söndag, november 12

Radio TUFF 1453

Den tuffa oberoende radion
Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1453:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 12 november första gången kl 17 och sedan 2 ggr per dygn till söndagen den 26 november, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin.

Programmet i korthet:

Monica Schelin och Åke Sandin delar ut en massa ”rosor” till TUFF:s integrationsprojekt och många andra som gjort eller sagt något bra. Anna Höglin, en beundransvärd Tyresökvinna intervjuas med anledning av sin 99-årsdag. Åke Sandin kommenterar den svenska ubåtshysterin på 80-talet och nu.

lördag, november 11

Våra medier skapar russofobi

Med anledning av Mattias Göranssons nyutkomna bok ”Björnen kommer” och dess avslöjanden hur vi svenskar blivit indoktrinerade av falska medieuppgifter om ryssarnas ”aggressivitet” återges här en krönika från Radio Tuff 2015:  
Ubåtarna i ”lögnens sekel”
”MILITÄREN VILSELEDDE REGERINGEN”
Olof Lagercrantz var Dagens Nyheters chefredaktör 1960-1975. Har här hemma en bok med många av hans artiklar. Den är på hela 600 sidor och med titeln VÅRT SEKEL ÄR RESERVERAT ÅT LÖGNEN”

1979-1994 var Svante Nycander DN:s chefredaktör. På DN debatt skrev han 2009 en artikel under rubriken ”Militären vilseledde regeringen om ubåtar”. Den handlar bland annat om hans journalistkollegors många misstag på 80-talet, då de på somrarna gång på gång larmade om ryska ubåtar i svenska vatten. Då trivdes okritiska medier alltför ofta i grumligt bottenslam med sina häftiga historier om dessa ”ubåtar”.

Efter ett par decennier tycks några av dem ha nyktrat till. Två artiklar på Dagens Nyheters debattsida i juli 2009 tyder på det. Den ena var alltså skriven av just Svante Nycander. Och han framhöll bland annat:

”Att höga militärer undanhöll regeringen bevisning av vikt för de frågor som skulle utredas – det får marken att gunga under fötterna. Det var inte lite de ställde till med. Sverige gjorde bort sig, vår utrikespolitik var inte längre trovärdig. Ubåtstvivlaren Lennart Bodström försattes i en ohållbar situation som utrikesminister.”

Ja, den socialdemokratiske utrikesministern Lennart Bodström fick avgå 1985 efter det att han till några borgerliga journalister yppat sina tvivel på den enda då godtagbara uppfattningen om ubåtarna.

Dagen efter Nycanders artikel skrev en annan framstående publicist, Sune Olofsson, i Dagens Nyheter. Han hade varit Svenska Dagbladets debattredaktör och försvarsreporter. Under rubriken ”Carl Bildt vilseleder allmänheten om ubåtarna” skrev han bland annat om ”mer än tio års ubåtshysteri” följande:

”Många av oss journalister som bevakade ubåtsjakterna på 80-och 90-talen förvandlades till okritiska patrioter när den sovjetiska ubåten U137 gick på grund i Karlskrona skärgård. (....) Att sedan vissa journalister, som försökte att resa motbilder och följa det kritiska journalistiska uppdraget, stämplades som näst intill landsförrädare är mer än skrämmande.”

EN TRENDIG JOURNALIST GÖR ETT SCOOP?
I dag är det inte precis det kritiska uppdraget som kännetecknar Dagens Nyheter och dess nuvarande chefredaktör. Det är desto mera den trendiga ensidigheten och rättning västerut som präglar tidningen.

Under två dagar i januari i år (12 och 13 jan 2015) var den stora inrikesnyheten i Dagens Nyheter, att det varit ett hittills för allmänheten okänt ubåtsintrång nära Stockholm. Det var Mikael Holmström som ena dagen med anonyma källor berättar denna skakande historia. Han har tidigare skrivit för Svenska Dagbladet, men är nu på DN – kanske i hopp att vinna större lagrar hos de ”oberoende liberala” eller ”bombliberalerna” som elaka vänstermänniskor kallar dem.

Det handlade om att den 31 oktober i fjol hade en främmande ubåt, vilken alltid antyds vara rysk, varit inne vid inloppet till Stockholm, ja ”endast några kilometer utanför huvudstaden”, som Holmström alarmistiskt uttryckte det. Trots att det lär ha hänt bara en vecka efter att den senaste ubåtsjakten i oktober med buller och bång men utan konkreta bevis avslutades, hade detta hittills varit okänt.

I en två sidor stor artikel den andra dagen intervjuade Holmström den som påstod sig ha sett ”ubåten”, vilken minsann sades ha fräckheten att gå i övervattensläge i minst fem minuter nära Stockholm.

”SCOOPET” AVSLÖJAS SOM BLUFF.
Pinsamt för Dagens Nyheter och Holmström, som mörkade vad försvarsmakten ansåg, fick konteramiral Anders Grenstad ordet i ofta hörvärda Studio Ett i Sveriges Radio. Han påpekade bland annat:

”Våra människor som jobbar med bildanalys kan inte slå fast att det här är en ubåt, även om uppgiftslämnaren är helt övertygad. Sedan så är det, och det kan man se på bilden också, rör det sig om flera fartyg i området. Dom har inte rapporterat någonting. Det är människor som rör sig vid strandområdena. Det är fortfarande ljust men ingen har rapporterat nånting. Samtidigt är det som så att om den holländska  ubåten som gick ut från Stockholm den 13 oktober, så har vi fått en väldig massa rapporter och bilder just på den ubåten, så vi är lite förvånade över att det är ingen annan som har rapporterat  det här som vi har klassificerat som möjlig ubåt.”

Först nu i mitten av april kunde Svenska Dagbladet avslöja att försvarsmakten definitivt sågat Dagens Nyheters stort uppslagna larmartiklar. Det var inte ens ”möjlig ubåt” utan en svensk arbetsbåt som ”kränkte” vårt vatten i närheten av Stockholm den 31 oktober. 

VAR UBÅTEN U 137 AVSIKTLIGT I GÅSEFJÄRDEN?
Det märkliga var att under den senaste tidens ubåtslarmande har medierna ofta hänvisat till 80-talets många ubåtsjakter, som om de var högst befogade.
Trumfkortet i denna berättelse är den sovjetiska ubåten U 137, som hösten 1981 låg som en död jättepadda efter att ha gått på grund i Blekinge, i militärt skyddsområde rentav! Jag medger att jag i förstone liksom andra svenskar blev upprörd över den östliga stormaktens fräcka intrång i våra vatten. Men så småningom hopade sig frågorna:

Hur kom det sig att den förmenta spionubåten dundrade in i övervattensläge med dånande dieselmotorer, så att många i trakten hörde den men trodde att det var svenska örlogsfartyg eller helikoptrar? Och varför var den på väg in i Gåsefjärden, som är så trång att den skulle ha haft svårigheter att vända och så grund att den inte hade kunnat använda sin främsta egenskap: att gömma sig under vattnet? Varför använde ryssarna en gammal och delvis risig ubåt som spionubåt, därtill försedd med kärnvapen, som det påstods?

Sovjet skyllde på felnavigering, vilket bara väckte hånfullt löje i svenska medier. Men så småningom framkom det att svensk militär hade tystat ner, vad Försvarets Radioanstalt (FRA) hade upptäckt: Att sovjetiska fartyg och flygplan hade spanat efter sin försvunna ubåt i farvattnen öster om Bornholm. Det stödde påståendet om felnavigering.

Den förste svensk som gick ombord på den grundstötta U 137 var en erfaren sjöofficer, kommendören Karl Andersson, som ledde de första förhören med den ryska besättningen. Han har efteråt berättat att inga journalister vid de välbesökta presskonferenserna 1981 brydde sig om att fråga honom om vad han trodde om den grundstötta sovjetiska ubåten. Sedermera har han hävdat att det rörde sig om en grov felnavigering och om de många vittnesmålen om ”ubåtar” som U 137 sedan gav upphov till sagt:

”De vanligaste observatörerna är ju kaffedrickande tanter på en balkong eller groggfarbröder i en segelbåt”
ALLT MÖJLIGT TOLKADES SOM ”UBÅTAR”.
Under 80-talet matades vi ständigt med kränkande ubåtar i braskande rubriker och helsidor i våra tidningar. Under många år drabbades det annars så sansade svenska folket av ubåtshysteri. Nästan allt i Östersjön kunde med mediernas hjälp tolkas som hotfulla ubåtar-
 I efterhand visade det sig att ”ubåtarna” hade varit läckande avloppsrör i Hammarbyhamnen, timmerstockar och stenar vid Vaxholm, finländska bogserbåtar vid Töre, undervattensskär vid Hävringe och vilken krusning av vattenytan som helst. Och ljud som påstods komma från kränkande ubåtar visade sig vara minkar eller pruttande fiskar.
HÅRSFJÄRDEN 1982– OCH MIN FAVORIT GAMLA AMALIA
Året efter U 137:s grundstötning kom nästa stora ubåtskalabalik. Det var den av medier från hela världen skildrade ”ubåtsjakten” i Hårsfjärden, där det flitigt sjunkbombades i flera dagar. Men ingen ubåt påträffades, inte ens en mutter från någon inkräktare.

Men året därpå fastslog den parlamentariska ubåtskommissionen med Carl Bildt som den mest aktive att det var sovjetiska intrång. Ett av dess allra tyngsta bevis var påståendet att Försvarets Radioanstalt (FRA) hade uppsnappat radiosignaler från sovjetiska ubåtar i eller i närheten av svenska vatten. Det var ett rent påhitt, för sedan förnekade FRA all kännedom om detta. Det skedde sex år efter händelserna i Hårsfjärden.

Nästa ”huvudbevis” skulle märkligt nog hålla i hela 26 år. Därvid är jag beredd att avslöja hur förtjust jag sommaren 2008 blev i Amalia. Nej, det var faktiskt inte vanlig gubbsjuka, ty Amalia är en hundra år gammal galeas, som nu ligger på ett varv vid Muskö. Men Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) gjorde då äntligen en ordentlig analys av ljudupptagningar från den vilda jakten på förmenta ubåtar i Hårsfjärden 1982. En inspelning på 3 minuter och 47 sekunder hade länge för de ubåtstroende varit det främsta beviset för att det var ett lömskt sovjetiskt intrång.
Ända till 2008 hade denna ljudupptagning konstigt nog varit hemligstämplad. Och när den blev tillgänglig visade det sig att ljudet med all sannolikhet kom från gamla Amalia som forslade uppjagade journalister i vattnen vid Muskö, där det sjunkbombades och sprängdes minor inför hela världspressen 1982.
”FÖRSTAPRISET I IDIOTI”
Också höga militärer tillhörde de ubåtstvivlande dissidenterna’, bl a den brittiske amiralen och ubåtsexperten Ian McGeoch och den tidigare svenska arméchefen Nils Sköld. Spydigast mot sina svenska kollegor var den norske amiralen Ola Thomesen, som menade att den svenska militären hade hjärntvättat sig själv och återfallit i vidskepelse, typ tomtar och troll.
Fränast var den tyske generalen Franz Uhle-Wettler, som tillhörde Natohögkvarterets inre krets, när jag intervjuade honom för många år sedan:

"Jag har ALDRIG trott på de sovjetiska ubåtarna i svenska vatten….. En rysk amiral, som dussintals gånger hade skickat ubåtar till Sverige, skulle ha förtjänat guldmedaljen och förstapriset i idioti."

VEM GAGNAS AV UBÅTSNOJAN?
Därmed uppstår frågan, som medier och skattebetalare borde ställa: Vem har nytta av de fantasifulla ubåtslarmen? Svaret har vi nyligen fått. Nu ska Sverige under en 5-årsperiod öka militäranslaget på 225 miljarder kronor med 10,2 miljarder.

En av anledningarna till det är att vi sägs behöva bättre ubåtsbekämpning.

Kan vi då skylla på den där Putin, som ständigt klandras? Hade han skickat in sina ubåtar på svenskt vatten vore han så helkorkad att han nästan blir ofarlig. Då skulle han ju bara hjälpa svenska militarister att få mera pengar och hjälpa till att driva oss in i Nato. Och då vore han kvalificerad för Natogeneralen Uhle-Wettlers guldmedalj i idioti

Olof Lagercranz tyckte alltså att 1900-talet var reserverat åt lögnen. Om det nya seklet kan vi tyvärr använda samma omdöme.
- - - - - - -- - - - - - - -- - - - - - - - -  - -- - - -- -- - -
Åke Sandin i Radio Tuff nr 1386 (april 2015)


fredag, november 10

"Rosor" med taggar

ROSOR från RADIO TUFF (1453) den 12/11 -17 till ….

 

….till   Bengt Svensson, Radio Tuffs man i San Francisco, som på tal om det flitiga dödandet i USA säger:

 

”Efter terroristattacken i New York skärper  President Trump reglerna för invandring. Lotteriet för sk gröna kort ska avskaffas. Trump vill inte "importera Europas problem. Tänk om Europas regeringar, inklusive Sveriges, vågade stå upp och vägra deltaga i USA:s krig, som ju är källan till all terrorism och Europas flyktingkris” 

 

Det beräknas att det finns flera skjutvapen än invånare i USA. Det påstås rentav att uppåt 40 000 amerikaner per år skjuts ihjäl hemma i USA. Räknar man med alla dem som bombas ihjäl av amerikanska stridsflygplan lite varstans i världen ökar siffran till miljoner.

 

….till   Olle Svenning, som kommenterar det kommande köpet av amerikanska Patriot-missiler till det svenska luftvärnet. Det är en affär som kommer att kosta svenska skattebetalare mer än tio miljarder kronor. I en artikel med rubriken ”USA kan lita på Hultqvist” och med underrubriken ”Olle Svenning om en luftförsvars-beställning i strid mot expertisen” skriver han:

”Den amerikanske vapenproducenten är Raytheon, känd från flygbombningar under Vietnam-kriget. Högst effektiva, berömmer sig bolaget på sin hemsida. Patriot-systemet användes under båda Irak–krigen. Effektiviteten de gångerna var mer betänkliga: ett antal av ”de egna” soldaterna dödades och ett par av de ”egna” planen sköts ner. Patriot-systemet kallas av experter för föråldrat och betraktas som dyrare än den europeiska konkurrentens. Den bedömningen gjorde också Försvarets materielverk (FMV) efter noggranna analyser.”

….till   en samling kloka veteraner som bland annat säger Vi känner sorg och bedrövelse över att vårt land vill fortsätta kriget i Afghanistan”.  De är Maria-Pia Boethius, författare och journalist, Anders Ferm, tidigare FN-ambassadör och vice-president i FN:s generalförsamling, KG Hammar, tidigare ärkebiskop i Svenska kyrkan, Sven Hirdman, tidigare ambassadör, Lars-Gunnar Liljestrand, tidigare ordförande i Föreningen Afghanistansolidaritet, Tomas Magnusson, tidigare ordförande i Svenska Freds och Skiljedomsföreningen, Thage G Peterson, tidigare försvarsminister och riksdagens talman, Maj Britt Theorin, tidigare nedrustnings-ambassadör. De skriver bland annat:
Som militärt alliansfritt land borde Sverige hålla på folkrättens principer. Ett fortsatt deltagande i Afghanistankriget riskerar att undergräva både tilltron till och respekten för vår alliansfrihet och till folkrätten. De barn som växer upp i Afghanistan i dag har precis som sina föräldrar bara upplevt krig i hela sina liv. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder med stor utbredd korruption och narkotikaproduktion, som ökat markant under krigsåren. Afghanistan är ett förött land präglat av misär, nöd, lemlästade människor och människor på flykt och analfabetism som inte kan bombas bort.”
….till   Robert F Kennedy, president Kennedys brorson, som skriver om ”sanningen” om USA:s engagemang i Mellan Östern. Han påminner om att i kriget mellan Irak och Iran under 8 år på 1980-talet stödde USA båda sidor: Saddam Husseins Irak mottog från USA biologiska, kemiska och andra vapen, medan Iran genom Iran Contra-skandalen fick amerikanska anti-tanks och luftvärnsmissiler. Det sägs att den amerikanska börsen föll som en sten, när man bland annat med Olof Palmes hjälp fick till ett vapenstillestånd. Pengar och vapenindustrin spelar en mycket stor roll för krigiskt massmördande..

….till   svenska folket, som enligt en SIFO-undersökning, beställd av Olof Palmes internationella center, till ca 90 % vill att Sverige skall skriva under den konvention, som en majoritet av FN:s ca 200 länder inklusive Sverige antog i somras. Generalsekreteraren i Olof Palmes internationelles center, Anna Sundström säger:

 

”Det finns uppenbart vissa som motsätter sig att Sverige ska underteckna FN-konventionen. Att en överväldigande bred majoritet, oberoende av var i Sverige man bor eller vilket politiskt parti man röstar på, stödjer ett svenskt undertecknande måste väga tungt för alla våra folkvalda”

 

….till   den tredje filmen på Väinö Linnas bok ”Okänd soldat” som handlar om fortsättningskriget och som nu har premiär på svenska biografer den 6 december.

 

….till   Rolf Glennman i Vargön utanför Vänersborg har enligt SvT Väst sedan år 1990 sparat all reklam som har kommit i hans brevlåda. Inte ett blad har slängts, utan förvaras i papperskassar – enligt Rolf en markering mot pappersslöseriet. Markeringen väger i dagsläget 800 kilo.

….till   Sven Lindqvist som i boken ”Reklamen är livsfarlig” redan 1957 varnade för reklamen, som sedan dess ökat  tiofalt eller mera, bland annat i pressen men också på alla reklamkanalerna i TV. Denne författare har i sina böcker ofta fört fram provokativa teser, till exempel i boken ”Utrota varenda jävel” där han påstår att massmördandet under andra världskriget i många avseenden var en fortsättning på processer som inletts med europeisk imperialism och rasism

 

….till   Mattias Göranssons bok Björnen kommer: om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag”. 

Ur innehållet: "En överstelöjtnant larmar om en ubåt nära centrala Stockholm. Arlandas flygledarsystem drabbas av datorkrångel. Militärer på Gotland rapporterar om ryskskyltade bilar. Trots att varje enskild händelse har en högst naturlig förklaring larmar medierna om »hybridkrig« och »ryska kränkningar«. Företrädare för »pansartriangeln« den tätt sammanflätade alliansen mellan Försvarsmakten, vapenindustrin och opinionsbranschen spär på oron med nya vinklade påståenden.
Resultatet: tiotals miljarder kronor satsas nu på att rusta upp det svenska försvaret utifrån falska premisser. Samtidigt mörkas misslyckanden, och verkliga säkerhetsproblem negligeras."


….till   TUFF:s integrationsprojekt som beskrivs så här av TUFF:s ordförande Lisa Norgren Benedictsson:
TUFF:s nystartade projekt för att främja integrationen i Tyresö bottnar i tanken att vi som förening har en fantastisk kunskaps- och erfarenhetsbank genom våra nästan 400 medlemmar. Gruppen av nyanlända som vi samarbetar med består av ca tio unga män i 20-årsåldern och en 16-årig flicka. De kommer ursprungligen från Eritrea, Etiopien, Somalia, Syrien resp Afghanistan, har varit i Sverige 1-4 år och talar svenska på basnivå. Samtliga har permanent uppehållstillstånd.
Vi har hittills träffats i TUFF-lokalen 1 gång/vecka med olika program.  Just nu pågår diskussioner hur vi ska gå vidare efter vår första testmånad. Vi vill förmedla kunskap om Sverige, våra traditioner, oskrivna regler i umgänget med andra, jämställdhet m m. Vi kan ställa upp med läxhjälp och praktiska insatser som blankettifyllning och kontakt med myndigheter. Ibland tar vi in gästföreläsare. Vi tänker också göra studiebesök, kanske stadsvandringar och baka och laga mat tillsammans. Vi har trevligt tillsammans samtidigt som det sker en språkträning och vi hoppas att TUFF kan hjälpa till att öppna dörrar in i det svenska samhället genom vårt kontaktnät och engagemang. 
Vi behöver bli fler som ställer upp! Vid intresse, maila TUFF till kontakt@tuff.nu !

            Och om träffen den 8 nov, då Tjejjouren också deltog skriver Lisa så här:

Vi hade ett toppenkul möte i gårkväll med killarna! Mican (25 år, tror jag) från Tyresö tjej-jour var fantastiskt duktig och lyhörd och gav massor av energi. Hon lyckades verkligen fånga killarna och möta dem på rätt nivå. Hon pratade om könsroller och  vi gjorde en övning där vi jämförde kill- och tjejroller i de länder varifrån killarna kommer och så jämförde vi det med Sverige. Spännande! och killarna var mycket aktiva. Hon berättade också om vad tjej- resp killjouren arbetar med och hur man kommer i kontakt med dem.
Med på mötets första del var också Anita Mattsson som berättade att hon växte upp i Tanzania och hur det kändes för henne att vara 2 1/2 år och inte förstå ett enda dugg i förskolan där. hon gick.  Hon talade sedan om vikten av att engagera sig , t ex i en förening eller politisk organisation. Också ett jättebra framförande!

Efter mötet satt Fernando, Sylvia och jag kvar och planerade fortsättningen på projektet. Fernando kommer att maila ut matchningen nyanländ kille - vuxenkontaktman direkt till de berörda, så att de kan börja etablera kontakt.   ( Det där med ceremoni lockade ju inte oss.) Till att börja med tilldelas fem killar, de mest aktivt närvarande, varsin kontaktman och så får vi avvakta hur övriga engagerar sig i fortsättningen. När det kom till kritan blev det inte så många kontaktmän kvar.

Så här ser planeringen ut för onsdagarna resten av året:
15 nov: a) Studiehjälp för de som tagit med eget arbete
             b) Övriga diskuterar text om tjej-/killroller
22 nov: Besök av representant från näringslivet, "Vad tycker arbetsgivare är viktigt när de ska anställa ny personal?" (Fernando har bra kontakt)
29 nov: Killarna berättar lite om sina hemländer (smågrupper).
6 dec: Vi bakar pepparkakor och lussebullar tillsammans.
13 dec: Luciadagen! Vi hoppas kunna gå på en Luciakonsert
20 dec: Julmiddag. Vi lagar och äter tillsammans.


….till   Anna Höglin i Trollbäcken som den 7 november inledde sitt 100:e år genom att fylla 99. Hennes pigga röst hör vi strax här i Radio Tuff.