fredag, november 24

"Hellre tända ljus än att bara förbanna mörkret"

”ROSOR” från RADIO TUFF nr 1454 (26 / 11) till….
….till   vårt kära broderfolk finländarna. Enligt en opinionsundersökning av Helsingin Sanomat säger 59 procent nej till ett medlemskap i Nato, medan bara 22 procent är för. Detta trots att Finland har en över 100 mil lång landgräns mot Ryssland. Natomotståndet dominerar inom alla befolkningsgrupper, oberoende av om man delar upp folket enligt ålder, kön, boningsort, arbete eller utbildningsnivå. 52 procent anser att Finland borde stanna utanför Nato även om Sverige går med.
….till   Fredrik Heffermehl, den norske juristen och fredsaktivisten, som i sin bok ”Nobels vilje”  kritiserade valet av Nobels fredspris till sådana som Henry Kissinger and Le Duc Tho (1973) and ArafatPeres and Rabin (1994), men också mindre kontroversiella såsom Moder Teresa(1979) and Elie Wiesel (1986). Han menar att dessa inte uppfyller villkoren i Nobels testamente med dess tal om att priset skall gå till ”fredsförfäktare” och dem som bidrar till nedrustning. Nu har han uppmanat att man vid tillsättandet av nya medlemmar av den norska Nobelpris-kommittén väljer sådana som respekterar Alfred Noberls testamente.
….till   tidningen ”Kvinnor för fred”, som uppmärksammar att det är 100 år sedan Helga Henschen föddes. Den citerar hennes illustration av den tuffa flickan Rebella, som säger:
”Frågan om liv och död är alltför allvarlig för att skötas av militärer och politiker”

….till   minnet av Martin Luther King Jr, som mördades för snart 50 år sedan.  Denne medborgarrättskämpe och icke-våldsanhängare sade bland annat:
”Den gamla lagen om ett öga för ett öga gör till slut oss alla blinda”
”Kärleken är den enda kraft, som kan förvandla en fiende till en vän”
”Vi kommer att minnas våra vänners tystnad mer än våra fienders ord”
”Ingen vet riktigt vad de lever för, innan de kommer på vad de är beredda att dö för”

….till   Ingrid Eckerman, som tog initiativ till Flyktingarnas dag den 25/11 på Medborgarplatsen. I sin inbjudan skriver hon: Vi är stolta över Raoul Wallenberg, Dag Hammarskjöld, Harald Edelstam och Olof Palme som gjorde Sverige berömt som landet som kämpar för mänskliga rättigheter.”

….till   Påve Franciskus, som uppmanar alla regeringar att sträva efter en kärnvapenfri värld. Han varnar samtidigt för att ny teknik ökat risken för att de dödliga vapnen hamnar i händerna på terrorister. Påven slår bland annat fast:  
Om man betänker risken för en oavsiktlig explosion till följd av ett misstag, så måste hotet om att använda kärnvapen, likväl som själva innehavet, fördömas å det starkaste
Resultatet är att människans viktigaste angelägenheter – kampen mot fattigdom, strävan efter fred, arbetet med utbildning och hälsovård och utbyggnaden av de mänskliga rättigheterna – förvisas till en andraplats.”
                    
….till   företrädare för Miljöpartiet som skriver:
Sverige kan ta ett viktigt steg för fred och nedrustning genom att stödja ett kärnvapenförbud. Det är oroväckande och fegt att flera av allianspartierna verkar vilja kasta denna vision överbord efter att USA uttalat sig kritiskt”

….till   berömmet  av TUFF med anledning av  integrationsprojektet som består av att varje onsdag samlas tuff-medlemmar i TUFF-lokalen tillsammans med unga flyktingar för språkträning med mera. Så här har det låtit på Face Book:

NIKLAS: ”Som ny i Sverige kan det vara svårt att lära sig svenska. Det kan vara ännu svårare att lära sig samhällets kultur, koder och praktikaliteter. Därtill kommer avsaknaden av kontaktnät. TUFFs nya integrationsprojekt täpper till några av de luckorna
ANN: ”Ett fantastiskt bra jobb!
NIHROW: Så sant och fantastiskt bra jobb”!
EVA: ”Jaaa, toppen! ”
BITTE: ”Du behövs. ALLA behövs. Tillsammans kan vi göra skillnad.”

….till   Annika Langlé som skriver: ”Jag kan inte tänka mig något mer absurt än vapenindustri på en planet där man anser sig hysa intelligent liv. Här i min lilla by ser jag numera, genom de många människor som hamnat här för att försöka få asyl, var dag hur vapen har förstört människors liv, både fysiskt och psykiskt. Jag hör om dem som inte har något att vända tillbaka till, som förlorat anhöriga och som skiljts från familjemedlemmar under den långa flyktvägen. Vad som drabbar dem som inte lyckas fly krig kan jag bara se på tv men det är ju inte svårt att tänka sig de enorma behov av hjälpinsatser som behövs och det oerhörda lidande som pågår. Jag är tacksam för att jag påminns om det varje dag så att jag inte kan glömma eller förtränga. Jag tror att allt vi gör, hur lite det än är, kan göra skillnad. Och jag vill så gärna leva på en planet med intelligent liv.”

 ….till  TUFFs bistånd 2012-2016, som framgår av uppställningen nedan. Det mesta har gått till partners i Indien. På 90-talet hade Tuff bidrag från SIDA och kunde då finansiera uppförandet av många skolor i Dharampur med mellan en och två miljoner kr per år. I Dharampur finns över 100 byar bebodda med mycket fattiga människor från ursprungsbefolkningen som tidigare saknat skolundervisning. Föräldrar är alltså oftast analfabeter. Barnen får nu undervisning.

Numera kommer bidragen från några skolor och från solidariska TUFF-medlemmar, som sätter in pengar på TUFFs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 . Eftersom allt arbete i Tuff sker oavlönat går varje krona oavkortat till ändamålet. Så här har biståndet från Tuff fördelats de senaste fem åren:

2012
Till skolorna i  indiska Dharampur:                       170 000 kr. 
Till  uppförande  av skola i Kongo:                         25 000 
Till gamla flyktingar i Belgrad:                                10 000
Till Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén (SISK):  4 600

2013
Till skolorna i indiska Dharampur:                      215 000 kr
Till  skolan i Kongo:                                              75 000
Till flyktinglägret Shatila i Libanon:                          5 000

2014
Till skolorna i indiska Dharamapur:                       240 000 kr 
Till skolan i Kongo:                                                    5 000
Till gamla flyktingar i Belgrad:                                   5 000
Till svensk-Irakiska Solidaritetskommittén (SISK):  12 000
Till uppförande av skola i Bolivia:                            10 000

2015
Till skolorna i indiska Dharampur                       200 000 kr
Till gamla flyktingar i Belgrad:                                 5 000
Till flyktinglägret Shatila i Libanon:                      1 0 000
Till Svenska Freds hjälp till Moldavien:                   3 000
Till nyanlända ungdomar i Tyresö_                       10 317

2016
Till skolorna i indiska Dharampur:                      200 000 kr
Till lärarlöner för skolan i Kongo:                          70 000
Till via Econef för skola i Tanzania:                       10 000

Hittills 2017
Under året hittills har 50 000 kr skickats till skolan i Kongo för nödvändiga lärarlöner, medan bidragen till Indien ännu inte är räknade men beräknas uppgå till mellan 100000 och 200 000 kr

….till   norrmannen Johan Galtung, den kanske främste fredsforskaren i världen, som den beundransvärda Fredsrörelsen på Orust den 2 december belönar med ”Folkets fredspris i enlighet med Nobels testamente” Alldeles strax hör vi ordföranden Ola Friholt berätta om detta

-->

söndag, november 12

Radio TUFF 1453

Den tuffa oberoende radion
Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1453:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 12 november första gången kl 17 och sedan 2 ggr per dygn till söndagen den 26 november, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin.

Programmet i korthet:

Monica Schelin och Åke Sandin delar ut en massa ”rosor” till TUFF:s integrationsprojekt och många andra som gjort eller sagt något bra. Anna Höglin, en beundransvärd Tyresökvinna intervjuas med anledning av sin 99-årsdag. Åke Sandin kommenterar den svenska ubåtshysterin på 80-talet och nu.

lördag, november 11

Våra medier skapar russofobi

Med anledning av Mattias Göranssons nyutkomna bok ”Björnen kommer” och dess avslöjanden hur vi svenskar blivit indoktrinerade av falska medieuppgifter om ryssarnas ”aggressivitet” återges här en krönika från Radio Tuff 2015:  
Ubåtarna i ”lögnens sekel”
”MILITÄREN VILSELEDDE REGERINGEN”
Olof Lagercrantz var Dagens Nyheters chefredaktör 1960-1975. Har här hemma en bok med många av hans artiklar. Den är på hela 600 sidor och med titeln VÅRT SEKEL ÄR RESERVERAT ÅT LÖGNEN”

1979-1994 var Svante Nycander DN:s chefredaktör. På DN debatt skrev han 2009 en artikel under rubriken ”Militären vilseledde regeringen om ubåtar”. Den handlar bland annat om hans journalistkollegors många misstag på 80-talet, då de på somrarna gång på gång larmade om ryska ubåtar i svenska vatten. Då trivdes okritiska medier alltför ofta i grumligt bottenslam med sina häftiga historier om dessa ”ubåtar”.

Efter ett par decennier tycks några av dem ha nyktrat till. Två artiklar på Dagens Nyheters debattsida i juli 2009 tyder på det. Den ena var alltså skriven av just Svante Nycander. Och han framhöll bland annat:

”Att höga militärer undanhöll regeringen bevisning av vikt för de frågor som skulle utredas – det får marken att gunga under fötterna. Det var inte lite de ställde till med. Sverige gjorde bort sig, vår utrikespolitik var inte längre trovärdig. Ubåtstvivlaren Lennart Bodström försattes i en ohållbar situation som utrikesminister.”

Ja, den socialdemokratiske utrikesministern Lennart Bodström fick avgå 1985 efter det att han till några borgerliga journalister yppat sina tvivel på den enda då godtagbara uppfattningen om ubåtarna.

Dagen efter Nycanders artikel skrev en annan framstående publicist, Sune Olofsson, i Dagens Nyheter. Han hade varit Svenska Dagbladets debattredaktör och försvarsreporter. Under rubriken ”Carl Bildt vilseleder allmänheten om ubåtarna” skrev han bland annat om ”mer än tio års ubåtshysteri” följande:

”Många av oss journalister som bevakade ubåtsjakterna på 80-och 90-talen förvandlades till okritiska patrioter när den sovjetiska ubåten U137 gick på grund i Karlskrona skärgård. (....) Att sedan vissa journalister, som försökte att resa motbilder och följa det kritiska journalistiska uppdraget, stämplades som näst intill landsförrädare är mer än skrämmande.”

EN TRENDIG JOURNALIST GÖR ETT SCOOP?
I dag är det inte precis det kritiska uppdraget som kännetecknar Dagens Nyheter och dess nuvarande chefredaktör. Det är desto mera den trendiga ensidigheten och rättning västerut som präglar tidningen.

Under två dagar i januari i år (12 och 13 jan 2015) var den stora inrikesnyheten i Dagens Nyheter, att det varit ett hittills för allmänheten okänt ubåtsintrång nära Stockholm. Det var Mikael Holmström som ena dagen med anonyma källor berättar denna skakande historia. Han har tidigare skrivit för Svenska Dagbladet, men är nu på DN – kanske i hopp att vinna större lagrar hos de ”oberoende liberala” eller ”bombliberalerna” som elaka vänstermänniskor kallar dem.

Det handlade om att den 31 oktober i fjol hade en främmande ubåt, vilken alltid antyds vara rysk, varit inne vid inloppet till Stockholm, ja ”endast några kilometer utanför huvudstaden”, som Holmström alarmistiskt uttryckte det. Trots att det lär ha hänt bara en vecka efter att den senaste ubåtsjakten i oktober med buller och bång men utan konkreta bevis avslutades, hade detta hittills varit okänt.

I en två sidor stor artikel den andra dagen intervjuade Holmström den som påstod sig ha sett ”ubåten”, vilken minsann sades ha fräckheten att gå i övervattensläge i minst fem minuter nära Stockholm.

”SCOOPET” AVSLÖJAS SOM BLUFF.
Pinsamt för Dagens Nyheter och Holmström, som mörkade vad försvarsmakten ansåg, fick konteramiral Anders Grenstad ordet i ofta hörvärda Studio Ett i Sveriges Radio. Han påpekade bland annat:

”Våra människor som jobbar med bildanalys kan inte slå fast att det här är en ubåt, även om uppgiftslämnaren är helt övertygad. Sedan så är det, och det kan man se på bilden också, rör det sig om flera fartyg i området. Dom har inte rapporterat någonting. Det är människor som rör sig vid strandområdena. Det är fortfarande ljust men ingen har rapporterat nånting. Samtidigt är det som så att om den holländska  ubåten som gick ut från Stockholm den 13 oktober, så har vi fått en väldig massa rapporter och bilder just på den ubåten, så vi är lite förvånade över att det är ingen annan som har rapporterat  det här som vi har klassificerat som möjlig ubåt.”

Först nu i mitten av april kunde Svenska Dagbladet avslöja att försvarsmakten definitivt sågat Dagens Nyheters stort uppslagna larmartiklar. Det var inte ens ”möjlig ubåt” utan en svensk arbetsbåt som ”kränkte” vårt vatten i närheten av Stockholm den 31 oktober. 

VAR UBÅTEN U 137 AVSIKTLIGT I GÅSEFJÄRDEN?
Det märkliga var att under den senaste tidens ubåtslarmande har medierna ofta hänvisat till 80-talets många ubåtsjakter, som om de var högst befogade.
Trumfkortet i denna berättelse är den sovjetiska ubåten U 137, som hösten 1981 låg som en död jättepadda efter att ha gått på grund i Blekinge, i militärt skyddsområde rentav! Jag medger att jag i förstone liksom andra svenskar blev upprörd över den östliga stormaktens fräcka intrång i våra vatten. Men så småningom hopade sig frågorna:

Hur kom det sig att den förmenta spionubåten dundrade in i övervattensläge med dånande dieselmotorer, så att många i trakten hörde den men trodde att det var svenska örlogsfartyg eller helikoptrar? Och varför var den på väg in i Gåsefjärden, som är så trång att den skulle ha haft svårigheter att vända och så grund att den inte hade kunnat använda sin främsta egenskap: att gömma sig under vattnet? Varför använde ryssarna en gammal och delvis risig ubåt som spionubåt, därtill försedd med kärnvapen, som det påstods?

Sovjet skyllde på felnavigering, vilket bara väckte hånfullt löje i svenska medier. Men så småningom framkom det att svensk militär hade tystat ner, vad Försvarets Radioanstalt (FRA) hade upptäckt: Att sovjetiska fartyg och flygplan hade spanat efter sin försvunna ubåt i farvattnen öster om Bornholm. Det stödde påståendet om felnavigering.

Den förste svensk som gick ombord på den grundstötta U 137 var en erfaren sjöofficer, kommendören Karl Andersson, som ledde de första förhören med den ryska besättningen. Han har efteråt berättat att inga journalister vid de välbesökta presskonferenserna 1981 brydde sig om att fråga honom om vad han trodde om den grundstötta sovjetiska ubåten. Sedermera har han hävdat att det rörde sig om en grov felnavigering och om de många vittnesmålen om ”ubåtar” som U 137 sedan gav upphov till sagt:

”De vanligaste observatörerna är ju kaffedrickande tanter på en balkong eller groggfarbröder i en segelbåt”
ALLT MÖJLIGT TOLKADES SOM ”UBÅTAR”.
Under 80-talet matades vi ständigt med kränkande ubåtar i braskande rubriker och helsidor i våra tidningar. Under många år drabbades det annars så sansade svenska folket av ubåtshysteri. Nästan allt i Östersjön kunde med mediernas hjälp tolkas som hotfulla ubåtar-
 I efterhand visade det sig att ”ubåtarna” hade varit läckande avloppsrör i Hammarbyhamnen, timmerstockar och stenar vid Vaxholm, finländska bogserbåtar vid Töre, undervattensskär vid Hävringe och vilken krusning av vattenytan som helst. Och ljud som påstods komma från kränkande ubåtar visade sig vara minkar eller pruttande fiskar.
HÅRSFJÄRDEN 1982– OCH MIN FAVORIT GAMLA AMALIA
Året efter U 137:s grundstötning kom nästa stora ubåtskalabalik. Det var den av medier från hela världen skildrade ”ubåtsjakten” i Hårsfjärden, där det flitigt sjunkbombades i flera dagar. Men ingen ubåt påträffades, inte ens en mutter från någon inkräktare.

Men året därpå fastslog den parlamentariska ubåtskommissionen med Carl Bildt som den mest aktive att det var sovjetiska intrång. Ett av dess allra tyngsta bevis var påståendet att Försvarets Radioanstalt (FRA) hade uppsnappat radiosignaler från sovjetiska ubåtar i eller i närheten av svenska vatten. Det var ett rent påhitt, för sedan förnekade FRA all kännedom om detta. Det skedde sex år efter händelserna i Hårsfjärden.

Nästa ”huvudbevis” skulle märkligt nog hålla i hela 26 år. Därvid är jag beredd att avslöja hur förtjust jag sommaren 2008 blev i Amalia. Nej, det var faktiskt inte vanlig gubbsjuka, ty Amalia är en hundra år gammal galeas, som nu ligger på ett varv vid Muskö. Men Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) gjorde då äntligen en ordentlig analys av ljudupptagningar från den vilda jakten på förmenta ubåtar i Hårsfjärden 1982. En inspelning på 3 minuter och 47 sekunder hade länge för de ubåtstroende varit det främsta beviset för att det var ett lömskt sovjetiskt intrång.
Ända till 2008 hade denna ljudupptagning konstigt nog varit hemligstämplad. Och när den blev tillgänglig visade det sig att ljudet med all sannolikhet kom från gamla Amalia som forslade uppjagade journalister i vattnen vid Muskö, där det sjunkbombades och sprängdes minor inför hela världspressen 1982.
”FÖRSTAPRISET I IDIOTI”
Också höga militärer tillhörde de ubåtstvivlande dissidenterna’, bl a den brittiske amiralen och ubåtsexperten Ian McGeoch och den tidigare svenska arméchefen Nils Sköld. Spydigast mot sina svenska kollegor var den norske amiralen Ola Thomesen, som menade att den svenska militären hade hjärntvättat sig själv och återfallit i vidskepelse, typ tomtar och troll.
Fränast var den tyske generalen Franz Uhle-Wettler, som tillhörde Natohögkvarterets inre krets, när jag intervjuade honom för många år sedan:

"Jag har ALDRIG trott på de sovjetiska ubåtarna i svenska vatten….. En rysk amiral, som dussintals gånger hade skickat ubåtar till Sverige, skulle ha förtjänat guldmedaljen och förstapriset i idioti."

VEM GAGNAS AV UBÅTSNOJAN?
Därmed uppstår frågan, som medier och skattebetalare borde ställa: Vem har nytta av de fantasifulla ubåtslarmen? Svaret har vi nyligen fått. Nu ska Sverige under en 5-årsperiod öka militäranslaget på 225 miljarder kronor med 10,2 miljarder.

En av anledningarna till det är att vi sägs behöva bättre ubåtsbekämpning.

Kan vi då skylla på den där Putin, som ständigt klandras? Hade han skickat in sina ubåtar på svenskt vatten vore han så helkorkad att han nästan blir ofarlig. Då skulle han ju bara hjälpa svenska militarister att få mera pengar och hjälpa till att driva oss in i Nato. Och då vore han kvalificerad för Natogeneralen Uhle-Wettlers guldmedalj i idioti

Olof Lagercranz tyckte alltså att 1900-talet var reserverat åt lögnen. Om det nya seklet kan vi tyvärr använda samma omdöme.
- - - - - - -- - - - - - - -- - - - - - - - -  - -- - - -- -- - -
Åke Sandin i Radio Tuff nr 1386 (april 2015)