibet? Till Indonesien, som våldtar Östtimor? Till Frankrike, som stoltserar med sin kultur men som sprider kärnvapenbarbari i Stilla havet?
Kanske till Indien, där man mellan våldsutbrotten framhåller tjusiga traditioner. bland annat från Gandhi? Kan jag ens bo kvar i det land där den demokratiskt valde statsministern skjuts ner på öppen gata, och där man girigt förser massmördarna med vapen, både legalt och illegalt?
Hur fan avbryter man de diplomatiska förbindelserna med Sverige? I nästa liv får jag väl bli Hasse Alfredssons pingvin uppe på Nordpolen. Nästan änglavit, i den vitaste omgivning, men utan en enda vit Blend.
XXXX
TV är ett lika suggestivt som selektivt medium. Vi upprördes alla av israeliska soldaters misshandel av palestinska fångar, som otäckt länge fick erfara hur det känns när deras stenar träffar en människokropp. Ändå skulle jag skatta mig lycklig att få utstå denna smärta framför att vara i ett palestinskt läger som angrips av israeliska flyget, eller att tvingas marschera genom ett irakiskt minfält. Det lär finnas grader också i helvetet.
Två dagar före sin död dikterade Bertrand Russell sitt sista uttalande: ”Att anföra grymheter i det förflutna för att rättfärdiga sådana i dag är grovt hyckleri”. Det var adresserat till Israel men gäller nog flera länder.
-------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1220) 09-01-18
(Krönikan skrevs 1988 och ingår i min bok ”Förbannad pacifist”)
-------------------------------------------------
(En Pax-krönika från 1988):
På flygplanet hem kom jag att tänka på Bertrand Russell. Han var en av de klokaste och märkligaste människor jag känner till. ”I decennier en centralfigur inom vetenskap, fredsrörelse, politik och –frestas men säga—erotik”, skrev jag häromåret i en recension av Gunnar Fredrikssons läsvärda bok Bertrand Russell – en intellektuell i politiken.
Russell hade redan i början av seklet skaffat sig ett världsrykte som matematiker och filosof. Ett halvt århundrade senare fick han nobelpriset, fast i litteratur.
Under första världskriget hamnade han i brittiskt fängelse för sin agitation mot kriget. Efter det andra världskriget blev han den internationella förgrundsgestalten i kampanjerna mot kärnvapen.
Han vägleddes av förnuftet och fick ofta kämpa i motvind. Alltså är han nu lite passé bland de trendlisor av båda könen som med känsla och opportunism dominerar debatten.
XXXX
Att jag började beundra Russell beror inte på att jag är särskilt filosofisk. Det var snarare hans kvickhet jag föll för. I sin ”Västerlandets filosofi” kvaddar han Friedrich Nietzsche. Denne filosof lanserade lång före Hitler läran om övermänniskan och hyllade den ”blonda besten”.
I motsats till Russell, som gifte sig fyra gånger, var Nietzsche ungkarl. Ändå trodde han sig veta hur vi andra karlslokar skulle bete oss: ”Går du till kvinnan, glöm ej din piska!” Russell kommenterade: ”Nio kvinnoe av tio skulle ha lurat av Nietzsche hans piska. Han visste detta och höll sig därför undan från dem”
Inte heller är det filosofi, som får mig att tänka på Russell, när jag flyger. Det beror på att jag bänkar mig längst bak i planet, där det gud hjälpe ännu är tillåtet att avnjuta ”hälsocigaretten” Vita Blend.
Russell blev 98 år, och det var rökningen som en gång räddade hans liv. I en flygkrasch strök nästan alla passagerare med. Russell, som satt längst bak och bolmade, klarade sig. Ännu har det inte inträffat, att ett flygplan baklänges dammar in i en bergvägg.
XXXX
Bara den skickligaste fotograf kan förvandla min arbetsskrubb till et kontorslandskap. Varför skickar så många ambitiösa människor de vidrigaste pappersluntor, medan så få skriver brev? Men en vecka borta från denna röra gör mig olycklig. Redan på Kastrup kastade jag mig alltså över svenska tidningar.
Milda makter! En notis förkunnade att en fredsförening ifrågasatte de diplomatiska förbindelserna med det land jag just besökt. Brottsplats: Tel Aviv. Där hade jag läst böcker, pratat med folk, njutit av damtennis och sovit som en snörvlande gris för att ta igen för många arbetsnätter.
Över boken ”I landet Israel” var det dock svårt att somna. Författare är Amos Oz, en kibbutzernas man, aktiv i Fred Nu. Egentligen skriver han bara av, vad hans israeliska och arabiska motståndare säger. För dessa förhårdnade är det ett förödande grepp.
XXXX
Hur kan just du åka till Israel just nu, frågar man på jobbet. Men vart ska jag då åka?
Till USA, som trakasserar Nicaragua och andra små fattiga länder? Till Sovjet som sedan åtta år massmördar ännu fattigare afghaner? Till Afrika där flera regimer plågar sina medborgare värre än de vita i Sydafrika? Till sympatiska Finland, vars flyktingpolitik är långt effektivare än apartheid? Till vänliga Österrike med gamle hitlerofficeren Kurt Waldheim som president? Till Kina, som skjuter oppositionella i sitt sedan decennier ockuperade Tibet? Till Indonesien, som våldtar Östtimor? Till Frankrike, som stoltserar med sin kultur men som sprider kärnvapenbarbari i Stilla havet?
Kanske till Indien, där man mellan våldsutbrotten framhåller tjusiga traditioner. bland annat från Gandhi? Kan jag ens bo kvar i det land där den demokratiskt valde statsministern skjuts ner på öppen gata, och där man girigt förser massmördarna med vapen, både legalt och illegalt?
Hur fan avbryter man de diplomatiska förbindelserna med Sverige? I nästa liv får jag väl bli Hasse Alfredssons pingvin uppe på Nordpolen. Nästan änglavit, i den vitaste omgivning, men utan en enda vit Blend.
XXXX
TV är ett lika suggestivt som selektivt medium. Vi upprördes alla av israeliska soldaters misshandel av palestinska fångar, som otäckt länge fick erfara hur det känns när deras stenar träffar en människokropp. Ändå skulle jag skatta mig lycklig att få utstå denna smärta framför att vara i ett palestinskt läger som angrips av israeliska flyget, eller att tvingas marschera genom ett irakiskt minfält. Det lär finnas grader också i helvetet.
Två dagar före sin död dikterade Bertrand Russell sitt sista uttalande: ”Att anföra grymheter i det förflutna för att rättfärdiga sådana i dag är grovt hyckleri”. Det var adresserat till Israel men gäller nog flera länder.
-------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1220) 09-01-18
(Krönikan skrevs 1988 och ingår i min bok ”Förbannad pacifist”)
Marianne Stieger: FREDSFÖRHANDLINGAR ETT ABSOLUT MÅSTE
Kära lyssnare,
Sverige har en yta på 449 964 kvadratkilometer och ett invånarantal på lite drygt 20 personer per kvadratkilometer utslaget över hela landet. Har ni tänkt på vilken yta vi har att röra oss på? Praktiskt taget varenda invånare har ett eget rum. Vi kan gå ut och vandra i tysta skogar och kring fridfulla sjöar. Vi har rent vatten i överflöd, kan sätta på spisen, när vi vill, för att laga mat och äta oss mätta. Vilken lycka! Men hur ser det ut på Gazaremsan, denna överbefolkade lilla fläck på jorden?
Gazaremsans totala yta är på 363 kvadratkilometer. Det betyder 4132 människor per
kvadratkilometer. Här har ingen ett eget rum. Här bor tre till fyra familjer i en liten lägenhet, från nyfödda till gamlingar och skadade som inte fått plats på de överfulla, ännu existerande sjukhusen. Alla dess hopträngda människor lever på begränsade tillgångar på rent vatten, värme, mat eller elektricitet. Praktiskt taget all infrastruktur är utslagen. Maten beräknas ta slut de närmaste dagarna. Människor bor i sönderbombade ruiner. Är det att undra på, om hatet mot den övermäktiga ockupanten växer bland befolkningen? Är det att undra på om stödet för Hamas växer?
När jag läser in denna krönika på Radio TUFFs knaggliga telefonlinje är det lördag morgon, den 22 dagen av det pågående förintandet av folkspillran på Gazaremsan. I torsdags ägde ett av de svåraste anfallen rum. Israel lyckades döda ännu en av Hamas-ledarna, inrikesministern Said Siam. Politiker lever farligt i dessa områden. Det är något de måste räkna med, men att samtidigt döda oskyldiga barn, gamlingar och sjuka, utan urskillning, enbart för att komma åt ett lands ledare, ledare valt av ett folk i demokratisk anda, men förkastade av motståndaren Israel – det är folkmord. Israel drar sig inte heller för att angripa världssamfundets byggnader, FN:s högkvarter för nödhjälp. I torsdags var den officiella siffran 1010 dödade palestinier och 4700 skadade. Det är den officiella siffran. Och åter upprepar jag att den israeliska sidans 13 döda och 80 skadade är lika beklagansvärda.
Vad jag opponerar mig emot är att världens ledare så länge har accepterat Israels oproportionerliga våld mot denna folkspillra. I dagarna pågår en intensiv diplomati för att få till stånd en vapenvila. Men vad hjälper en vapenvila, om inte en varaktig fred kan skapas, en fred som möjliggör för två folk att leva sida vid sida? Att den palestinska sidan i förtvivlan skjuter sina raketer dag efter dag, är ett rop på hjälp. Hur skall ett folk kunna överleva på en landremsa som är avskuren från all samverkan med världen i övrigt, där ockupanten har all makt att långsamt och metodiskt förinta ett helt folk, låt vara aldrig så litet?
Nej, det finns bara en väg att gå – skapa en fred med följande betingelser:
Israel drar tillbaka sina trupper omedelbart.
Fredförhandlingar inleds omedelbart med Hamas som en av deltagarna.
Israel tvingas av världssamfundet att omedelbart acceptera 1967 års gränser.
Totalt vapenembargo mot båda deltagarna i konflikten tills den är löst.
Israel tvingas riva alla murar på palestinsk mark.
Gå ut i de tysta skogarna i Tyresö, kära lyssnare och njut av tystnaden medan ni kan, hälsar från Limhamn
Maianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1220
---------------------------------------------
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff har gjorts helt på frivilligbasis varenda vecka sedan 1985. Hörs första gången söndagar kl 17 och sedan fyra ggr per dygn under en vecka, dels på 91,4 MHz, dels på webben www.tyresoradion.se
Sverige har en yta på 449 964 kvadratkilometer och ett invånarantal på lite drygt 20 personer per kvadratkilometer utslaget över hela landet. Har ni tänkt på vilken yta vi har att röra oss på? Praktiskt taget varenda invånare har ett eget rum. Vi kan gå ut och vandra i tysta skogar och kring fridfulla sjöar. Vi har rent vatten i överflöd, kan sätta på spisen, när vi vill, för att laga mat och äta oss mätta. Vilken lycka! Men hur ser det ut på Gazaremsan, denna överbefolkade lilla fläck på jorden?
Gazaremsans totala yta är på 363 kvadratkilometer. Det betyder 4132 människor per
kvadratkilometer. Här har ingen ett eget rum. Här bor tre till fyra familjer i en liten lägenhet, från nyfödda till gamlingar och skadade som inte fått plats på de överfulla, ännu existerande sjukhusen. Alla dess hopträngda människor lever på begränsade tillgångar på rent vatten, värme, mat eller elektricitet. Praktiskt taget all infrastruktur är utslagen. Maten beräknas ta slut de närmaste dagarna. Människor bor i sönderbombade ruiner. Är det att undra på, om hatet mot den övermäktiga ockupanten växer bland befolkningen? Är det att undra på om stödet för Hamas växer?
När jag läser in denna krönika på Radio TUFFs knaggliga telefonlinje är det lördag morgon, den 22 dagen av det pågående förintandet av folkspillran på Gazaremsan. I torsdags ägde ett av de svåraste anfallen rum. Israel lyckades döda ännu en av Hamas-ledarna, inrikesministern Said Siam. Politiker lever farligt i dessa områden. Det är något de måste räkna med, men att samtidigt döda oskyldiga barn, gamlingar och sjuka, utan urskillning, enbart för att komma åt ett lands ledare, ledare valt av ett folk i demokratisk anda, men förkastade av motståndaren Israel – det är folkmord. Israel drar sig inte heller för att angripa världssamfundets byggnader, FN:s högkvarter för nödhjälp. I torsdags var den officiella siffran 1010 dödade palestinier och 4700 skadade. Det är den officiella siffran. Och åter upprepar jag att den israeliska sidans 13 döda och 80 skadade är lika beklagansvärda.
Vad jag opponerar mig emot är att världens ledare så länge har accepterat Israels oproportionerliga våld mot denna folkspillra. I dagarna pågår en intensiv diplomati för att få till stånd en vapenvila. Men vad hjälper en vapenvila, om inte en varaktig fred kan skapas, en fred som möjliggör för två folk att leva sida vid sida? Att den palestinska sidan i förtvivlan skjuter sina raketer dag efter dag, är ett rop på hjälp. Hur skall ett folk kunna överleva på en landremsa som är avskuren från all samverkan med världen i övrigt, där ockupanten har all makt att långsamt och metodiskt förinta ett helt folk, låt vara aldrig så litet?
Nej, det finns bara en väg att gå – skapa en fred med följande betingelser:
Israel drar tillbaka sina trupper omedelbart.
Fredförhandlingar inleds omedelbart med Hamas som en av deltagarna.
Israel tvingas av världssamfundet att omedelbart acceptera 1967 års gränser.
Totalt vapenembargo mot båda deltagarna i konflikten tills den är löst.
Israel tvingas riva alla murar på palestinsk mark.
Gå ut i de tysta skogarna i Tyresö, kära lyssnare och njut av tystnaden medan ni kan, hälsar från Limhamn
Maianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1220
---------------------------------------------
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff har gjorts helt på frivilligbasis varenda vecka sedan 1985. Hörs första gången söndagar kl 17 och sedan fyra ggr per dygn under en vecka, dels på 91,4 MHz, dels på webben www.tyresoradion.se
fredag, januari 16
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1220) 09-01-18 till....
....till Dagens Nyheters Peter Löfgren som (13/1) skriver under rubriken ”Israel skapar nu nya terrorister”. Han skriver: ”Verkliga Israelvänner tar avstånd från kriget i Gaza. Massdödandet av palestinier gör den judiska staten mer osäker. 41 års ockupation är 41 år av våld, som skapar misär, desperation och terrorism. Generationer israeliska pojkar och flickor har kastat bort sin ungdom på att misslyckas med att kuva det palestinska folket. Om Israels ledare verkligen ville uppnå fred och säkerhet skulle de söka samtal med fienden. De skulle acceptera att palestinierna väljer sina egna representanter, på samma sätt som PLO erkändes på 1990-talet. Men Israels regering fruktade att förlora parlamentsvalet om några veckor, om den valt dialog i stället för anfall. Det krävs större mod att tala fred än att föra krig”
....till förre presidenten Jimmy Carter som i Washington Post (8/1) skriver under rubriken “Ett onödigt krig”. Han berättar om sina besök det senaste året till både Israel, Hamas och Egypten, om motsättningarna och sina försök att vara brobyggare. Han skriver bland annat: ”Hamas önskade ett allsidigt vapenstillestånd både på Västbanken och i Gaza, men Israel vägrade att diskutera något annat än Gaza”. På tal om vilka som återtog fientligheterna efter den vapenvila som beslöts förra sommaren skriver Carter: ”Den bräckliga vapenvilan bröts delvis den 4 november, då Israel riktade en attack mot Gaza för att förstöra en försvarstunnel som grävts inom den mur som omger Gaza"
....till DN-Kultur, som (14/1) publicerar en artikel av den israeliske journalisten Gideon Levy, som också nämndes i Radio Tuffs krönika häromveckan. Rubriken på hans artikel är ”Att prata fred och starta krig” och är en vidräkning med ledande israeliska politiker. Deras anseende kommer enligt Levy ”att svärtas ner av bombningen och granatbeskjutningen av befolkningstäta platser, de hundratals dödade och skadade kvinnorna och barnen, de talrika beskjutningarna av sjukvårdspersonal, användandet av vit fosfor i civila områden, bombningen av en FN-skola som fungerade som tillflyktsort för invånare som blödde till döds under flera dagar medan israeliska försvarsmakten hindrade en evakuering genom beskjutning och bombardemang.” Levy använder ordet krigsförbrytelser.
....till den demokratiske kongressledamoten från Ohio, Dennis Kucinich, som (15/1) påpekar: ”Attacken mot Förenta Nationernas högkvarter i Gaza är ytterligare bevis för att en post-rättslig tidsålder i världspolitiken har tagit form; där lagar och moraliska principer är betydelselösa, där makt är lika med rätt, där vedergällning och hämnd, till och med mot oskyldiga barn, inte lyckas skaka oss ur moralisk tröghet eller politisk förlamning. Kollektiv bestraffning, oproportionerligt våld, användningen av stridsplan, helikoptrar och ammunition från USA för att attackera en sårad, svältande och törstande civilbefolkning av mestadels barn, fångande i en låda kallad Gaza, har blivit något godtagbart - kanske för att vi redan godtagit över en miljon dödade oskyldiga civila i Irak, i ett krig byggt på lögner”
....till Tuffs partner Bhikhu Vyas, som rapporterar om att lärarna vid Tuff skolorna i Indien har haft ett seminarium om bättre läsvanor och användande av bibliotek. 250 ungdomar får yrkesträning. Bhikhu uttrycker glädje över att Tuffs försäljning av mangogram slagit nya rekord och hoppas att tack vare det kommer 100 000 mangoträd under 2009 finnas planterade i Dharampurs små fattiga byar.. Han nämner att 336 små dammar för konstbevattning hittills har anlagts, varav 50 nu skall repareras.
....till Tuff-aktivisten Margareta Svahn, som fyller jämt denna vecka. För ett år sen besökte hon tillsammans med Bitte Isacsson och Barbro Nordlöf Tuff-projekten i Indien. Deras resa och intryck finns dokumenterade på hemsidan www.tuff.fred.se
....till en annan som också fyller jämt i vinter, Gertrud Svanström i Trollbäcken. Hon råder vänner och bekanta att som present sätta in ett belopp på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 för vidare befordran till utbildning av barfota barnmorskor bland fattiga mayakvinnor i Guatemala.
....till Sydsvenskan, som (7/1) ägnar Radio Tuffs medarbetare Marianne Stalbohm-Stieger en hel sida. Där nämns både hennes flykt (vid elva års ålder) från Östtyskland och hennes mångåriga engagemang i Tuff.
....till kommande Tuff-arrangemang.
Tisdag den 27 januari kl 19: ”Bör vi överge globaliseringen?” är ämnet för diskussionscaféet Filosofika i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80
Lördag den 7 februari kl 13: Journalisten och författaren Johan Romin inleder om sin bok ”Desertören och Vietnamkriget”, Hörsalen i biblioteket Tyresö centrum
....till förre presidenten Jimmy Carter som i Washington Post (8/1) skriver under rubriken “Ett onödigt krig”. Han berättar om sina besök det senaste året till både Israel, Hamas och Egypten, om motsättningarna och sina försök att vara brobyggare. Han skriver bland annat: ”Hamas önskade ett allsidigt vapenstillestånd både på Västbanken och i Gaza, men Israel vägrade att diskutera något annat än Gaza”. På tal om vilka som återtog fientligheterna efter den vapenvila som beslöts förra sommaren skriver Carter: ”Den bräckliga vapenvilan bröts delvis den 4 november, då Israel riktade en attack mot Gaza för att förstöra en försvarstunnel som grävts inom den mur som omger Gaza"
....till DN-Kultur, som (14/1) publicerar en artikel av den israeliske journalisten Gideon Levy, som också nämndes i Radio Tuffs krönika häromveckan. Rubriken på hans artikel är ”Att prata fred och starta krig” och är en vidräkning med ledande israeliska politiker. Deras anseende kommer enligt Levy ”att svärtas ner av bombningen och granatbeskjutningen av befolkningstäta platser, de hundratals dödade och skadade kvinnorna och barnen, de talrika beskjutningarna av sjukvårdspersonal, användandet av vit fosfor i civila områden, bombningen av en FN-skola som fungerade som tillflyktsort för invånare som blödde till döds under flera dagar medan israeliska försvarsmakten hindrade en evakuering genom beskjutning och bombardemang.” Levy använder ordet krigsförbrytelser.
....till den demokratiske kongressledamoten från Ohio, Dennis Kucinich, som (15/1) påpekar: ”Attacken mot Förenta Nationernas högkvarter i Gaza är ytterligare bevis för att en post-rättslig tidsålder i världspolitiken har tagit form; där lagar och moraliska principer är betydelselösa, där makt är lika med rätt, där vedergällning och hämnd, till och med mot oskyldiga barn, inte lyckas skaka oss ur moralisk tröghet eller politisk förlamning. Kollektiv bestraffning, oproportionerligt våld, användningen av stridsplan, helikoptrar och ammunition från USA för att attackera en sårad, svältande och törstande civilbefolkning av mestadels barn, fångande i en låda kallad Gaza, har blivit något godtagbart - kanske för att vi redan godtagit över en miljon dödade oskyldiga civila i Irak, i ett krig byggt på lögner”
....till Tuffs partner Bhikhu Vyas, som rapporterar om att lärarna vid Tuff skolorna i Indien har haft ett seminarium om bättre läsvanor och användande av bibliotek. 250 ungdomar får yrkesträning. Bhikhu uttrycker glädje över att Tuffs försäljning av mangogram slagit nya rekord och hoppas att tack vare det kommer 100 000 mangoträd under 2009 finnas planterade i Dharampurs små fattiga byar.. Han nämner att 336 små dammar för konstbevattning hittills har anlagts, varav 50 nu skall repareras.
....till Tuff-aktivisten Margareta Svahn, som fyller jämt denna vecka. För ett år sen besökte hon tillsammans med Bitte Isacsson och Barbro Nordlöf Tuff-projekten i Indien. Deras resa och intryck finns dokumenterade på hemsidan www.tuff.fred.se
....till en annan som också fyller jämt i vinter, Gertrud Svanström i Trollbäcken. Hon råder vänner och bekanta att som present sätta in ett belopp på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 för vidare befordran till utbildning av barfota barnmorskor bland fattiga mayakvinnor i Guatemala.
....till Sydsvenskan, som (7/1) ägnar Radio Tuffs medarbetare Marianne Stalbohm-Stieger en hel sida. Där nämns både hennes flykt (vid elva års ålder) från Östtyskland och hennes mångåriga engagemang i Tuff.
....till kommande Tuff-arrangemang.
Tisdag den 27 januari kl 19: ”Bör vi överge globaliseringen?” är ämnet för diskussionscaféet Filosofika i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80
Lördag den 7 februari kl 13: Journalisten och författaren Johan Romin inleder om sin bok ”Desertören och Vietnamkriget”, Hörsalen i biblioteket Tyresö centrum
söndag, januari 11
HAMPUS OCH DE ANONYMAS INVEKTIV
Under många år har Hampus Eckerman hörts här i Radio Tuff. Hans kommentarer har bidragit till att sändningen gör skäl för sitt tuffa namn. Visst har han provocerat, men också genom sin godmodiga humor framkallat många skratt. Hans blogg är motbilder.se. Det namnet antyder att han vill sätta mittfårans allmänt godtagna ”sanningar” under debatt, ja ibland till och med ifrågasätta den vedertagna historiesynen om de ”onda” och de ”goda”.
Det är klart att sådant väcker anstöt i troende kretsar, särskilt som Hampus underbygger sina åsikter med argument och citat. Det gör att hans blogg blivit en av de mest lästa och dessutom mest proffsiga genom sin layout och sina bilder. Men det framkallar också vilda motreaktioner. De kommer ofta från tyckare som i sin fega anonymitet ersätter saklighet med invektiv.
Alltså läser jag i bloggosfären att Hampus ”är en gårdfarihandlare i hat mot judar.... och arbetar sedan många år för den skumma lokalradiostationen Radio TUFF i Haninge (Hoppsan, grattis Haninge!) som leds av Åke Sandin som avskedats från Svenska Freds sedan han börjat skriva om skrönor.”
Nja, efter att i fjorton år gratis ha skrivit över 100 krönikor i Svenska Freds’ tidning Pax slutade jag med det 1996. Jag blev ingalunda ”avskedad”. Den dåvarande ordföranden gillade i sin ängsliga politiska korrekthet inte alls att jag vågat påpeka att några mycket spridda historiska ”sanningar” var segrarnas lögnaktiga propaganda. Därför slutade jag, ville inte göra honom ännu mera ängslig, utsatt som han kanske var för mäktiga lobbygrupper.
Självfallet tar de här anonyma fegisarna i bloggarna upp att jag bland de ca 6000 radiointervjuer jag gjort också (1992!) släppte fram Ahmed Rami. De är verkligen välinformerade, varifrån då? Bakgrunden var att medierna då frossade i alarmistiska rapporter om den otäcka ”världskonferens” med internationella revisionister som Rami då påstods planera, en ren medieanka skulle det sen visa sig. Alltså ringde jag tre framstående medlemmar av Svenska Kommittén mot Antisemitism: Jacke Jacobowski, Henric Bachner och Stépane Bruchfeld och bad om en intervju. De avböjde, inte så konstigt för medierna åt under dessa dagar ur deras händer och varför då – oavlönat -- medverka i en frivillig folkrörelsestation i Tyresö.
Men i samma Forellskola, där radiostudion finns, var Ahmed Rami på kvällarna fransklärare. Därför höll jag till godo med honom. Jag minns att vi hade ett långt gräl och när jag bad honom nämna någon demokratisk arabstat for han ut i frän kritik: Muslimska regimer var reaktionära, hycklande, närmast fascistiska och missbrukade islam, tyckte han. Men jag blev inte stämplad som islamofob utan som antisemit.
Det är trist med förståndshandikappade –eller bara hjärntvättade? -- människor, som tror att intervjuaren har samma åsikter som den intervjuade. Jag har intervjuat allt från högerfolk till kommunister, från ateister till Jehovas vittnen och utomlandsfödda från 70 olika länder. Men i bloggosfären blir jag av politiskt korrekta rasister förebrådd för att också ha släppt fram tyskar.
Ja, och en av de där anonyma på bloggarna undrar insinuant, om inte Eckerman är ett tyskt namn.
---------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1219) 2009-01-11
Det är klart att sådant väcker anstöt i troende kretsar, särskilt som Hampus underbygger sina åsikter med argument och citat. Det gör att hans blogg blivit en av de mest lästa och dessutom mest proffsiga genom sin layout och sina bilder. Men det framkallar också vilda motreaktioner. De kommer ofta från tyckare som i sin fega anonymitet ersätter saklighet med invektiv.
Alltså läser jag i bloggosfären att Hampus ”är en gårdfarihandlare i hat mot judar.... och arbetar sedan många år för den skumma lokalradiostationen Radio TUFF i Haninge (Hoppsan, grattis Haninge!) som leds av Åke Sandin som avskedats från Svenska Freds sedan han börjat skriva om skrönor.”
Nja, efter att i fjorton år gratis ha skrivit över 100 krönikor i Svenska Freds’ tidning Pax slutade jag med det 1996. Jag blev ingalunda ”avskedad”. Den dåvarande ordföranden gillade i sin ängsliga politiska korrekthet inte alls att jag vågat påpeka att några mycket spridda historiska ”sanningar” var segrarnas lögnaktiga propaganda. Därför slutade jag, ville inte göra honom ännu mera ängslig, utsatt som han kanske var för mäktiga lobbygrupper.
Självfallet tar de här anonyma fegisarna i bloggarna upp att jag bland de ca 6000 radiointervjuer jag gjort också (1992!) släppte fram Ahmed Rami. De är verkligen välinformerade, varifrån då? Bakgrunden var att medierna då frossade i alarmistiska rapporter om den otäcka ”världskonferens” med internationella revisionister som Rami då påstods planera, en ren medieanka skulle det sen visa sig. Alltså ringde jag tre framstående medlemmar av Svenska Kommittén mot Antisemitism: Jacke Jacobowski, Henric Bachner och Stépane Bruchfeld och bad om en intervju. De avböjde, inte så konstigt för medierna åt under dessa dagar ur deras händer och varför då – oavlönat -- medverka i en frivillig folkrörelsestation i Tyresö.
Men i samma Forellskola, där radiostudion finns, var Ahmed Rami på kvällarna fransklärare. Därför höll jag till godo med honom. Jag minns att vi hade ett långt gräl och när jag bad honom nämna någon demokratisk arabstat for han ut i frän kritik: Muslimska regimer var reaktionära, hycklande, närmast fascistiska och missbrukade islam, tyckte han. Men jag blev inte stämplad som islamofob utan som antisemit.
Det är trist med förståndshandikappade –eller bara hjärntvättade? -- människor, som tror att intervjuaren har samma åsikter som den intervjuade. Jag har intervjuat allt från högerfolk till kommunister, från ateister till Jehovas vittnen och utomlandsfödda från 70 olika länder. Men i bloggosfären blir jag av politiskt korrekta rasister förebrådd för att också ha släppt fram tyskar.
Ja, och en av de där anonyma på bloggarna undrar insinuant, om inte Eckerman är ett tyskt namn.
---------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1219) 2009-01-11
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1219) 09-01-11 till....
....till en grupp judiska kvinnor, bland andra flera kända intellektuella, som ockuperar det israeliska konsulatet i Toronto som protest mot det israeliska anfallet mot Gaza. De protesterar också mot att den kanadensiska regeringen inte fördömer händelserna i Gaza, som enligt dem har dödat 660 människor och sårat minst 3000.
....till den brittiska tidningen The Independents veteranjournalist i Beirut Robert Fisk som (7/1) bland annat skriver: “På nytt har nu Israel öppnat helvetets portar för palestinierna. Fyrtio civila flyktingar dödade i en FN-skola, ytterligare tre i en annan. Inte illa för en natts jobb i Gaza för en armé som tror på ’vapnens renhet’. Men varför skulle vi bli förvånade? Har vi glömt de 17 500 dödade –nästan alla civila, de flesta barn och kvinnor- under Israels invasion av Libanon 1982. 1 700 palestinska civila dödade i flyktinglägren Sabra och Shatila. Massakern i FN-lägret Qana 1996 av 106 libanesiska civila, över hälften av dem kvinnor och barn. Massakern på 23 Marwahin-flyktingar i Libanon som hade fått order av israelerna att lämna sina hem men som sedan dödades av en israelisk helikopterbesättning. De tusen dödade i samma invasion av Libanon 2006. Det som däremot är förvånande är att så många västliga ledare, så många presidenter, premiärministrar och –tyvärr- så många redaktörer och journalister köpte den gamla lögnen att israelerna bemödar sig så mycket åt att undvika civila dödsoffer .’Israel gör varje möjlig ansträngning för att undvika skada civila’ sade en israelisk ambassadör bara timmarna innan massakern i Gaza. Och varje president och premiärminister som upprepade den lögnen som en ursäkt för att inte kräva eld upphör har blod på händerna efter senaste nattens slaktande. Hade George Bush haft modet att 48 timmar tidigare kräva omedelbar vapenvila skulle dessa 40 civila ännu vara vid liv, gamlingarna, barnen och kvinnorna.” Rubriken på Robert Fisks artikel lyder: ”Why do they hate the West so much, we will ask”
....till den judiske stjärndirigenten Daniel Barenboim, som ledde den televiserade nyårskonserten i Wien, och som i den brittiska tidningen The Guardian hoppas att 2009 skall bli ett fredens år och att det skall bli ”mänsklig rättvisa i Mellanöstern”. Han har tre önskningar: ”Den första är att den israeliska regeringen en gång för alla ska inse att konflikten i Mellanöstern inte kan lösas med militära medel. Den andra är att Hamas ska inse att dess intressen inte främjas genom våld. Den tredje är att världen kan förstå att en konflikt så komplicerad som denna inte kan lösas med vare sig diplomati eller krigshandlingar utan bara genom de båda folkens insikt om att de är två parter med samma mänskliga rättigheter.”
....till den brittiske parlamentsledamoten Nick Palmer. Han tillhör Labours Israelvänner. Men nu tycker han att Israel utövat sitt militära övertag helt oproportionerligt och säger: ”Det är, som om vi britter skulle ha bombat Dublin som en hämnd för IRA:s terror.” Och han talar om det strypgrepp som Gaza befunnit sig i och att blockaden gjort området till något som närmast liknar ett fångläger.
....till Avraham Burg, en gång talman i det israeliska parlamentet och tidigare chef för Jewish Agency och World Zionist Organization. I en nyutkommen bok skriver han bland annat: ”Koncentrationen på ett historiskt trauma har tjänat både som ett försvar mot omvärlden och som ett manipulativt medel för att nå olika politiska mål, Det har undergrävt Israels förmåga att lita på sig självt, på sina grannar och på världssamfundet. I sin tur är detta en av orsakerna till den förödande nationalism som håller på att dela nationen och som gjort landet hatat i regionen.” Det påminner om förra veckans krönika här i Radio Tuff. Den hade rubriken ”Offermyter främjar krig”
....till Tuffs styrelse, som redan haft sitt första möte för året. Bland kommande arrangemang märks ett med Johan Romin, författare av boken ”Desertören och Vietnamkriget”, i Bibliotekets hörsal lördag den 7 februari kl 13. Ett annat möte handlar om Palestina, äger rum i andra hälften av februari och inledare är då Tore Persson som lämnat flera rapporter från byn Yanoun hit till Radio Tuff. Och nästa träff i det populära diskussionscaféet Filosofika sker tisdag den 27 januari. Inledare är Göran Flodman som satt den provokativa rubriken för ämnet: ”Bör vi överge globaliseringen?”
....till den brittiska tidningen The Independents veteranjournalist i Beirut Robert Fisk som (7/1) bland annat skriver: “På nytt har nu Israel öppnat helvetets portar för palestinierna. Fyrtio civila flyktingar dödade i en FN-skola, ytterligare tre i en annan. Inte illa för en natts jobb i Gaza för en armé som tror på ’vapnens renhet’. Men varför skulle vi bli förvånade? Har vi glömt de 17 500 dödade –nästan alla civila, de flesta barn och kvinnor- under Israels invasion av Libanon 1982. 1 700 palestinska civila dödade i flyktinglägren Sabra och Shatila. Massakern i FN-lägret Qana 1996 av 106 libanesiska civila, över hälften av dem kvinnor och barn. Massakern på 23 Marwahin-flyktingar i Libanon som hade fått order av israelerna att lämna sina hem men som sedan dödades av en israelisk helikopterbesättning. De tusen dödade i samma invasion av Libanon 2006. Det som däremot är förvånande är att så många västliga ledare, så många presidenter, premiärministrar och –tyvärr- så många redaktörer och journalister köpte den gamla lögnen att israelerna bemödar sig så mycket åt att undvika civila dödsoffer .’Israel gör varje möjlig ansträngning för att undvika skada civila’ sade en israelisk ambassadör bara timmarna innan massakern i Gaza. Och varje president och premiärminister som upprepade den lögnen som en ursäkt för att inte kräva eld upphör har blod på händerna efter senaste nattens slaktande. Hade George Bush haft modet att 48 timmar tidigare kräva omedelbar vapenvila skulle dessa 40 civila ännu vara vid liv, gamlingarna, barnen och kvinnorna.” Rubriken på Robert Fisks artikel lyder: ”Why do they hate the West so much, we will ask”
....till den judiske stjärndirigenten Daniel Barenboim, som ledde den televiserade nyårskonserten i Wien, och som i den brittiska tidningen The Guardian hoppas att 2009 skall bli ett fredens år och att det skall bli ”mänsklig rättvisa i Mellanöstern”. Han har tre önskningar: ”Den första är att den israeliska regeringen en gång för alla ska inse att konflikten i Mellanöstern inte kan lösas med militära medel. Den andra är att Hamas ska inse att dess intressen inte främjas genom våld. Den tredje är att världen kan förstå att en konflikt så komplicerad som denna inte kan lösas med vare sig diplomati eller krigshandlingar utan bara genom de båda folkens insikt om att de är två parter med samma mänskliga rättigheter.”
....till den brittiske parlamentsledamoten Nick Palmer. Han tillhör Labours Israelvänner. Men nu tycker han att Israel utövat sitt militära övertag helt oproportionerligt och säger: ”Det är, som om vi britter skulle ha bombat Dublin som en hämnd för IRA:s terror.” Och han talar om det strypgrepp som Gaza befunnit sig i och att blockaden gjort området till något som närmast liknar ett fångläger.
....till Avraham Burg, en gång talman i det israeliska parlamentet och tidigare chef för Jewish Agency och World Zionist Organization. I en nyutkommen bok skriver han bland annat: ”Koncentrationen på ett historiskt trauma har tjänat både som ett försvar mot omvärlden och som ett manipulativt medel för att nå olika politiska mål, Det har undergrävt Israels förmåga att lita på sig självt, på sina grannar och på världssamfundet. I sin tur är detta en av orsakerna till den förödande nationalism som håller på att dela nationen och som gjort landet hatat i regionen.” Det påminner om förra veckans krönika här i Radio Tuff. Den hade rubriken ”Offermyter främjar krig”
....till Tuffs styrelse, som redan haft sitt första möte för året. Bland kommande arrangemang märks ett med Johan Romin, författare av boken ”Desertören och Vietnamkriget”, i Bibliotekets hörsal lördag den 7 februari kl 13. Ett annat möte handlar om Palestina, äger rum i andra hälften av februari och inledare är då Tore Persson som lämnat flera rapporter från byn Yanoun hit till Radio Tuff. Och nästa träff i det populära diskussionscaféet Filosofika sker tisdag den 27 januari. Inledare är Göran Flodman som satt den provokativa rubriken för ämnet: ”Bör vi överge globaliseringen?”
lördag, januari 3
OFFERMYTER FRÄMJAR KRIG
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff har gjorts helt på frivilligbasis varenda vecka sedan 1985. Hörs första gången söndagar kl 17 och sedan fyra ggr per dygn under en vecka, dels på 91,4 MHz, dels på webben www.tyresoradion.se
-----------------------------------------
Den här krönikan tillkom söndagen den 28 december 2008. Då meddelades det att israeliska bombningar av Gaza hade dödat omkring 300 palestinier, därav många barn och andra civila. Visst är det konstigt, att bombningar från luften med massor av civila offer inte räknas som krigsförbrytelser. Kan det bero på att det sedan länge varit västliga demokratiers speciella massmordsmetod?
Den ungersk-amerikanske nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi skrev under de amerikanska terrorbombningarna av civila vietnamesiska städer och byar boken ”The Crazy Ape”. Där frågade han:
”Varför skulle skjutandet på nära håll av civila vara värre än en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloten, som släpper bomberna, inte ser sina offer?
Samma tema behandlas (31/12) av Gideon Levy i den israeliska tidningen Haaretz. Han konstaterar att de israeliska piloterna lytt order och med glans klarat sin uppgift att gång på gång bomba Gaza. Men han undrar om de inser vilket dödande och elände de har ställt till med också bland de civila:
Israel hade smart nog stängt av Gaza för journalister, så nästan lika stor uppmärksamhet i medierna fick det tragiska faktum att en raket från Gaza hade dödat en israel. Gamla testamentet talar om öga för öga och tand för tand. Även om judarna tycks vara våra ögon och palestinierna bara våra tänder, så undrar man om ett öga i det här fallet verkligen motsvarar 300 tänder i en tid då retoriken intensivt framhåller allas lika värde och ständigt varnar för rasism.
Bättre att lyssna på Gandhi som om den uråldriga vedergällningsprincipen i judarnas och de kristnas heliga bok –och kanske också i muslimernas?-- varnade för att vi alla skulle bli blinda om vi följde den. Och Jesus påpekade att det var bättre att vända andra kinden till.
I medierna påstods att de makthavande i Israel ville visa musklerna inför det kommande valet. Att visa hårdhet mot palestinierna ansågs vara ett vinnande koncept för att värva röster. Och de israeler som de från Gaza portade journalisterna fick nöja sig med att intervjua bekräftade detta. En av dem talade rentav om ”the sacrifice we have to make”, en märkligt förskönande omskrivning för Israels bombningar av Gaza. Och Sveriges Radios reporter tyckte kanske också det, för hon översatte inte ”sacrifice” med ”offer” utan med ”försvar”.
Sociologer talar ibland om ”offermyter”. Att utmåla sitt eget folk som offer är en av krigspropagandans vanligaste metoder. Under inbördeskrigen i Jugoslavien på 90-talet gjorde både kroater och serber ständiga referenser till hur grymt behandlade av varandra de hade blivit genom historien men dolde sina egna övergrepp. Under Natos aggression av Jugoslavien 1999 genom 11 veckors förödande flygbombningar påstod västliga medier att hundratusentals kosovoalbaner hade blivit offer för serbernas slaktande, vilket var rent nonsens, men det behövdes för att motivera det folkrättsvidriga angreppet.
Våra medier berättar ständigt och jämt om judars i sanning grymma lidande och död i andra världskriget. Det skymmer det tragiska faktum, att många fler ryssar, tyskar, kineser, japaner och kanske också polacker och bengaler dog i det där skitkriget, men det är väl i den ensidiga historiesynen närmast en hädelse att påpeka.
En del israeliska bosättare på Västbanken tror att de tillhör det av Gud utvalda folket. Det verkar faktiskt lika förmätet och konstigt som tron på att man tillhör en ”högre ras”. Ja, de hävdar rentav att deras många illegala bosättningar på den palestinska västbanken, vilka så ödesdigert försvårar lösningen av konflikten, ligger på ett område som självaste Gud i ett gammalt religionshistoriskt töcken har tilldelat dem.
Kanske kommer troende muslimer att ta massakern i Gaza som förevändning att hämnas genom att ta livet av oskyldiga civila israeler och bli hyllade som ”martyrer”, något som är kontraproduktivt och obegripligt, men jag erkänner att jag är religiöst obegåvad.
----------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1218) 2009-01-04
Radio Tuff hörs första gången, söndagar kl 17 och sedan fyra ggr per dygn under en vecka, dels på 91,4 MHz, dels på webben www.tyresoradion.se
-----------------------------------------
Den här krönikan tillkom söndagen den 28 december 2008. Då meddelades det att israeliska bombningar av Gaza hade dödat omkring 300 palestinier, därav många barn och andra civila. Visst är det konstigt, att bombningar från luften med massor av civila offer inte räknas som krigsförbrytelser. Kan det bero på att det sedan länge varit västliga demokratiers speciella massmordsmetod?
Den ungersk-amerikanske nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi skrev under de amerikanska terrorbombningarna av civila vietnamesiska städer och byar boken ”The Crazy Ape”. Där frågade han:
”Varför skulle skjutandet på nära håll av civila vara värre än en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloten, som släpper bomberna, inte ser sina offer?
Samma tema behandlas (31/12) av Gideon Levy i den israeliska tidningen Haaretz. Han konstaterar att de israeliska piloterna lytt order och med glans klarat sin uppgift att gång på gång bomba Gaza. Men han undrar om de inser vilket dödande och elände de har ställt till med också bland de civila:
Israel hade smart nog stängt av Gaza för journalister, så nästan lika stor uppmärksamhet i medierna fick det tragiska faktum att en raket från Gaza hade dödat en israel. Gamla testamentet talar om öga för öga och tand för tand. Även om judarna tycks vara våra ögon och palestinierna bara våra tänder, så undrar man om ett öga i det här fallet verkligen motsvarar 300 tänder i en tid då retoriken intensivt framhåller allas lika värde och ständigt varnar för rasism.
Bättre att lyssna på Gandhi som om den uråldriga vedergällningsprincipen i judarnas och de kristnas heliga bok –och kanske också i muslimernas?-- varnade för att vi alla skulle bli blinda om vi följde den. Och Jesus påpekade att det var bättre att vända andra kinden till.
I medierna påstods att de makthavande i Israel ville visa musklerna inför det kommande valet. Att visa hårdhet mot palestinierna ansågs vara ett vinnande koncept för att värva röster. Och de israeler som de från Gaza portade journalisterna fick nöja sig med att intervjua bekräftade detta. En av dem talade rentav om ”the sacrifice we have to make”, en märkligt förskönande omskrivning för Israels bombningar av Gaza. Och Sveriges Radios reporter tyckte kanske också det, för hon översatte inte ”sacrifice” med ”offer” utan med ”försvar”.
Sociologer talar ibland om ”offermyter”. Att utmåla sitt eget folk som offer är en av krigspropagandans vanligaste metoder. Under inbördeskrigen i Jugoslavien på 90-talet gjorde både kroater och serber ständiga referenser till hur grymt behandlade av varandra de hade blivit genom historien men dolde sina egna övergrepp. Under Natos aggression av Jugoslavien 1999 genom 11 veckors förödande flygbombningar påstod västliga medier att hundratusentals kosovoalbaner hade blivit offer för serbernas slaktande, vilket var rent nonsens, men det behövdes för att motivera det folkrättsvidriga angreppet.
Våra medier berättar ständigt och jämt om judars i sanning grymma lidande och död i andra världskriget. Det skymmer det tragiska faktum, att många fler ryssar, tyskar, kineser, japaner och kanske också polacker och bengaler dog i det där skitkriget, men det är väl i den ensidiga historiesynen närmast en hädelse att påpeka.
En del israeliska bosättare på Västbanken tror att de tillhör det av Gud utvalda folket. Det verkar faktiskt lika förmätet och konstigt som tron på att man tillhör en ”högre ras”. Ja, de hävdar rentav att deras många illegala bosättningar på den palestinska västbanken, vilka så ödesdigert försvårar lösningen av konflikten, ligger på ett område som självaste Gud i ett gammalt religionshistoriskt töcken har tilldelat dem.
Kanske kommer troende muslimer att ta massakern i Gaza som förevändning att hämnas genom att ta livet av oskyldiga civila israeler och bli hyllade som ”martyrer”, något som är kontraproduktivt och obegripligt, men jag erkänner att jag är religiöst obegåvad.
----------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1218) 2009-01-04
Radio Tuff hörs första gången, söndagar kl 17 och sedan fyra ggr per dygn under en vecka, dels på 91,4 MHz, dels på webben www.tyresoradion.se
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1218) 09-01-04 till....ROSOR från RADIO TUFF (nr 1218) 09-01-04 till....
....till SVT2, som (30/12) sände Maj Wechselmanns film ”Bang och världshistorien”. Det är en ytterst sevärd dokumentär om journalisten och pacifisten Barbro Alving och dessutom en värdefull historielektion.
....till Radio Tuffs man i San Francisco Bengt Svensson som önskar våra lyssnare ett gott nytt år och samtidigt kommenterar inslaget här på radion härom veckan om jordskalvet i Skåne: ”Hörde om den där ’jordbävningen’ i Skåne. 4,2 på Richterskalan. Själv vaknar jag över huvud taget inte av någonting under 7,0. Inte av mycket annat heller. En gång brann det i ett av grannhusen hela natten utan att jag vaknade av brandbilar och polissirener. Efter en skilsmässa där exfrun tilldömdes kåken, tuttade gubben på. Så ni ska inte snacka om jordbävningar!”
....till Tore Persson som brukar rapportera till Radio Tuff från byn Yanoun på västbanken. På nyårsafton e-postade han: ”Här i vår by är det lugnt, vi vet bara vad som händer i Gaza och på andra platser genom Internet och i viss mån via TV (som några i byn har) och radio. I Nablus, den närmaste lite större staden, är det också förhållandevis lugnt men där har varit en del demonstrationer mot Israels flygattacker i Gaza. Sara, min dotter, befinner sig för närvarande i Nablus och i söndags deltog hon i en demonstration – och detta kunde vi senare på kvällen se på nyheterna från Jordanska Televisionen; med sitt ljusa hår märktes hon tydligt bland alla mörkhåriga. Jag hoppas ni alla njuter av hummer och champagne ikväll, eller vad ni nu väljer att äta och dricka. Vi kommer att mumsa på bland annat beduinskt bröd med getost samt te och arabiskt kaffe. Några nyårssmällare blir det inte här – det känns inte riktigt passande – och vi får hoppas det inte blir några andra smällare heller”
....till presidenten i ärevördiga och nobelprisbelönade IPB (International Peace Bureau) Tomas Magnusson, 1979-85, ordförande i Svenska Freds. I sitt nyårsbudskap betonar han behovet av kärnvapennedrustning. Han säger sig tro på folkets och opinionens kraft och slutar med att citera en vers som vi i Tuff fått från våra indiska partners:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change the face
of the world
....till Johannabladet, som utges av Örebro Waldorfskola. Där finns ett inslag från Radio Tuff nr 1140 under rubriken ”Snack....men väldigt mycket verkstad!”, som handlar om Tuffs projekt i Indien. Men så är redaktören också förre Tyresökillen Franck Kamoun. Han publicerar också en artikel av den israeliske journalisten Uri Avnery, som 1993 grundade Gush Shalom, som bland annat fått det alternativa nobelpriset. Denna fredsrörelses tre grundprinciper är radikala: 1) Israeliskt tillbakadragande från alla ockuperade områden. 2) Erkännande av PLO. 3) Erkännande av palestiniernas rättigheter att bilda en självständig stat bredvid Israel med östra Jerusalem som huvudstad.
....till Radio Tuffs man i San Francisco Bengt Svensson som önskar våra lyssnare ett gott nytt år och samtidigt kommenterar inslaget här på radion härom veckan om jordskalvet i Skåne: ”Hörde om den där ’jordbävningen’ i Skåne. 4,2 på Richterskalan. Själv vaknar jag över huvud taget inte av någonting under 7,0. Inte av mycket annat heller. En gång brann det i ett av grannhusen hela natten utan att jag vaknade av brandbilar och polissirener. Efter en skilsmässa där exfrun tilldömdes kåken, tuttade gubben på. Så ni ska inte snacka om jordbävningar!”
....till Tore Persson som brukar rapportera till Radio Tuff från byn Yanoun på västbanken. På nyårsafton e-postade han: ”Här i vår by är det lugnt, vi vet bara vad som händer i Gaza och på andra platser genom Internet och i viss mån via TV (som några i byn har) och radio. I Nablus, den närmaste lite större staden, är det också förhållandevis lugnt men där har varit en del demonstrationer mot Israels flygattacker i Gaza. Sara, min dotter, befinner sig för närvarande i Nablus och i söndags deltog hon i en demonstration – och detta kunde vi senare på kvällen se på nyheterna från Jordanska Televisionen; med sitt ljusa hår märktes hon tydligt bland alla mörkhåriga. Jag hoppas ni alla njuter av hummer och champagne ikväll, eller vad ni nu väljer att äta och dricka. Vi kommer att mumsa på bland annat beduinskt bröd med getost samt te och arabiskt kaffe. Några nyårssmällare blir det inte här – det känns inte riktigt passande – och vi får hoppas det inte blir några andra smällare heller”
....till presidenten i ärevördiga och nobelprisbelönade IPB (International Peace Bureau) Tomas Magnusson, 1979-85, ordförande i Svenska Freds. I sitt nyårsbudskap betonar han behovet av kärnvapennedrustning. Han säger sig tro på folkets och opinionens kraft och slutar med att citera en vers som vi i Tuff fått från våra indiska partners:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change the face
of the world
....till Johannabladet, som utges av Örebro Waldorfskola. Där finns ett inslag från Radio Tuff nr 1140 under rubriken ”Snack....men väldigt mycket verkstad!”, som handlar om Tuffs projekt i Indien. Men så är redaktören också förre Tyresökillen Franck Kamoun. Han publicerar också en artikel av den israeliske journalisten Uri Avnery, som 1993 grundade Gush Shalom, som bland annat fått det alternativa nobelpriset. Denna fredsrörelses tre grundprinciper är radikala: 1) Israeliskt tillbakadragande från alla ockuperade områden. 2) Erkännande av PLO. 3) Erkännande av palestiniernas rättigheter att bilda en självständig stat bredvid Israel med östra Jerusalem som huvudstad.
MAHATMA GANDHI JULAFTONEN 1944:
Even as drops of water make
the ocean, so we, too, through
friendship, can become an ocean
of friendliness. The shape of the
world would indeed be
transformed if all of us lived in
a spirit of love and amity with
one another
the ocean, so we, too, through
friendship, can become an ocean
of friendliness. The shape of the
world would indeed be
transformed if all of us lived in
a spirit of love and amity with
one another
fredag, januari 2
MARIANNE STIEGER: Ljuv hämnd och outsägligt lidande
Kära lyssnare!
Återigen faller bomber över oskyldiga människor. Återigen offras oskyldiga civilister på hämndens altare. Återigen sitter politiker och militarister vid sina skrivbord på ömse sidor och kalkylerar kallblodigt med dessa oskyldiga offer i sina strategiska beräkningar. Och återigen är det Davids kamp mot Goliat som framkallar dessa ohyggliga människooffer. Men den här gången är det Israel som har påtagit sig rollen av Goliat. Det värsta är att i denna kamp står två parter mot varandra som båda litar till samma gud, en gud som i Gamla Testamentet talar om ”öga för öga, tand för tand”. Frågan är om någon av parterna är villig att lyssna till Nya Testamentets Jesus-ord om att vända andra kinden till?
Naturligtvis är det oförsvarligt av palestinierna att dagligen sända sina hemmagjorda raketer över gränsen av sitt lilla Gaza-getto till Israel och där åstadkomma massor av förstörelse, men framförallt oro och panik bland människorna på gatorna.. Dessa raketer har hittills förorsakat mindre än tio israelers död. Men det är absolut tio israeler för mycket!
Västvärldens politiker talar dock alltför tyst om varför palestinierna gör som de gör. Tänk er själva att bo på en liten avskärmad strandremsa, världens mest tättbefolkade område, där befolkningen dagligen utsätts för de mest otroliga trakasserierna av den stora grannen, som totalt behärskar gränserna till detta lilla getto. Mat tillåts komma fram när det passar de israeliska gränspoliserna, vatten och el-försörjningen stängs av när det behagar Mellanösterns ledande militärmakt. Kontakten med släktingarna på Västbanken är totalt avskuren. Den lilla strandremsan utmed Medelhavets östra kust utgörs av eländiga sandmarker, där ingenting kan odlas. Arbetstillfällena är få därför att infrastrukturen har slagits sönder. Befolkningen bestående av 1, 5 miljoner människor lever i yttersta fattigdom och nöd. Och detta trots att det inte behövde vara så, om bara den stora grannen tillät fri passage för alla nödvändiga basresurser.
Vad händer i en sådan situation? Frustrationen stiger, hämndbegäret växer – och så byggs de första hemmagjorda raketerna. Men istället för att sätta sig ner vid förhandlingsbordet, tillsammans med duktiga och prestigelösa politiker från andra länder, svarar Israel med hela sitt stora krigsmaskineri som bombar urskillningslöst med motiveringen: ”Vi förmodar vapenförråd i de bombade husen.” Så skedde även när man under nyårshelgen dödade en av de främsta Hamas-ledarna. Att hans fyra hustrur och några av barnen ävenledes dödades vid det anfallet, tja, det är sådant man får ta med i kalkylen. Ävenså de över fyrahundra andra palestinska offren under dessa dagar.
Javisst, Hamas har sagt att de aldrig kommer att acceptera Israel. Ja, det har de sagt. Men är det inte världens politiker som måste tvinga de stridande parterna till förhandlingsbordet? Varför har vi FN och varför har vi politiker i våra länder? Men vad gör världens ledare? De tiger eller kommer med undflyende svar! Angela Merkel, Tysklands statsminister, går på nyårskonsert och njuter av musik istället för att öppna munnen och högljutt kritisera Israel. Men hör hon inte dånet av fallande bomber mitt i tonsvallet?
Låt mig citera några rader ur min man Robert Stiegers bok ”Drei gestohlene Jahre”, Tre stulna år:
”Några tusen meter ovanför oss flög den ena eskadern tunga bombplan efter den andra och letade efter sina beordrade mål. Vid klar väderlek orienterade sig de dödsbringande änglarna efter Donaus ljust glittrande lopp. Dagar senare hörde vi om angrepp på Ulm, på Augsburg och på min hemstad München. Idag knappast föreställbart vilken iskall ångest som tog sitt grepp om oss unga pojkar, därför att så många av oss hade sina föräldrar och syskon boende i dessa städer.”
Så skrev Robert om sina upplevelser av bombkriget över Tyskland när han 1944 gjorde sin tremånaders värntjänst innan han kallades ut i kriget. Han, den övertygade pacifisten, skulle ha gråtit blod om han hade upplevt de senaste dagarnas fruktansvärda händelser.
Tag vara på Er hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff) 4-11 jan 2009
Återigen faller bomber över oskyldiga människor. Återigen offras oskyldiga civilister på hämndens altare. Återigen sitter politiker och militarister vid sina skrivbord på ömse sidor och kalkylerar kallblodigt med dessa oskyldiga offer i sina strategiska beräkningar. Och återigen är det Davids kamp mot Goliat som framkallar dessa ohyggliga människooffer. Men den här gången är det Israel som har påtagit sig rollen av Goliat. Det värsta är att i denna kamp står två parter mot varandra som båda litar till samma gud, en gud som i Gamla Testamentet talar om ”öga för öga, tand för tand”. Frågan är om någon av parterna är villig att lyssna till Nya Testamentets Jesus-ord om att vända andra kinden till?
Naturligtvis är det oförsvarligt av palestinierna att dagligen sända sina hemmagjorda raketer över gränsen av sitt lilla Gaza-getto till Israel och där åstadkomma massor av förstörelse, men framförallt oro och panik bland människorna på gatorna.. Dessa raketer har hittills förorsakat mindre än tio israelers död. Men det är absolut tio israeler för mycket!
Västvärldens politiker talar dock alltför tyst om varför palestinierna gör som de gör. Tänk er själva att bo på en liten avskärmad strandremsa, världens mest tättbefolkade område, där befolkningen dagligen utsätts för de mest otroliga trakasserierna av den stora grannen, som totalt behärskar gränserna till detta lilla getto. Mat tillåts komma fram när det passar de israeliska gränspoliserna, vatten och el-försörjningen stängs av när det behagar Mellanösterns ledande militärmakt. Kontakten med släktingarna på Västbanken är totalt avskuren. Den lilla strandremsan utmed Medelhavets östra kust utgörs av eländiga sandmarker, där ingenting kan odlas. Arbetstillfällena är få därför att infrastrukturen har slagits sönder. Befolkningen bestående av 1, 5 miljoner människor lever i yttersta fattigdom och nöd. Och detta trots att det inte behövde vara så, om bara den stora grannen tillät fri passage för alla nödvändiga basresurser.
Vad händer i en sådan situation? Frustrationen stiger, hämndbegäret växer – och så byggs de första hemmagjorda raketerna. Men istället för att sätta sig ner vid förhandlingsbordet, tillsammans med duktiga och prestigelösa politiker från andra länder, svarar Israel med hela sitt stora krigsmaskineri som bombar urskillningslöst med motiveringen: ”Vi förmodar vapenförråd i de bombade husen.” Så skedde även när man under nyårshelgen dödade en av de främsta Hamas-ledarna. Att hans fyra hustrur och några av barnen ävenledes dödades vid det anfallet, tja, det är sådant man får ta med i kalkylen. Ävenså de över fyrahundra andra palestinska offren under dessa dagar.
Javisst, Hamas har sagt att de aldrig kommer att acceptera Israel. Ja, det har de sagt. Men är det inte världens politiker som måste tvinga de stridande parterna till förhandlingsbordet? Varför har vi FN och varför har vi politiker i våra länder? Men vad gör världens ledare? De tiger eller kommer med undflyende svar! Angela Merkel, Tysklands statsminister, går på nyårskonsert och njuter av musik istället för att öppna munnen och högljutt kritisera Israel. Men hör hon inte dånet av fallande bomber mitt i tonsvallet?
Låt mig citera några rader ur min man Robert Stiegers bok ”Drei gestohlene Jahre”, Tre stulna år:
”Några tusen meter ovanför oss flög den ena eskadern tunga bombplan efter den andra och letade efter sina beordrade mål. Vid klar väderlek orienterade sig de dödsbringande änglarna efter Donaus ljust glittrande lopp. Dagar senare hörde vi om angrepp på Ulm, på Augsburg och på min hemstad München. Idag knappast föreställbart vilken iskall ångest som tog sitt grepp om oss unga pojkar, därför att så många av oss hade sina föräldrar och syskon boende i dessa städer.”
Så skrev Robert om sina upplevelser av bombkriget över Tyskland när han 1944 gjorde sin tremånaders värntjänst innan han kallades ut i kriget. Han, den övertygade pacifisten, skulle ha gråtit blod om han hade upplevt de senaste dagarnas fruktansvärda händelser.
Tag vara på Er hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff) 4-11 jan 2009
torsdag, januari 1
BHIKHU VYAS’ NYÅRSHÄLSNING
Bhikhu Vyas har i 30 år varit Tyresö Ulands- och FredsFörenings (Tuff) främsta partner i Indien, där han och hans medarbetare på ett beundransvärt sätt förvaltat pengarna från Tuff, vilka därför har räckt till förbluffande mycket: Många skolor, hundratals brunnar, 90 000 mangoträd och mycket annat.
De senaste åren har projekten koncentrerats till Dharampur, ett bergigt område i delstaten Gujarat, ca 25 mil norr om Mumbai (Bombay). Där finns ett par hundra små byar, bebodda av tribals, de fattigaste av de fattiga.
LET OUR FRIENDSHIP & MESSAGE OF LOVE GROW IN 2009
All of us wish the listeners of Radio Tuff and other colleagues, a peaceful and pleasant New Year. The 'March' in Dharampur is well in a take - off stage. Our schools, generously supported by Swedish Sister Schools and nicely coordianted by Tuff are like spring - boards for community development. We will like to congratulate Radio Tuff in particular, as a voice of peace, a pre condition for progress and justice. If we take into account pre - Dharampur decade, around 25 schools got support from Swedish Sister Schools: A land - mark [totals three decades now in 2009] of unique cooperation, between two NGOS : TUFF and VPSS .
2008 was a record, having the highest ever support for schools from Tuff. With an addition of one more high school in 2008, along with a hostel for Gymnasium Girls; we now have 9 educational units as well as a Mobile van, trying to upgrade educational standard of 8 village primary schools. The Mass Marriages [82 in 2008 & 100 on way in 2009] and the Vocational Training Program for school drop - outs are 2 mile - stones of 2008, in our journey for progress. Only last month, 50 first batch trainees gathered in the Girls' Hostel and chalked out self employment - livelihood program. 20 youngsters have got sewing machines and other tools, to start their jobs, at their door steps. A massive vocational training for jobs for 250 youths on pattern as above will be implemented in 2009. An experiment is under way with 100 families to take second crop [not rain-fed] may be mentioned as a new project of 2008 - 2009. A plan to repair about 300 existing check - dams is being implemented and will be continued in 2009. 6500 mango saplings were planted in 2008. Our plans are to cross 100000 mark in 2009. This plan has been exclusively and constantly supported by Tuff since 1992, as a priority demand from people. It is a practical, sustainable and eco-friendly livelihood program, at the door - steps of the community. The students of our schools are encouraged to grow more plants, with the help of their parents. They get the message in the annual Guardians’ Meets. This is an innovative program, to link schools and community. A re - housing program in Dharampur Block replacing old huts, requiring repeated repairs is on the cards, as a new venture in 2009.
Not only India, but the whole world - including the developed countries is passing through unprecedented crisis today. If we aspire a new social order - A CHANGE - all of us will have to become change agents. I hope, we will rise to the challenge ahead, in 2009.
Every poor person at some stage is a risk for the rich
De senaste åren har projekten koncentrerats till Dharampur, ett bergigt område i delstaten Gujarat, ca 25 mil norr om Mumbai (Bombay). Där finns ett par hundra små byar, bebodda av tribals, de fattigaste av de fattiga.
LET OUR FRIENDSHIP & MESSAGE OF LOVE GROW IN 2009
All of us wish the listeners of Radio Tuff and other colleagues, a peaceful and pleasant New Year. The 'March' in Dharampur is well in a take - off stage. Our schools, generously supported by Swedish Sister Schools and nicely coordianted by Tuff are like spring - boards for community development. We will like to congratulate Radio Tuff in particular, as a voice of peace, a pre condition for progress and justice. If we take into account pre - Dharampur decade, around 25 schools got support from Swedish Sister Schools: A land - mark [totals three decades now in 2009] of unique cooperation, between two NGOS : TUFF and VPSS .
2008 was a record, having the highest ever support for schools from Tuff. With an addition of one more high school in 2008, along with a hostel for Gymnasium Girls; we now have 9 educational units as well as a Mobile van, trying to upgrade educational standard of 8 village primary schools. The Mass Marriages [82 in 2008 & 100 on way in 2009] and the Vocational Training Program for school drop - outs are 2 mile - stones of 2008, in our journey for progress. Only last month, 50 first batch trainees gathered in the Girls' Hostel and chalked out self employment - livelihood program. 20 youngsters have got sewing machines and other tools, to start their jobs, at their door steps. A massive vocational training for jobs for 250 youths on pattern as above will be implemented in 2009. An experiment is under way with 100 families to take second crop [not rain-fed] may be mentioned as a new project of 2008 - 2009. A plan to repair about 300 existing check - dams is being implemented and will be continued in 2009. 6500 mango saplings were planted in 2008. Our plans are to cross 100000 mark in 2009. This plan has been exclusively and constantly supported by Tuff since 1992, as a priority demand from people. It is a practical, sustainable and eco-friendly livelihood program, at the door - steps of the community. The students of our schools are encouraged to grow more plants, with the help of their parents. They get the message in the annual Guardians’ Meets. This is an innovative program, to link schools and community. A re - housing program in Dharampur Block replacing old huts, requiring repeated repairs is on the cards, as a new venture in 2009.
Not only India, but the whole world - including the developed countries is passing through unprecedented crisis today. If we aspire a new social order - A CHANGE - all of us will have to become change agents. I hope, we will rise to the challenge ahead, in 2009.
Every poor person at some stage is a risk for the rich
måndag, december 29
Hampus Eckerman: RADIOAKTIV SAND FRÅN KUWAIT TILL IDAHO
Time Magazine har listat de 10 mest underrapporterade nyheterna för året och en av dem var för mig en total nyhet. Att Kuwait har exporterat 6 700 ton sand till det amerikanska Idaho.
Nu är det inte så att Kuwaitierna tycker så synd om Idaho-borna att de vill ge dem material till en större sandstrand eller en mindre öken. Nej, den handlar om radioaktiv sand full med utarmat uran från de amerikanska baserna i landet. Jo, naturligtvis finns det amerikanska baser i Kuwait. Ni tror väl inte att USA vill återinsätta en av världens mest kvinnofientliga diktaturer där om de inte får någon militärbas? Det är heller inte första gången som USA transporterar radioaktiv sand från landet.
Ett land som glatt får behålla sin radioaktiva sand är Irak. Där har barnadödligheten och missfallen ökat radikalt sedan Gulf-kriget 1991 då utarmat uran föll över hela landet med hjälp av amerikanska bomber. Sådant bekymrar naturligtvis inte amerikanska bedömare, landet är ju befriat. Eller befriat och befriat, 10 000 människor hålls i amerikansk arrest i Irak utan någon som helst bevis på att de begått något brott, men de är ju inte i irakisk arrest, så det måste ju vara ok. Och en miljon fler döda kan naturligtvis enbart tyda på en miljon färre missnöjda människor.
Irak-kriget täcks i snitt i två minuter i veckan av amerikanska nyhetskanaler, i snitt 17 sekunder om dagen eller mindre än en sekund i timman. Lite knepigt att då berätta om de fyra till fem miljonerna människor som drivits på flykt när man inte ens hinner säga ordet ”flykting”.
Fast frågan är naturligtvis om de ens ska kallas för flyktingar längre. Amerikanska stridande enheter i Irak ska byta namn till ”tränare” och ”rådgivare” för att de ska kunna både dra sig tillbaka och stanna kvar på en gång. ”Förändring” var Obamas ledord i det amerikanska presidentvalet och att byta ut ordet ockupation mot rådgiveri är naturligtvis en bra idé. Sedan kommer han följa författaren Douglas Adams råd och döpa om svart till vitt och vitt till svart, varefter han blir överkörd vid nästa övergångsställe.
Innan han blir överkörd skulle han kunna försöka leta upp de vapen som den amerikanska militären tappat bort i Irak. Ungefär 190 000 handeldvapen, varav 110 000 AK-47:or, som getts till irakiska trupper är nu ute på vift utan att någon har någon aning var de är. Antagligen dödar de irakier dagligen, men det är sånt som händer under ockupation - förlåt, rådgiveri. Antagligen är det ännu fler då över 90 ton med vapen transporterats från Bosnien till Irak under början av kriget, utan att någon vet till vart i landet de levererades. Nå, Pentagon vill väl också profilera sig som miljövänner och att återanvända de vapen som mördade folk i Bosnien-kriget ger naturligtvis organisationen ett grönt skimmer.
Och vem vet? Kanske kan Pentagon förr eller senare återanvända den radioaktiva sanden i Irak. Tills dess fortsätter den att skörda nya offer med barnadödlighet, blodcancer och missfall.
Det skulle inte Karl Bertil Johnsson tyckt om. Tur då att han slipper se det på TV som hellre visar oförargliga saker som kungafamiljen. Kungen skulle aldrig ha släppt radioaktiva bomber på fattiga irakier. Möjligtvis ha skakat hand med dem.
-------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1217) 2008-12-28
Nu är det inte så att Kuwaitierna tycker så synd om Idaho-borna att de vill ge dem material till en större sandstrand eller en mindre öken. Nej, den handlar om radioaktiv sand full med utarmat uran från de amerikanska baserna i landet. Jo, naturligtvis finns det amerikanska baser i Kuwait. Ni tror väl inte att USA vill återinsätta en av världens mest kvinnofientliga diktaturer där om de inte får någon militärbas? Det är heller inte första gången som USA transporterar radioaktiv sand från landet.
Ett land som glatt får behålla sin radioaktiva sand är Irak. Där har barnadödligheten och missfallen ökat radikalt sedan Gulf-kriget 1991 då utarmat uran föll över hela landet med hjälp av amerikanska bomber. Sådant bekymrar naturligtvis inte amerikanska bedömare, landet är ju befriat. Eller befriat och befriat, 10 000 människor hålls i amerikansk arrest i Irak utan någon som helst bevis på att de begått något brott, men de är ju inte i irakisk arrest, så det måste ju vara ok. Och en miljon fler döda kan naturligtvis enbart tyda på en miljon färre missnöjda människor.
Irak-kriget täcks i snitt i två minuter i veckan av amerikanska nyhetskanaler, i snitt 17 sekunder om dagen eller mindre än en sekund i timman. Lite knepigt att då berätta om de fyra till fem miljonerna människor som drivits på flykt när man inte ens hinner säga ordet ”flykting”.
Fast frågan är naturligtvis om de ens ska kallas för flyktingar längre. Amerikanska stridande enheter i Irak ska byta namn till ”tränare” och ”rådgivare” för att de ska kunna både dra sig tillbaka och stanna kvar på en gång. ”Förändring” var Obamas ledord i det amerikanska presidentvalet och att byta ut ordet ockupation mot rådgiveri är naturligtvis en bra idé. Sedan kommer han följa författaren Douglas Adams råd och döpa om svart till vitt och vitt till svart, varefter han blir överkörd vid nästa övergångsställe.
Innan han blir överkörd skulle han kunna försöka leta upp de vapen som den amerikanska militären tappat bort i Irak. Ungefär 190 000 handeldvapen, varav 110 000 AK-47:or, som getts till irakiska trupper är nu ute på vift utan att någon har någon aning var de är. Antagligen dödar de irakier dagligen, men det är sånt som händer under ockupation - förlåt, rådgiveri. Antagligen är det ännu fler då över 90 ton med vapen transporterats från Bosnien till Irak under början av kriget, utan att någon vet till vart i landet de levererades. Nå, Pentagon vill väl också profilera sig som miljövänner och att återanvända de vapen som mördade folk i Bosnien-kriget ger naturligtvis organisationen ett grönt skimmer.
Och vem vet? Kanske kan Pentagon förr eller senare återanvända den radioaktiva sanden i Irak. Tills dess fortsätter den att skörda nya offer med barnadödlighet, blodcancer och missfall.
Det skulle inte Karl Bertil Johnsson tyckt om. Tur då att han slipper se det på TV som hellre visar oförargliga saker som kungafamiljen. Kungen skulle aldrig ha släppt radioaktiva bomber på fattiga irakier. Möjligtvis ha skakat hand med dem.
-------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1217) 2008-12-28
fredag, december 26
HAR FRIVILLIGT ARBETE EN CHANS?
Ibland har jag som en slags tröst citerat professor Gunnar Adler-Karlssons ord om demokratins grundbultar:
”Alla dessa proklamationer, varningar och upplysningar von oben tjänar till intet, om de inte följs upp av arbete i de små grupper på vilka den svenska demokratin är uppbyggd”
Men det var många år sedan detta sades, under en tid då det lokala föreningslivet ännu blomstrade. De senaste åren har ständiga rapporter kommit om hur medlemstalen minskar, allra mest i de politiska ungdomsförbunden. Under reportage i olika föreningar brukar inte ens jag nämnvärt höja medelåldern i sällskapet. Till och med frikyrkorna med sina tidigare så trogna och offervilliga medlemmar tappar anhängare.
På 1980-talet talades det varmt om närdemokratin. Närradion infördes för att det lokala föreningslivet skulle få ett forum. Med entusiasm tog alla möjliga föreningar chansen, här i Tyresö minst ett dussintal. I dag är TUFF tyvärr ensam förening på 91,4 MHz och www.tyresoradion.se
På sistone har också ett stort antal närradiostationer i landet mer eller mindre myglande tagits över av privata företag. Och just de ekonomiska vinstintressenas segertåg är nog en förklaring till närdemokratins kris. Att göra en massa radio helt oavlönad är dock en förmån. Man är fri och oberoende, låt vara att det känns ensamt. Fast om programledare funnes på lönelistorna skulle det säkert finnas en kö bakom mig som pockade på att få tjäna pengar.
Men också frivilligt arbete har sina belöningar. Att vi i Tuff har så stort förtroende i det biståndsarbete vi tidigare talade om denna veckas Radio Tuff beror inte minst på att vartenda öre går till mottagarna i Indien, Afghanstan, Guatemala och Belgrad. Inga stora så kallade administrationskostnader här inte.
Oerhört uppmuntrande i radiojobbet är de många lyssnaromdömena som flinkt läggs in på www.tyresoradion.se En av de vänliga människor som hörde av sig före jul var Sven Lionell. Han är en av de mest mångkunniga i kommunen. Inte bara före detta kommunalråd –och det är inte bara—utan också versmakare, teaterman och artist. Han är sedan ungdomen engagerad i de frivilliga folkrörelserna och nu skriver han uppmuntrande om ”värdet av ett uthålligt gräsrotsarbete. Ge inte upp! Vi är fler och starkare än vi ibland tror”
Måtte Sven ha rätt! Det är min nyårsönskan.
------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1217) 2008-12-28
”Alla dessa proklamationer, varningar och upplysningar von oben tjänar till intet, om de inte följs upp av arbete i de små grupper på vilka den svenska demokratin är uppbyggd”
Men det var många år sedan detta sades, under en tid då det lokala föreningslivet ännu blomstrade. De senaste åren har ständiga rapporter kommit om hur medlemstalen minskar, allra mest i de politiska ungdomsförbunden. Under reportage i olika föreningar brukar inte ens jag nämnvärt höja medelåldern i sällskapet. Till och med frikyrkorna med sina tidigare så trogna och offervilliga medlemmar tappar anhängare.
På 1980-talet talades det varmt om närdemokratin. Närradion infördes för att det lokala föreningslivet skulle få ett forum. Med entusiasm tog alla möjliga föreningar chansen, här i Tyresö minst ett dussintal. I dag är TUFF tyvärr ensam förening på 91,4 MHz och www.tyresoradion.se
På sistone har också ett stort antal närradiostationer i landet mer eller mindre myglande tagits över av privata företag. Och just de ekonomiska vinstintressenas segertåg är nog en förklaring till närdemokratins kris. Att göra en massa radio helt oavlönad är dock en förmån. Man är fri och oberoende, låt vara att det känns ensamt. Fast om programledare funnes på lönelistorna skulle det säkert finnas en kö bakom mig som pockade på att få tjäna pengar.
Men också frivilligt arbete har sina belöningar. Att vi i Tuff har så stort förtroende i det biståndsarbete vi tidigare talade om denna veckas Radio Tuff beror inte minst på att vartenda öre går till mottagarna i Indien, Afghanstan, Guatemala och Belgrad. Inga stora så kallade administrationskostnader här inte.
Oerhört uppmuntrande i radiojobbet är de många lyssnaromdömena som flinkt läggs in på www.tyresoradion.se En av de vänliga människor som hörde av sig före jul var Sven Lionell. Han är en av de mest mångkunniga i kommunen. Inte bara före detta kommunalråd –och det är inte bara—utan också versmakare, teaterman och artist. Han är sedan ungdomen engagerad i de frivilliga folkrörelserna och nu skriver han uppmuntrande om ”värdet av ett uthålligt gräsrotsarbete. Ge inte upp! Vi är fler och starkare än vi ibland tror”
Måtte Sven ha rätt! Det är min nyårsönskan.
------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1217) 2008-12-28
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1217) 08-12-28 till....
....till initiativtagarna till uppropet mot Sveriges smyganslutning till Nato Jan Öberg och Al Burke, som i Svenska Dagbladet (19/12) bland annat skriver: ”Äkta säkerhet kräver mer än vapen, och om det finns någonting som världen inte behöver, så är det fler krigare och ännu mäktigare militärallianser. Det som mest saknas idag är en armé av fredsmäklare som lärt sig hur man förebygger konflikter och främjar försoning. Genom att bygga på sin långa och vitt uppskattade fredstradition kan Sverige göra en långt mer värdefull insats än vad det någonsin kunde som en liten kugge i USA/Natos väldiga krigsapparat.”
....till det gångna årets verksamhet i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Inte utan stolthet kan vi konstatera att denna lokala förening också under 2008 lyckats fortsätta med sin biståndsverksamhet. Till de utomordentliga projekten i Indien har 300 000 kr kunnat skickas. Det blir uppåt två miljoner indiska rupier, som faktiskt finansierar driften av två av de sex Tuff-skolorna i det tidigare så gudsförgätna Daharampur.
....till de sju solidariska skolor, som genom dagsverken, Indien-kvällar eller dagar jobbat in huvudparten av pengarna till Indien. Här i kommunen är det Tyresö skola, Strandskolan och Kumla skola, den sistnämnda är väl svenska mästare i solidaritetsarbete genom att alltsedan början av 1970-talet gjort dagsverken för sina indiska systerskolor. Men det är också Alléskolan i Floda (utanför Göteborg), Bergtorpsskolan i Täby, Finningeskolan i Strängnäs och Södertörns friskola i Huddinge. Att skolorna gör dessa fina insatser beror på Tuffs mångåriga och omfattande informationsverksamhet men också på att personal från skolorna besökt de indiska projekten och blivit imponerade av hur oerhört mycket och bra våra partners har använt pengarna till. Uppåt 20 000 kr har dessutom kommit in genom privata insättningar på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 - 2, bland andra av Rolf Paulin i Tyresö och Ingemar Haraldsson, fredsveteran i Växjö.
....till Bengt Citron, som varje vecka uppdaterar hemsidan www.tuff.fred.se . Den sköter han briljant och där finns massor av information, bland annat om Tuffs biståndsinsatser.
....till de allt flera kloka människor, som under det gångna året har använt Tuffs mangogram för att gratulera eller för att hedra någon avliden. Flera använde mangogrammet ”I stället för blommor” som julklappar. Och mangogrammen slog rekord 2008, då det kom in ca 17 000 kr. Det innebär, att många tusen flera mangoträd nu kan planteras i indiska Dharampurs hundratals små fattiga byar. Kanske klarar våra indiska partners sitt ambitiösa mål under 2009 att 100 000 mangoträd skall vara planterade.
....till Tuffs för all del mindre men ändå viktiga insatser i andra länder än Indien under 2008. Till krigsdrabbade och nödlidande i Afghanistan har föreningen via Ulla Carina Sellergren och Nasira Omidy skickat 13 352 kr, därav 3 352 kr skänkta av Lena Sandin. Till Lina Vuskovics stöd till fattiga gamla i Belgrad har vi bidragit med 12 000 kr. Och till utbildning av ”barfota barnmorskor” bland fattiga mayakvinnor i Guatemala har Tuff bidragit med 5 000 kr.
....till Tore Persson, vars rapporter från byn Yanoun på Västbanken hörts redan tre gånger här i Radio Tuff och som nu skriver om samarierna –minns Bibelns berättelse om den barmhärtige samariten. Han berättar att samarierna, nu en spillra på ca 750 människor håller till på berget Gerizim utanför Nablus. De skulle kunna fungera som brobyggare, eftersom de har arabisk kultur och språk men en variant av judisk religion. Föreståndaren för det lilla samariska muséet, Husney W. Kohen, påpekar: ”Det finns ingen vinnare i det här kriget. Palestinierna kan inte kasta israelerna i havet och israelerna kan inte fördriva palestinierna från Västbanken. Vi kan däremot visa att det går att leva tillsammans.”
....till alla lyssnare, särskilt dem som under det nya året beslutar sig att stödja det här frivilliga arbetet genom att bli medlemmar i Tuff genom 200 kr och 80 kr för familjemedlem på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Men till alla lyssnare: ETT GOTT NYTT FREDS- OCH SOLIDARITETSÅR 2009.
....till det gångna årets verksamhet i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Inte utan stolthet kan vi konstatera att denna lokala förening också under 2008 lyckats fortsätta med sin biståndsverksamhet. Till de utomordentliga projekten i Indien har 300 000 kr kunnat skickas. Det blir uppåt två miljoner indiska rupier, som faktiskt finansierar driften av två av de sex Tuff-skolorna i det tidigare så gudsförgätna Daharampur.
....till de sju solidariska skolor, som genom dagsverken, Indien-kvällar eller dagar jobbat in huvudparten av pengarna till Indien. Här i kommunen är det Tyresö skola, Strandskolan och Kumla skola, den sistnämnda är väl svenska mästare i solidaritetsarbete genom att alltsedan början av 1970-talet gjort dagsverken för sina indiska systerskolor. Men det är också Alléskolan i Floda (utanför Göteborg), Bergtorpsskolan i Täby, Finningeskolan i Strängnäs och Södertörns friskola i Huddinge. Att skolorna gör dessa fina insatser beror på Tuffs mångåriga och omfattande informationsverksamhet men också på att personal från skolorna besökt de indiska projekten och blivit imponerade av hur oerhört mycket och bra våra partners har använt pengarna till. Uppåt 20 000 kr har dessutom kommit in genom privata insättningar på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 - 2, bland andra av Rolf Paulin i Tyresö och Ingemar Haraldsson, fredsveteran i Växjö.
....till Bengt Citron, som varje vecka uppdaterar hemsidan www.tuff.fred.se . Den sköter han briljant och där finns massor av information, bland annat om Tuffs biståndsinsatser.
....till de allt flera kloka människor, som under det gångna året har använt Tuffs mangogram för att gratulera eller för att hedra någon avliden. Flera använde mangogrammet ”I stället för blommor” som julklappar. Och mangogrammen slog rekord 2008, då det kom in ca 17 000 kr. Det innebär, att många tusen flera mangoträd nu kan planteras i indiska Dharampurs hundratals små fattiga byar. Kanske klarar våra indiska partners sitt ambitiösa mål under 2009 att 100 000 mangoträd skall vara planterade.
....till Tuffs för all del mindre men ändå viktiga insatser i andra länder än Indien under 2008. Till krigsdrabbade och nödlidande i Afghanistan har föreningen via Ulla Carina Sellergren och Nasira Omidy skickat 13 352 kr, därav 3 352 kr skänkta av Lena Sandin. Till Lina Vuskovics stöd till fattiga gamla i Belgrad har vi bidragit med 12 000 kr. Och till utbildning av ”barfota barnmorskor” bland fattiga mayakvinnor i Guatemala har Tuff bidragit med 5 000 kr.
....till Tore Persson, vars rapporter från byn Yanoun på Västbanken hörts redan tre gånger här i Radio Tuff och som nu skriver om samarierna –minns Bibelns berättelse om den barmhärtige samariten. Han berättar att samarierna, nu en spillra på ca 750 människor håller till på berget Gerizim utanför Nablus. De skulle kunna fungera som brobyggare, eftersom de har arabisk kultur och språk men en variant av judisk religion. Föreståndaren för det lilla samariska muséet, Husney W. Kohen, påpekar: ”Det finns ingen vinnare i det här kriget. Palestinierna kan inte kasta israelerna i havet och israelerna kan inte fördriva palestinierna från Västbanken. Vi kan däremot visa att det går att leva tillsammans.”
....till alla lyssnare, särskilt dem som under det nya året beslutar sig att stödja det här frivilliga arbetet genom att bli medlemmar i Tuff genom 200 kr och 80 kr för familjemedlem på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Men till alla lyssnare: ETT GOTT NYTT FREDS- OCH SOLIDARITETSÅR 2009.
lördag, december 20
KONSTEN ATT GÖRA POLITISKA SJÄLVMÅL
Några minns väl ännu Nikita Chrusjtjov, Sovjets ledare fram till 1964, då han sattes i husarrest. Ibland var han riktigt fryntlig, till exempel när han energiskt rodde den berömda Harpsundsekan med Tage Erlander som passagerare.
Liksom John F Kennedy visade han under Kubakrisen 1962 klok återhållsamhet. Därigenom förhindrades ett hotande kärnvapenkrig mellan de båda supermakterna.
Och ibland var ”Krusse” rolig. 1960 var han på besök i FN:s generalförsamling. Där tog han av sig skon och dunkade den ilsket i bordet. Det var i protest mot generalsekreteraren Dag Hammarsköld. Vi skrattade åt hans skodunkande men tyckte också att han var löjlig, så den drastiska metoden var knappast någon succé. (Nu påstår kritiskt granskande att bilderna av Krusses skodunkande var fejkade. Han slog bara intensivt med knytnävarna i bordet)
Världens mest uppmärksammade sko den senaste veckan kastades mot George W Bush på besök i Irak. Men presidenten duckade skickligt och såg ganska oberörd ut. Troligen kammade han hem en del sympati på händelsen, han som på åratal inte haft mycket att glädja sig åt i fråga om popularitet.
Värre gick det för den som kastade, den irakiska journalisten Han förlorade inte bara skorna utan blev av nitiska vakter brutalt misshandlad och hotas nu av ett långt fängelsestraff. Att kasta skor verkar ju närmast humanitärt jämfört med att kasta granater. Ändå var hans metod nog ett självmål -- kontraproduktiv för att använda ett finare ord.
De senaste veckorna har det på flera håll i Sverige varit gängbråk och vandaliseringar, senast i Malmös Rosengård. Där angrep unga män till och med brandkåren, när den försökte släcka anlagda bränder. Både där och på andra platser har AFA (Antifascistisk Aktion) varit i farten. Dessa ofta maskerade våldsverkare kallas vänsterextremister. En del inom den demokratiska vänstern visar en märklig tolerans mot AFA. Det påminner om en av Sven Wernströms många böcker, den om kvartersfejderna bland småkillarna på Söder. En i gänget var en riktig tönt men vilka dumheter han än gjorde försvarades han alltid av sina kompisar med orden: ”Visst är han en idiot men han är i alla fall VÅRAN idiot”
Det är lätt att hålla med Radio Tuffs medarbetare Hampus Eckerman, som på sin blogg (www.motbilder.se) skriver om dessa självutnämnda ”antifascister”:
”Jag har aldrig gillat AFA. Jag kan förstå tankegångarna från det 90-tal då organisationen bildades, men sedan dess har våldet eskalerat, organisationen har blivit en plats för galna fotbollshuliganer och nu har de uppenbarligen tagit steget till vad som inte helt felaktigt kan kallas för ’terrorism’. Precis som uppenbarligen den svenska motståndsrörelse de motarbetar. Med samma självrättfärdighet som Guantanamo-lägret upprättades springer AFA nu runt och tänder eld på bilar, attackerar lägenheter och misshandlar meningsmotståndare. Allt för att skapa martyrer och göra den egna sidan en kraftig otjänst.”
---------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1216) 2008-12-21
www.tyresoradion.se
Liksom John F Kennedy visade han under Kubakrisen 1962 klok återhållsamhet. Därigenom förhindrades ett hotande kärnvapenkrig mellan de båda supermakterna.
Och ibland var ”Krusse” rolig. 1960 var han på besök i FN:s generalförsamling. Där tog han av sig skon och dunkade den ilsket i bordet. Det var i protest mot generalsekreteraren Dag Hammarsköld. Vi skrattade åt hans skodunkande men tyckte också att han var löjlig, så den drastiska metoden var knappast någon succé. (Nu påstår kritiskt granskande att bilderna av Krusses skodunkande var fejkade. Han slog bara intensivt med knytnävarna i bordet)
Världens mest uppmärksammade sko den senaste veckan kastades mot George W Bush på besök i Irak. Men presidenten duckade skickligt och såg ganska oberörd ut. Troligen kammade han hem en del sympati på händelsen, han som på åratal inte haft mycket att glädja sig åt i fråga om popularitet.
Värre gick det för den som kastade, den irakiska journalisten Han förlorade inte bara skorna utan blev av nitiska vakter brutalt misshandlad och hotas nu av ett långt fängelsestraff. Att kasta skor verkar ju närmast humanitärt jämfört med att kasta granater. Ändå var hans metod nog ett självmål -- kontraproduktiv för att använda ett finare ord.
De senaste veckorna har det på flera håll i Sverige varit gängbråk och vandaliseringar, senast i Malmös Rosengård. Där angrep unga män till och med brandkåren, när den försökte släcka anlagda bränder. Både där och på andra platser har AFA (Antifascistisk Aktion) varit i farten. Dessa ofta maskerade våldsverkare kallas vänsterextremister. En del inom den demokratiska vänstern visar en märklig tolerans mot AFA. Det påminner om en av Sven Wernströms många böcker, den om kvartersfejderna bland småkillarna på Söder. En i gänget var en riktig tönt men vilka dumheter han än gjorde försvarades han alltid av sina kompisar med orden: ”Visst är han en idiot men han är i alla fall VÅRAN idiot”
Det är lätt att hålla med Radio Tuffs medarbetare Hampus Eckerman, som på sin blogg (www.motbilder.se) skriver om dessa självutnämnda ”antifascister”:
”Jag har aldrig gillat AFA. Jag kan förstå tankegångarna från det 90-tal då organisationen bildades, men sedan dess har våldet eskalerat, organisationen har blivit en plats för galna fotbollshuliganer och nu har de uppenbarligen tagit steget till vad som inte helt felaktigt kan kallas för ’terrorism’. Precis som uppenbarligen den svenska motståndsrörelse de motarbetar. Med samma självrättfärdighet som Guantanamo-lägret upprättades springer AFA nu runt och tänder eld på bilar, attackerar lägenheter och misshandlar meningsmotståndare. Allt för att skapa martyrer och göra den egna sidan en kraftig otjänst.”
---------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1216) 2008-12-21
www.tyresoradion.se
UR TORE PERSSONS PALESTINABREV NR 3
Julen firas till minne av Jesu födelse i Palestina. Hur framkomligheten är där i dag skriver Tore Persson, ekumenisk följeslagare på uppdrag av bl a Sveriges Kristna Råd. Han erinrar om säkerhetskontrollerna på flygplatserna och skriver:
”Föreställ dig att du måste passera sådana säkerhetskontroller två eller fler gånger om dagen – ofta efter att ha köat en bra stund tillsammans med alla andra som också ska igenom kontrollen. Föreställ dig att personalen ofta inte är särskilt vänlig eller hjälpsam, att de många gånger uppträder nedlåtande och nonchalant och att minsta lilla 'fel' från din sida kan leda till – i bästa fall – otrevliga utfrågningar. Har du otur kan en sådan miss – eller något annat som råkar misshaga säkerhetspersonalen – leda till att du tas i förvar några timmar innan du tillåts passera eller att du helt enkelt inte får passera. De talar dessutom ett språk du förmodligen inte alls förstår eller bara förstår hjälpligt .Och ’personalen’ är beväpnad – vilket knappast bidrar till en positiv stämning…”
Och vidare om dessa säkerhetskontroller:
”Under senare år har antalet kontroller ökat, framför allt efter den andra intifadan, och många av dagens checkpoints är väl planerade, med gångar som påminner om sådana man använder för att tvinga boskap att gå rätt och med trånga – mycket trånga – vändkors. I de större kontrollerna ser de passerande knappt någon soldat utan tvingas ”tala” via en mikrofon med någon som knappt skymtar bakom tjocka glas.”
Om ett annat problem skriver Tore Persson:
”Om du är palestinier och råkar ha ett ID-kort vars sista siffror överensstämmer med någon som är efterlyst får du vara beredd på ständiga problem. Av någon anledning tycks soldaterna bara läsa de sista fyra siffrorna och om de råkar vara ”fel” är risken stor att du hamnar i förvar tills någon av soldaterna kollat med högre ort vem det egentligen är som de tagit i förvar – och den kontrollen kan ta sin tid… (enligt uppgift från Machsom Watch, en israelisk frivilligorganisation av kvinnor som bevakar säkerhetskontrollerna för att se till att kontrollerna sker enligt reglerna och inte i onödan skapar problem för palestinierna).”
Och Tore Persson slutar sin rapport så här:
”Hela systemet stjäl dessutom varje dag en massa tid för ett stort antal människor. Jag vet inte vad jag själv skulle tycka vara det värsta, själva förnedringen eller all den onödiga tid jag skulle tvingas offra i köer etc…?”
Ja, om samma krångel skulle ha rått för 2000 år sedan hade väl Josef och Maria inte ha hunnit fram till Betlehem i tid. Och hade de tre vise männen ens kunnat komma dit?
------------------------------------------
Tyresö- Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1216) 2008-12-21 www.tyresoradion.se
”Föreställ dig att du måste passera sådana säkerhetskontroller två eller fler gånger om dagen – ofta efter att ha köat en bra stund tillsammans med alla andra som också ska igenom kontrollen. Föreställ dig att personalen ofta inte är särskilt vänlig eller hjälpsam, att de många gånger uppträder nedlåtande och nonchalant och att minsta lilla 'fel' från din sida kan leda till – i bästa fall – otrevliga utfrågningar. Har du otur kan en sådan miss – eller något annat som råkar misshaga säkerhetspersonalen – leda till att du tas i förvar några timmar innan du tillåts passera eller att du helt enkelt inte får passera. De talar dessutom ett språk du förmodligen inte alls förstår eller bara förstår hjälpligt .Och ’personalen’ är beväpnad – vilket knappast bidrar till en positiv stämning…”
Och vidare om dessa säkerhetskontroller:
”Under senare år har antalet kontroller ökat, framför allt efter den andra intifadan, och många av dagens checkpoints är väl planerade, med gångar som påminner om sådana man använder för att tvinga boskap att gå rätt och med trånga – mycket trånga – vändkors. I de större kontrollerna ser de passerande knappt någon soldat utan tvingas ”tala” via en mikrofon med någon som knappt skymtar bakom tjocka glas.”
Om ett annat problem skriver Tore Persson:
”Om du är palestinier och råkar ha ett ID-kort vars sista siffror överensstämmer med någon som är efterlyst får du vara beredd på ständiga problem. Av någon anledning tycks soldaterna bara läsa de sista fyra siffrorna och om de råkar vara ”fel” är risken stor att du hamnar i förvar tills någon av soldaterna kollat med högre ort vem det egentligen är som de tagit i förvar – och den kontrollen kan ta sin tid… (enligt uppgift från Machsom Watch, en israelisk frivilligorganisation av kvinnor som bevakar säkerhetskontrollerna för att se till att kontrollerna sker enligt reglerna och inte i onödan skapar problem för palestinierna).”
Och Tore Persson slutar sin rapport så här:
”Hela systemet stjäl dessutom varje dag en massa tid för ett stort antal människor. Jag vet inte vad jag själv skulle tycka vara det värsta, själva förnedringen eller all den onödiga tid jag skulle tvingas offra i köer etc…?”
Ja, om samma krångel skulle ha rått för 2000 år sedan hade väl Josef och Maria inte ha hunnit fram till Betlehem i tid. Och hade de tre vise männen ens kunnat komma dit?
------------------------------------------
Tyresö- Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1216) 2008-12-21 www.tyresoradion.se
fredag, december 19
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1216) 08-12-21 till....
....till Helsingborgs Dagblads Sören Somelius som (13/12) recenserade boken ”Vägen mot kaos. USA:s politiska haveri i Afghanistan, Pakistan och Centralasien”. Den är skriven av den pakistanske journalisten och författaren Ahmed Rashid, som 2001 faktiskt välkomnade den amerikanska invasionen av Afghanistan. Nu pekar han på de katastrofala konsekvenserna av USA:s två krig i Afghanistan och Irak. Dessa krig har nu pågått längre än andra världskriget men enligt Sommelius på ett besynnerligt vis reducerats till notiser om ens det i västliga medier. USA:s så kallade ”krig mot terrorismen” har på sju år skapat en långt farligare och mer instabil värld än den som fanns före elfte september, skriver Rashid. Vidare i Sommelius’ recension: ”Kriget i Afghanistan fördes av USA enligt planer utarbetade av CIA som delade ut miljoner och åter miljoner dollar till olika lokala krigsherrar. Demokratisering och nationsbyggande var man fullständigt ointresserad av. Resultatet blev därefter. Krigsherrarna byggde egna förmögenheter, startade företag som arbetade åt de amerikanska militärbaserna och utvecklade lönsam narkotikahandel (....) Bushregimen och de neokonservativa tappade därefter redan i mars 2002 intresset för Afghanistan. Man använde elfte september som en förevändning till det sedan länge planerade kriget mot strategiskt oljerika Irak. Spionsatelliterna ställdes snabbt om från Afghanistan mot Irak. (....) Heroinproduktionen har exploderat och finansierar nu både al-Qaida och islamiska extremister i Pakistan. När det gäller utbildning, livslängd och ekonomi ligger Afghanistan på 175:e plats i världen av 179. Den förväntade livslängden är 42 år. Endast 12 procent av kvinnorna kan läsa.” Och Sommelius undrar: ”Hur i helvete har Sverige blivit indraget i USA:s smutsiga krig i Afghanistan, tänker jag när jag läser Ahmed Rashids bok. Och varför är det så få som ifrågasätter de svenska militära insatserna??”
....till Nackabon och förre försvarsministern Thage G Peterson (s), som i I Svenska Dagbladet (24/10) skriver att Sverige sviker Afghanistans folk och tillägger ”Jag delar inte uppfattningen att man först måste bomba civila afghaners byar, hus och hem och döda också kvinnor och barn för att kunna genomföra civila reformer. Jag tror inte att det går att bomba fram fred och vänskap.”
....till Carl Cederström, medlem av Folkpartiets Mellanösterngrupp och kandidat till EU-parlamentet, som i Uppsala Nya Tidning (11/12) vill att George W Bush och vicepresidenten Dick Cheney skall ställas inför rätta för brott mot mänskligheten när de lämnar sina ämbeten. Cederström säger sig älska USA men skriver på tal om anfallet på Irak 2003: ”Att utan säkerhetsrådets godkännande och på falska anklagelser invadera och ockupera ett annat land är ett glasklart brott mot internationell rätt.” Och han påpekar: ”Antalet döda irakier efter invasionen uppgår troligtvis till långt över 1 miljon enligt internationellt erkända beräkningsmetoder. Till dessa ska läggas cirka 4 miljoner flyktingar, varav 2 miljoner lämnat landet.”
....till alla solidariska, som stöder Tuffs intensiva frivilliga verksamhet genom insättningar på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Det kan också användas för att bli medlem: 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem
....till Nackabon och förre försvarsministern Thage G Peterson (s), som i I Svenska Dagbladet (24/10) skriver att Sverige sviker Afghanistans folk och tillägger ”Jag delar inte uppfattningen att man först måste bomba civila afghaners byar, hus och hem och döda också kvinnor och barn för att kunna genomföra civila reformer. Jag tror inte att det går att bomba fram fred och vänskap.”
....till Carl Cederström, medlem av Folkpartiets Mellanösterngrupp och kandidat till EU-parlamentet, som i Uppsala Nya Tidning (11/12) vill att George W Bush och vicepresidenten Dick Cheney skall ställas inför rätta för brott mot mänskligheten när de lämnar sina ämbeten. Cederström säger sig älska USA men skriver på tal om anfallet på Irak 2003: ”Att utan säkerhetsrådets godkännande och på falska anklagelser invadera och ockupera ett annat land är ett glasklart brott mot internationell rätt.” Och han påpekar: ”Antalet döda irakier efter invasionen uppgår troligtvis till långt över 1 miljon enligt internationellt erkända beräkningsmetoder. Till dessa ska läggas cirka 4 miljoner flyktingar, varav 2 miljoner lämnat landet.”
....till alla solidariska, som stöder Tuffs intensiva frivilliga verksamhet genom insättningar på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Det kan också användas för att bli medlem: 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem
MARIANNE STIEGER: Skakande uppvaknande
Kära lyssnare,
hur skulle ni reagera om madrassen under er plötsligt börjar skaka som om någon med kraft hade slängt sig i sängen bredvid er och det mullrar oroväckande på ett diffust sätt? I tisdags morse kl. 6.20 väcktes jag på detta brutala sätt ur min ljuvaste sömn. Hjälp inbrott! Någon hade försökt lägga sig i sängen bredvid mig! Jag rusade upp och fram till ytterdörren. Nej, den var låst och visade inga tecken på inbrott. Jag sprang fram till fönstret och kollade om det eventuellt blixtrade på himlen. Men nej, inget åskväder förklarade detta märkvärdiga fenomen. Under tiden hade skakandet och mullrandet upphört, men nog hade det varat i ungefär tio sekunder.
Så trodde jag mig ha kommit på orsaken till skakandet och mullrandet. Cementfabriken! Någon hade fått snilleblixten att spränga cementfabriken medan hela Limhamn låg och sov. Den skall ju ändå sprängas så småningom. När jag väl hade gnuggat sömnen ur ögonen och tittade bort mot norr stod cementfabriken kvar på sin plats. Inte minsta lilla lutning på någon av silona.
Då, men först då, började jag fundera på om det kunde ha varit en jordbävning. Men har man aldrig varit med om någon, känns en sådan tanke rätt fånig. Jordbävning så att sängen skakar? Det fanns inte i sinnevärlden innan detta hände. Och så kom då plötsligt skräcken över mig. Om nu detta var en jordbävning, hur skulle jag bete mig då? Skulle jag springa ut på balkongen och hoppa fem våningar ner på gården? Skulle jag springa ner för alla trappor och få hela huset över mig innan jag hann? Frågorna virvlade runt i huvudet på mig. Det kändes fullständigt absurt att stå där i nattlinnet i vintermörkret och fundera på problem som man möjligen har i medelhavsländerna. Men i Skåne? Nej, otänkbart att det kan hända här! Så vad gjorde jag? Jag gick och lade mig och somnade om i den fasta förvissningen att en sådan jordbävning bara inte kan äga rum i vårt trygga Sverige.
Två timmar senare väcktes jag av en telefonsignal, den första den morgonen. Och jovisst, visst hade det varit jordbävning, och vilken jordbävning sedan. 4,8 på Richterskalan hette det först. Den största jordbävningen sedan 1904! Epicentrum fanns mellan Ystad och Lund, alldeles på gränsen till Tornquistzonen. Jasså, har ni aldrig hört talas om den? Det hade inte jag heller innan. Det är en förkastningsspricka som sträcker sig söder om och utmed Söderåsen från sydost till nordväst tvärs öder södra Skåne.
Dagen därpå kom dock en dementi. Nej, det hade inte varit 4,8 utan bara 4,2 och det var inte över hundra år sedan utan bara 80 sedan det hade skakat så mycket i Sverige förut. Tack, tack, det var ju lugnande. Men om det nu skakade så mycket vid 4,2 då frågar jag mig hur mycket det skakar vid 4,8 på Richterskalan.Men å andra sidan, med ett intervall på 80 år hinner jag nog inte uppleva nästa jordbävning av den digniteten. Låt dock denna omskakande skildring inte fördärva julen för er. Granen kommer säkert att stå stadig och grön och grann i stugan över hela helgen.
Nu önskar jag alla mina trogna lyssnare och läsare en fröjdesam jul och ett gott nytt och förhoppningsvis fredligt år 2009 hälsar från Limhamn
----------------------------------
Marianne Stalbohm-Stieger (Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1216) www.tyresoradion.se
hur skulle ni reagera om madrassen under er plötsligt börjar skaka som om någon med kraft hade slängt sig i sängen bredvid er och det mullrar oroväckande på ett diffust sätt? I tisdags morse kl. 6.20 väcktes jag på detta brutala sätt ur min ljuvaste sömn. Hjälp inbrott! Någon hade försökt lägga sig i sängen bredvid mig! Jag rusade upp och fram till ytterdörren. Nej, den var låst och visade inga tecken på inbrott. Jag sprang fram till fönstret och kollade om det eventuellt blixtrade på himlen. Men nej, inget åskväder förklarade detta märkvärdiga fenomen. Under tiden hade skakandet och mullrandet upphört, men nog hade det varat i ungefär tio sekunder.
Så trodde jag mig ha kommit på orsaken till skakandet och mullrandet. Cementfabriken! Någon hade fått snilleblixten att spränga cementfabriken medan hela Limhamn låg och sov. Den skall ju ändå sprängas så småningom. När jag väl hade gnuggat sömnen ur ögonen och tittade bort mot norr stod cementfabriken kvar på sin plats. Inte minsta lilla lutning på någon av silona.
Då, men först då, började jag fundera på om det kunde ha varit en jordbävning. Men har man aldrig varit med om någon, känns en sådan tanke rätt fånig. Jordbävning så att sängen skakar? Det fanns inte i sinnevärlden innan detta hände. Och så kom då plötsligt skräcken över mig. Om nu detta var en jordbävning, hur skulle jag bete mig då? Skulle jag springa ut på balkongen och hoppa fem våningar ner på gården? Skulle jag springa ner för alla trappor och få hela huset över mig innan jag hann? Frågorna virvlade runt i huvudet på mig. Det kändes fullständigt absurt att stå där i nattlinnet i vintermörkret och fundera på problem som man möjligen har i medelhavsländerna. Men i Skåne? Nej, otänkbart att det kan hända här! Så vad gjorde jag? Jag gick och lade mig och somnade om i den fasta förvissningen att en sådan jordbävning bara inte kan äga rum i vårt trygga Sverige.
Två timmar senare väcktes jag av en telefonsignal, den första den morgonen. Och jovisst, visst hade det varit jordbävning, och vilken jordbävning sedan. 4,8 på Richterskalan hette det först. Den största jordbävningen sedan 1904! Epicentrum fanns mellan Ystad och Lund, alldeles på gränsen till Tornquistzonen. Jasså, har ni aldrig hört talas om den? Det hade inte jag heller innan. Det är en förkastningsspricka som sträcker sig söder om och utmed Söderåsen från sydost till nordväst tvärs öder södra Skåne.
Dagen därpå kom dock en dementi. Nej, det hade inte varit 4,8 utan bara 4,2 och det var inte över hundra år sedan utan bara 80 sedan det hade skakat så mycket i Sverige förut. Tack, tack, det var ju lugnande. Men om det nu skakade så mycket vid 4,2 då frågar jag mig hur mycket det skakar vid 4,8 på Richterskalan.Men å andra sidan, med ett intervall på 80 år hinner jag nog inte uppleva nästa jordbävning av den digniteten. Låt dock denna omskakande skildring inte fördärva julen för er. Granen kommer säkert att stå stadig och grön och grann i stugan över hela helgen.
Nu önskar jag alla mina trogna lyssnare och läsare en fröjdesam jul och ett gott nytt och förhoppningsvis fredligt år 2009 hälsar från Limhamn
----------------------------------
Marianne Stalbohm-Stieger (Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1216) www.tyresoradion.se
fredag, december 12
VÅRA KRISER OCH DEN VERKLIGA
När man lyssnar på nyheterna verkar mörkret ännu mer kompakt än vanligt i den otäcka månaden december. Larmen om bank- och finanskriser har nu blandats med varsel om massuppsägningar. Arbetslösheten ökar, lågkonjunkturen djupnar. Efterkloka påstår att de förstod vad som skulle komma, men det är svårt att minnas att de varnade värst mycket innan den amerikanska ekonomin kollapsade för några månader sedan.
Men allting är som bekant relativt. Redan i september påpekade veteranen bland fredsforskare, den norske professorn Johan Galtung:
”Vilken cynism att tala om ’kris’ som ett fenomen under en månad eller ett eller annat år, när varje dag 125 000 människor dör av systemproducerad hunger och lätt botade sjukdomar. Mycket av ansvaret ligger begravd i en ekonomism som främjar finansiellt transaktionssystem i stället för de grundläggande behoven”
Och när de rika får snuva drabbas de fattiga av lunginflammation. För några dagar sedan kom en rapport från FN:s livsmedelsorganisation FAO. Den avslöjade att ytterligare 40 miljoner av våra medmänniskor nu hamnat under svältgränsen. Det betyder, att nästan en miljard människor nu hungrar och många av dem dör tyvärr.
Värst hungerdrabbade är många afrikanska länder. Allra värst är det i länder där krig råder, såsom i Kongo och Somalia. Det var väl Henrik Tikkanen som dystert konstaterade att många lär sig sköta maskingevär, innan de lär sig läsa. Vi vet att det är giriga västliga, ryska och kinesiska månglare som förser fattiga länder med vapen, som ökar både dödligheten och hungern.
Radio Tuffs medarbetare Hampus Eckerman har de senaste veckorna berättat om de enorma summor som krigen i Irak och Afghanistan kostar. De överträffas bara av de skattefinansierade penningsummor som banker och andra företag erhåller. Siffrorna är obegripligt svindlande, och enligt Hampus skulle de räcka till att utrota all svält i hela världen under hundratals år framåt.
Också i Indien med sin nu beundrade tigerekonomi och snabba ekonomiska tillväxt drabbas de fattigaste massorna av stigande matpriser och ökad hunger. Flera tusen indiska bönder begår varje år självmord, då de blivit alltför skuldsatta för de genmanipulerade grödor de blivit uppmanade att använda.
Visst är det synd om alla dem som nu blir arbetslösa och som kanske hamnar liksom vi ”fattigpensionärer” under 10 000 kr i månaden. Men vi svälter inte och vår ”kris” är överkomlig jämfört med den miljard av våra medmänniskor som hotas av hungerdöden..
Här i Sverige ställs nu frågan om julhandeln som vanligt ska slå nya rekord också i år. Hos många finns dock en leda med att deltaga i köphysterin men det är inte lätt att stå emot det sociala trycket. Fast några väljer faktiskt att som julklappar eller julkort använda Tuffs mangogram ”I stället för blommor”. Därigenom blir ytterligare tusentals mangoträd, dignande av vitaminrika frukter, planterade i indiska Dharampurs fattiga byar. Så visst finns det ljus i decembermörkret
----------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1215) 2008-12-14
Men allting är som bekant relativt. Redan i september påpekade veteranen bland fredsforskare, den norske professorn Johan Galtung:
”Vilken cynism att tala om ’kris’ som ett fenomen under en månad eller ett eller annat år, när varje dag 125 000 människor dör av systemproducerad hunger och lätt botade sjukdomar. Mycket av ansvaret ligger begravd i en ekonomism som främjar finansiellt transaktionssystem i stället för de grundläggande behoven”
Och när de rika får snuva drabbas de fattiga av lunginflammation. För några dagar sedan kom en rapport från FN:s livsmedelsorganisation FAO. Den avslöjade att ytterligare 40 miljoner av våra medmänniskor nu hamnat under svältgränsen. Det betyder, att nästan en miljard människor nu hungrar och många av dem dör tyvärr.
Värst hungerdrabbade är många afrikanska länder. Allra värst är det i länder där krig råder, såsom i Kongo och Somalia. Det var väl Henrik Tikkanen som dystert konstaterade att många lär sig sköta maskingevär, innan de lär sig läsa. Vi vet att det är giriga västliga, ryska och kinesiska månglare som förser fattiga länder med vapen, som ökar både dödligheten och hungern.
Radio Tuffs medarbetare Hampus Eckerman har de senaste veckorna berättat om de enorma summor som krigen i Irak och Afghanistan kostar. De överträffas bara av de skattefinansierade penningsummor som banker och andra företag erhåller. Siffrorna är obegripligt svindlande, och enligt Hampus skulle de räcka till att utrota all svält i hela världen under hundratals år framåt.
Också i Indien med sin nu beundrade tigerekonomi och snabba ekonomiska tillväxt drabbas de fattigaste massorna av stigande matpriser och ökad hunger. Flera tusen indiska bönder begår varje år självmord, då de blivit alltför skuldsatta för de genmanipulerade grödor de blivit uppmanade att använda.
Visst är det synd om alla dem som nu blir arbetslösa och som kanske hamnar liksom vi ”fattigpensionärer” under 10 000 kr i månaden. Men vi svälter inte och vår ”kris” är överkomlig jämfört med den miljard av våra medmänniskor som hotas av hungerdöden..
Här i Sverige ställs nu frågan om julhandeln som vanligt ska slå nya rekord också i år. Hos många finns dock en leda med att deltaga i köphysterin men det är inte lätt att stå emot det sociala trycket. Fast några väljer faktiskt att som julklappar eller julkort använda Tuffs mangogram ”I stället för blommor”. Därigenom blir ytterligare tusentals mangoträd, dignande av vitaminrika frukter, planterade i indiska Dharampurs fattiga byar. Så visst finns det ljus i decembermörkret
----------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1215) 2008-12-14
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1215) 08-12-14 till....
....till Dagens Nyheters Dan Jönsson, som på kultursidan (10/12) skriver under rubriken ”Afghanistan i repris. Svenska argument märkligt lika Sovjets”. Han minns att de sovjetiska trupperna på 1980-talet sades vara i Afghanistan på inbjudan av landets regering och för att befrämja den sociala utvecklingen och för att förbättra kvinnornas situation genom att låta flickor äntligen gå i skola. Men samma retorik används i dag av den svenska regeringen, tycker Dan Jönsson, som slås av att det imperialistiska nyspråket är orwellskt, ty fred har blivit krig och nationell frihet har blivit slaveri, åtminstone för kvinnorna. Han tillägger: ”Afghanistan har sakta glidit i väg längs ett sluttande plan och gjort att Sverige, för första gången på nära två hundra år, är i krig”
....till 100-årsminnet av den första svensk som fick Nobels fredspris. 1908 gavs detta pris till ”stinsen från Tumba”, Klas Pontus Arnoldson, en av dem som 1883 grundade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. I sitt Nobeltal sa han bland annat: ”Så har fredsidén, mänsklighetens härligaste klenod, omsider bragts i dagen inför allas ögon. Ingen bestrider nu dess skönhet. Alla prisa dess höga värde. Men den har oftast fått lysa blott i ord, sällan också i gärning” Arnoldson kritiserade också de stigande militärutgifterna, och på samma linje är Svenska Freds’ nuvarande ordförande Anna Ek: ”Svenska Freds måste tyvärr beklaga att utvecklingen gått åt fel håll. En grov beräkning visar att Europa idag lägger ned ungefär 100 gånger så mycket på militärutgifter som för hundra år sedan”, Arnoldson var starkt engagerad för svensk neutralitet. I sin bok ”Kampen för fred” skriver Svenska Freds’ ordförande 1964-1977 Per Anders Fogelström: ”Även om stora delar av riksdagen och många av tidningarna var motståndare till neutralitetstanken visade det sig ganska snart att folkets stora massa inte var det. Tanken engagerade, väckte hänförelse.” Och Åke Sandin, ordförande i Svenska Freds 1977-1979, gjorde år 2000 en halvtimme på Tyresöradion med Leif Magnusson, vars bok ”Fredskämpen” handlar just om Klas Pontus Arnoldson.
....till Dagens Nyheters Per Ahlin, som (11/12) skriver om forskaren Fredrik Söderbaums artikel i senaste numret av Internationella studier. Söderbaum menar, att de militära insatserna fått för stort genomslag på det förebyggande arbetets bekostnad och skriver: ”Det råder ingen som helst tvekan om att det är otroligt mycket bättre att förebygga en konflikt innan den blivit synlig eller just brutit ut jämfört med när den fått dödliga konsekvenser”
....till lokaltidningen Vi i Tyresö (m), vars senaste nummer har en trespaltare om Tyresöradion, inklusive Radio Tuff. Rubrik: ”Fröding, Bahai, lokalhistoria och skämt på 91,4 MHz"
....till tidningen Tyresö Nyheter (s) , som senaste veckan har helsidesrubriken: ”C3L, Ukraina, kvinnor, 50-talister på 91,4 MHz”. I ingressen sägs: ”Tyresö har också det kanske tuffaste av alla svenska radioprogram . Det är Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff, som hörts varenda vecka sedan 1985, alltså över 1200 veckor i följd. Det hörs alltid första gången på söndagar kl 17”.
....till den växande skara kloka och solidariska som använder Tuffs mangogram, nu under julklappstid främst mangogrammet ”I stället för blommor”
....till 100-årsminnet av den första svensk som fick Nobels fredspris. 1908 gavs detta pris till ”stinsen från Tumba”, Klas Pontus Arnoldson, en av dem som 1883 grundade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. I sitt Nobeltal sa han bland annat: ”Så har fredsidén, mänsklighetens härligaste klenod, omsider bragts i dagen inför allas ögon. Ingen bestrider nu dess skönhet. Alla prisa dess höga värde. Men den har oftast fått lysa blott i ord, sällan också i gärning” Arnoldson kritiserade också de stigande militärutgifterna, och på samma linje är Svenska Freds’ nuvarande ordförande Anna Ek: ”Svenska Freds måste tyvärr beklaga att utvecklingen gått åt fel håll. En grov beräkning visar att Europa idag lägger ned ungefär 100 gånger så mycket på militärutgifter som för hundra år sedan”, Arnoldson var starkt engagerad för svensk neutralitet. I sin bok ”Kampen för fred” skriver Svenska Freds’ ordförande 1964-1977 Per Anders Fogelström: ”Även om stora delar av riksdagen och många av tidningarna var motståndare till neutralitetstanken visade det sig ganska snart att folkets stora massa inte var det. Tanken engagerade, väckte hänförelse.” Och Åke Sandin, ordförande i Svenska Freds 1977-1979, gjorde år 2000 en halvtimme på Tyresöradion med Leif Magnusson, vars bok ”Fredskämpen” handlar just om Klas Pontus Arnoldson.
....till Dagens Nyheters Per Ahlin, som (11/12) skriver om forskaren Fredrik Söderbaums artikel i senaste numret av Internationella studier. Söderbaum menar, att de militära insatserna fått för stort genomslag på det förebyggande arbetets bekostnad och skriver: ”Det råder ingen som helst tvekan om att det är otroligt mycket bättre att förebygga en konflikt innan den blivit synlig eller just brutit ut jämfört med när den fått dödliga konsekvenser”
....till lokaltidningen Vi i Tyresö (m), vars senaste nummer har en trespaltare om Tyresöradion, inklusive Radio Tuff. Rubrik: ”Fröding, Bahai, lokalhistoria och skämt på 91,4 MHz"
....till tidningen Tyresö Nyheter (s) , som senaste veckan har helsidesrubriken: ”C3L, Ukraina, kvinnor, 50-talister på 91,4 MHz”. I ingressen sägs: ”Tyresö har också det kanske tuffaste av alla svenska radioprogram . Det är Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff, som hörts varenda vecka sedan 1985, alltså över 1200 veckor i följd. Det hörs alltid första gången på söndagar kl 17”.
....till den växande skara kloka och solidariska som använder Tuffs mangogram, nu under julklappstid främst mangogrammet ”I stället för blommor”
lördag, december 6
I KRIG ÄR VÄL ALLA TERRORISTER
Den amerikanske protestsångaren Phil Ochs (1940-76), framträdde i ett Tuff-arrangemang för länge sedan i självaste Konserthuset inne i Stockholm. Där sjöng han bland annat "I Ain't Marching Anymore" och ironiskt: ”Love me, love me, love me, I’m a Liberal. Ten percent to the right and ten percent to the left”.
På den tiden rasade det amerikanska kriget i Vietnam. Här i Tyresö fanns hos många Tuff-familjer unga amerikaner, flera knappt 20 år gamla, men jag minns att vi tyckte att de verkade yngre än jämnåriga svenskar. Ändå hade flera av dem erfarenheter från krig. De var alla krigstjänstvägrare eller Vietnamdesertörer.
På förskolorna lekte våra barn inte polis och tjuv eller indianer och vita utan amerikaner och vietnameser. Det berättar Johan Romin, som minns sin tid på dagis i Bollmora. Barnen ”krigade” genom att kasta saker på varandra. Det var hårda bud, för en dag fick lille Johan en kloss i pannan och blödde ymnigt.
Om han var ”amerikan” eller ”vietnames” i den leken framgår inte, men det satte sina spår. Som journalist i SvT:s utmärkta historieavdelning Ramp gjorde Johan för några år sedan bland annat ett program om den färgade desertören Terry Whitmore, som han följde under ett återbesök i Vietnam. Där upptäckte de båda att de för nästan 40 år sedan hade bott nära varandra, för Terry var en av dem som solidariska krigsmotståndare i Tuff tog hand om.
I höst har Johan Romin kommit ut med boken ”Desertören och Vietnamkriget” (Norstedts), som fokuserar på Terry. Den säljer vi aktivt i Tuff, en mycket vettig julklapp. Den fick en positiv recension i Svenska Dagbladet (17/11) av Carl Johan Gardell. Men på Dagens Nyheters kultursida (21/11) -- bland alla artiklar om nöjeskändisarna-- sågas den av Kajsa Ekis Ekman. Redan i rubriken talas det om ”missbruk av mittenpositionen”, ett lustigt uttryck just på dessa sidor.
Recensenten kritiserar Romin för att lida av ”en dogmatisk tro på den heliga mittenpositionen”. Hon exemplifierar med att han ställer frågan om FNL var befriare eller terrorister och han svarar att de var både och. Det gillar hon inte, vill kanske att man som vanligt kvasireligiöst men trendriktigt ska skilja på krigens ”onda” och ”goda”?
Jag vet inte riktigt hur man korrekt definierar terror men inbillar mig att det innebär att man dödar en massa oskyldiga. Då blir alla sidor i krig terrorister, eftersom majoriteten av de dödade i moderna krig är kvinnor, barn och andra civila. Som serber, afghaner och irakier smärtsamt erfarit det senaste decenniet är bombningar från luften en specialitet som länge utmärkt västliga krigförande. I andra världskriget brände eller sprängde dessa firade ”flyghjältar” ihjäl 70 000 tyska barn och ännu flera japanska barn. Så där en150 000 helt bortglömda Anne Franks alltså, men våra i medierna dominerande trendnissar ömkar dem aldrig. De är för dem av helt felaktig etnicitet, så dessa självutnämnda antirasister blir historiskt korrekta rasister genom att inte andas om dessa oskyldiga barns hemska öden. Men min liknelse med den lika oskyldiga Anne Frank haltar lite. Hon dödades inte utan dog av den då vanliga metoden att låta folk försmäkta i eländiga läger, en långsam och kanske mera kvalfull död än att bombas ihjäl.
Den värsta terrorn i Vietnam utövades genom att amerikanerna fällde hela 97 miljoner ton bomber. Det bidrog till att uppåt två miljoner vietnameser dödades, varav över hälften civila. Många bomber var av klustertyp, så över 100 000 vietnameser har efter krigets upphörande (1975) dödats eller sårats av i kriget ej exploderande sprängladdningar.
Var alltså FNL ljusets riddarvakt? Nja, för några år sedan hade Tyresöradion en halvtimme om vietnamesen och krigsveteranen Bao Ninhs bok ”Krigets sorger”. Han beskriver kriget från nordvietnamesisk sida utan att dölja också den sidans terror.
”Kriget mot terrorismen” har berikat västliga vapenfabrikanter, triggat ”muslimska” fanatiker, terroriserat någon miljon människor till döds och låtit andra plågas i vidriga läger, typ Abu Ghraib och Guantanamo. Detta västliga stridsrop borde ersättas med ”den ickevåldsliga kampen mot krig”, det vill säga kamp mot terror av alla sorter.
Förlåt mig Phil Ochs, där du nu väl sjunger till gitarr för änglarna. Du tycker kanske att jag är en velig liberal.
------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö FredsFörenings Radio Tuff (nr 1214) 2008-12-07
På den tiden rasade det amerikanska kriget i Vietnam. Här i Tyresö fanns hos många Tuff-familjer unga amerikaner, flera knappt 20 år gamla, men jag minns att vi tyckte att de verkade yngre än jämnåriga svenskar. Ändå hade flera av dem erfarenheter från krig. De var alla krigstjänstvägrare eller Vietnamdesertörer.
På förskolorna lekte våra barn inte polis och tjuv eller indianer och vita utan amerikaner och vietnameser. Det berättar Johan Romin, som minns sin tid på dagis i Bollmora. Barnen ”krigade” genom att kasta saker på varandra. Det var hårda bud, för en dag fick lille Johan en kloss i pannan och blödde ymnigt.
Om han var ”amerikan” eller ”vietnames” i den leken framgår inte, men det satte sina spår. Som journalist i SvT:s utmärkta historieavdelning Ramp gjorde Johan för några år sedan bland annat ett program om den färgade desertören Terry Whitmore, som han följde under ett återbesök i Vietnam. Där upptäckte de båda att de för nästan 40 år sedan hade bott nära varandra, för Terry var en av dem som solidariska krigsmotståndare i Tuff tog hand om.
I höst har Johan Romin kommit ut med boken ”Desertören och Vietnamkriget” (Norstedts), som fokuserar på Terry. Den säljer vi aktivt i Tuff, en mycket vettig julklapp. Den fick en positiv recension i Svenska Dagbladet (17/11) av Carl Johan Gardell. Men på Dagens Nyheters kultursida (21/11) -- bland alla artiklar om nöjeskändisarna-- sågas den av Kajsa Ekis Ekman. Redan i rubriken talas det om ”missbruk av mittenpositionen”, ett lustigt uttryck just på dessa sidor.
Recensenten kritiserar Romin för att lida av ”en dogmatisk tro på den heliga mittenpositionen”. Hon exemplifierar med att han ställer frågan om FNL var befriare eller terrorister och han svarar att de var både och. Det gillar hon inte, vill kanske att man som vanligt kvasireligiöst men trendriktigt ska skilja på krigens ”onda” och ”goda”?
Jag vet inte riktigt hur man korrekt definierar terror men inbillar mig att det innebär att man dödar en massa oskyldiga. Då blir alla sidor i krig terrorister, eftersom majoriteten av de dödade i moderna krig är kvinnor, barn och andra civila. Som serber, afghaner och irakier smärtsamt erfarit det senaste decenniet är bombningar från luften en specialitet som länge utmärkt västliga krigförande. I andra världskriget brände eller sprängde dessa firade ”flyghjältar” ihjäl 70 000 tyska barn och ännu flera japanska barn. Så där en150 000 helt bortglömda Anne Franks alltså, men våra i medierna dominerande trendnissar ömkar dem aldrig. De är för dem av helt felaktig etnicitet, så dessa självutnämnda antirasister blir historiskt korrekta rasister genom att inte andas om dessa oskyldiga barns hemska öden. Men min liknelse med den lika oskyldiga Anne Frank haltar lite. Hon dödades inte utan dog av den då vanliga metoden att låta folk försmäkta i eländiga läger, en långsam och kanske mera kvalfull död än att bombas ihjäl.
Den värsta terrorn i Vietnam utövades genom att amerikanerna fällde hela 97 miljoner ton bomber. Det bidrog till att uppåt två miljoner vietnameser dödades, varav över hälften civila. Många bomber var av klustertyp, så över 100 000 vietnameser har efter krigets upphörande (1975) dödats eller sårats av i kriget ej exploderande sprängladdningar.
Var alltså FNL ljusets riddarvakt? Nja, för några år sedan hade Tyresöradion en halvtimme om vietnamesen och krigsveteranen Bao Ninhs bok ”Krigets sorger”. Han beskriver kriget från nordvietnamesisk sida utan att dölja också den sidans terror.
”Kriget mot terrorismen” har berikat västliga vapenfabrikanter, triggat ”muslimska” fanatiker, terroriserat någon miljon människor till döds och låtit andra plågas i vidriga läger, typ Abu Ghraib och Guantanamo. Detta västliga stridsrop borde ersättas med ”den ickevåldsliga kampen mot krig”, det vill säga kamp mot terror av alla sorter.
Förlåt mig Phil Ochs, där du nu väl sjunger till gitarr för änglarna. Du tycker kanske att jag är en velig liberal.
------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö FredsFörenings Radio Tuff (nr 1214) 2008-12-07
Marianne Stieger: Energiförsörjningens förbannelse
Kära lyssnare,
genom mina goda kontakter till en anställd på E.on, den stora tyska el-prducenten i Sverige med huvudkontor i Malmö, har jag fått reda på vilka oerhörda planer E.on hyser för Tyresös vidkommande. Planerna förskräcker och kräver omedelbara protester från regeringens sida. Att Tyresös kommunalpolitiker kraftfullt måste protestera hos regeringen är närmast självklart. Men även ni Tyresöbor måste gå man ur huse för att avvärja denna katastrof för en vacker gammal kulturbygd.
Vid de senaste geologiska undersökningarna i Stockholmstrakten hittade E.ons geologer nämligen stora tidigare okända fyndigheter av brunkol, bland annat vid den nya kyrkogården i Gamla Tyresö, men även vid Vissvass´ orkidéängar och under den gamla byn Vissvass.
De långt framskridna planerna på brunkålsbrytning berör Tyresö på följande sätt:
Den nya kyrkogården rivs upp och gravarna flyttas till golfbanan i Öringe.
Byn Vissvass´ invånare kommer att gottgöras med lägenheter på Granängsringen.
Både byn och de vackra orkidéängarna kommer att skatta åt förgängelsen, när väl
de jättelika maskinerna rullar fram över marken och bryter upp den tills den liknar
ett ödelagt landskap.
Betänk detta ett ögonblick!
Ha, gick ni på det? Om ja, så var det meningen! Jag ville att ni alla skulle sätta middagsmaten i halsen. Nej, kära lyssnare, E.on har inga sådana planer, vilket jag härmed dementerar å det skarpaste. Men precis så här agerar en annan energiproducent, nämligen det av svenska staten helägda Vattenfall, företaget som alltid skryter om sin rena el-produktion. Men vad gör detta företag i Tyskland?
Under det 30-åriga kriget härjade de svenska gossarna å det förskräckligaste i vårt södra grannland, men krigets spår gick senare att undanröja. Visserligen spilldes mycket blod, och många barn blev faderlösa och många kvinnor blev änkor i alltför unga år. Gamlingar fick svälta och hela nejder avfolkades. Men århundradena som har gått sedan dess har åter fått landskapen att blomma.
Det som Vattenfall gör nu i de drabbade brunkolstrakterna i östra Tyskland, det gamla DDR, där företaget i profitsyfte anser sig ha rätt att fördriva människor från månghundraåriga byar, för att bosätta dem i avlägsna trakter, att riva upp gamla kyrkogårdar och omplacera resterna efter de döda på nya kyrkogårdar utan tradition och minnen, att riva gamla kyrkor, dit människor har gått i helg och söcken i många hundra år – allt detta, kära lyssnare, är ett så stort ingrepp i de berörda människornas vardag, att jag hoppas ni trots allt sätter middagsmaten i halsen.
Jag anser detta vara ett så djupt gående ingrepp i människors liv att vår regering omedelbart måste stoppa denna vandalisering av gamla kulturbygder. Vår regering borde skämmas att i profitens namn köra över alla gamla hederliga principer om människors rätt till sin gamla hembygd.
Gå ut och protestera! Påverka regeringen att omedelbart stoppa den nya svenska vandalismen i Tyskland! Låt oss slippa skämmas för Sveriges agerande i vårt södra grannland, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1214
genom mina goda kontakter till en anställd på E.on, den stora tyska el-prducenten i Sverige med huvudkontor i Malmö, har jag fått reda på vilka oerhörda planer E.on hyser för Tyresös vidkommande. Planerna förskräcker och kräver omedelbara protester från regeringens sida. Att Tyresös kommunalpolitiker kraftfullt måste protestera hos regeringen är närmast självklart. Men även ni Tyresöbor måste gå man ur huse för att avvärja denna katastrof för en vacker gammal kulturbygd.
Vid de senaste geologiska undersökningarna i Stockholmstrakten hittade E.ons geologer nämligen stora tidigare okända fyndigheter av brunkol, bland annat vid den nya kyrkogården i Gamla Tyresö, men även vid Vissvass´ orkidéängar och under den gamla byn Vissvass.
De långt framskridna planerna på brunkålsbrytning berör Tyresö på följande sätt:
Den nya kyrkogården rivs upp och gravarna flyttas till golfbanan i Öringe.
Byn Vissvass´ invånare kommer att gottgöras med lägenheter på Granängsringen.
Både byn och de vackra orkidéängarna kommer att skatta åt förgängelsen, när väl
de jättelika maskinerna rullar fram över marken och bryter upp den tills den liknar
ett ödelagt landskap.
Betänk detta ett ögonblick!
Ha, gick ni på det? Om ja, så var det meningen! Jag ville att ni alla skulle sätta middagsmaten i halsen. Nej, kära lyssnare, E.on har inga sådana planer, vilket jag härmed dementerar å det skarpaste. Men precis så här agerar en annan energiproducent, nämligen det av svenska staten helägda Vattenfall, företaget som alltid skryter om sin rena el-produktion. Men vad gör detta företag i Tyskland?
Under det 30-åriga kriget härjade de svenska gossarna å det förskräckligaste i vårt södra grannland, men krigets spår gick senare att undanröja. Visserligen spilldes mycket blod, och många barn blev faderlösa och många kvinnor blev änkor i alltför unga år. Gamlingar fick svälta och hela nejder avfolkades. Men århundradena som har gått sedan dess har åter fått landskapen att blomma.
Det som Vattenfall gör nu i de drabbade brunkolstrakterna i östra Tyskland, det gamla DDR, där företaget i profitsyfte anser sig ha rätt att fördriva människor från månghundraåriga byar, för att bosätta dem i avlägsna trakter, att riva upp gamla kyrkogårdar och omplacera resterna efter de döda på nya kyrkogårdar utan tradition och minnen, att riva gamla kyrkor, dit människor har gått i helg och söcken i många hundra år – allt detta, kära lyssnare, är ett så stort ingrepp i de berörda människornas vardag, att jag hoppas ni trots allt sätter middagsmaten i halsen.
Jag anser detta vara ett så djupt gående ingrepp i människors liv att vår regering omedelbart måste stoppa denna vandalisering av gamla kulturbygder. Vår regering borde skämmas att i profitens namn köra över alla gamla hederliga principer om människors rätt till sin gamla hembygd.
Gå ut och protestera! Påverka regeringen att omedelbart stoppa den nya svenska vandalismen i Tyskland! Låt oss slippa skämmas för Sveriges agerande i vårt södra grannland, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1214
fredag, december 5
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1214) 08-12-07 till....
,,,,till de ca hundra stater som nu skrivit på att inte tillverka eller använda klustervapen, dessa mordredskap, lömska både i krig och efteråt. Bland de länder som vill fortsätta att använda dem märks USA, Ryssland, Kina, Israel och –Finland. Är dessa våra nya ”skurkstater” för att nu använda ett nött invektiv?
....till Kristna Fredsrörelsen, som kritiserar de nya förslagen om svenskt bistånd, till exempel att använda biståndspengar till militära insatser, som enligt OECD är förkastligt: I Kristna fredsrörelsens senaste nyhetsbrev sägs bland annat: ”Militära insatser är ofta extremt dyra och kommer i ett sent skede där det mänskliga lidandet redan är ett faktum. Militära insatser riskerar också att bemötas med mer våld, och insatserna angriper inte heller grundorsakerna till en konflikt. Beslut om militära insatser löper därtill en stor risk att påverkas av mäktiga staters särintressen, snarare än av ett altruistiskt fattigdomsperspektiv.”
....till den fredshelg i Sigtuna som anordnades av muslimska och kristna fredaktivister. Där diskuterades det hur man från olika religioner skulle kunna samarbeta i kampen för fred.
....till Aftonbladet som (2/12) citerar president Bush, som faktiskt ägnar sig åt självkritik: ”Det jag ångrar mest under tiden som president måste vara de felande underrättelseuppgifterna angående Irak.Många satte sitt rykte på spel och sa att massförstörelsevapnen var ett skäl att störta Saddam.”
....till Svenska Dagbladet som (1/12) tog in ett upprop ”STOPPA SMYGANSLUTNINGEN TILL NATO!”, undertecknat av 44 personer, som bland annat tycker: ”Fredlig konfliktlösning och dialog är bättre än militärmakt och väpnad allians” Mera om kampanjen finns på : www.natosmyg.se
....till Dagens Nyheter, som (1/12) publicerar en insändare från Abrar Akbar, som kallar sig ”stolt troende muslim”. Han skriver: ”Olyckligt nog har en stor majoritet av muslimer fastnat helt och hållet i diskussioner kring ritualer och obetydliga ytliga aspekter (....)Att skaka hand eller inte skaka hand, längden på byxor, kjolar, slöjor eller för den delen skägget är patetiska bagateller jämfört med de större problem vi muslimer har att handskas med”
....till Afghanistankännaren Peter Hjukström, som vill att flera ska möta upp tillsammans med honom torsdag den 18 december kl 18 på Mynttorget (vid riksdagshuset), där han tänker tända ljus för oskyldiga offer i Afghanistan. Han påpekar bland annat att: ”det internationella samfundet gång efter gång efter hösten 2001 gravt svikit sina löften om civila, humanitära återuppbyggnadsinsatser i Afghanistan. Uppenbarligen styr bomber och granater i prioritering långt över skolböcker och vaccinationssprutor till de fattiga.”
....till Polens interna säkerhetstjänst, som enligt Stefan Lindgrens veckomagasin Ryska Posten kommit fram till att beskjutningen härom söndagen av en bilkortege med Polens president Lech Kaczynski och Georgiens Michail Saakasjvili var en georgisk provokation.
...till solidariska människor som i köprushens december som presenter väljer mangogram och boken ICKEVÅLD från Tuff. Ring 08-712 4463 och beställ eller e-posta till ake.sandin@tyresoradion.se Bara härom dagen kom det till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 in 800 kr för mangogram, som ska användas som julklappar. I Indien blir det uppåt 200 mangoträd, dignande av vitaminrika frukter
....till Kristna Fredsrörelsen, som kritiserar de nya förslagen om svenskt bistånd, till exempel att använda biståndspengar till militära insatser, som enligt OECD är förkastligt: I Kristna fredsrörelsens senaste nyhetsbrev sägs bland annat: ”Militära insatser är ofta extremt dyra och kommer i ett sent skede där det mänskliga lidandet redan är ett faktum. Militära insatser riskerar också att bemötas med mer våld, och insatserna angriper inte heller grundorsakerna till en konflikt. Beslut om militära insatser löper därtill en stor risk att påverkas av mäktiga staters särintressen, snarare än av ett altruistiskt fattigdomsperspektiv.”
....till den fredshelg i Sigtuna som anordnades av muslimska och kristna fredaktivister. Där diskuterades det hur man från olika religioner skulle kunna samarbeta i kampen för fred.
....till Aftonbladet som (2/12) citerar president Bush, som faktiskt ägnar sig åt självkritik: ”Det jag ångrar mest under tiden som president måste vara de felande underrättelseuppgifterna angående Irak.Många satte sitt rykte på spel och sa att massförstörelsevapnen var ett skäl att störta Saddam.”
....till Svenska Dagbladet som (1/12) tog in ett upprop ”STOPPA SMYGANSLUTNINGEN TILL NATO!”, undertecknat av 44 personer, som bland annat tycker: ”Fredlig konfliktlösning och dialog är bättre än militärmakt och väpnad allians” Mera om kampanjen finns på : www.natosmyg.se
....till Dagens Nyheter, som (1/12) publicerar en insändare från Abrar Akbar, som kallar sig ”stolt troende muslim”. Han skriver: ”Olyckligt nog har en stor majoritet av muslimer fastnat helt och hållet i diskussioner kring ritualer och obetydliga ytliga aspekter (....)Att skaka hand eller inte skaka hand, längden på byxor, kjolar, slöjor eller för den delen skägget är patetiska bagateller jämfört med de större problem vi muslimer har att handskas med”
....till Afghanistankännaren Peter Hjukström, som vill att flera ska möta upp tillsammans med honom torsdag den 18 december kl 18 på Mynttorget (vid riksdagshuset), där han tänker tända ljus för oskyldiga offer i Afghanistan. Han påpekar bland annat att: ”det internationella samfundet gång efter gång efter hösten 2001 gravt svikit sina löften om civila, humanitära återuppbyggnadsinsatser i Afghanistan. Uppenbarligen styr bomber och granater i prioritering långt över skolböcker och vaccinationssprutor till de fattiga.”
....till Polens interna säkerhetstjänst, som enligt Stefan Lindgrens veckomagasin Ryska Posten kommit fram till att beskjutningen härom söndagen av en bilkortege med Polens president Lech Kaczynski och Georgiens Michail Saakasjvili var en georgisk provokation.
...till solidariska människor som i köprushens december som presenter väljer mangogram och boken ICKEVÅLD från Tuff. Ring 08-712 4463 och beställ eller e-posta till ake.sandin@tyresoradion.se Bara härom dagen kom det till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 in 800 kr för mangogram, som ska användas som julklappar. I Indien blir det uppåt 200 mangoträd, dignande av vitaminrika frukter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)