Kära lyssnare!
Återigen faller bomber över oskyldiga människor. Återigen offras oskyldiga civilister på hämndens altare. Återigen sitter politiker och militarister vid sina skrivbord på ömse sidor och kalkylerar kallblodigt med dessa oskyldiga offer i sina strategiska beräkningar. Och återigen är det Davids kamp mot Goliat som framkallar dessa ohyggliga människooffer. Men den här gången är det Israel som har påtagit sig rollen av Goliat. Det värsta är att i denna kamp står två parter mot varandra som båda litar till samma gud, en gud som i Gamla Testamentet talar om ”öga för öga, tand för tand”. Frågan är om någon av parterna är villig att lyssna till Nya Testamentets Jesus-ord om att vända andra kinden till?
Naturligtvis är det oförsvarligt av palestinierna att dagligen sända sina hemmagjorda raketer över gränsen av sitt lilla Gaza-getto till Israel och där åstadkomma massor av förstörelse, men framförallt oro och panik bland människorna på gatorna.. Dessa raketer har hittills förorsakat mindre än tio israelers död. Men det är absolut tio israeler för mycket!
Västvärldens politiker talar dock alltför tyst om varför palestinierna gör som de gör. Tänk er själva att bo på en liten avskärmad strandremsa, världens mest tättbefolkade område, där befolkningen dagligen utsätts för de mest otroliga trakasserierna av den stora grannen, som totalt behärskar gränserna till detta lilla getto. Mat tillåts komma fram när det passar de israeliska gränspoliserna, vatten och el-försörjningen stängs av när det behagar Mellanösterns ledande militärmakt. Kontakten med släktingarna på Västbanken är totalt avskuren. Den lilla strandremsan utmed Medelhavets östra kust utgörs av eländiga sandmarker, där ingenting kan odlas. Arbetstillfällena är få därför att infrastrukturen har slagits sönder. Befolkningen bestående av 1, 5 miljoner människor lever i yttersta fattigdom och nöd. Och detta trots att det inte behövde vara så, om bara den stora grannen tillät fri passage för alla nödvändiga basresurser.
Vad händer i en sådan situation? Frustrationen stiger, hämndbegäret växer – och så byggs de första hemmagjorda raketerna. Men istället för att sätta sig ner vid förhandlingsbordet, tillsammans med duktiga och prestigelösa politiker från andra länder, svarar Israel med hela sitt stora krigsmaskineri som bombar urskillningslöst med motiveringen: ”Vi förmodar vapenförråd i de bombade husen.” Så skedde även när man under nyårshelgen dödade en av de främsta Hamas-ledarna. Att hans fyra hustrur och några av barnen ävenledes dödades vid det anfallet, tja, det är sådant man får ta med i kalkylen. Ävenså de över fyrahundra andra palestinska offren under dessa dagar.
Javisst, Hamas har sagt att de aldrig kommer att acceptera Israel. Ja, det har de sagt. Men är det inte världens politiker som måste tvinga de stridande parterna till förhandlingsbordet? Varför har vi FN och varför har vi politiker i våra länder? Men vad gör världens ledare? De tiger eller kommer med undflyende svar! Angela Merkel, Tysklands statsminister, går på nyårskonsert och njuter av musik istället för att öppna munnen och högljutt kritisera Israel. Men hör hon inte dånet av fallande bomber mitt i tonsvallet?
Låt mig citera några rader ur min man Robert Stiegers bok ”Drei gestohlene Jahre”, Tre stulna år:
”Några tusen meter ovanför oss flög den ena eskadern tunga bombplan efter den andra och letade efter sina beordrade mål. Vid klar väderlek orienterade sig de dödsbringande änglarna efter Donaus ljust glittrande lopp. Dagar senare hörde vi om angrepp på Ulm, på Augsburg och på min hemstad München. Idag knappast föreställbart vilken iskall ångest som tog sitt grepp om oss unga pojkar, därför att så många av oss hade sina föräldrar och syskon boende i dessa städer.”
Så skrev Robert om sina upplevelser av bombkriget över Tyskland när han 1944 gjorde sin tremånaders värntjänst innan han kallades ut i kriget. Han, den övertygade pacifisten, skulle ha gråtit blod om han hade upplevt de senaste dagarnas fruktansvärda händelser.
Tag vara på Er hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff) 4-11 jan 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar