Den amerikanske protestsångaren Phil Ochs (1940-76), framträdde i ett Tuff-arrangemang för länge sedan i självaste Konserthuset inne i Stockholm. Där sjöng han bland annat "I Ain't Marching Anymore" och ironiskt: ”Love me, love me, love me, I’m a Liberal. Ten percent to the right and ten percent to the left”.
På den tiden rasade det amerikanska kriget i Vietnam. Här i Tyresö fanns hos många Tuff-familjer unga amerikaner, flera knappt 20 år gamla, men jag minns att vi tyckte att de verkade yngre än jämnåriga svenskar. Ändå hade flera av dem erfarenheter från krig. De var alla krigstjänstvägrare eller Vietnamdesertörer.
På förskolorna lekte våra barn inte polis och tjuv eller indianer och vita utan amerikaner och vietnameser. Det berättar Johan Romin, som minns sin tid på dagis i Bollmora. Barnen ”krigade” genom att kasta saker på varandra. Det var hårda bud, för en dag fick lille Johan en kloss i pannan och blödde ymnigt.
Om han var ”amerikan” eller ”vietnames” i den leken framgår inte, men det satte sina spår. Som journalist i SvT:s utmärkta historieavdelning Ramp gjorde Johan för några år sedan bland annat ett program om den färgade desertören Terry Whitmore, som han följde under ett återbesök i Vietnam. Där upptäckte de båda att de för nästan 40 år sedan hade bott nära varandra, för Terry var en av dem som solidariska krigsmotståndare i Tuff tog hand om.
I höst har Johan Romin kommit ut med boken ”Desertören och Vietnamkriget” (Norstedts), som fokuserar på Terry. Den säljer vi aktivt i Tuff, en mycket vettig julklapp. Den fick en positiv recension i Svenska Dagbladet (17/11) av Carl Johan Gardell. Men på Dagens Nyheters kultursida (21/11) -- bland alla artiklar om nöjeskändisarna-- sågas den av Kajsa Ekis Ekman. Redan i rubriken talas det om ”missbruk av mittenpositionen”, ett lustigt uttryck just på dessa sidor.
Recensenten kritiserar Romin för att lida av ”en dogmatisk tro på den heliga mittenpositionen”. Hon exemplifierar med att han ställer frågan om FNL var befriare eller terrorister och han svarar att de var både och. Det gillar hon inte, vill kanske att man som vanligt kvasireligiöst men trendriktigt ska skilja på krigens ”onda” och ”goda”?
Jag vet inte riktigt hur man korrekt definierar terror men inbillar mig att det innebär att man dödar en massa oskyldiga. Då blir alla sidor i krig terrorister, eftersom majoriteten av de dödade i moderna krig är kvinnor, barn och andra civila. Som serber, afghaner och irakier smärtsamt erfarit det senaste decenniet är bombningar från luften en specialitet som länge utmärkt västliga krigförande. I andra världskriget brände eller sprängde dessa firade ”flyghjältar” ihjäl 70 000 tyska barn och ännu flera japanska barn. Så där en150 000 helt bortglömda Anne Franks alltså, men våra i medierna dominerande trendnissar ömkar dem aldrig. De är för dem av helt felaktig etnicitet, så dessa självutnämnda antirasister blir historiskt korrekta rasister genom att inte andas om dessa oskyldiga barns hemska öden. Men min liknelse med den lika oskyldiga Anne Frank haltar lite. Hon dödades inte utan dog av den då vanliga metoden att låta folk försmäkta i eländiga läger, en långsam och kanske mera kvalfull död än att bombas ihjäl.
Den värsta terrorn i Vietnam utövades genom att amerikanerna fällde hela 97 miljoner ton bomber. Det bidrog till att uppåt två miljoner vietnameser dödades, varav över hälften civila. Många bomber var av klustertyp, så över 100 000 vietnameser har efter krigets upphörande (1975) dödats eller sårats av i kriget ej exploderande sprängladdningar.
Var alltså FNL ljusets riddarvakt? Nja, för några år sedan hade Tyresöradion en halvtimme om vietnamesen och krigsveteranen Bao Ninhs bok ”Krigets sorger”. Han beskriver kriget från nordvietnamesisk sida utan att dölja också den sidans terror.
”Kriget mot terrorismen” har berikat västliga vapenfabrikanter, triggat ”muslimska” fanatiker, terroriserat någon miljon människor till döds och låtit andra plågas i vidriga läger, typ Abu Ghraib och Guantanamo. Detta västliga stridsrop borde ersättas med ”den ickevåldsliga kampen mot krig”, det vill säga kamp mot terror av alla sorter.
Förlåt mig Phil Ochs, där du nu väl sjunger till gitarr för änglarna. Du tycker kanske att jag är en velig liberal.
------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö FredsFörenings Radio Tuff (nr 1214) 2008-12-07
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar