Fanjunkaren på Livkompaniet
vid I 21 i Sollefteå var en hygglig karl men hade ett mustigt språk. En dag
1958 ringde han sin regementschef, översten, och sa:
”Jag har här ett jävla mellanting mellan ett Jehovas
vittne och fan vet vad!”
”Mellantinget” var 285-52-21
Sandin, som just meddelat att han vägrade sin andra repmånad.
Ändå hade jag vid den här
tiden tagit intryck av den starka militariseringen som präglade tiden efter
andra världskriget. Vid 13 års ålder var jag landstormspojke. Det var häftigt
att sova i militärtält och skjuta med karbin från 1800-talet.
Sen gick jag ut som etta
från en plutonchefsskola för pansarvärnssoldater. Som 22-årig valp förde jag
befäl över en pluton repgubbar, ja, så kallades män i 30-40årsåldern. Vi hade
en vintrig manöver i Norrland.
Nästa repmånad vägrade jag
alltså. Då hade jag läst historia vid universitetet och lärt mig att i krig var
det inte minst civila, kvinnor och barn, som dödades av soldaterna, som
kallades fosterlandshjältar.
Min vägran ledde till en
månad i fängelse för vapenvägran. Det var på 60-talet tusentals svenska killar
som rönte detta öde. På mitt jobb vid Nyboda skola i Tyresö var vi tre stycken
som fick fängelse för vapenvägran.
Sedan dess har jag varit
aktiv i fredsrörelsen från början i Kampanjen mot atomvapen under den tid många
politiker drömde om svenska kärnvapen, precis som de i dag vill att vi ska
tillhöra kärnvapenalliansen Nato,
Men främst har jag i över 50
år ägnat mig åt TUFF (Tyresö Ulands- och Fredsförening) och Radio Tuff.. Så här
vid nyår inser jag att jag på grund av min höga ålder inte kan vara med så
länge till.
Därför önskar jag av hela mitt gamla hjärta att många
också nästa år 2018 blir medlemmar i Tuff genom att på plusgiro 16 01 37-6 sätta in 200 kr och kanske för annan på samma adress
(familjemedlem) dessutom 80 kr.
---------------------------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar