fredag, juli 14

Ubåtarna i ”lögnens sekel”

”MILITÄREN VILSELEDDE REGERINGEN”
Olof Lagercrantz var Dagens Nyheters chefredaktör 1960-1975. Har här hemma en bok med många av hans artiklar. Den är på hela 600 sidor och med titeln VÅRT SEKEL ÄR RESERVERAT ÅT LÖGNEN”

1979-1994 var Svante Nycander DN:s chefredaktör. På DN debatt skrev han 2009 en artikel under rubriken ”Militären vilseledde regeringen om ubåtar”. Den handlar bland annat om hans journalistkollegors många misstag på 80-talet, då de på somrarna gång på gång larmade om ryska ubåtar i svenska vatten. Då trivdes okritiska medier alltför ofta i grumligt bottenslam med sina häftiga historier om dessa ”ubåtar”.

Efter ett par decennier tycks några av dem ha nyktrat till. Två artiklar på Dagens Nyheters debattsida i juli 2009 tyder på det. Den ena var alltså skriven av just Svante Nycander. Och han framhöll bland annat:

”Att höga militärer undanhöll regeringen bevisning av vikt för de frågor som skulle utredas – det får marken att gunga under fötterna. Det var inte lite de ställde till med. Sverige gjorde bort sig, vår utrikespolitik var inte längre trovärdig. Ubåtstvivlaren Lennart Bodström försattes i en ohållbar situation som utrikesminister.”

Ja, den socialdemokratiske utrikesministern Lennart Bodström fick avgå 1985 efter det att han till några borgerliga journalister yppat sina tvivel på den enda då godtagbara uppfattningen om ubåtarna.

Dagen efter Nycanders artikel skrev en annan framstående publicist, Sune Olofsson, i Dagens Nyheter. Han hade varit Svenska Dagbladets debattredaktör och försvarsreporter. Under rubriken ”Carl Bildt vilseleder allmänheten om ubåtarna” skrev han bland annat om ”mer än tio års ubåtshysteri” följande:

”Många av oss journalister som bevakade ubåtsjakterna på 80-och 90-talen förvandlades till okritiska patrioter när den sovjetiska ubåten U137 gick på grund i Karlskrona skärgård. (....) Att sedan vissa journalister, som försökte att resa motbilder och följa det kritiska journalistiska uppdraget, stämplades som näst intill landsförrädare är mer än skrämmande.”

EN TRENDIG JOURNALIST GÖR ETT SCOOP?
I dag är det inte precis det kritiska uppdraget som kännetecknar Dagens Nyheter och dess nuvarande chefredaktör. Det är desto mera den trendiga ensidigheten och rättning västerut som präglar tidningen.

Under två dagar i januari i år (12 och 13 jan 2015) var den stora inrikesnyheten i Dagens Nyheter, att det varit ett hittills för allmänheten okänt ubåtsintrång nära Stockholm. Det var Mikael Holmström som ena dagen med anonyma källor berättar denna skakande historia. Han har tidigare skrivit för Svenska Dagbladet, men är nu på DN – kanske i hopp att vinna större lagrar hos de ”oberoende liberala” eller ”bombliberalerna” som elaka vänstermänniskor kallar dem.

Det handlade om att den 31 oktober i fjol hade en främmande ubåt, vilken alltid antyds vara rysk, varit inne vid inloppet till Stockholm, ja ”endast några kilometer utanför huvudstaden”, som Holmström alarmistiskt uttryckte det. Trots att det lär ha hänt bara en vecka efter att den senaste ubåtsjakten i oktober med buller och bång men utan konkreta bevis avslutades, hade detta hittills varit okänt.

I en två sidor stor artikel den andra dagen intervjuade Holmström den som påstod sig ha sett ”ubåten”, vilken minsann sades ha fräckheten att gå i övervattensläge i minst fem minuter nära Stockholm.

”SCOOPET” AVSLÖJAS SOM BLUFF.
Pinsamt för Dagens Nyheter och Holmström, som mörkade vad försvarsmakten ansåg, fick konteramiral Anders Grenstad ordet i ofta hörvärda Studio Ett i Sveriges Radio. Han påpekade bland annat:

”Våra människor som jobbar med bildanalys kan inte slå fast att det här är en ubåt, även om uppgiftslämnaren är helt övertygad. Sedan så är det, och det kan man se på bilden också, rör det sig om flera fartyg i området. Dom har inte rapporterat någonting. Det är människor som rör sig vid strandområdena. Det är fortfarande ljust men ingen har rapporterat nånting. Samtidigt är det som så att om den holländska  ubåten som gick ut från Stockholm den 13 oktober, så har vi fått en väldig massa rapporter och bilder just på den ubåten, så vi är lite förvånade över att det är ingen annan som har rapporterat  det här som vi har klassificerat som möjlig ubåt.”

Först nu i mitten av april kunde Svenska Dagbladet avslöja att försvarsmakten definitivt sågat Dagens Nyheters stort uppslagna larmartiklar. Det var inte ens ”möjlig ubåt” utan en svensk arbetsbåt som ”kränkte” vårt vatten i närheten av Stockholm den 31 oktober. 

VAR UBÅTEN U 137 AVSIKTLIGT I GÅSEFJÄRDEN?
Det märkliga var att under den senaste tidens ubåtslarmande har medierna ofta hänvisat till 80-talets många ubåtsjakter, som om de var högst befogade.
Trumfkortet i denna berättelse är den sovjetiska ubåten U 137, som hösten 1981 låg som en död jättepadda efter att ha gått på grund i Blekinge, i militärt skyddsområde rentav! Jag medger att jag i förstone liksom andra svenskar blev upprörd över den östliga stormaktens fräcka intrång i våra vatten. Men så småningom hopade sig frågorna:

Hur kom det sig att den förmenta spionubåten dundrade in i övervattensläge med dånande dieselmotorer, så att många i trakten hörde den men trodde att det var svenska örlogsfartyg eller helikoptrar? Och varför var den på väg in i Gåsefjärden, som är så trång att den skulle ha haft svårigheter att vända och så grund att den inte hade kunnat använda sin främsta egenskap: att gömma sig under vattnet? Varför använde ryssarna en gammal och delvis risig ubåt som spionubåt, därtill försedd med kärnvapen, som det påstods?

Sovjet skyllde på felnavigering, vilket bara väckte hånfullt löje i svenska medier. Men så småningom framkom det att svensk militär hade tystat ner, vad Försvarets Radioanstalt (FRA) hade upptäckt: Att sovjetiska fartyg och flygplan hade spanat efter sin försvunna ubåt i farvattnen öster om Bornholm. Det stödde påståendet om felnavigering.

Den förste svensk som gick ombord på den grundstötta U 137 var en erfaren sjöofficer, kommendören Karl Andersson, som ledde de första förhören med den ryska besättningen. Han har efteråt berättat att inga journalister vid de välbesökta presskonferenserna 1981 brydde sig om att fråga honom om vad han trodde om den grundstötta sovjetiska ubåten. Sedermera har han hävdat att det rörde sig om en grov felnavigering och om de många vittnesmålen om ”ubåtar” som U 137 sedan gav upphov till sagt:

”De vanligaste observatörerna är ju kaffedrickande tanter på en balkong eller groggfarbröder i en segelbåt”
ALLT MÖJLIGT TOLKADES SOM ”UBÅTAR”.
Under 80-talet matades vi ständigt med kränkande ubåtar i braskande rubriker och helsidor i våra tidningar. Under många år drabbades det annars så sansade svenska folket av ubåtshysteri. Nästan allt i Östersjön kunde med mediernas hjälp tolkas som hotfulla ubåtar-
 I efterhand visade det sig att ”ubåtarna” hade varit läckande avloppsrör i Hammarbyhamnen, timmerstockar och stenar vid Vaxholm, finländska bogserbåtar vid Töre, undervattensskär vid Hävringe och vilken krusning av vattenytan som helst. Och ljud som påstods komma från kränkande ubåtar visade sig vara minkar eller pruttande fiskar.
HÅRSFJÄRDEN 1982– OCH MIN FAVORIT GAMLA AMALIA
Året efter U 137:s grundstötning kom nästa stora ubåtskalabalik. Det var den av medier från hela världen skildrade ”ubåtsjakten” i Hårsfjärden, där det flitigt sjunkbombades i flera dagar. Men ingen ubåt påträffades, inte ens en mutter från någon inkräktare.

Men året därpå fastslog den parlamentariska ubåtskommissionen med Carl Bildt som den mest aktive att det var sovjetiska intrång. Ett av dess allra tyngsta bevis var påståendet att Försvarets Radioanstalt (FRA) hade uppsnappat radiosignaler från sovjetiska ubåtar i eller i närheten av svenska vatten. Det var ett rent påhitt, för sedan förnekade FRA all kännedom om detta. Det skedde sex år efter händelserna i Hårsfjärden.

Nästa ”huvudbevis” skulle märkligt nog hålla i hela 26 år. Därvid är jag beredd att avslöja hur förtjust jag sommaren 2008 blev i Amalia. Nej, det var faktiskt inte vanlig gubbsjuka, ty Amalia är en hundra år gammal galeas, som nu ligger på ett varv vid Muskö. Men Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) gjorde då äntligen en ordentlig analys av ljudupptagningar från den vilda jakten på förmenta ubåtar i Hårsfjärden 1982. En inspelning på 3 minuter och 47 sekunder hade länge för de ubåtstroende varit det främsta beviset för att det var ett lömskt sovjetiskt intrång.
Ända till 2008 hade denna ljudupptagning konstigt nog varit hemligstämplad. Och när den blev tillgänglig visade det sig att ljudet med all sannolikhet kom från gamla Amalia som forslade uppjagade journalister i vattnen vid Muskö, där det sjunkbombades och sprängdes minor inför hela världspressen 1982.
”FÖRSTAPRISET I IDIOTI”
Också höga militärer tillhörde de ubåtstvivlande dissidenterna’, bl a den brittiske amiralen och ubåtsexperten Ian McGeoch och den tidigare svenska arméchefen Nils Sköld. Spydigast mot sina svenska kollegor var den norske amiralen Ola Thomesen, som menade att den svenska militären hade hjärntvättat sig själv och återfallit i vidskepelse, typ tomtar och troll.
Fränast var den tyske generalen Franz Uhle-Wettler, som tillhörde Natohögkvarterets inre krets, när jag intervjuade honom för många år sedan:

"Jag har ALDRIG trott på de sovjetiska ubåtarna i svenska vatten….. En rysk amiral, som dussintals gånger hade skickat ubåtar till Sverige, skulle ha förtjänat guldmedaljen och förstapriset i idioti."

VEM GAGNAS AV UBÅTSNOJAN?
Därmed uppstår frågan, som medier och skattebetalare borde ställa: Vem har nytta av de fantasifulla ubåtslarmen? Svaret har vi nyligen fått. Nu ska Sverige under en 5-årsperiod öka militäranslaget på 225 miljarder kronor med 10,2 miljarder.

En av anledningarna till det är att vi sägs behöva bättre ubåtsbekämpning.

Kan vi då skylla på den där Putin, som ständigt klandras? Hade han skickat in sina ubåtar på svenskt vatten vore han så helkorkad att han nästan blir ofarlig. Då skulle han ju bara hjälpa svenska militarister att få mera pengar och hjälpa till att driva oss in i Nato. Och då vore han kvalificerad för Natogeneralen Uhle-Wettlers guldmedalj i idioti

Olof Lagercranz tyckte alltså att 1900-talet var reserverat åt lögnen. Om det nya seklet kan vi tyvärr använda samma omdöme.
- - - - - - -- - - - - - - -- - - - - - - - -  - -- - - -- -- - -
Åke Sandin i Radio Tuff nr 1386 (april 2015)






torsdag, juli 13

RÖTMÅNADS-JOURNALISTIK OM ”UBÅT” VID GÄVLE

I går var den ledande nyheten i SvT:s Rapport och Aktuellt den förmodade ubåt som hittats i Gävle hamn i slutet av juni. Den tidigare sjöofficeren Göran Frisk, ”expert” på ubåtar, uttalade sig bekymrat i flera TV-sändninar om att föremålet på botten av hamnen troligen var en ubåt.
Sedan har ”nyheten" försvunnit i medierna. Det var tydligen inte en ubåt. Sören Sommelius behandlar saken i sin blogg www.nyakultursoren.se . Han slutsats är följande:
”Det är obegripligt varför det opartiska SVT inte talat med någon av de många kompetenta författare och journalister som under de senaste decennierna tagit fram kritiska granskningar av de många återkommande ubåtslarmen som i efterhand ett efter ett visat sig vara mest tunna soppor kokta på några rostiga spikar och kryddade med russofobi.
Eftersom det inte skett och i brist på uppföljningar känns ubåtshistorien mest som slapp rötmånadsjournalistik.”


söndag, juli 9

Radio Tuff nr 1444

Den tuffa oberoende radion
Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1444:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 9 juli, första gången kl 17 och sedan 2 ggr per dygn till söndagen den 23 juli, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.

Programmet korthet:

Monica Schelin och Åke Sandin delar ut verbala ”rosor”,bl a till Svenska Freds´ordförande Agnes Hellström och den brittiske experten på Mellanöstern Robert Fisk. Radio Tuffs man i San Francisco Bengt Svensson om Fogelströms bok ”Krigens barn” och skjutningar i Kalifornien. Åke Sandin om en tidningsartikel som kallar TUFF för ”Tyresös tuffaste 50-åring

lördag, juli 8

TUFF i Mitti Tyresö



TUFF – ”TYRESÖS TUFFASTE 50-ÅRING”

I Tyresö har vi två tidningar som dimper ner i brevlådan då och då. Den ena kommer bara några gånger per år. Det är Tyresö Nyheter, som är läsvärd ur ett socialdemokratiskt perspektiv

Den andra tidningen kommer gratis till alla kommunens hushåll varje tisdag. För ungefär en månad sedan kom en journalist och en pressfotograf till TUFF-lokalen Myggdalsvägen 80. Där träffade de ett antal tuff-aktivister och plåtandet var intensivt.

Veckorna gick men inget om TUFF i tidningen. Jag trodde att de hade ångrat publicering eller tänkt klämma in någon notisliknande artikel bland de många annonserna. Men så den 4 juli damp en Mitt i Tyresö ner. I den fanns på förstasidan ett stort foto med TUFF-motiv. Inne i tidningen fanns två helsidor med artikel om Tuff och med sju foton.

AMERIKANSKA DESERTÖRER
Några bilder är från olika decennier av Tuffs 50-åriga historia. En av dem är från 1968 och visar Sofie Wenander undervisande Rick Bailey, Craig Anderson, Mike Lindner och John Barilla i svenska.

De fyra killarna var i 20-årsåldern och kallades The Intrepid Four efter att under Vietnamkriget ha deserterat från den amerikanska kryssaren The Intrepid (på svenska: Den Oförskräckta). De var de första desertörerna som uppmärksammades och de omhändertogs i olika Tuff-familjer liksom ett 30-tal andra. Rick bodde ett par år hos familjen Sandin-Wenander innan han blev svensk knegare.

Alla var inte lyckliga över den strida ström av amerikanska Vietnamdesertörer som anlände till Sverige 1968-1970. I Tuff mottog vi hotelsebrev och Sofie Wenander, som var lärare i en högstadielärare, råkade illa ut. En dag tog hon med med sig Rick Bailey till skolan men han blev utkörd ur lärarrummet av rektorn. Sofie tvingades att byta skola.

I fjol utkom Johan Erlandssons bok ”DESERTÖRERNA”. Där skildras Tuffs insatser men också några andra av de uppåt 800 unga amerikaner, som fick en i fristad i Sverige undan kriget-

INDIENPROJEKTEN
En annan bild är från 70-talet. Den föreställer en samling indiska elever utanför en byggnad med skylten ”TUFF LIBRARY & READING HALL”. Det var den första av de hundratals projekt Tuff har finansierat i Indien. Biblioteket med 5 000 böcker uppfördes vid skolan Sarvodaya Ashram i delstaten Gujarat.

Vid samma indiska skola byggdes på 70-talet med Tuff-pengar två skolbyggnader, Den ena fick namnet Kumla Wing, den andra Nyboda Wing. Kumla och Nyboda var tyresöskolor som jobbat in pengar vid dagsverken för Tuff-projekten Det är nog tveksamt om dagens lärare och elever vid dessa skolor vet att det i Indien finns byggnader uppkallade efter deras skola, men den 8 jun i år hade Kumla en dag som helt ägnades åt insamling av pengar till dagens Tuff-projekt i Indien.

”FÖR EN KÄRNVAPENFRI VÄRLD”                                       
På tidningens förstasida finns ett stort foto med Tuff-ordföranden Lisa Norgren Benedictsson som i Tyresö centrum bär ett plakat med texten ”För en kärnvapenfri värld!”.

Det finns i världen i dag ca 15 000 kärnvapen, varav ca 2 000 är avskjutningsklara med förmåga att utplåna allt mänskligt liv. Därför finns det de som betecknar den 7 juli 2017 som en historisk dag. FN:s generalförsamling beslutade då efter tre månaders förhandlingar att för all framtid förbjuda kärnvapen. Avtalet undertecknades av en majoritet av FN:s generalförsamling, hela 122 länder, också Sverige.

Kärnvapen finns i andra världskrigets segrarmakter USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien men också i Israel, Indien, Pakistan och Nordkorea. De nio kärnvapenländerna har opponerat kraftigt mot förbudet, särskilt USA genom Trumps FN-ambassadör som arrangerade en exceptionell demonstration utanför generalförsamlingens möteslokal, då förhandlingarna inleddes.

Den 6 augusti infaller Hiroshimadagen. Då finns Tuff-aktivister i Tyresö centrum och sprider flygblad mot kärnvapenvansinnet.

”TUFF SKA TUFFA PÅ”
Medan tidningen Mitti Tyresö i de två helsidorna om Tuff har rubriken ”Tyresös tuffaste 50-åring” är rubriken på förstasidan ”Tuff ska tuffa på”. I ingressen talas om ett ”folkrörelse-Sverige på dekis”. Ett exempel är att medlemsantalet i politiska partier mer än halverats de senaste 25 åren.

Men Tuff tuffar alltså på och har ännu ca 400 betalande medlemmar. Medlem blir man genom att på Tuffs plusgiro erlägga 200 kr

(Ett stort tack till den faktasökande journalisten Olof Thorell och fotografen Stefan Källstigen)
----------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff 1444

-->