I Aftonbladet finns (12/5) rubriken ”Dömdes för mord på 27 900 människor”. Dagen efter (13/5) har Dagens Nyheter rubriken ”Lägervakt dömd för 28 000 mord”. Vad handlar det om för monster som begått sådana gräsligheter? Jo, Aftonbladet skriver: ”John Demjanjuk, 91, ligger bakom morden på 27 900 judar”. Han kallas i tidningen för ”exnazist.” Men vem var han egentligen denne förmente nazist som så grymt och flinkt ska ha hunnit med att mörda så många?
Demjanjuk är en ukrainsk-amerikan. Som 22-åring stred han för Röda Armén i andra världskriget. Han tillfångatogs av tyskarna. I tyska fångläger för sovjetiska soldater dog fångarna som flugor liksom tyska krigsfångar i ryska läger eller i amerikanska och franska läger kring krigsslutet. Inte underligt, om den unge Demjanjuk valde att slippa fånglägren och i stället jobba för tyskarna. Att han skulle ha varit nazist förefaller obevisat.
NEDTYSTAT: FLERA ÅR OSKYLDIG I ISRAELISK DÖDSCELL
I Aftonbladet sägs faktiskt om Demjanjuk: ”Av flera överlevande har han pekats ut som ’Ivan the Terrible’ – en av Nazitysklands mest brutala fångväktare.” Det är lite magstarkt även i en vinklad artikel. Men för att få den tyska domstolens straff på 5 års fängelse för 91-åringen att verka rimligt gäller det att förtiga en tidigare rättegång.
På 80-talet började mäktiga och mediestarka organisationer i USA att peka ut den gamle bilarbetaren från Ohio som krigsförbrytare. På lösa boliner fråntogs Demjanjuk sitt amerikanska medborgarskap och USA uppfyllde en begäran att utvisa honom, inte till Tyskland eller Ukraina utan till Israel, dit han flögs 1986.
Det blev en lång rättegång i upprördhetens tecken med många märkliga inslag. Modiga israeliska försvarsadvokater hade det inte lätt. En hittades död efter ett fall från femtonde våningen, hans efterträdare fick syra kastad i ansiktet vid begravningen.
Demjanjuk påstods ha varit ”Ivan den förskräcklige” i lägret Treblinka. Åklagarsidan hade mobiliserat flera överlevande från Treblinka, som alla vittnade om hur otroligt grymt Demjanjuk hade behandlat Treblinkas fångar. När han 1988 dömdes till döden utbröt vild glädje i rättssalen, där åhörarna jublade och dansade. Han var dömd på förhand efter det att israeliska medier med många västerländska mediers hjälp hade skildrat honom som en sällsynt otäck krigsförbrytare.
Han skulle få tillbringa fem år i dödscell, innan bevisen sprack och han friades och fick åka hem till USA.
EN TYPISK SKÅDEPROCESS
Demjanjuks israeliske advokat Yoram Sheftel gav sig inte trots syra i ansiktet, som skadade hans syn, och ständiga hot och stämplingar som ”Satans advokat” och ”den mest hatade mannen i Israel”. Han skildrade sedan allt detta i en bok med titeln "The Demjanjuk Affair: The Rise and Fall of a Show Trial." Och nog var det en skådeprocess, a show trial.
Sheftel och Demjanjuk hade tur, för medan de överklagade föll kommunismen i Sovjet samman och arkiven öppnades i Moskva. Det visade sig att det tyska identitetskort, som bundit Demjanjuk vid Treblinka, var en förfalskning, något som experter redan tidigare konstaterat men som hemlighållits av åklagarsidan. Den dödsdömde hade aldrig varit i Treblinka och vittnesmålen som domen hade grundats på var falska.
Man tar ingen risk om man vittnar fabulerande mot misstänkta ”nazister” eller ”krigsförbrytare”. Sådana menedare lagförs inte. Fru Justitias ögonbindel är i dessa fall hermetiskt tät. När pressen nu surrar om att Demanjuk har utpekats som Treblinkas värsta bödel förtigs att vittnesmålen om detta var falska.
HÄXJAKTEN FORTSATTE
Det hedrar Israels högsta domstol att de frikände Demjanjuk, som 1993 kunde återvända till USA och återfå sitt medborgarskap. Nog borde det rimligen ha räckt med att han suttit sju år oskyldigt dömd bakom galler i Israel, därav fem år i dödscell. Men han har kanske blivit en bricka i den ständiga propaganda, som bara framhäver ett folks lidanden i det krig som dödade flera tiotals miljoner människor av olika etniciteter.
Häromåret fick beskäftiga tyskar honom utlämnad till en domstol i München. Nu gällde han inte längre som ”Ivan den förskräcklige” i Treblinka utan som 22-23-årig vakt för 68-69 år sedan i lägren Sobibor och Flossenbürg. För några dagar sedan dömdes 91-åringen till fem års fängelse.
Demjanjuk ”dödade barn” står det i tidningen utan att några bevis för detta anges. Men visst dog barn också i det otäcka lägret Sobibor i det otäcka andra världskriget. Många andra barn på olika håll blev offer för detta krig. Få vet, att allierade terrorbombningar av tyska städer dödade ca 70 000 tyska barn, av vilka många brändes ihjäl av brand- eller fosforbomber.
Nog vore det fånigt om någon domstol skulle kräva att brittiska åldringar, medaljerade som ”flyghjältar”, som i unga dagar deltog i bombkriget skulle åtalas för massmord på tyska barn. De var liksom andra tvungna att delta i detta förbannade krig, offer för överordnade gubbars krigiskhet. Lika fånigt vore det om israeliska åldringar år 2070 skulle straffas för att de som unga utkommenderade härom året deltog i det Gazakrig som dödade uppåt 400 palestinska barn.
Den unge ukrainaren Demjanjuk tvangs ut i ett krig som män långt ovanför honom hade iscensatt. Liksom miljoner andra unga killar fick han finna sig i att delta i detta blodiga hantverk. Den holländske juridikprofessorn Christiaan Rüter anses vara expert på nazistiska förbrytelser och säger om Demjanjuk: Han var ”den minsta av småfiskarna”. Eller som Allan Edvall sjöng:
”Den lilla fisken fångar vi, men hajen han går fri”
(Har inte sänts i Radio Tuff)
måndag, maj 16
söndag, maj 8
”Öga för öga” kontra ickevåld
I USA utbröt jubel, när mordet på Usama bin Laden blev känt. Och visst var han en mordisk fanatiker, som organiserade mördandet av ca 3000 amerikaner den 11 september, för att inte tala om de många muslimska trosfränder han också lät ta livet av. Men det är nonsens, när det sägs att han är ansvarig för flera dödade än någon annan i vår samtid. Väldigt många fler har blivit dödade i ”kriget mot terrorismen”, inte bara i Afghanistan och Irak. Detta mördande har utförts av de ”goda”, ”kristna” och ”demokratiska” och dem ska vi inte förebrå, om vi vill ha det bra och lönsamt vid de trendriktiga köttgrytorna.
Det är inte ens den gamla vidriga vedergällningsregeln ”öga för öga” som gällt utan snarare massor av ögon för ett öga. Vi föreställer oss ofta att amerikaner är alltför skjutgalna i sitt hyllande av pionjärtiden med vilda västern och kampen mot underlägsna indianer. Deras religiöst dualistiska indelning av människor i onda och goda har säkert bidragit. Men lägg märke till att både i Teheran och Washington är det de självgoda som gjort denna indelning.
Framför allt bör vi inte hänge oss åt att pådyvla amerikaner kollektivskuld, rasismens verkliga hörnpelare. I stället ska vi lyssna på några av de många beundransvärda amerikanerna, till exempel Martin Luther King, som i sitt historiska tal ”Bortom Vietnam” bland annat sa:
"Vi har inte längre råd att dyrka hatets gud eller böja knä framför vedergällningens altare . Historiens oceaner kokar av hatets ständigt stigande tidvatten. Och historien är fylld med spillrorna av nationer och individer som gått under, längs hatets självdestruktiva väg."
Eller på professor Noam Chomsky:
”Den uppfattningen att motstånd mot kriget konsekvent bör gå på icke-våldslinjen förefaller mig ovedersäglig. Taktiskt sett är våld absurt”
Kemiprofessorn och nobelpristagaren Linus Pauling ansåg:
”När vi arbetar för att avskaffa krig, arbetar vi också för människors frihet och för de enskilda människornas rättigheter. Krig och nationalism samt ekonomisk exploatering har varit de enskilda människornas stora fiender..”
Henry David Thoreau (1817-62) i sin skrift ”Om civil olydnad”:
”När icke-våld lär oss hur vi ska dö, lär det också oss hur vi ska leva, och i detta ligger hoppet om framtiden”
Abraham Lincoln, USA:s president 1861-65, hävdade:
”Det bästa sättet att bli kvitt en fiende är att göra honom till sin vän”
I förra Radio Tuff hörde vi amerikanskan Joan Baez sjunga. Hon skrev i sin läsvärda bok ”Det sorgsna nöjesfältet” bland annat:
”Om det är naturligt att döda, varför måste folk då lära sig, hur det går till? Det ingår våld i den mänskliga naturen men också hygglighet, kärlek, värme. Människan organiserar, köper, säljer och tränar våld”
Javisst, vi säljer och köper våld. Så länge det finns så många miljarder eller biljoner att tjäna på vapenindustrin i världen kommer slaktandet att fortsätta och med de mest hycklande förevändningar. Och vedergällning enligt Gamla testamentet kommenterade Mahatma Gandhi ungefär så här:
”Öga för öga..., ja, då blir snart hela världen blind”
-------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff nr 1289, som kan höras på www.tyresoradion.se
Det är inte ens den gamla vidriga vedergällningsregeln ”öga för öga” som gällt utan snarare massor av ögon för ett öga. Vi föreställer oss ofta att amerikaner är alltför skjutgalna i sitt hyllande av pionjärtiden med vilda västern och kampen mot underlägsna indianer. Deras religiöst dualistiska indelning av människor i onda och goda har säkert bidragit. Men lägg märke till att både i Teheran och Washington är det de självgoda som gjort denna indelning.
Framför allt bör vi inte hänge oss åt att pådyvla amerikaner kollektivskuld, rasismens verkliga hörnpelare. I stället ska vi lyssna på några av de många beundransvärda amerikanerna, till exempel Martin Luther King, som i sitt historiska tal ”Bortom Vietnam” bland annat sa:
"Vi har inte längre råd att dyrka hatets gud eller böja knä framför vedergällningens altare . Historiens oceaner kokar av hatets ständigt stigande tidvatten. Och historien är fylld med spillrorna av nationer och individer som gått under, längs hatets självdestruktiva väg."
Eller på professor Noam Chomsky:
”Den uppfattningen att motstånd mot kriget konsekvent bör gå på icke-våldslinjen förefaller mig ovedersäglig. Taktiskt sett är våld absurt”
Kemiprofessorn och nobelpristagaren Linus Pauling ansåg:
”När vi arbetar för att avskaffa krig, arbetar vi också för människors frihet och för de enskilda människornas rättigheter. Krig och nationalism samt ekonomisk exploatering har varit de enskilda människornas stora fiender..”
Henry David Thoreau (1817-62) i sin skrift ”Om civil olydnad”:
”När icke-våld lär oss hur vi ska dö, lär det också oss hur vi ska leva, och i detta ligger hoppet om framtiden”
Abraham Lincoln, USA:s president 1861-65, hävdade:
”Det bästa sättet att bli kvitt en fiende är att göra honom till sin vän”
I förra Radio Tuff hörde vi amerikanskan Joan Baez sjunga. Hon skrev i sin läsvärda bok ”Det sorgsna nöjesfältet” bland annat:
”Om det är naturligt att döda, varför måste folk då lära sig, hur det går till? Det ingår våld i den mänskliga naturen men också hygglighet, kärlek, värme. Människan organiserar, köper, säljer och tränar våld”
Javisst, vi säljer och köper våld. Så länge det finns så många miljarder eller biljoner att tjäna på vapenindustrin i världen kommer slaktandet att fortsätta och med de mest hycklande förevändningar. Och vedergällning enligt Gamla testamentet kommenterade Mahatma Gandhi ungefär så här:
”Öga för öga..., ja, då blir snart hela världen blind”
-------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff nr 1289, som kan höras på www.tyresoradion.se
lördag, maj 7
Kort om Radio Tuff nr 1289
Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff nr 1289 hörs första gången söndag den 8 maj kl 17 och sedan fyra ggr per dygn i två veckor. På http://www.tyresoradion.se/ kan man höra programmet på valfri tidpunkt
PÅANNONS:
Veckans rosor delas ut till en brittisk skribent, en svensk gandhian, en fredsaktiv amerikanska, en israelisk dirigent, tre indiska partners, en svensk värdfamilj, en krönikör i Radio Tuff och till köparna av Tuffs mangogram.
Tuffs indiska partners Bhikhu och Kokila Vyas samt Rajesh Shah intervjuas vid ankomsten till Tyresö.
Från Malmö gör Marianne Stieger i sin hundrade(!) krönika en sammanfattning av tiden i Skåne, tackar och säger (tillfälligt?) adjö.
Hampus Eckerman tar upp dödandet av bin Laden, civila libyska offer för Natos bombningar, en främlingsfientlig rabbin, mordet på en amerikansk tortyrexpert och en märklig amerikan som blivit hög på badsalt.
Åke Sandins krönika har rubriken ”ÖGA FÖR ÖGA KONTRA ICKEVÅLD”, där han börjar med mordet på bin Laden och sen citerar fem amerikanska fredsaktivister.
PÅANNONS:
Veckans rosor delas ut till en brittisk skribent, en svensk gandhian, en fredsaktiv amerikanska, en israelisk dirigent, tre indiska partners, en svensk värdfamilj, en krönikör i Radio Tuff och till köparna av Tuffs mangogram.
Tuffs indiska partners Bhikhu och Kokila Vyas samt Rajesh Shah intervjuas vid ankomsten till Tyresö.
Från Malmö gör Marianne Stieger i sin hundrade(!) krönika en sammanfattning av tiden i Skåne, tackar och säger (tillfälligt?) adjö.
Hampus Eckerman tar upp dödandet av bin Laden, civila libyska offer för Natos bombningar, en främlingsfientlig rabbin, mordet på en amerikansk tortyrexpert och en märklig amerikan som blivit hög på badsalt.
Åke Sandins krönika har rubriken ”ÖGA FÖR ÖGA KONTRA ICKEVÅLD”, där han börjar med mordet på bin Laden och sen citerar fem amerikanska fredsaktivister.
ROSOR från RADIO TUFF (1289) 8-22 maj till....
...till den brittiska tidningen The Guardians Benjamin Barber som (2/5) om Libyen skriver under rubriken ”This is Nato's dirty war”. Han menar att västs insats där är självbedrägligt, hycklande och kontraproduktivt och att Nato nu häftigt har överdrivit FN-mandatet att skydda civila när de till och med bombat ihjäl överste Gadaffis son och tre barnbarn. Han tycker, ”att Nato nu är en avspegling av libyska myndigheters olaglighet och omoral, som de vill bekämpa, och när de gör det har de tagit på sig det smutsiga jobb som USA tvekar att utföra.”
....till Jan Viklund, utgivare av Gandhi TODAY, som på sin blogg http://gandhitoday.org/blog/?p=742 citerar den amerikanska fredsaktivisten Kathy Kelly. Hon skriver på tal om mordet på Usama bin Laden, bl a om Families for Peaceful Tomorrows”, som påpekar att säkerheten inte kan grunda sig på våld och hämnd. Och Kathy Kelly frågar: ”Hur har de senaste tio åren av flygbombningar, nattliga räder, dödspatruller, mord och drönarattacker i Afghanistan gynnat det amerikanska folket? Har dessa blodbad och blodsutgjutelser fört USA närmare sanningen om var bin Laden befann sig? Har vi besegrat terrorismen eller framkallat ett djupare hat mot USA?” Om Afghanistan skriver hon att det är det värsta landet för barn, för där dör ca 850 barn varje dag. Kathy Kelly skriver också: ”7,4 miljoner afghaner lever på svältgränsen, medan miljoner fler är beroende av bistånd, och ett av fem barn dör före fem års ålder. För amerikanska skattebetalare kostar fortsatt krig i Afghanistan varje vecka 2 miljarder dollar.”
....till den israeliske dirigenten och fredsaktivisten Daniel Berenboim, som (26/4) tillsammans med framstående europeiska musiker höll historisk konsert i det isolerade Gaza, och möttes av stormande applåder. Berenboim sade till publiken bland annat: ”Det här är en unik gest från hela Europa för er i Gaza. Ni har varit avstängda här i många år, Varför vi alla kom hit i dag är inte bara för att ge er tröst och kanske njutning av lyssnandet till musiken utan för att ni ska förstå att många människor från hela världen bryr sig om er”
....till Tuffs indiska partners Bhikhu och Kokila Vyas samt Rajesh Shah, som besöker Tyresö och Sverige 7-21 maj. De framträder bland annat i systerskolorna Tyresö skola den 9 maj, i Kumla skola den 10 maj och i Strandskolan 12 maj. Och alla är välkomna till Tuff-mötet med de indiska gästerna i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80 måndag den 16 maj kl 19.
...till familjen Sandin-Kroos på Sjöhagsvägen som själva flyttar ner i källarvåningen för att ge de indiska gästerna bekvämt husrum i övervåningen under deras vistelse i Tyresö. Rosor också till Örjan och Greta Wiberg som tar emot dem i Vänersborg under deras sista dagar i Sverige.
....till Marianne Stieger, som i denna sändning av Radio Tuff om en stund kommer med sin hundrade (!) krönika
....till alla kloka solidariska människor, som löser sina presentproblem genom att skaffa Tuffs mangogram, som finns i tre varianter: 1)”För att gratulera”, 2) ”I stället för blommor”, 3) ”Till minne av....”. För 100 kr blir det minst 20 mangoträd, för 500 kr 100 träd i indiska Dharampurs hundratals små fattiga byar. Beställ av Monica Schelin, tel 712 2581 eller på tuffmail@spray.se
(Hela Radio Tuff kan höras på http://www.tyresoradion.se/ )
....till Jan Viklund, utgivare av Gandhi TODAY, som på sin blogg http://gandhitoday.org/blog/?p=742 citerar den amerikanska fredsaktivisten Kathy Kelly. Hon skriver på tal om mordet på Usama bin Laden, bl a om Families for Peaceful Tomorrows”, som påpekar att säkerheten inte kan grunda sig på våld och hämnd. Och Kathy Kelly frågar: ”Hur har de senaste tio åren av flygbombningar, nattliga räder, dödspatruller, mord och drönarattacker i Afghanistan gynnat det amerikanska folket? Har dessa blodbad och blodsutgjutelser fört USA närmare sanningen om var bin Laden befann sig? Har vi besegrat terrorismen eller framkallat ett djupare hat mot USA?” Om Afghanistan skriver hon att det är det värsta landet för barn, för där dör ca 850 barn varje dag. Kathy Kelly skriver också: ”7,4 miljoner afghaner lever på svältgränsen, medan miljoner fler är beroende av bistånd, och ett av fem barn dör före fem års ålder. För amerikanska skattebetalare kostar fortsatt krig i Afghanistan varje vecka 2 miljarder dollar.”
....till den israeliske dirigenten och fredsaktivisten Daniel Berenboim, som (26/4) tillsammans med framstående europeiska musiker höll historisk konsert i det isolerade Gaza, och möttes av stormande applåder. Berenboim sade till publiken bland annat: ”Det här är en unik gest från hela Europa för er i Gaza. Ni har varit avstängda här i många år, Varför vi alla kom hit i dag är inte bara för att ge er tröst och kanske njutning av lyssnandet till musiken utan för att ni ska förstå att många människor från hela världen bryr sig om er”
....till Tuffs indiska partners Bhikhu och Kokila Vyas samt Rajesh Shah, som besöker Tyresö och Sverige 7-21 maj. De framträder bland annat i systerskolorna Tyresö skola den 9 maj, i Kumla skola den 10 maj och i Strandskolan 12 maj. Och alla är välkomna till Tuff-mötet med de indiska gästerna i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80 måndag den 16 maj kl 19.
...till familjen Sandin-Kroos på Sjöhagsvägen som själva flyttar ner i källarvåningen för att ge de indiska gästerna bekvämt husrum i övervåningen under deras vistelse i Tyresö. Rosor också till Örjan och Greta Wiberg som tar emot dem i Vänersborg under deras sista dagar i Sverige.
....till Marianne Stieger, som i denna sändning av Radio Tuff om en stund kommer med sin hundrade (!) krönika
....till alla kloka solidariska människor, som löser sina presentproblem genom att skaffa Tuffs mangogram, som finns i tre varianter: 1)”För att gratulera”, 2) ”I stället för blommor”, 3) ”Till minne av....”. För 100 kr blir det minst 20 mangoträd, för 500 kr 100 träd i indiska Dharampurs hundratals små fattiga byar. Beställ av Monica Schelin, tel 712 2581 eller på tuffmail@spray.se
(Hela Radio Tuff kan höras på http://www.tyresoradion.se/ )
fredag, maj 6
Marianne Stieger: Tack och adjö!
Kära lyssnare!
Fyra år har gått sedan jag flyttade från Tyresö till Limhamn utanför Malmö, fyra år sedan jag tog er med på strövtåg genom min nya hemstad. Med nyfikna ögon har jag upptäckt min nya stads gator och gränder och glatt och oskuldsfullt berättat om det jag sett och upplevt. Ibland har det blivit käpprätt åt skogen. Som den gången när jag kallade Hyllie vattentorn för Fosie vattentorn och mina grannar hoppade på mig och frågade hur sjutton jag kunde ta så fel. Men Hyllie, Fosie, Oxie och Grevie – vem kan hålla reda på alla dessa nya namn?
Alla gånger jag körde fel på främmande vägar och hamnade i någon okänd by långt utanför stan, som den gången jag landade i den lilla byn Gessie söder om Malmö. Som tur var avtecknade sig Turning Torso, Malmös vridna utropstecken, vid horisonten. Då var det bara att ta sikte på tornet och hoppas på att komma hem igen. Karta, frågar ni. Ja, men så där ute på vischan finns ju inga skyltar. På det sättet lärde jag dock känna nejderna runt omkring Malmö.
Första våren härnere stannade jag i stum beundran inför alla blommande körsbärsträd och överdådigt blommande magnolior. En sådan blomprakt hade jag inte sett under alla mina år i Stockholm. Den förundran och beundran har jag behållit under åren härnere, och även denna vår har jag stått i häpnad och beundran inför blomprakten som är lika överdådig varje ny vår.
Jag flyttade till en stad med djupa bygghål och ständiga omledningar på grund av tunnelbygget tvärs under stan. I fjol invigdes tunneln och alla byggkratrar är igenskottade. Fantastiskt! Nu stiger man på ett tåg mitt i Malmö vid Triangeln och kliver av i Köpenhamn eller Helsingör. Tala om integration! I ett halvår njöt vi av den lyxen här i stan. Men så trasslar Danmark till det med sina dåliga järnvägsaffärer och tycks nu stoppa vidare integration. Detta hindrar dock inte Malmö från att växa så det knakar. Veckan före påsk uppnådde staden den magiska siffran 300 000 invånare. Nu siktar stadens fäder på 400 000, men vid den tidpunkten har jag lagt näsan i vädret.
Ibland har jag fått uppmuntra ifrån er, kära lyssnare, eller uppmaningar att ta mig an ett eller annat ämne, men ibland har jag också fått påhopp för saker jag sagt. Ibland har påhoppen varit berättigade, som när jag inte varit tillräckligt påläst. När jag skrev om skyddsänglar fick jag uppmaningen av en lyssnare att inte skoja om ett så allvarigt ämne. Jag lovar, jag skojade inte. Jag är övertygad om att jag har en skyddsängel, hur den än ser ut. Men till den lyssnare som påstod att jag var ute och cyklade när det gäller USA:s tunga hand över Haiti vill jag bara säga: det är mycket värre än så.
Mitt senaste inlägg om kärnkraften åstadkom inte en mild vårvind utan en hel storm. Det tycker jag är intressant. Det visar ju bara att frågan om kärnkraften inte är så död som jag trodde. Att ha eller inte ha kärnkraft är tydligen fortfarande en fråga som upprör känslorna.
Varför, kära lyssnare, tar jag nu upp allt detta? Jo, för nu säger jag tack och adjö. När jag började med mina inlägg i Radio TUFF hade jag aldrig för avsikt att hålla på så länge. Ja, jag vet, i den här radiokanalen är alla tidsperspektiv relativa med tanke på vår programledares otaliga år i etern. Men jag har hunnit fram till mitt etthundrade inlägg, och då är det kanske dags att låta nya röster komma fram i den här spännande kanalen. Jag har satt Limhamn på kartan och det känns roligt.
Det har varit en förmån att få vara medarbetare i Radio TUFF och behålla anknytningen till Tyresö. Nu har jag dock landat härnere och då är det dags att säga adjö. Mitt arbete för Radio TUFF – Nordens enda fredssändare - har berikat mitt liv och vidgat mina perspektiv. Må denna uppkäftiga kanal leva i många år till!
Fortsätt kämpa för fred på jorden, hälsar för sista gången från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
i Radio Tuff 1289, som också hörs på www.tyresoradion.se
Fyra år har gått sedan jag flyttade från Tyresö till Limhamn utanför Malmö, fyra år sedan jag tog er med på strövtåg genom min nya hemstad. Med nyfikna ögon har jag upptäckt min nya stads gator och gränder och glatt och oskuldsfullt berättat om det jag sett och upplevt. Ibland har det blivit käpprätt åt skogen. Som den gången när jag kallade Hyllie vattentorn för Fosie vattentorn och mina grannar hoppade på mig och frågade hur sjutton jag kunde ta så fel. Men Hyllie, Fosie, Oxie och Grevie – vem kan hålla reda på alla dessa nya namn?
Alla gånger jag körde fel på främmande vägar och hamnade i någon okänd by långt utanför stan, som den gången jag landade i den lilla byn Gessie söder om Malmö. Som tur var avtecknade sig Turning Torso, Malmös vridna utropstecken, vid horisonten. Då var det bara att ta sikte på tornet och hoppas på att komma hem igen. Karta, frågar ni. Ja, men så där ute på vischan finns ju inga skyltar. På det sättet lärde jag dock känna nejderna runt omkring Malmö.
Första våren härnere stannade jag i stum beundran inför alla blommande körsbärsträd och överdådigt blommande magnolior. En sådan blomprakt hade jag inte sett under alla mina år i Stockholm. Den förundran och beundran har jag behållit under åren härnere, och även denna vår har jag stått i häpnad och beundran inför blomprakten som är lika överdådig varje ny vår.
Jag flyttade till en stad med djupa bygghål och ständiga omledningar på grund av tunnelbygget tvärs under stan. I fjol invigdes tunneln och alla byggkratrar är igenskottade. Fantastiskt! Nu stiger man på ett tåg mitt i Malmö vid Triangeln och kliver av i Köpenhamn eller Helsingör. Tala om integration! I ett halvår njöt vi av den lyxen här i stan. Men så trasslar Danmark till det med sina dåliga järnvägsaffärer och tycks nu stoppa vidare integration. Detta hindrar dock inte Malmö från att växa så det knakar. Veckan före påsk uppnådde staden den magiska siffran 300 000 invånare. Nu siktar stadens fäder på 400 000, men vid den tidpunkten har jag lagt näsan i vädret.
Ibland har jag fått uppmuntra ifrån er, kära lyssnare, eller uppmaningar att ta mig an ett eller annat ämne, men ibland har jag också fått påhopp för saker jag sagt. Ibland har påhoppen varit berättigade, som när jag inte varit tillräckligt påläst. När jag skrev om skyddsänglar fick jag uppmaningen av en lyssnare att inte skoja om ett så allvarigt ämne. Jag lovar, jag skojade inte. Jag är övertygad om att jag har en skyddsängel, hur den än ser ut. Men till den lyssnare som påstod att jag var ute och cyklade när det gäller USA:s tunga hand över Haiti vill jag bara säga: det är mycket värre än så.
Mitt senaste inlägg om kärnkraften åstadkom inte en mild vårvind utan en hel storm. Det tycker jag är intressant. Det visar ju bara att frågan om kärnkraften inte är så död som jag trodde. Att ha eller inte ha kärnkraft är tydligen fortfarande en fråga som upprör känslorna.
Varför, kära lyssnare, tar jag nu upp allt detta? Jo, för nu säger jag tack och adjö. När jag började med mina inlägg i Radio TUFF hade jag aldrig för avsikt att hålla på så länge. Ja, jag vet, i den här radiokanalen är alla tidsperspektiv relativa med tanke på vår programledares otaliga år i etern. Men jag har hunnit fram till mitt etthundrade inlägg, och då är det kanske dags att låta nya röster komma fram i den här spännande kanalen. Jag har satt Limhamn på kartan och det känns roligt.
Det har varit en förmån att få vara medarbetare i Radio TUFF och behålla anknytningen till Tyresö. Nu har jag dock landat härnere och då är det dags att säga adjö. Mitt arbete för Radio TUFF – Nordens enda fredssändare - har berikat mitt liv och vidgat mina perspektiv. Må denna uppkäftiga kanal leva i många år till!
Fortsätt kämpa för fred på jorden, hälsar för sista gången från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
i Radio Tuff 1289, som också hörs på www.tyresoradion.se
lördag, april 23
Propagandans förskönande omskrivningar
Minns du diktatorn i George Orwells otäcka framtidsvision”1984”? Det var han som stenhårt övervakade sina undersåtar, bland annat med de ständigt upprepade parollerna ”Slaveri är frihet” och ”Okunnighet är styrka”, men också med påståendet att ”Krig är fred”.
Kom att tänka på det när Sveriges Television i ständiga jinglar påannonserar ett program om svenska militära insatser i Afghanistan. Programmet har ett orwellskt namn. Det heter faktiskt ”Krig för fred”. Är programmakarna så okunniga att de aldrig hört talas om Orwells ”1984” och därmed inte varse om ironin i programtiteln?
Man försöker ju också att få oss att tro att man bombar Libyen för att som det heter i propagandan ”skydda civila”. Herregud, bomber har under min livstid dödat miljoner civila. Att dessa uppenbara krigsförbrytelser är så nedtystade beror antagligen på att ”goda”, ”demokratiska” och ”kristna” länder såsom USA och England i särklass varit de värsta genom att låta sina ”flyghjältar” massakrera civila.
Ja, vi är fångna i den västliga krigspropagandan. Gång på gång trumpetar våra medier ut att Ghadaffi använder klusterbomber. Men vilka andra länder har inte använt sådana eller har dem i beredskap? Och när hörde vi från våra medier att de bomber och missiler som den antilibyska koalitionen använder är bemantlade med utarmat uran för att få större genomslagskraft och dödande förmåga?
Man får gå till “Stop the War Coalition” (24/3) för att hitta information. Där skriver David Wilson under rubriken ”Depleted Uranium: A Strange Way To Protect Libyan Civilians”. Han tycker att utarmat uran är ”ett konstigt sätt att skydda civila”, eftersom redan under första dygnets anfall på Libyen fälldes 45 tunga bomber från amerikanska plan, medan brittiska och franska krigsfartyg skickade iväg kryssningsmissiler. Både bomber och missiler hade stridsspetsar förstärkta med utarmat uran.
Vad sådana bomber ställer till med fick irakierna erfara när de hade “befriats” från Saddam Hussein och de massförstörelsevapen den som vanligt lögnaktiga propagandan påstod att han hade. Över Bagdad och andra mål fälldes hundratusentals ton bomber kapslade med utarmat uran. När dessa projektiler skär igenom pansar likt en kniv genom smör sprids det utarmade uranet i ett dammoln, som inte bara är giftigt utan också radioaktivt. Alltså har cancern ökat bland civila irakier. Många irakiskor har fött missbildade barn. Vi får så småningom se vad de bomber som skulle ”skydda civila” har ställt till bland libyska civila.
Det finns många andra exempel på sådana här propagandaeufemismer. När Nato folkrättsvidrigt under drygt två månader 1999 bombade Serbien kallades det för en ”humanitär intervention”. Men det var inte bara civila serber som drabbades utan också många av de kosovoalbaner man skulle rädda, ja till och med några tjänstemän på Kinas ambassad i Belgrad dödades. Krigets resultat blev ett slags självständigt Kosovo, varifrån massor av serber fick fly i något som liknar etnisk rensning, normalt så beivrat av Haagdomstolen. Och Kosovo blev ingen mönsterdemokrati utan präglas av kriminalitet och misstänks till och med för organhandel efter att serber lär ha dödats för att berövas sina organ.
Men nu ska vi alltså på TV få lära oss att blågula militärer krigar enkom för fredens skull?!
----------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1288. Radio Tuff liksom andra program på Tyresöradion kan avlyssnas på http://www.tyresoradion.se/
Kom att tänka på det när Sveriges Television i ständiga jinglar påannonserar ett program om svenska militära insatser i Afghanistan. Programmet har ett orwellskt namn. Det heter faktiskt ”Krig för fred”. Är programmakarna så okunniga att de aldrig hört talas om Orwells ”1984” och därmed inte varse om ironin i programtiteln?
Man försöker ju också att få oss att tro att man bombar Libyen för att som det heter i propagandan ”skydda civila”. Herregud, bomber har under min livstid dödat miljoner civila. Att dessa uppenbara krigsförbrytelser är så nedtystade beror antagligen på att ”goda”, ”demokratiska” och ”kristna” länder såsom USA och England i särklass varit de värsta genom att låta sina ”flyghjältar” massakrera civila.
Ja, vi är fångna i den västliga krigspropagandan. Gång på gång trumpetar våra medier ut att Ghadaffi använder klusterbomber. Men vilka andra länder har inte använt sådana eller har dem i beredskap? Och när hörde vi från våra medier att de bomber och missiler som den antilibyska koalitionen använder är bemantlade med utarmat uran för att få större genomslagskraft och dödande förmåga?
Man får gå till “Stop the War Coalition” (24/3) för att hitta information. Där skriver David Wilson under rubriken ”Depleted Uranium: A Strange Way To Protect Libyan Civilians”. Han tycker att utarmat uran är ”ett konstigt sätt att skydda civila”, eftersom redan under första dygnets anfall på Libyen fälldes 45 tunga bomber från amerikanska plan, medan brittiska och franska krigsfartyg skickade iväg kryssningsmissiler. Både bomber och missiler hade stridsspetsar förstärkta med utarmat uran.
Vad sådana bomber ställer till med fick irakierna erfara när de hade “befriats” från Saddam Hussein och de massförstörelsevapen den som vanligt lögnaktiga propagandan påstod att han hade. Över Bagdad och andra mål fälldes hundratusentals ton bomber kapslade med utarmat uran. När dessa projektiler skär igenom pansar likt en kniv genom smör sprids det utarmade uranet i ett dammoln, som inte bara är giftigt utan också radioaktivt. Alltså har cancern ökat bland civila irakier. Många irakiskor har fött missbildade barn. Vi får så småningom se vad de bomber som skulle ”skydda civila” har ställt till bland libyska civila.
Det finns många andra exempel på sådana här propagandaeufemismer. När Nato folkrättsvidrigt under drygt två månader 1999 bombade Serbien kallades det för en ”humanitär intervention”. Men det var inte bara civila serber som drabbades utan också många av de kosovoalbaner man skulle rädda, ja till och med några tjänstemän på Kinas ambassad i Belgrad dödades. Krigets resultat blev ett slags självständigt Kosovo, varifrån massor av serber fick fly i något som liknar etnisk rensning, normalt så beivrat av Haagdomstolen. Och Kosovo blev ingen mönsterdemokrati utan präglas av kriminalitet och misstänks till och med för organhandel efter att serber lär ha dödats för att berövas sina organ.
Men nu ska vi alltså på TV få lära oss att blågula militärer krigar enkom för fredens skull?!
----------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1288. Radio Tuff liksom andra program på Tyresöradion kan avlyssnas på http://www.tyresoradion.se/
fredag, april 22
Radio Tuff 1288
Här i bloggen finns texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF, nu nr 1288 söndag 24 april kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 8 maj på 91,4 MHz. Sändningen kan när som helst avlyssnas på webben http://www.tyresoradion.se/ , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och andra program samt se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.
Trevligt om också du ville kontakta mig om radion, antingen på telefon 08-712 4463 eller på e-post ake.sandin@tyresoradion.se
PÅANNONS:
Veckans rosor delas ut till en ung afghan, en lokaltidning, en amerikansk författare, en engelsk aforismmakare, en mördad italiensk fredskämpe och en amerikansk sångerska.
Joan Baez sjunger bl a ”Where have all the Flowers gone?” men på tyska: “Sagt mir wo die Blumen sind?”
Marianne Stieger tar i sin krönika från Malmö upp kärnkraftsolyckorna och den intensiva diskussionen i Tyskland om denna energikälla.
Hampus Eckerman berättar om USA:s fördubblade militärutgifter, Sverigedemokraternas beröm av Sannfinländarna, krigsveteraners självmord och bomber mot universitet i Libyen.
Åke Sandins krönika har rubriken ”Propagandans förskönande omskrivningar” och tar bl a upp TV-serien ”Krig för fred”
Så lyssna gärna på denna radio genom att klicka på http://www.tyresoradion.se/
Trevligt om också du ville kontakta mig om radion, antingen på telefon 08-712 4463 eller på e-post ake.sandin@tyresoradion.se
PÅANNONS:
Veckans rosor delas ut till en ung afghan, en lokaltidning, en amerikansk författare, en engelsk aforismmakare, en mördad italiensk fredskämpe och en amerikansk sångerska.
Joan Baez sjunger bl a ”Where have all the Flowers gone?” men på tyska: “Sagt mir wo die Blumen sind?”
Marianne Stieger tar i sin krönika från Malmö upp kärnkraftsolyckorna och den intensiva diskussionen i Tyskland om denna energikälla.
Hampus Eckerman berättar om USA:s fördubblade militärutgifter, Sverigedemokraternas beröm av Sannfinländarna, krigsveteraners självmord och bomber mot universitet i Libyen.
Åke Sandins krönika har rubriken ”Propagandans förskönande omskrivningar” och tar bl a upp TV-serien ”Krig för fred”
Så lyssna gärna på denna radio genom att klicka på http://www.tyresoradion.se/
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1288) 24/4—8/5 till....
....till Shahpoor Omidy, som torsdagen 28 april kl 19 inleder ett möte om Afghanistan i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Shahpoor är en skärpt och sympatisk 19-åring som i vintras besökte sitt gamla hemland och gjorde intervjuer med olika afghaner om deras åsikter om läget i det oroliga landet. Han hördes nyligen under en halvtimme på Succékanalen 91,4 Tyresöradion. Hjärtligt välkomna! Fika får vi också.
...till lokaltidningen Tyresö Nyheter som i sitt senaste nummer inte bara har en halv sida om Tyresöradion med bilder på fem av de intervjuade, utan också en halv sida under rubriken ”Tyresö finns också i Indien”. Där berättas om Tuffs och Tyresöskolornas mångåriga insatser för att finansiera massor av utmärkta projekt för de fattigaste av de fattiga i Indien. I tidningen finns också en bild på tre lärare från Kumla skola som tar första spadtaget till ett indiskt elevhem. Se http://www.tyresonyheter.nu/16tn3.pdf
....till Mark Twain (postum ros), som lär ha sagt: "If you don't read the newspapers every day, you will be uninformed. If you do read the newspapers every day, you will be misinformed."
....till Amerikansksvensken Al Burke, som minns Oscar Wildes kloka aforism: ”En sak är inte nödvändigtvis sann bara för att en människa dör för den”.
....till Tyresöbon Jan Nordin som på tal om penningens makt och vår beundran för elitmänniskor påpekade att i dag talar men inte längre om ”solidariska” utan snarare om ”solida” och ”ariska”
....till italienaren och fredskämpen Vittorio Arrigoni, som gav sitt liv för Gaza. Från 2009 arbetade han i International Solidarity Movement (ISM) för att medicinskt hjälpa Gazaborna under kriget. Han följde med fiskebåtar och bondefamiljer ut på de havsremsor och markplättar där de riskerade beskjutning. Han kidnappades och nyligen hittades han mördad av en extrem grupp al-Quaida-inspirerade palestinska wahhabiter. Han är den tredje i ISM som mördats. De två andra dödades av israeler.
....till Sveriges Televison, som (15/4) hade ett långt program om och med den amerikanska fredskämpen och sångerskan Joan Baez, som just varit på Sverigebesök. Hon berättade bland annat om hemska nätter i Hanoi, när hennes landsmän vräkte ner den ena bombmattan efter den andra. Nu ska vi höra henne sjunga ”Where have All the Flowers gone?” men på det efter ryska största europeiska språket, alltså ”Sagt mir wo die Blumen sind”
...till lokaltidningen Tyresö Nyheter som i sitt senaste nummer inte bara har en halv sida om Tyresöradion med bilder på fem av de intervjuade, utan också en halv sida under rubriken ”Tyresö finns också i Indien”. Där berättas om Tuffs och Tyresöskolornas mångåriga insatser för att finansiera massor av utmärkta projekt för de fattigaste av de fattiga i Indien. I tidningen finns också en bild på tre lärare från Kumla skola som tar första spadtaget till ett indiskt elevhem. Se http://www.tyresonyheter.nu/16tn3.pdf
....till Mark Twain (postum ros), som lär ha sagt: "If you don't read the newspapers every day, you will be uninformed. If you do read the newspapers every day, you will be misinformed."
....till Amerikansksvensken Al Burke, som minns Oscar Wildes kloka aforism: ”En sak är inte nödvändigtvis sann bara för att en människa dör för den”.
....till Tyresöbon Jan Nordin som på tal om penningens makt och vår beundran för elitmänniskor påpekade att i dag talar men inte längre om ”solidariska” utan snarare om ”solida” och ”ariska”
....till italienaren och fredskämpen Vittorio Arrigoni, som gav sitt liv för Gaza. Från 2009 arbetade han i International Solidarity Movement (ISM) för att medicinskt hjälpa Gazaborna under kriget. Han följde med fiskebåtar och bondefamiljer ut på de havsremsor och markplättar där de riskerade beskjutning. Han kidnappades och nyligen hittades han mördad av en extrem grupp al-Quaida-inspirerade palestinska wahhabiter. Han är den tredje i ISM som mördats. De två andra dödades av israeler.
....till Sveriges Televison, som (15/4) hade ett långt program om och med den amerikanska fredskämpen och sångerskan Joan Baez, som just varit på Sverigebesök. Hon berättade bland annat om hemska nätter i Hanoi, när hennes landsmän vräkte ner den ena bombmattan efter den andra. Nu ska vi höra henne sjunga ”Where have All the Flowers gone?” men på det efter ryska största europeiska språket, alltså ”Sagt mir wo die Blumen sind”
torsdag, april 21
Marianne Stieger: En strålande framtid
Kära lyssnare!
I kväll kom jag hem sent efter intensiva timmar av planering inför en minnesstund. Tyska kyrkan här i Malmö planerar nämligen en minnesstund med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Visserligen den 27 april, en dag efter olyckan, men bättre sent än aldrig. Vad har Tyska kyrkan i Malmö för anledning att ihågkomma en sådan dag, frågar sig säkert en och annan lyssnare. Och det med all rätt, för här i Sverige härskar en nästintill gastkramande tystnad kring både Tjernobyl och kärnkraftslyckans konsekvenser i Fukushima i Japan.
Den enorma tystnad som råder här, står i skarp kontrast mot den uppmärksamhet som minnet av Tjernobyl och, framförallt, den japanska kärnkraftsolyckan har fått i Tyskland. Dagligen äger manifestationer mot kärnkraft rum. Tidningar och TV tar varje dag upp vad politiker har sagt respektive inte sagt i ämnet. Kärnkraftens vara eller inte vara debatteras med stort engagemang av både vetenskapsmän och ingenjörer, och nya alternativa energikällor ägnas alltmer uppmärksamhet. Till och med CDU, det regerande konservativa partiet och kärnkraftens stora förespråkare i många år, tar idag avstånd från kärnkraften och vill satsa på forskning kring alternativa energikällor.
För 22 år sedan gick de tyska kyrkorna i bräschen för frihet i DDR. I dag går de i bräschen för en framtid utan kärnkraft. Den här frågan överskuggar hela den offentliga debatten i Tyskland. Att vi inte har någon framtid med kärnkraft har olyckan i Japan visat med all tydlighet. Därför har Tyska kyrkan i Malmö beslutat att manifestera 25-årsdagen av Tjernobyl-olyckan med en minnesandakt i solidaritet med kyrkorna i Tyskland.
Var står Svenska Freds i Lund och Malmö, TUFF:s motsvarigheter härnere i Skåne, i den här frågan? Tystnaden från dem är slående. Därför jag är stolt över att få vara med om att planera den här manifestationen i Malmö. En framtid utan kärnkraft är enda möjligheten att skapa en fredlig värld!
Utan uran - ingen kärnkraft och, framförallt, inget atomavfall i de vapen som USA använder i Afghanistan och på andra platser idag. Alla naturtillgångar är ändliga. Uran är en naturtillgång. Vem garanterar oss att de sista urantillgångarna inte blir en fråga om krig? Det kriget får våra barn och barnbarn utkämpa, kära lyssnare. Inte vi som idag njuter av de fördelar som kärnkraften ger oss. Det blir också våra barn och barnbarn som får ta hand om kärnkraftsavfallet efter oss. Kan vi med gott samvete leva i överflöd i västvärlden idag, för att lämna efter oss ett avfall som generationer i tusentals år måste frukta? Nej, det räcker nu! Vi kan inte låta det fortgå som idag. Inte minst olyckan i Fukushima har visat oss att vi människor aldrig kan förutse vilka naturkatastrofer som kommer att drabba oss. Så säkra förvaringsmöjligheter kan vi aldrig skapa att de i många tusen år kan skydda oss från den farliga uranstrålningen.
Nej, låt oss ta vårt förnuft till fånga! Låt oss satsa på alternativa energikällor! De finns, bara våra politiker beslutar att satsa på forskning kring dem. Den forskningen kan inte bli dyrare än det blir att ta hand om konsekvenserna av nästa stora kärnkraftsolycka. Förresten, vadå nästa olycka? Den pågående i Japan kommer redan att ha så stora konsekvenser i fråga om ekonomiska resurser och människors hälsa att ingen vetenskapsman vill sia om vår framtid.
En strålande framtid önskar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1288. Hela Radio Tuff kan man lyssna på genom att klicka på http://www.tyresoradion.se
I kväll kom jag hem sent efter intensiva timmar av planering inför en minnesstund. Tyska kyrkan här i Malmö planerar nämligen en minnesstund med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Visserligen den 27 april, en dag efter olyckan, men bättre sent än aldrig. Vad har Tyska kyrkan i Malmö för anledning att ihågkomma en sådan dag, frågar sig säkert en och annan lyssnare. Och det med all rätt, för här i Sverige härskar en nästintill gastkramande tystnad kring både Tjernobyl och kärnkraftslyckans konsekvenser i Fukushima i Japan.
Den enorma tystnad som råder här, står i skarp kontrast mot den uppmärksamhet som minnet av Tjernobyl och, framförallt, den japanska kärnkraftsolyckan har fått i Tyskland. Dagligen äger manifestationer mot kärnkraft rum. Tidningar och TV tar varje dag upp vad politiker har sagt respektive inte sagt i ämnet. Kärnkraftens vara eller inte vara debatteras med stort engagemang av både vetenskapsmän och ingenjörer, och nya alternativa energikällor ägnas alltmer uppmärksamhet. Till och med CDU, det regerande konservativa partiet och kärnkraftens stora förespråkare i många år, tar idag avstånd från kärnkraften och vill satsa på forskning kring alternativa energikällor.
För 22 år sedan gick de tyska kyrkorna i bräschen för frihet i DDR. I dag går de i bräschen för en framtid utan kärnkraft. Den här frågan överskuggar hela den offentliga debatten i Tyskland. Att vi inte har någon framtid med kärnkraft har olyckan i Japan visat med all tydlighet. Därför har Tyska kyrkan i Malmö beslutat att manifestera 25-årsdagen av Tjernobyl-olyckan med en minnesandakt i solidaritet med kyrkorna i Tyskland.
Var står Svenska Freds i Lund och Malmö, TUFF:s motsvarigheter härnere i Skåne, i den här frågan? Tystnaden från dem är slående. Därför jag är stolt över att få vara med om att planera den här manifestationen i Malmö. En framtid utan kärnkraft är enda möjligheten att skapa en fredlig värld!
Utan uran - ingen kärnkraft och, framförallt, inget atomavfall i de vapen som USA använder i Afghanistan och på andra platser idag. Alla naturtillgångar är ändliga. Uran är en naturtillgång. Vem garanterar oss att de sista urantillgångarna inte blir en fråga om krig? Det kriget får våra barn och barnbarn utkämpa, kära lyssnare. Inte vi som idag njuter av de fördelar som kärnkraften ger oss. Det blir också våra barn och barnbarn som får ta hand om kärnkraftsavfallet efter oss. Kan vi med gott samvete leva i överflöd i västvärlden idag, för att lämna efter oss ett avfall som generationer i tusentals år måste frukta? Nej, det räcker nu! Vi kan inte låta det fortgå som idag. Inte minst olyckan i Fukushima har visat oss att vi människor aldrig kan förutse vilka naturkatastrofer som kommer att drabba oss. Så säkra förvaringsmöjligheter kan vi aldrig skapa att de i många tusen år kan skydda oss från den farliga uranstrålningen.
Nej, låt oss ta vårt förnuft till fånga! Låt oss satsa på alternativa energikällor! De finns, bara våra politiker beslutar att satsa på forskning kring dem. Den forskningen kan inte bli dyrare än det blir att ta hand om konsekvenserna av nästa stora kärnkraftsolycka. Förresten, vadå nästa olycka? Den pågående i Japan kommer redan att ha så stora konsekvenser i fråga om ekonomiska resurser och människors hälsa att ingen vetenskapsman vill sia om vår framtid.
En strålande framtid önskar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1288. Hela Radio Tuff kan man lyssna på genom att klicka på http://www.tyresoradion.se
söndag, april 17
Programmen på http://www.tyresoradion.se
Varje vecka lägger jag in 4 eller fem nya halvtimmesprogram på Succékanalen 91,4 eller på webben http://www.tyresoradion.se/ Det är ett frivilligt och oavlönat jobb som jag hållit på med i 16 år, ja med Radio Tuff i 26 år. Här kommer sammanfattningar av de nu aktuella programmen, vilka sedan de hörts i tre veckor vid radioapparaterna kan avlyssnas i fliken "Arkiv" på http://www.tyresoradion.se/
3/4-24/4:
I kulturcentrumet Kvarnhjulet finns också ”Tyresö Blås”, där lärarna Carina Hedberg, Pernilla Petersson och Mikael Renliden lär unga människor i åldern 9-16 olika blåsinstrument. Lärarna och sju elever intervjuas och vi får höra fyra musikstycken.
För andra gången har närradioföreningens Christina Melzén (fp) och Ann Sandin Lindgren (s) spelat in glimtar från Tyresö fullmäktiges debatter och som erfarna kommunpolitiker också förklarat kommunpolitikens villkor och tillvägagångssätt .
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1286-87) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
Krusbodabon Mario Domines berättar om sitt forna hemland Kroatien och städerna Zagreb och Dubrovnik och sitt jobb med teknik, handikapphjälpmedel, interaktion och arbetspsykologi.
10/4-1/5:
Trollbäckenbon Thomas Holmberg om sin ungdoms tennis och sedan sitt golfspel. Jobb och sedan chefskap på bank. Intervjuas om ekonomi, kriser, bonusar och sitt engagemang i Tyresöpolitiken (fp), bl a i kulturfrågor och sin inställning till religion.
Krusbodabon Arne Dahlberg är facklig veteran i Målarförbundet, tidigare föreståndare för Målarmuseet. Intervjuas om hälsofarliga färger, om sitt engagemang i PRO, sitt motionerande och om sin unika lungsjuksjukdom.
13-årige Trollbäckenkillen Tom Salminen om sina favoritämnen i Kumla skola, sitt intresse för fotboll, dataspel, radio, TV och om ett besök i London.
Ebbe Björkman om Dan Anderssons tid som fiolspelare, knivnasare, dikesgrävare och nykterhetsombud, hans möte med sjuksköterskan Nanny och hans dikter om fattigdomsfolket i bl a samlingen Svarta ballader.
17/4-8/5:
Therese Opacic Lagergren är sonsonsdotter till förste markisen Lagergren på Tyresö slott. Hon berättar om släkten, som nu motsätter sig Nordiska museets planer på att riva den gamla trädgårdsmästarvillan. ”Markisens tango” spelas.
Eva Wiklander, i många år uppskattad lärare i Njupkärrs och Bergfotens skolor, om sin uppväxt på Söder och sin syn på skolan förr och nu, t ex arbetstider, konferenser, vikarier m m. Hon berättar också om sitt intresse för teater och måleri.
Fårdalabon Jan Nordin om sin uppväxt i Orsa och i Norbergs bergslag, sina bank- och teaterjobb på olika platser, sitt intresse för vandringar och sina besök i Provence och sin kärlek till Irland, vars oroliga historia han kommenterar.
Peter Dicke, Terje Engh och Åke Sandin dokumenterar folkhumorn med historier, limerickar, elakheter och allmänt glammande.
24/4-15/5:
Redan som liten flicka i ett barnrikehus på Söder tyckte Marianne Norell om barn och spelade teater, sjöng och cyklade till sommarstugan i Brevik. Sedan länge bor hon i Hanviken och har jobbat åratal i olika förskolor i Tyresö. Aktiv i bl a hembygdsföreningen och ”Briggens vänner”.
På Farmarstigen bor läraren Mats Thörnqvist och har synpunkter på skolan förr och nu. När han själv som liten pojke var elev på Bergfoten bildade han ett musikband och han gör ännu musik i ett band, som vi hör smakprov från. Berättar, vilka han är nyfiken på.
Helena Karlsson i Rotvik fick nyligen vid en gala Tyresös kulturstipendium, har studerat teater, litteratur och filosofi, gillar Dagerman och Strindberg och skriver på ett film- och bokmanus om bl a asagudar och morfar. Hon läser ett utkast till sin bokprolog.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1288-89) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
3/4-24/4:
I kulturcentrumet Kvarnhjulet finns också ”Tyresö Blås”, där lärarna Carina Hedberg, Pernilla Petersson och Mikael Renliden lär unga människor i åldern 9-16 olika blåsinstrument. Lärarna och sju elever intervjuas och vi får höra fyra musikstycken.
För andra gången har närradioföreningens Christina Melzén (fp) och Ann Sandin Lindgren (s) spelat in glimtar från Tyresö fullmäktiges debatter och som erfarna kommunpolitiker också förklarat kommunpolitikens villkor och tillvägagångssätt .
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1286-87) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
Krusbodabon Mario Domines berättar om sitt forna hemland Kroatien och städerna Zagreb och Dubrovnik och sitt jobb med teknik, handikapphjälpmedel, interaktion och arbetspsykologi.
10/4-1/5:
Trollbäckenbon Thomas Holmberg om sin ungdoms tennis och sedan sitt golfspel. Jobb och sedan chefskap på bank. Intervjuas om ekonomi, kriser, bonusar och sitt engagemang i Tyresöpolitiken (fp), bl a i kulturfrågor och sin inställning till religion.
Krusbodabon Arne Dahlberg är facklig veteran i Målarförbundet, tidigare föreståndare för Målarmuseet. Intervjuas om hälsofarliga färger, om sitt engagemang i PRO, sitt motionerande och om sin unika lungsjuksjukdom.
13-årige Trollbäckenkillen Tom Salminen om sina favoritämnen i Kumla skola, sitt intresse för fotboll, dataspel, radio, TV och om ett besök i London.
Ebbe Björkman om Dan Anderssons tid som fiolspelare, knivnasare, dikesgrävare och nykterhetsombud, hans möte med sjuksköterskan Nanny och hans dikter om fattigdomsfolket i bl a samlingen Svarta ballader.
17/4-8/5:
Therese Opacic Lagergren är sonsonsdotter till förste markisen Lagergren på Tyresö slott. Hon berättar om släkten, som nu motsätter sig Nordiska museets planer på att riva den gamla trädgårdsmästarvillan. ”Markisens tango” spelas.
Eva Wiklander, i många år uppskattad lärare i Njupkärrs och Bergfotens skolor, om sin uppväxt på Söder och sin syn på skolan förr och nu, t ex arbetstider, konferenser, vikarier m m. Hon berättar också om sitt intresse för teater och måleri.
Fårdalabon Jan Nordin om sin uppväxt i Orsa och i Norbergs bergslag, sina bank- och teaterjobb på olika platser, sitt intresse för vandringar och sina besök i Provence och sin kärlek till Irland, vars oroliga historia han kommenterar.
Peter Dicke, Terje Engh och Åke Sandin dokumenterar folkhumorn med historier, limerickar, elakheter och allmänt glammande.
24/4-15/5:
Redan som liten flicka i ett barnrikehus på Söder tyckte Marianne Norell om barn och spelade teater, sjöng och cyklade till sommarstugan i Brevik. Sedan länge bor hon i Hanviken och har jobbat åratal i olika förskolor i Tyresö. Aktiv i bl a hembygdsföreningen och ”Briggens vänner”.
På Farmarstigen bor läraren Mats Thörnqvist och har synpunkter på skolan förr och nu. När han själv som liten pojke var elev på Bergfoten bildade han ett musikband och han gör ännu musik i ett band, som vi hör smakprov från. Berättar, vilka han är nyfiken på.
Helena Karlsson i Rotvik fick nyligen vid en gala Tyresös kulturstipendium, har studerat teater, litteratur och filosofi, gillar Dagerman och Strindberg och skriver på ett film- och bokmanus om bl a asagudar och morfar. Hon läser ett utkast till sin bokprolog.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1288-89) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
Gandhianen Bhikhu Vyas om religion m m
Sedan 1979 har Bhikhu Vyas varit Tyresö Ulands- och FredsFörenings (TUFF) främsta partner i Indien. Tillsammans med sin fru Kokila och andra medarbetare har han på ett utmärkt sätt förvaltat de många miljoner kr Tuff har skickat. De har räckt till många gånger mera i Indien än i Sverige. Det har blivit massor av skolor och elevhem men också ett par hundra brunnar, över 100 000 mangoträd, dammar, hälsovård m m. (Se http://www.tuff.fred.se ) Den 7-22 maj besöker Bhikhu och två andra i teamet Sverige och Tyresö.
Han bor i delstaten Gujarat som flera gånger drabbats av mordiska upplopp mellan hinduer och muslimer. Om religionens roll skickade han härom året nedanstående text till TUFF.
--------------------------------------------
Wether we like it or not, religion today is one of the most discredited word. Do we find honesty, integrity and humanitarian angle in deeds and words of those, who claim to be religious and preach? Then what does religion mean in actuality? There is nothing left in all the traditional religions, accept some rituals and bias. I do not find any thing positive in present day organized religions, accept that they might serve the psychological need, with mental images for the week and sick It is my modest opinion that even concept of God is imaginary. Of course, religion is linked with God [?].
If we think of Indian scenario and elsewhere [like Buddhist Shree Lanka today], religions play nothing but divisive role. On individual level, religious fanatics are no less dangerous than terrorists By and large terrorism is an off - shoot of religions. Wether in Orissa long back or in Bombay in recent times or Ahmedabad blood - bath a few years back, it took naked form of terrorism. Between nations [at war] religion do not come any where in way against violence and cruelty. On the contrary, they support wars and do not speak out or take ethical sides Today religions create more problems than they solve. They divide the society, they miss - guide poor, exploit and instigate them giving nothing in return, accept futile hopes or taking away what little they have. If the religions want to serve any purpose, they should lead to concrete action, based on truth and love.
Only when we are inspired from within, translated into positive action we are religious - if at all some people want me to name. The pain, sorrow, neglect, needs and worriers of others should be uppermost in the realm of such religious followers It seems to be otherwise today. Here there is nothing to compare with inner joy and internal growth If I am compelled to define - intense sensitivity itself is religion and duty in our terminology [Dharama means religion in Indian philosophy].
One philosopher has said that 'Family is the seed-bed of virtues'. But what is the utility of virtues and values, behavior - to be exact], if they do not inspire one to see beyond her/his self and family? Values and virtues put into instant action may be termed as religion. Otherwise family and self - development are strong limiting forces, making us self-centered to be modest, or even selfish to the core. They are unlimited in nature when one works only for materialistic gains, leading to competition, greed, greed and nothing but greed.
The society is full of problems like lack of primary needs like water, food, shelter etc., no schooling – even at primary level, problem of malnutrition, ill health - to be precise hunger, discrimination between gender – caste - community & injustice - to name a few. What is the role of the religion? The list could be exhaustive..Some times if there is a role - positive action of religions towards resolution of such problems - there are ulterior motives. It has nothing to do with quality - side of the religion.
We cannot be religiously rich islands, amidst ocean of abject poverty, scarcity and neglect. I will rather like to work than pray. If one is believer [most of the people are, I know] should try to see God only in poor; no where else. in that case, we have to go on Loving, Caring and Sharing. That is the essence of religion - if there is any.
Bhikhu Vyas
Han bor i delstaten Gujarat som flera gånger drabbats av mordiska upplopp mellan hinduer och muslimer. Om religionens roll skickade han härom året nedanstående text till TUFF.
--------------------------------------------
Wether we like it or not, religion today is one of the most discredited word. Do we find honesty, integrity and humanitarian angle in deeds and words of those, who claim to be religious and preach? Then what does religion mean in actuality? There is nothing left in all the traditional religions, accept some rituals and bias. I do not find any thing positive in present day organized religions, accept that they might serve the psychological need, with mental images for the week and sick It is my modest opinion that even concept of God is imaginary. Of course, religion is linked with God [?].
If we think of Indian scenario and elsewhere [like Buddhist Shree Lanka today], religions play nothing but divisive role. On individual level, religious fanatics are no less dangerous than terrorists By and large terrorism is an off - shoot of religions. Wether in Orissa long back or in Bombay in recent times or Ahmedabad blood - bath a few years back, it took naked form of terrorism. Between nations [at war] religion do not come any where in way against violence and cruelty. On the contrary, they support wars and do not speak out or take ethical sides Today religions create more problems than they solve. They divide the society, they miss - guide poor, exploit and instigate them giving nothing in return, accept futile hopes or taking away what little they have. If the religions want to serve any purpose, they should lead to concrete action, based on truth and love.
Only when we are inspired from within, translated into positive action we are religious - if at all some people want me to name. The pain, sorrow, neglect, needs and worriers of others should be uppermost in the realm of such religious followers It seems to be otherwise today. Here there is nothing to compare with inner joy and internal growth If I am compelled to define - intense sensitivity itself is religion and duty in our terminology [Dharama means religion in Indian philosophy].
One philosopher has said that 'Family is the seed-bed of virtues'. But what is the utility of virtues and values, behavior - to be exact], if they do not inspire one to see beyond her/his self and family? Values and virtues put into instant action may be termed as religion. Otherwise family and self - development are strong limiting forces, making us self-centered to be modest, or even selfish to the core. They are unlimited in nature when one works only for materialistic gains, leading to competition, greed, greed and nothing but greed.
The society is full of problems like lack of primary needs like water, food, shelter etc., no schooling – even at primary level, problem of malnutrition, ill health - to be precise hunger, discrimination between gender – caste - community & injustice - to name a few. What is the role of the religion? The list could be exhaustive..Some times if there is a role - positive action of religions towards resolution of such problems - there are ulterior motives. It has nothing to do with quality - side of the religion.
We cannot be religiously rich islands, amidst ocean of abject poverty, scarcity and neglect. I will rather like to work than pray. If one is believer [most of the people are, I know] should try to see God only in poor; no where else. in that case, we have to go on Loving, Caring and Sharing. That is the essence of religion - if there is any.
Bhikhu Vyas
fredag, april 15
Tyresö finns också i Indien
Tyresöradion är ju lokal men den brukar framhålla att den också blir global genom att Tyresö är en invandrarkommun. Här finns människor från alla svenska landskap och också från många andra länder världen runt.
MASSOR AV PROJEKT
Men Tyresö finns också utomlands, inte minst i Indien. Där har Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) i 40 år finansierat massor av projekt för de fattigaste av de fattiga. Det har blivit många skolor i områden, där föräldrarna varit analfabeter. Där finns bland annat skolbyggnader som Kumla Wing och Nyboda Wing, uppkallade efter Tyresöskolor som gjort dagsverken för sina sämre lottade jämnåriga i Indien. Flera av de 200 brunnar som anlagts har uppkallats efter Tyresöbor.
KUMLA SKOLA VÄRLDSMÄSTARE?
Kumla skola har sedan 1970-talet gjort dagsverken för projekten i Indien. Förra året jobbade skolans personal och elever in ca 90 000 kr under sitt dagsverke. Och till den 26 maj i år planeras ett nytt dagsverke. Inte undra på att Kumla ibland har kallats ”skolvärldsmästare i internationell solidaritet”. Men också Strandskolan och Tyresö skola har de senaste åren gjort jättefina insatser för projekten.
INDIER BESÖKER TYRESÖ I MAJ
I mitten av maj finns Tyresös två främsta indiska partners, Bhikhu och Kokila Vyas här på besök. De har i 30 år på ett beundransvärt sätt fått Tyresöpengar att räcka till förvånansvärt mycket. Inte bara till skolor och brunnar utan också till dammar, vattenförsörjning, datorer, hälsovård och till plantering av över 100 000 mangoträd. Dessa träd växer i utfattiga Dharampurs tidigare så försummade byar, där frukterna med sina A-vitaminer nu motverkar många människors tidigare nattblindhet. Den ”perfekta presenten”, dvs Tuffs mangogram, har bidragit till denna succé. De finns i tre varianter: 1) För att gratulera, 2) Istället för blommor” och 3) Till minne av”.
IRAK, AFGHANISTAN, GUATEMALA
Medan Tuff årligen kunnat skicka 300 000 kr till indiska partners har föreningen också delfinansierat projekt i andra länder. De senaste tre åren har sammanlagt 72000 kr skickats till barnbibliotek i Irak, för hjälp till fattiga krigsdrabbade afghaner och till utbildning av ”barfota” barnmorskor i Guatemala. I Tuff arbetar alla oavlönat, så varenda krona kan oavkortat skickas till ändamålet. Och skattebetalarna betungas inte heller, eftersom föreningen inte har några offentliga bidrag.
MASSOR AV PROJEKT
Men Tyresö finns också utomlands, inte minst i Indien. Där har Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) i 40 år finansierat massor av projekt för de fattigaste av de fattiga. Det har blivit många skolor i områden, där föräldrarna varit analfabeter. Där finns bland annat skolbyggnader som Kumla Wing och Nyboda Wing, uppkallade efter Tyresöskolor som gjort dagsverken för sina sämre lottade jämnåriga i Indien. Flera av de 200 brunnar som anlagts har uppkallats efter Tyresöbor.
KUMLA SKOLA VÄRLDSMÄSTARE?
Kumla skola har sedan 1970-talet gjort dagsverken för projekten i Indien. Förra året jobbade skolans personal och elever in ca 90 000 kr under sitt dagsverke. Och till den 26 maj i år planeras ett nytt dagsverke. Inte undra på att Kumla ibland har kallats ”skolvärldsmästare i internationell solidaritet”. Men också Strandskolan och Tyresö skola har de senaste åren gjort jättefina insatser för projekten.
INDIER BESÖKER TYRESÖ I MAJ
I mitten av maj finns Tyresös två främsta indiska partners, Bhikhu och Kokila Vyas här på besök. De har i 30 år på ett beundransvärt sätt fått Tyresöpengar att räcka till förvånansvärt mycket. Inte bara till skolor och brunnar utan också till dammar, vattenförsörjning, datorer, hälsovård och till plantering av över 100 000 mangoträd. Dessa träd växer i utfattiga Dharampurs tidigare så försummade byar, där frukterna med sina A-vitaminer nu motverkar många människors tidigare nattblindhet. Den ”perfekta presenten”, dvs Tuffs mangogram, har bidragit till denna succé. De finns i tre varianter: 1) För att gratulera, 2) Istället för blommor” och 3) Till minne av”.
IRAK, AFGHANISTAN, GUATEMALA
Medan Tuff årligen kunnat skicka 300 000 kr till indiska partners har föreningen också delfinansierat projekt i andra länder. De senaste tre åren har sammanlagt 72000 kr skickats till barnbibliotek i Irak, för hjälp till fattiga krigsdrabbade afghaner och till utbildning av ”barfota” barnmorskor i Guatemala. I Tuff arbetar alla oavlönat, så varenda krona kan oavkortat skickas till ändamålet. Och skattebetalarna betungas inte heller, eftersom föreningen inte har några offentliga bidrag.
söndag, april 10
Hellre tända ljus än att bara förbanna mörkret!
För 25 år sedan intervjuade jag tre gånger Roland Schütt (1913-2005) för Radio Tuff. När han några år senare utkom med boken ”Kådisbellan”, frågade journalister, hur det kom sig att han på gamla dar skrev en bok, som blev en succé. Han förklarade då att ”den där Åke Sandin” efter intervjuerna hade sagt. ”Nu går du tame fan hem och skriver en bok om det här!” Roland tillade: ”Och då gjorde jag det”.
Roland var fram till sin död aktiv i Tuff och på Tyresöradion. Att han blev över 92 år berodde säkert på att han med sin humor och sitt engagemang bekräftade sitt påstående att han ständigt befann sig i puberteten. På frågan, varför han inte deltog i pensionärsföreningarnas många aktiviteter svarade han: ”Nä, där finns ju bara en massa andra gubbjävlar och käringar och det enda dom talar om är sina krämpor – och jag har fan tame nog med mina egna”.
Kanske förlänger man livet om man koncentrerar sig på det positiva i tillvaron. Men detta har varit svårare än på länge, om man på sistone bara har följt mediernas rapportering: Elände, elände, elände och mera elände! Tsunamin i Japan med massor av döda, kärnkraftverk som läcker radioaktivitet, bomber och missiler över imbördeskrigets Libyen, krig i Elfenbenskusten, blodiga oroligheter i flera arabländer och som vanligt oroligt i Irak och Afghanistan.
Även den enda lokaltidning, som kommer en gång i veckan, har mellan alla annonserna mestadels notiser om tragedier, rån, inbrott och annat negativt. Senaste numret av ”Mitt i Tyresö” har typiskt nog på förstasidan helsidesrubriken ”33 katter levde i sitt eget bajs” Hälsan tiger still. Tyresö Nyheter har däremot, som den folkrörelsetidning den är, en hel del om allt det positiva som frivilliga föreningar åstadkommer. Men den tidningen kommer bara åtta gånger per år.
Tyresöradion har i sina över 3000 halvtimmesprogram vinnlagt sig om att ta fram det positiva hos de intervjuade, ja sedan länge haft många program, som lockar fram skratt hos lyssnarna. Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff, som hörts varenda vecka under 26 år, gör säkert skäl för sitt tuffa namn. Men varje radioprogram börjar med utdelning av ”veckans rosor”, låt vara att dessa ibland liksom verkliga rosor har taggar. Det sker under mottot: ”Bättre tända ljus än att bara förbanna mörkret!”
En viktig pedagogisk princip är att vara positiv, att uppmuntra så mycket som möjligt, att framhålla allt som är bra. Det är inte säkert att en massa bilder på utmärglade människor eller svältande barn ökar vår solidaritet med nödlidande och krigsdrabbade människor i u-länder, utan det kanske gör oss avtrubbade, bara får oss att känna oss maktlösa. I Tuff har vi undvikit denna nödporr och i stället betonat alla konkreta förbättringar för fattiga människor i Indien och andra länder som faktiskt blir resultatet av Tuffs biståndspengar.
Då kan vi få energi och uppmuntran av Stig Dagermans ord:
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
-----------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (1287) 10-24 april
Roland var fram till sin död aktiv i Tuff och på Tyresöradion. Att han blev över 92 år berodde säkert på att han med sin humor och sitt engagemang bekräftade sitt påstående att han ständigt befann sig i puberteten. På frågan, varför han inte deltog i pensionärsföreningarnas många aktiviteter svarade han: ”Nä, där finns ju bara en massa andra gubbjävlar och käringar och det enda dom talar om är sina krämpor – och jag har fan tame nog med mina egna”.
Kanske förlänger man livet om man koncentrerar sig på det positiva i tillvaron. Men detta har varit svårare än på länge, om man på sistone bara har följt mediernas rapportering: Elände, elände, elände och mera elände! Tsunamin i Japan med massor av döda, kärnkraftverk som läcker radioaktivitet, bomber och missiler över imbördeskrigets Libyen, krig i Elfenbenskusten, blodiga oroligheter i flera arabländer och som vanligt oroligt i Irak och Afghanistan.
Även den enda lokaltidning, som kommer en gång i veckan, har mellan alla annonserna mestadels notiser om tragedier, rån, inbrott och annat negativt. Senaste numret av ”Mitt i Tyresö” har typiskt nog på förstasidan helsidesrubriken ”33 katter levde i sitt eget bajs” Hälsan tiger still. Tyresö Nyheter har däremot, som den folkrörelsetidning den är, en hel del om allt det positiva som frivilliga föreningar åstadkommer. Men den tidningen kommer bara åtta gånger per år.
Tyresöradion har i sina över 3000 halvtimmesprogram vinnlagt sig om att ta fram det positiva hos de intervjuade, ja sedan länge haft många program, som lockar fram skratt hos lyssnarna. Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff, som hörts varenda vecka under 26 år, gör säkert skäl för sitt tuffa namn. Men varje radioprogram börjar med utdelning av ”veckans rosor”, låt vara att dessa ibland liksom verkliga rosor har taggar. Det sker under mottot: ”Bättre tända ljus än att bara förbanna mörkret!”
En viktig pedagogisk princip är att vara positiv, att uppmuntra så mycket som möjligt, att framhålla allt som är bra. Det är inte säkert att en massa bilder på utmärglade människor eller svältande barn ökar vår solidaritet med nödlidande och krigsdrabbade människor i u-länder, utan det kanske gör oss avtrubbade, bara får oss att känna oss maktlösa. I Tuff har vi undvikit denna nödporr och i stället betonat alla konkreta förbättringar för fattiga människor i Indien och andra länder som faktiskt blir resultatet av Tuffs biståndspengar.
Då kan vi få energi och uppmuntran av Stig Dagermans ord:
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
-----------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (1287) 10-24 april
lördag, april 9
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1287) 10-24/4 till....
....till Ryssland, som i likhet med Tyskland vägrar att delta i de militära aktionerna i Libyen, vilket enligt opinionsundersökningarna har starkt stöd hos ryssarna. Chefen för ett av opinionsinstituten, Led Gudkov, påpekar: "Ryssarna har protesterat mot användandet av militär makt mot andra länder de senaste tjugo åren. De protesterade mot det i Jugoslavien, Irak och Afghanistan." (Källa: ”Ryska Posten”)
....till förra nedrustningsambassadören Maj Britt Theorin som i SvT:s program Debatt (31/3) argumenterade emot det svenska militära deltagandet i Libyen. Hon hörs senare i detta Radio Tuff.
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek, som på DN:s webbplats (30/3) bland annat skrev: ”I det kortsiktiga perspektivet har Khadaffi stoppats till viss del. Men risken är att omvärldens engagemang stannar just där och att vi stirrar oss blinda på den lösningen. Vi ser en uppenbar risk i att om man inte får igång politiska samtal och engagerar sig starkt för en långsiktigt fredlig lösning kommer effekterna för det libyska folket också försämras i det långa loppet. De gånger omvärlden misslyckats med att skapa fred är när man investerat alla sina kort på det militära verktyget och missat de politiska och civila delarna.” Sydsvenskan har (6/4) en artikel under rubriken: ”Libyenstriderna flygindustrins nya skyltfönster.” Där säger Anna Ek: ”Alla har stirrat sig blinda på den militära delen av FN-resolutionen. Som skattebetalare skulle man klart föredra mer civila åtgärder i stället för att pengarna går till att visa upp svensk vapenindustri”.
....till flera andra som uttalat sig kritiskt mot den svenska militära insatsen i Libyen, t ex Anders Björnsson, f d medarbetare i SvD, som tycker att det är oerhört att Sverige oprovocerat ska gå i krig. Han kallar det ”krigsgalningarnas julafton” och menar att ”det illa dolda huvudmålet för den pågående utländska interventionen är att se till att Libyens ledare Muammar Khaddafi blir hängd.” Lars-Gunnar Liljestrand oroas av att ”USA:s och Natos upprepade brott mot FN-stadgans våldsförbud hotar att på sikt underminera folkrätten.” Han påminner om bombkriget mot Jugoslavien 1999, mot Afghanistan 2001, mot Irak 2003 och nu mot Libyen. Och Stefan Lindgren (redaktör för veckobulletinen ”Ryska Posten”) tycker att ”västvärldens ny(gamla) religion är krig. Det är något som kompakta eliter i Europa och Nordamerika tror på. Det är ett smörjmedel som får media och intellektuella att aktiveras, bli rosiga av energi och argumentera med engagemang”. Däremot, påpekar Lindgren, ”kämpar fredsrörelser och fredsforskare i över 100 år för att hävda olika icke-våldsliga metoder för konfliktlösning. Men de arbetar i närmast total medieskugga.” (Citaten främst hämtade från "Tidskrift för Folkets Rättigheter”)
....till fredstidningen Pax, vars redaktör Eva Kellström Froste i senaste numret gjort en hel sida under rubriken ”40 ÅRS STÖD TILL INDIEN”. Den handlar om Tuffs internationella biståndsverksamhet och innehåller också tre bilder, bland annat av när tre Kumlalärare tar första spadtaget till ett elevhem för flickor i fattiga Dharampur. I samma Pax finns en recension av Robert Stiegers bok ”Tysk, men inte nazist”, som ännu finns att köpa från Tuff.
....till kommande Tuff-arrangemang. Redan måndag den 11 april kl 19 är det i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 en ny träff i det trevliga samtalscaféet Filosofika. Ett rykande aktuellt ämne: ATT BOMBA FÖR ATT ”SKYDDA CIVILA!?” Alla välkomna! Och i samma lokal torsdag den 28 april kl 19 inleder Shahpoor Omidy ett möte om Afghanistan, där han nyligen gjorde ett antal intervjuer
....till förra nedrustningsambassadören Maj Britt Theorin som i SvT:s program Debatt (31/3) argumenterade emot det svenska militära deltagandet i Libyen. Hon hörs senare i detta Radio Tuff.
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek, som på DN:s webbplats (30/3) bland annat skrev: ”I det kortsiktiga perspektivet har Khadaffi stoppats till viss del. Men risken är att omvärldens engagemang stannar just där och att vi stirrar oss blinda på den lösningen. Vi ser en uppenbar risk i att om man inte får igång politiska samtal och engagerar sig starkt för en långsiktigt fredlig lösning kommer effekterna för det libyska folket också försämras i det långa loppet. De gånger omvärlden misslyckats med att skapa fred är när man investerat alla sina kort på det militära verktyget och missat de politiska och civila delarna.” Sydsvenskan har (6/4) en artikel under rubriken: ”Libyenstriderna flygindustrins nya skyltfönster.” Där säger Anna Ek: ”Alla har stirrat sig blinda på den militära delen av FN-resolutionen. Som skattebetalare skulle man klart föredra mer civila åtgärder i stället för att pengarna går till att visa upp svensk vapenindustri”.
....till flera andra som uttalat sig kritiskt mot den svenska militära insatsen i Libyen, t ex Anders Björnsson, f d medarbetare i SvD, som tycker att det är oerhört att Sverige oprovocerat ska gå i krig. Han kallar det ”krigsgalningarnas julafton” och menar att ”det illa dolda huvudmålet för den pågående utländska interventionen är att se till att Libyens ledare Muammar Khaddafi blir hängd.” Lars-Gunnar Liljestrand oroas av att ”USA:s och Natos upprepade brott mot FN-stadgans våldsförbud hotar att på sikt underminera folkrätten.” Han påminner om bombkriget mot Jugoslavien 1999, mot Afghanistan 2001, mot Irak 2003 och nu mot Libyen. Och Stefan Lindgren (redaktör för veckobulletinen ”Ryska Posten”) tycker att ”västvärldens ny(gamla) religion är krig. Det är något som kompakta eliter i Europa och Nordamerika tror på. Det är ett smörjmedel som får media och intellektuella att aktiveras, bli rosiga av energi och argumentera med engagemang”. Däremot, påpekar Lindgren, ”kämpar fredsrörelser och fredsforskare i över 100 år för att hävda olika icke-våldsliga metoder för konfliktlösning. Men de arbetar i närmast total medieskugga.” (Citaten främst hämtade från "Tidskrift för Folkets Rättigheter”)
....till fredstidningen Pax, vars redaktör Eva Kellström Froste i senaste numret gjort en hel sida under rubriken ”40 ÅRS STÖD TILL INDIEN”. Den handlar om Tuffs internationella biståndsverksamhet och innehåller också tre bilder, bland annat av när tre Kumlalärare tar första spadtaget till ett elevhem för flickor i fattiga Dharampur. I samma Pax finns en recension av Robert Stiegers bok ”Tysk, men inte nazist”, som ännu finns att köpa från Tuff.
....till kommande Tuff-arrangemang. Redan måndag den 11 april kl 19 är det i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 en ny träff i det trevliga samtalscaféet Filosofika. Ett rykande aktuellt ämne: ATT BOMBA FÖR ATT ”SKYDDA CIVILA!?” Alla välkomna! Och i samma lokal torsdag den 28 april kl 19 inleder Shahpoor Omidy ett möte om Afghanistan, där han nyligen gjorde ett antal intervjuer
fredag, april 8
Marianne Stieger: Stoppa världen, jag vill hoppa av!
Kära lyssnare!
Ibland är världen så vansinnig att jag bara vill hoppa av. Så fort jag öppnar tidningen eller tittar på tv, ser jag den ena galenskapen efter den andra. Här skickar Sverige, efter veckor av förberedelser, Gripenplan till Libyen, för att delta i den av FN sanktionerade flygövervakningen av Kadaffis styrkor. Den här insatsen har tagit sin tid innan all personal och all materiel är på plats. Efter flera dagars väntande på den rätta bensinen är planen nu i luften. Men till vilket pris? Två miljoner kronor om dagen kostar den svenska insatsen. Hur många miljoner om dagen kostar den totala insatsen? Och hur många människoliv om dagen kostar den? Hjälper denna insats verkligen rebellerna? Frågorna hopar sig. Åter sätts krigsmaskineriet in utan tankar på civilisterna. Krig är tydligen enklare än massiv diplomati. Dessutom tjänar ju inte vapenlobbyn på diplomati.
En annan sak som fick mig att sätta morgonkaffet i halsen var tidningsartikeln som talade om att uniformerad och beväpnad utländsk polis ska tillåtas i Sverige, enligt en statlig utredning.
Tänk er, jag säger bara: tänk er, en fotbollsmatch här i Malmö mellan Malmö FF och ett tjetjenskt fotbollslag! För att upprätthålla ordningen tar vi in ryska poliser. Bråk uppstår mellan svenska och tjetjenska supportrar och de ryska poliserna ska bevaka de tjetjenska supportrarna. Vad tror ni händer? Jag vill inte ens tänka på det. Mycket mindre vill jag tänka på en upprepning av tennismatchen mellan Sverige och Israel, med tanke på den stora palestinska befolkningen här i staden. Tänk er beväpnad israelisk polisbevakning! Vår justitieminister Beatrice Ask ”tror inte att det blir några problem med att få folklig acceptans för utländsk, uniformerad polis på svenska gator.” Stoppa världen! Nu hoppar jag av!
Nästan lika galet var det i Tyskland i staden Koblenz. Där förbjöd en domstol högljudda barn på dagis att leka ute. Därför tvingades barnkrubban Nyckelpigan i Koblenz stänga sitt dagis, precis som barnkrubban Sterni-Park i Hamburg, eftersom ljudnivån översteg de gränsvärden för buller som är stipulerade i tysk lag. Galenskap i kvadrat! Men tack och lov läser jag också att Tysklands förbundsdag, den tyska riksdagen, kommer att klubba igenom en lag som låter barn väsnas. Tack och lov! Hellre stojande barn än skjutande utländska poliser!
I måndags såg jag en film på den tyska tv-stationen ZDF. Filmens titel, Die Minensucherin, Minleterskan, talar direkt om vad det gäller. Kvinnlig tekniker åker ner till Angola för att under några månader vara volontär i en skola. Genom kvinnans godtrogenhet sprängs en liten flicka i bitar av en mina. Därefter vill kvinnan gottgöra sin försummelse genom att röja i de kvarlämnade minfälten efter det mångåriga kriget i Angola. Filmen ställer oss inför ohyggliga sanningar. En miljon landminor finns fortfarande utspridda i olika före detta krigsområden tvärs över jordklotet. Lyssna på ett citat ur filmen: ”Vid minskador blir det alltid amputationer.” Eller ett annat citat: ”Kan ingen göras ansvarig för detta människoföraktande vansinne?” Och till sist: ”Enbart i Angola lever 100 000 människor med minskador, varav vart tredje offer är ett barn.”
Finns det ett större vansinne än att offra alla dessa barn för vapenhandlarnas vinsthunger, undrar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands-och FredsFörenings Radio Tuff nr 1267
Ibland är världen så vansinnig att jag bara vill hoppa av. Så fort jag öppnar tidningen eller tittar på tv, ser jag den ena galenskapen efter den andra. Här skickar Sverige, efter veckor av förberedelser, Gripenplan till Libyen, för att delta i den av FN sanktionerade flygövervakningen av Kadaffis styrkor. Den här insatsen har tagit sin tid innan all personal och all materiel är på plats. Efter flera dagars väntande på den rätta bensinen är planen nu i luften. Men till vilket pris? Två miljoner kronor om dagen kostar den svenska insatsen. Hur många miljoner om dagen kostar den totala insatsen? Och hur många människoliv om dagen kostar den? Hjälper denna insats verkligen rebellerna? Frågorna hopar sig. Åter sätts krigsmaskineriet in utan tankar på civilisterna. Krig är tydligen enklare än massiv diplomati. Dessutom tjänar ju inte vapenlobbyn på diplomati.
En annan sak som fick mig att sätta morgonkaffet i halsen var tidningsartikeln som talade om att uniformerad och beväpnad utländsk polis ska tillåtas i Sverige, enligt en statlig utredning.
Tänk er, jag säger bara: tänk er, en fotbollsmatch här i Malmö mellan Malmö FF och ett tjetjenskt fotbollslag! För att upprätthålla ordningen tar vi in ryska poliser. Bråk uppstår mellan svenska och tjetjenska supportrar och de ryska poliserna ska bevaka de tjetjenska supportrarna. Vad tror ni händer? Jag vill inte ens tänka på det. Mycket mindre vill jag tänka på en upprepning av tennismatchen mellan Sverige och Israel, med tanke på den stora palestinska befolkningen här i staden. Tänk er beväpnad israelisk polisbevakning! Vår justitieminister Beatrice Ask ”tror inte att det blir några problem med att få folklig acceptans för utländsk, uniformerad polis på svenska gator.” Stoppa världen! Nu hoppar jag av!
Nästan lika galet var det i Tyskland i staden Koblenz. Där förbjöd en domstol högljudda barn på dagis att leka ute. Därför tvingades barnkrubban Nyckelpigan i Koblenz stänga sitt dagis, precis som barnkrubban Sterni-Park i Hamburg, eftersom ljudnivån översteg de gränsvärden för buller som är stipulerade i tysk lag. Galenskap i kvadrat! Men tack och lov läser jag också att Tysklands förbundsdag, den tyska riksdagen, kommer att klubba igenom en lag som låter barn väsnas. Tack och lov! Hellre stojande barn än skjutande utländska poliser!
I måndags såg jag en film på den tyska tv-stationen ZDF. Filmens titel, Die Minensucherin, Minleterskan, talar direkt om vad det gäller. Kvinnlig tekniker åker ner till Angola för att under några månader vara volontär i en skola. Genom kvinnans godtrogenhet sprängs en liten flicka i bitar av en mina. Därefter vill kvinnan gottgöra sin försummelse genom att röja i de kvarlämnade minfälten efter det mångåriga kriget i Angola. Filmen ställer oss inför ohyggliga sanningar. En miljon landminor finns fortfarande utspridda i olika före detta krigsområden tvärs över jordklotet. Lyssna på ett citat ur filmen: ”Vid minskador blir det alltid amputationer.” Eller ett annat citat: ”Kan ingen göras ansvarig för detta människoföraktande vansinne?” Och till sist: ”Enbart i Angola lever 100 000 människor med minskador, varav vart tredje offer är ett barn.”
Finns det ett större vansinne än att offra alla dessa barn för vapenhandlarnas vinsthunger, undrar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands-och FredsFörenings Radio Tuff nr 1267
lördag, april 2
Tuff-bladet våren 2011
Sylvia omvald ordförande
Vid Tuffs årsmöte omvaldes Sylvia Ljungdahl till ordförande. Hon har kallats en ”grundbult” i det frivilliga föreningsarbetet, för hon är också ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour. Redan 2007 fick hon välförtjänt Tuffs pris för ”lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Vid sin sida har hon som vice ordförande Monica Schelin, tillika kassör och sedan många år medarbetare i Radio Tuff. Sekreterare är Margareta Svahn, så Tuff är full av kvinnokraft.
Fyra nya i styrelsen
Styrelsen har nu utökats genom att fyra nya invaldes. De är Lisa Norgren Benedictsson, en duktig lärare i Kumla skola, Johan Rydén med miljö som ett av sina intressen och Sofia Quiroga, en skärpt 17-åring som tillbringade sina första 13 år i Bolivia, där Tuff på 90-talet bidrog med ca 2 miljoner kr, så att indianfolket Siriono kunde köpa tillbaka tiotusentals hektar skogs-och jaktmark. Sofia bidrar till en behövlig föryngring. Adjungerad: Ann-Sofie Salminen.
Indiska gäster 7-22 maj
I drygt 30 år har Bhikhu och Kokila Vyas varit Tuffs främsta partners i Indien. De har flera ggr tidigare besökt Sverige, och många svenska besökare av projekten har åtnjutit deras stora gästfrihet, bl a i Tuff Friendship House. Vi får nu chans att möta Bhikhu och Kokila, som vi kan träffa vid ett Tuff-möte den 16 maj. Om detta, se Tuff-kalendariet! Tillsammans med paret Vyas kommer Rajesh Shah. Han är första gången i Sverige. Han bor i Mumbai (Bombay) och har de senaste åren gjort fina insatser för projekten bland Dharampurs många fattiga byar, främst för Tuff-skolorna där. Han har många gånger i Indien hjälpt och logerat besökare från Tuff och svenska skolor.
Kolla tidningen Pax!
I medlemsavgiften till Tuff ingår Svenska Freds tidning Pax. I kommande nummer finns där en artikel, förhoppningsvis med bilder, om Tuffs 40-åriga samarbete med Indien och de många Tuff-projekten där. Om Tuffs indiska projekt se också http://www.tuff.fred.se/, där det finns många texter och bilder om samarbetet med Indien. Sidan uppdateras varje vecka av Bengt Citron och innehåller massor av annan information om Tuffs mångsidiga verksamhet.
Kumla skolas dagsverke
Till de många skolor lite varstans i Sverige som genom dagsverken och andra insatser stött de många Tuff-projekten i Indien och andra länder intar Kumla skola i Tyresö en särställning. Ofta har den kallats ”världsmästare” i internationellt solidaritetsarbete. Redan på 70-talet uppfördes i Indien en stor skolbyggnad, som än i dag bär namnet Kumla Wing. Den 26 maj gör Kumla på nytt ett dagsverke för Indiens fattiga. Stöd dessa duktiga lärare och elever, t ex genom att sätta in ett belopp på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36-2. Märk med ”Kumla skola”!
Tuff aktivt också 2010
Verksamhetsberättelsen för 2010 berättar kort om Tuffs omfattande verksamhet men upptar ändå 13 A4-sidor. Finns att få genom e-post till tuffmail@spray.se eller ring till Monica Schelin, tel 08 – 712 2581.
Ökat medlemsantal i Tuff!
Glädjande nog har Tuff ökat sitt medlemsantal de senaste två åren. Nu är det snudd på 400 medlemmar. Och Tuff är beroende av många medlemmar. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff är oavlönat. Men vi har inga offentliga bidrag och hyran för Tuff-lokalen och andra utgifter måste betalas. Ett stort tack till alla som skickat gåvor till Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 ! Heders!
Värva gärna medlemmar!
Många som brinner för fred och solidaritet är ännu inte Tuff-medlemmar. Försök att övertala någon sådan att sätta in 200 kr för enskild plus 80 kr på Tuffs pg 16 01 37 -6!
Läsvärda tuffa texter
Uppåt 1000 texter från Radio Tuff kan du läsa på http://www.tuffsandin.blogspot.com/
Tyresös ”eldsjäl” 2010
Vid en tjusig idrotts- och kulturgala den 25 mars fick Radio Tuffs Åke Sandin priset som ”eldsjäl”. I motiveringen: ”1985 startade han Radio Tuff. Med bandspelaren i fickan och fredsmärket runt halsen är han alltid beredd att dokumentera män och kvinnor i Tyresö. Åke brinner för radio, för människorna och för freden i världen
Citatet:
”Krig löser inga problem och alltså fortsätter de" (Henrik Tikkanen)
Vid Tuffs årsmöte omvaldes Sylvia Ljungdahl till ordförande. Hon har kallats en ”grundbult” i det frivilliga föreningsarbetet, för hon är också ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour. Redan 2007 fick hon välförtjänt Tuffs pris för ”lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Vid sin sida har hon som vice ordförande Monica Schelin, tillika kassör och sedan många år medarbetare i Radio Tuff. Sekreterare är Margareta Svahn, så Tuff är full av kvinnokraft.
Fyra nya i styrelsen
Styrelsen har nu utökats genom att fyra nya invaldes. De är Lisa Norgren Benedictsson, en duktig lärare i Kumla skola, Johan Rydén med miljö som ett av sina intressen och Sofia Quiroga, en skärpt 17-åring som tillbringade sina första 13 år i Bolivia, där Tuff på 90-talet bidrog med ca 2 miljoner kr, så att indianfolket Siriono kunde köpa tillbaka tiotusentals hektar skogs-och jaktmark. Sofia bidrar till en behövlig föryngring. Adjungerad: Ann-Sofie Salminen.
Indiska gäster 7-22 maj
I drygt 30 år har Bhikhu och Kokila Vyas varit Tuffs främsta partners i Indien. De har flera ggr tidigare besökt Sverige, och många svenska besökare av projekten har åtnjutit deras stora gästfrihet, bl a i Tuff Friendship House. Vi får nu chans att möta Bhikhu och Kokila, som vi kan träffa vid ett Tuff-möte den 16 maj. Om detta, se Tuff-kalendariet! Tillsammans med paret Vyas kommer Rajesh Shah. Han är första gången i Sverige. Han bor i Mumbai (Bombay) och har de senaste åren gjort fina insatser för projekten bland Dharampurs många fattiga byar, främst för Tuff-skolorna där. Han har många gånger i Indien hjälpt och logerat besökare från Tuff och svenska skolor.
Kolla tidningen Pax!
I medlemsavgiften till Tuff ingår Svenska Freds tidning Pax. I kommande nummer finns där en artikel, förhoppningsvis med bilder, om Tuffs 40-åriga samarbete med Indien och de många Tuff-projekten där. Om Tuffs indiska projekt se också http://www.tuff.fred.se/, där det finns många texter och bilder om samarbetet med Indien. Sidan uppdateras varje vecka av Bengt Citron och innehåller massor av annan information om Tuffs mångsidiga verksamhet.
Kumla skolas dagsverke
Till de många skolor lite varstans i Sverige som genom dagsverken och andra insatser stött de många Tuff-projekten i Indien och andra länder intar Kumla skola i Tyresö en särställning. Ofta har den kallats ”världsmästare” i internationellt solidaritetsarbete. Redan på 70-talet uppfördes i Indien en stor skolbyggnad, som än i dag bär namnet Kumla Wing. Den 26 maj gör Kumla på nytt ett dagsverke för Indiens fattiga. Stöd dessa duktiga lärare och elever, t ex genom att sätta in ett belopp på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36-2. Märk med ”Kumla skola”!
Tuff aktivt också 2010
Verksamhetsberättelsen för 2010 berättar kort om Tuffs omfattande verksamhet men upptar ändå 13 A4-sidor. Finns att få genom e-post till tuffmail@spray.se eller ring till Monica Schelin, tel 08 – 712 2581.
Ökat medlemsantal i Tuff!
Glädjande nog har Tuff ökat sitt medlemsantal de senaste två åren. Nu är det snudd på 400 medlemmar. Och Tuff är beroende av många medlemmar. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff är oavlönat. Men vi har inga offentliga bidrag och hyran för Tuff-lokalen och andra utgifter måste betalas. Ett stort tack till alla som skickat gåvor till Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 ! Heders!
Värva gärna medlemmar!
Många som brinner för fred och solidaritet är ännu inte Tuff-medlemmar. Försök att övertala någon sådan att sätta in 200 kr för enskild plus 80 kr på Tuffs pg 16 01 37 -6!
Läsvärda tuffa texter
Uppåt 1000 texter från Radio Tuff kan du läsa på http://www.tuffsandin.blogspot.com/
Tyresös ”eldsjäl” 2010
Vid en tjusig idrotts- och kulturgala den 25 mars fick Radio Tuffs Åke Sandin priset som ”eldsjäl”. I motiveringen: ”1985 startade han Radio Tuff. Med bandspelaren i fickan och fredsmärket runt halsen är han alltid beredd att dokumentera män och kvinnor i Tyresö. Åke brinner för radio, för människorna och för freden i världen
Citatet:
”Krig löser inga problem och alltså fortsätter de" (Henrik Tikkanen)
TUFF-kalendarium våren 2011 våren 2011
-----------------------------------------
Tyresö Ulands- och FredsFörening, Myggdalsv 80, 135 43 Tyresö. Tel 742 1442 (ordf), 712 2581. Plusgiro: 16 01 37-6. Insamlingskonto: plusgiro 79 36 36 - 2. E-post: tuffmail@spray.se , Hemsida: http://www.tuff.fred.se/.
----------------------------------------
Måndag 11 april kl 19, Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80
Det populära samtalscaféet Filosofika har en ny träff med massor av inlägg och stor respekt för andras åsikter
Ämne: Att bomba – för att ”rädda civila”!? Inledare: Åke Sandin. Gemyt och fika med dopp ingår alltid i Filosofika. Hjärtligt välkomna!
--------------------------------------
onsdag 13 april kl 18.30, Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80
Öppet styrelsemöte
Tuffs styrelsemöten är öppna för alla medlemmar. Välkommen med förslag och synpunkter i den fina demokratiska traditionen. Som vid alla Tuff-möten är det roligt och informellt. Självfallet finns fika med dopp.
Hjärtligt välkomna!
----------------------------------
torsdag 28 april kl 19, Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80
Shahpoor om olika afghaners åsikter
Kring nyår besökte 19-årige Shahpoor Omidy sitt gamla hemland Afghanistan, där han intervjuade olika människor om deras synpunkter på västlig militär närvaro, talibaner och levnadsförhållandena. Han fick också reda på hur pengarna från Tuff hade använts. Hjärtligt välkomna!
--------------------------------
måndag 16 maj kl 19, Myggdalsv. 80
Möt Tuffs indiska partners!
I över 30 år har Bhikhu och Kokila Vyas på ett jättefint sätt fått kl 19 miljoner kr från Tuff att räcka till massor av utmärkta projekt bland de fattigaste av de fattiga. De besöker nu på nytt Tyresö och flera av de ”systerskolor”, som berömvärt bidragit till projekten, bl a genom dagsverken. Utvecklingsarbetet i tidigare så försummade Dharampur har väckt beundran bland många indier, som i stigande grad de senaste åren har bidragit till arbetet och finansieringen. En av dessa är Rajesh Shah från Mumbai (Bombay). Han deltar också.
--------------------------
torsdag 26 maj
Kumla skolas dagsverke
Elever och personal jobbar in pengar för Indien och Zambia. Se Tuff-bladet!
--------------------------------------
Tipsa vänner och bekanta om Tuffs omfattande hemsida http://www.tuff.fred.se/ och RADIO TUFF söndag kl 17 på 91,4 MHz och närhelst på http://www.tyresoradion.se där vi i fliken ”Arkiv” kan höra tidigare Radio Tuff och i ”Sagt om 91,4” se många lyssnaromdömen. ästa Radio Tuff hörs första gången söndagarna 10/4 och 24/4 kl 17 och sedan 4 ggr per dygn.
Tyresö Ulands- och FredsFörening, Myggdalsv 80, 135 43 Tyresö. Tel 742 1442 (ordf), 712 2581. Plusgiro: 16 01 37-6. Insamlingskonto: plusgiro 79 36 36 - 2. E-post: tuffmail@spray.se , Hemsida: http://www.tuff.fred.se/.
----------------------------------------
Måndag 11 april kl 19, Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80
Det populära samtalscaféet Filosofika har en ny träff med massor av inlägg och stor respekt för andras åsikter
Ämne: Att bomba – för att ”rädda civila”!? Inledare: Åke Sandin. Gemyt och fika med dopp ingår alltid i Filosofika. Hjärtligt välkomna!
--------------------------------------
onsdag 13 april kl 18.30, Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80
Öppet styrelsemöte
Tuffs styrelsemöten är öppna för alla medlemmar. Välkommen med förslag och synpunkter i den fina demokratiska traditionen. Som vid alla Tuff-möten är det roligt och informellt. Självfallet finns fika med dopp.
Hjärtligt välkomna!
----------------------------------
torsdag 28 april kl 19, Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80
Shahpoor om olika afghaners åsikter
Kring nyår besökte 19-årige Shahpoor Omidy sitt gamla hemland Afghanistan, där han intervjuade olika människor om deras synpunkter på västlig militär närvaro, talibaner och levnadsförhållandena. Han fick också reda på hur pengarna från Tuff hade använts. Hjärtligt välkomna!
--------------------------------
måndag 16 maj kl 19, Myggdalsv. 80
Möt Tuffs indiska partners!
I över 30 år har Bhikhu och Kokila Vyas på ett jättefint sätt fått kl 19 miljoner kr från Tuff att räcka till massor av utmärkta projekt bland de fattigaste av de fattiga. De besöker nu på nytt Tyresö och flera av de ”systerskolor”, som berömvärt bidragit till projekten, bl a genom dagsverken. Utvecklingsarbetet i tidigare så försummade Dharampur har väckt beundran bland många indier, som i stigande grad de senaste åren har bidragit till arbetet och finansieringen. En av dessa är Rajesh Shah från Mumbai (Bombay). Han deltar också.
--------------------------
torsdag 26 maj
Kumla skolas dagsverke
Elever och personal jobbar in pengar för Indien och Zambia. Se Tuff-bladet!
--------------------------------------
Tipsa vänner och bekanta om Tuffs omfattande hemsida http://www.tuff.fred.se/ och RADIO TUFF söndag kl 17 på 91,4 MHz och närhelst på http://www.tyresoradion.se där vi i fliken ”Arkiv” kan höra tidigare Radio Tuff och i ”Sagt om 91,4” se många lyssnaromdömen. ästa Radio Tuff hörs första gången söndagarna 10/4 och 24/4 kl 17 och sedan 4 ggr per dygn.
söndag, mars 27
Att bomba för att ”skydda civila”!?
När vi på TV såg de av västmakterna sönderbrända libyska pansarvagnarna och militärfordonen, undrade en kvinnlig anhörig:
-- Hur många unga tvångskommenderade libyska killar brändes ihjäl samtidigt?
Västmakternas insatser i Libyen begränsas ju tyvärr inte till att upprätta en förbudszon för Gadaffis flygplan utan bomber och missiler fälls i mängd. Om det kan bidra till att motverka Gadaffis hämndlystna planer på att straffa sina dissidenter är det ju bra. Men i krigspropagandan sägs faktiskt att bombningarna görs för att ”skydda civila”.
Hoppsan!
Hur många miljoner barn, kvinnor och obeväpnade män har inte sprängts eller bränts ihjäl av ”goda”, ”demokratiska”, ”kristna”, ”humanitära” (etc) bomber det senaste seklet? Ett typiskt argument från Gadaffi är att han bara bekämpar al Qaida och andra terrorister. Visst låter det nästan komiskt välbekant. Västliga angrepp på Afghanistan (2001) och Irak (2003) motiverades i propagandan inte minst av att al Qaida skulle bekämpas. Men hur många hundratusen oskyldiga civila irakier och afghaner har dödats sedan dess, bland annat genom bomber? Ofta sägs att bombningarna är kliniskt rena, att de bara träffar militära mål. Det är som vanligt lögnaktig krigspropaganda.
Det är nog ingen tillfällighet att ett av Europas folkrikaste och ekonomiskt starkaste länder inte vill vara med om att bomba Libyen. Det är Tyskland, där man har otäcka erfarenheter av amerikanska och brittiska terrorbombningar, som lade många tyska städer i ruiner under andra världskriget. Massor av civila dödades, däribland ca 70 000 barn, vilket sällan brukar nämnas i de många skildringarna av andra världskriget. Och hur många av de miljontals civila i Vietnam som dödades blev offer för de ständiga bombningarna?
Det är dags igen att påminna om vad den ungersk-amerikanska nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi 1970 skrev i sin bok The Crazy Ape:
”Varför skulle det direkta skjutandet på nära håll vara värre än en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloterna, som släpper bomberna, inte ser sina offer?”
------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands-och FredsFörenings Radio Tuff nr 1286
-- Hur många unga tvångskommenderade libyska killar brändes ihjäl samtidigt?
Västmakternas insatser i Libyen begränsas ju tyvärr inte till att upprätta en förbudszon för Gadaffis flygplan utan bomber och missiler fälls i mängd. Om det kan bidra till att motverka Gadaffis hämndlystna planer på att straffa sina dissidenter är det ju bra. Men i krigspropagandan sägs faktiskt att bombningarna görs för att ”skydda civila”.
Hoppsan!
Hur många miljoner barn, kvinnor och obeväpnade män har inte sprängts eller bränts ihjäl av ”goda”, ”demokratiska”, ”kristna”, ”humanitära” (etc) bomber det senaste seklet? Ett typiskt argument från Gadaffi är att han bara bekämpar al Qaida och andra terrorister. Visst låter det nästan komiskt välbekant. Västliga angrepp på Afghanistan (2001) och Irak (2003) motiverades i propagandan inte minst av att al Qaida skulle bekämpas. Men hur många hundratusen oskyldiga civila irakier och afghaner har dödats sedan dess, bland annat genom bomber? Ofta sägs att bombningarna är kliniskt rena, att de bara träffar militära mål. Det är som vanligt lögnaktig krigspropaganda.
Det är nog ingen tillfällighet att ett av Europas folkrikaste och ekonomiskt starkaste länder inte vill vara med om att bomba Libyen. Det är Tyskland, där man har otäcka erfarenheter av amerikanska och brittiska terrorbombningar, som lade många tyska städer i ruiner under andra världskriget. Massor av civila dödades, däribland ca 70 000 barn, vilket sällan brukar nämnas i de många skildringarna av andra världskriget. Och hur många av de miljontals civila i Vietnam som dödades blev offer för de ständiga bombningarna?
Det är dags igen att påminna om vad den ungersk-amerikanska nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi 1970 skrev i sin bok The Crazy Ape:
”Varför skulle det direkta skjutandet på nära håll vara värre än en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloterna, som släpper bomberna, inte ser sina offer?”
------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands-och FredsFörenings Radio Tuff nr 1286
lördag, mars 26
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1286) 27/3-10/4 till....
....till Sveriges Televisions program Nyhetsbyrån, som (15/3) hade en panel med Britt-Marie Mattsson, Annika Beijbom och Özz Nujen. De avslutade med att unisont fördöma svensk vapenexport till nordafrikanska länder, där svenska vapen nu har bidragit till att massdöda civila.
....till Tuffs indiska partners Bhikhu och Kokila Vyas samt Rajesh Shah, som nu bestämt sig för att besöka Tyresö 7-22 maj. De får då möjlighet att besöka de svenska skolor som så berömvärt bidragit till många skolor, brunnar, dammar, mangoträd och andra utmärkta projekt bland Indiens fattiga. Självklart kommer de också att diskutera pågående och kommande biståndsarbete med Tuff-aktivister och framträda vid ett offentligt möte, sannolikt den 16 maj.
....till amerikansksvensken Al Burke, författare av bl a ”Misery in the Name of Freedom. (The United States in Nicaragua 1909-1988) Nu kommenterar han den svenska villigheten att delta i bombningarna av Libyen: ”Förvandlingen av Sverige till ett krigarsamhälle i USA/NATOs tjänst, med eller utan ’FN-mandat’, är på väg att fullbordas. Med sitt frosseri i krigsporr och -propaganda spelar Aftonbladet en viktig roll i denna process -- möjligen den allra viktigaste med tanke på dess tidigare funktion som socialdemokratisk motvikt i den svenska medievärlden. Den nya världsordningen tycks innebära en oändlig följd av ’humanitära interventioner’ enligt ett standardrecept: flera veckor eller månader av mördande propaganda i bl.a. Aftonbladet mot den selektivt och för stunden utvalda Hitlergestalten, sedan bombanfall med eventuell ockupation av USA/NATO.”
....till Aftonbladets Olle Svenning, som (22/3) skriver om västvärldens kampanj för Gadaffi – före upproret -- under rubriken ”Parians Polare”. Där räknar han upp västliga statsmän, såsom Tony Blair och Silvio Berlusconi, som hjärtligt omfamnat Gadaffi och Svenning avslutar: ”Det är alldeles klart att västvärldens främsta intresse för Libyen aldrig någonsin handlat om demokrati”
....till Malmöpolitikens starke man Ilmar Reepalu. Han har fått besök av det penga- och mediemäktiga amerikanska Simon Wiesenthalcentret. Det förklarar i vanlig etnocentrisk stil att han ”andas konspirationsteorier mot judar på 1930-talet”. Men Reepalu viker sig inte utan säger: ”Man tar sig för pannan. De lever i tron att jag som ’borgmästare’ kan beordra vad polisen gör och inte gör. De vill inte acceptera att jag inte har den makten. Deras utgångspunkt är ungefär att jag får överhuvud taget inte uttala mig med någon kritik mot staten Israel, för då importerar jag en internationell konflikt till Malmö.”
....till amerikanskan Diana Johnstone som skrev boken ”Fools’ Crusade. Nato, Yugoslavia and Western Delusions”, om Natoanfallet på Jugoslavien 1999 och dess följder och nu drar paralleller med det och Libyen av i dag. Hon skriver bland annat: ”Som ’den nye Hitler’, mannen du älskar att hata och förinta, var Slobodan Milosevic en novis 1999, jämfört med Muammar Gadaffi i dag. Medierna hade mindre än ett decennium på sig att förvandla Milosevic till ett monster, medan de haft flera decennier på sig att göra detsamma med Gadaffi”. Hon påminner att det var föraktet för sådana exotiska figurer som bidrog till att västmakterna koloniserade Afrika och att till exempel sommarpalatset i Beijing härjades och plundrades av fransmän och engelsmän för att trygga fortsatt lönsam opiumhandel.
....till tyska tidningen Der Spiegel, som visat upprörande foton med skrattande amerikanska soldater invid dödade afghanska civila.
....till Succékanalen 91,4 http://www.tyresoradion.se som har två halvtimmar om Afghanistan, den ena med icke-våldsförespråkarna Lennart och Åsne Liedén, den andra med 19-årige gymnasisten Shahpoor Omidy, själv född i Afghanistan.
....till Bo Wallin, som sedan många år arbetar i Svenska Freds Örebro och som nu vänligt skriver: ”Får dåligt samvete när jag ser hur Tuff år ut och år in jobbar på. Skickar nu en hälsning och säger hur bra det är att ni finns och orkar med.”
....till den berömvärt aktiva Fredsrörelsen på Orust, som i brev till regering och riksdag kräver att svensk militär inte skall delta i Libyen och att svenska soldater tas hem från Afghanistan.
....till Tyresö Kultur- och Fritidsnämnd, som vid en gala (25/3) delade ut priser till många som gjort fina insatser för kommunens kultur- och idrottsliv. En av pristagarna var Radio Tuffs programledare sedan 26 år. Men det var många nominerade, som var väl värda att få priser, till exempel Peter Dicke, Jörgen Toresson med flera.
....till Tuffs indiska partners Bhikhu och Kokila Vyas samt Rajesh Shah, som nu bestämt sig för att besöka Tyresö 7-22 maj. De får då möjlighet att besöka de svenska skolor som så berömvärt bidragit till många skolor, brunnar, dammar, mangoträd och andra utmärkta projekt bland Indiens fattiga. Självklart kommer de också att diskutera pågående och kommande biståndsarbete med Tuff-aktivister och framträda vid ett offentligt möte, sannolikt den 16 maj.
....till amerikansksvensken Al Burke, författare av bl a ”Misery in the Name of Freedom. (The United States in Nicaragua 1909-1988) Nu kommenterar han den svenska villigheten att delta i bombningarna av Libyen: ”Förvandlingen av Sverige till ett krigarsamhälle i USA/NATOs tjänst, med eller utan ’FN-mandat’, är på väg att fullbordas. Med sitt frosseri i krigsporr och -propaganda spelar Aftonbladet en viktig roll i denna process -- möjligen den allra viktigaste med tanke på dess tidigare funktion som socialdemokratisk motvikt i den svenska medievärlden. Den nya världsordningen tycks innebära en oändlig följd av ’humanitära interventioner’ enligt ett standardrecept: flera veckor eller månader av mördande propaganda i bl.a. Aftonbladet mot den selektivt och för stunden utvalda Hitlergestalten, sedan bombanfall med eventuell ockupation av USA/NATO.”
....till Aftonbladets Olle Svenning, som (22/3) skriver om västvärldens kampanj för Gadaffi – före upproret -- under rubriken ”Parians Polare”. Där räknar han upp västliga statsmän, såsom Tony Blair och Silvio Berlusconi, som hjärtligt omfamnat Gadaffi och Svenning avslutar: ”Det är alldeles klart att västvärldens främsta intresse för Libyen aldrig någonsin handlat om demokrati”
....till Malmöpolitikens starke man Ilmar Reepalu. Han har fått besök av det penga- och mediemäktiga amerikanska Simon Wiesenthalcentret. Det förklarar i vanlig etnocentrisk stil att han ”andas konspirationsteorier mot judar på 1930-talet”. Men Reepalu viker sig inte utan säger: ”Man tar sig för pannan. De lever i tron att jag som ’borgmästare’ kan beordra vad polisen gör och inte gör. De vill inte acceptera att jag inte har den makten. Deras utgångspunkt är ungefär att jag får överhuvud taget inte uttala mig med någon kritik mot staten Israel, för då importerar jag en internationell konflikt till Malmö.”
....till amerikanskan Diana Johnstone som skrev boken ”Fools’ Crusade. Nato, Yugoslavia and Western Delusions”, om Natoanfallet på Jugoslavien 1999 och dess följder och nu drar paralleller med det och Libyen av i dag. Hon skriver bland annat: ”Som ’den nye Hitler’, mannen du älskar att hata och förinta, var Slobodan Milosevic en novis 1999, jämfört med Muammar Gadaffi i dag. Medierna hade mindre än ett decennium på sig att förvandla Milosevic till ett monster, medan de haft flera decennier på sig att göra detsamma med Gadaffi”. Hon påminner att det var föraktet för sådana exotiska figurer som bidrog till att västmakterna koloniserade Afrika och att till exempel sommarpalatset i Beijing härjades och plundrades av fransmän och engelsmän för att trygga fortsatt lönsam opiumhandel.
....till tyska tidningen Der Spiegel, som visat upprörande foton med skrattande amerikanska soldater invid dödade afghanska civila.
....till Succékanalen 91,4 http://www.tyresoradion.se som har två halvtimmar om Afghanistan, den ena med icke-våldsförespråkarna Lennart och Åsne Liedén, den andra med 19-årige gymnasisten Shahpoor Omidy, själv född i Afghanistan.
....till Bo Wallin, som sedan många år arbetar i Svenska Freds Örebro och som nu vänligt skriver: ”Får dåligt samvete när jag ser hur Tuff år ut och år in jobbar på. Skickar nu en hälsning och säger hur bra det är att ni finns och orkar med.”
....till den berömvärt aktiva Fredsrörelsen på Orust, som i brev till regering och riksdag kräver att svensk militär inte skall delta i Libyen och att svenska soldater tas hem från Afghanistan.
....till Tyresö Kultur- och Fritidsnämnd, som vid en gala (25/3) delade ut priser till många som gjort fina insatser för kommunens kultur- och idrottsliv. En av pristagarna var Radio Tuffs programledare sedan 26 år. Men det var många nominerade, som var väl värda att få priser, till exempel Peter Dicke, Jörgen Toresson med flera.
HAMPUS: Libyen, prssen, arabländerna, Kosovo
Hej alla lyssnare,
Just nu får man ett lätt apokalyptiskt intryck när man sätter på TV:n på hotellet. Det är tidvattenvågor, vulkanutbrott, kärnkraftsolyckor, snöstormar och så ytterligare ett krig där man på sedvanligt humanitärt sätt bombar människor till döds. Som komplement till detta läser jag om världens undergång.
Nej, inte den riktiga världens undergång. Jag läser i stället Kurt Vonneguts bok ”Kattvaggan”. Det var Vonnegut som skrev "Slakthus fem" om bombningarna av den tyska staden Dresden. Namnet "kattvaggan" syftar på den lek som föräldrar ofta visar sina barn där man genom att på olika sätt nästa ett snöre mellan sina fingrar kan skapa olika mönster. I boken är det istället en vetenskapsman som visar denna lek när han inte uppfinner olika sätt att förgöra världen på. Han är inte galen, bara totalt ointresserad av de följder hans upptäckter får. För sina barn läser han följande lilla ramsa:
I toppen av trädet sover lilla katten
Vaggas i vinden, i mörkaste natten
Och skulle vinden få trädet att falla,
ner faller katten, grenen och alla
När jag sitter på flygplatsen i Manila, på väg mot sandstränderna på ön Boracay, sitter en ung kvinna och visar precis samma mönster med snöret för sin dotter. Jag hoppas hon inte har några domedagsplaner i tankarna.
Om jag ibland kan vara rädd för den naiva vetenskapen, den som aldrig tänker på de långsiktiga konsekvenserna, är jag betydligt räddare för den naiva rättfärdighet som präglar tidningarna. Så var det dags för ännu ett bombkrig. Som om vi inte lärt oss något från Kosovo, Afghanistan, eller Irak.
Det finns självfallet inget humanitärt med bombkriget mot Libyen. De länder som röstade för kriget är samma länder som samarbetat för att krossa alla försök till demokratisering av arabvärlden. Det är USA som trots sin militärbas i Bahrain lät Saudiarabiens trupper invadera landet för att sedan skjuta skarpt på demonstranterna. Det är Saudiarabien självt tillsammans med resten av arabvärldens diktatorer. I Sverige hejar tidningarna på i ren krigspropaganda. "Gaddafi kan snart använda sina kemiska vapen" skriker Aftonbladet. Inte ett ord om att triumfen från Irak-kriget var att Libyen skulle ha lagt ner alla sina program om massförstörelsevapen.
"Gaddafi attackerar sin egen befolkning med stridsflygplan" tjoar Expressen. Ja, men enligt ryska militären som övervakar det hela med satellit har det aldrig skett en flygattack mot en civil demonstration. De har istället skett när rebeller anfallit militära mål. Och bara namnet: ”Flygförbudszon”. En så vacker omskrivning! Nyligen bombades Gaddafis palats. Menar man att det skulle ha fått vingar och gett sig iväg för att skjuta demonstranter? Om det handlar om ett flygförbud hade kriget varit över, allt Gaddafis flygförsvar är sedan länge utslaget. Och att överhuvudtaget tala om humanism i samband med bombkrig? Varje avfyrad kryssningsmissil kostar en miljon dollar. Det motsvarar 10 000 ton ris eller 400 000 doser vaccin. Att använda de över en miljard dollar som kriget lär kosta enbart i sitt inledningsskede på mat, medicin, rent vatten och bistånd hade räddat långt, långt flera liv. Men krig är ju så mycket sexigare. Var så säkra på att man räknar med att tjäna tillbaka varje investerad krona.
Ännu dummare är påståendet att vi skulle ha gjort detta för att rädda revolutionen i Libyen. Vad som istället skett är att den dött en komplett och total död. Överhuvudtaget var det ett misstag att ta revolutionen till det militära området. De båda mer eller mindre lyckade revolutionerna i Tunisien och Egypten var i det stora hela fredliga revolutioner. Och det var enda sättet att lyckas. Att flytta en revolution till den militära spelplanen är att ge sig in på en spelplan där den regerande makten har oändligt mycket större resurser, både i beväpning och i mannar. I Libyen har rebellerna inte mer än kanske 1000 man med gevär, detta mot 50 000 man med stridsvagnar, artilleri, truppfordon, kanonbåtar och mer.
Det var alltid uppenbart att rebellerna skulle förlora om de gjorde revolutionen till en militär sådan. Och nu har NATO hjälpt till att döda revolutionen helt, den är nu för evigt låst i logiken hos det krigsmateriella komplexet. Rebellerna har inga trupper. De har visat för sin egen befolkning att de inte lyckats med sina mobiliseringar och att de lagt sig i händerna på utländsk makt för att få sin vilja igenom. En sådan revolution tappar snart helt sitt stöd. Alternativet är då för NATO att skapa ett nytt Kosovo, en misslyckad stat helt beroende av omvärlden, i Kosovos fall ledd av en liten gangsterklick som till råga på allt t.o.m misstänks för deltagande i organstölder. Tro inte längre att den libyska revolutionen är en folklig revolution. Bland ledningen finns de vi känner igen från Irak. Gamla avhoppade ministrar från Gaddafis välde, de med lika mycket blod på sina händer som han. Exilmän som inte varit i sitt hemland på 35 år, nu redo att kapa åt sig av den makt de plötsligt kan nå.
Samtidigt svälter fortfarande nära 10 miljoner människor ihjäl varje år i världen. Det skulle kosta en bråkdel av krigens kostnader för att rädda alla dessa miljoner människor. Men krig är ju så mycket sexigare.
Här på Filippinerna har jag på tre dagar avklarat tre olika ryggsäckar. Jag antar att det förklarar nackdelarna med piratverksamhet mer än någon lagstiftning. Rekordet var en ryggsäck som på loppet av två timmar hade två blixtlås förstörda och en av axelremmarna avsliten. Den nuvarande väskan har enbart ett blixtlås sönder vilket jag betraktar som yppersta kvalitet. Om några dagar far jag istället till Qatar, Al Jazeeras hemstad. Då får vi se om jag lyckas skapa min alldeles egna lilla demokratirevolution i arabvärlden.
---------------------------------
Hampus Eckerman som rapporterar för Radio Tuff, Tyresö U-lands och Fredsförenings sändningar.
Just nu får man ett lätt apokalyptiskt intryck när man sätter på TV:n på hotellet. Det är tidvattenvågor, vulkanutbrott, kärnkraftsolyckor, snöstormar och så ytterligare ett krig där man på sedvanligt humanitärt sätt bombar människor till döds. Som komplement till detta läser jag om världens undergång.
Nej, inte den riktiga världens undergång. Jag läser i stället Kurt Vonneguts bok ”Kattvaggan”. Det var Vonnegut som skrev "Slakthus fem" om bombningarna av den tyska staden Dresden. Namnet "kattvaggan" syftar på den lek som föräldrar ofta visar sina barn där man genom att på olika sätt nästa ett snöre mellan sina fingrar kan skapa olika mönster. I boken är det istället en vetenskapsman som visar denna lek när han inte uppfinner olika sätt att förgöra världen på. Han är inte galen, bara totalt ointresserad av de följder hans upptäckter får. För sina barn läser han följande lilla ramsa:
I toppen av trädet sover lilla katten
Vaggas i vinden, i mörkaste natten
Och skulle vinden få trädet att falla,
ner faller katten, grenen och alla
När jag sitter på flygplatsen i Manila, på väg mot sandstränderna på ön Boracay, sitter en ung kvinna och visar precis samma mönster med snöret för sin dotter. Jag hoppas hon inte har några domedagsplaner i tankarna.
Om jag ibland kan vara rädd för den naiva vetenskapen, den som aldrig tänker på de långsiktiga konsekvenserna, är jag betydligt räddare för den naiva rättfärdighet som präglar tidningarna. Så var det dags för ännu ett bombkrig. Som om vi inte lärt oss något från Kosovo, Afghanistan, eller Irak.
Det finns självfallet inget humanitärt med bombkriget mot Libyen. De länder som röstade för kriget är samma länder som samarbetat för att krossa alla försök till demokratisering av arabvärlden. Det är USA som trots sin militärbas i Bahrain lät Saudiarabiens trupper invadera landet för att sedan skjuta skarpt på demonstranterna. Det är Saudiarabien självt tillsammans med resten av arabvärldens diktatorer. I Sverige hejar tidningarna på i ren krigspropaganda. "Gaddafi kan snart använda sina kemiska vapen" skriker Aftonbladet. Inte ett ord om att triumfen från Irak-kriget var att Libyen skulle ha lagt ner alla sina program om massförstörelsevapen.
"Gaddafi attackerar sin egen befolkning med stridsflygplan" tjoar Expressen. Ja, men enligt ryska militären som övervakar det hela med satellit har det aldrig skett en flygattack mot en civil demonstration. De har istället skett när rebeller anfallit militära mål. Och bara namnet: ”Flygförbudszon”. En så vacker omskrivning! Nyligen bombades Gaddafis palats. Menar man att det skulle ha fått vingar och gett sig iväg för att skjuta demonstranter? Om det handlar om ett flygförbud hade kriget varit över, allt Gaddafis flygförsvar är sedan länge utslaget. Och att överhuvudtaget tala om humanism i samband med bombkrig? Varje avfyrad kryssningsmissil kostar en miljon dollar. Det motsvarar 10 000 ton ris eller 400 000 doser vaccin. Att använda de över en miljard dollar som kriget lär kosta enbart i sitt inledningsskede på mat, medicin, rent vatten och bistånd hade räddat långt, långt flera liv. Men krig är ju så mycket sexigare. Var så säkra på att man räknar med att tjäna tillbaka varje investerad krona.
Ännu dummare är påståendet att vi skulle ha gjort detta för att rädda revolutionen i Libyen. Vad som istället skett är att den dött en komplett och total död. Överhuvudtaget var det ett misstag att ta revolutionen till det militära området. De båda mer eller mindre lyckade revolutionerna i Tunisien och Egypten var i det stora hela fredliga revolutioner. Och det var enda sättet att lyckas. Att flytta en revolution till den militära spelplanen är att ge sig in på en spelplan där den regerande makten har oändligt mycket större resurser, både i beväpning och i mannar. I Libyen har rebellerna inte mer än kanske 1000 man med gevär, detta mot 50 000 man med stridsvagnar, artilleri, truppfordon, kanonbåtar och mer.
Det var alltid uppenbart att rebellerna skulle förlora om de gjorde revolutionen till en militär sådan. Och nu har NATO hjälpt till att döda revolutionen helt, den är nu för evigt låst i logiken hos det krigsmateriella komplexet. Rebellerna har inga trupper. De har visat för sin egen befolkning att de inte lyckats med sina mobiliseringar och att de lagt sig i händerna på utländsk makt för att få sin vilja igenom. En sådan revolution tappar snart helt sitt stöd. Alternativet är då för NATO att skapa ett nytt Kosovo, en misslyckad stat helt beroende av omvärlden, i Kosovos fall ledd av en liten gangsterklick som till råga på allt t.o.m misstänks för deltagande i organstölder. Tro inte längre att den libyska revolutionen är en folklig revolution. Bland ledningen finns de vi känner igen från Irak. Gamla avhoppade ministrar från Gaddafis välde, de med lika mycket blod på sina händer som han. Exilmän som inte varit i sitt hemland på 35 år, nu redo att kapa åt sig av den makt de plötsligt kan nå.
Samtidigt svälter fortfarande nära 10 miljoner människor ihjäl varje år i världen. Det skulle kosta en bråkdel av krigens kostnader för att rädda alla dessa miljoner människor. Men krig är ju så mycket sexigare.
Här på Filippinerna har jag på tre dagar avklarat tre olika ryggsäckar. Jag antar att det förklarar nackdelarna med piratverksamhet mer än någon lagstiftning. Rekordet var en ryggsäck som på loppet av två timmar hade två blixtlås förstörda och en av axelremmarna avsliten. Den nuvarande väskan har enbart ett blixtlås sönder vilket jag betraktar som yppersta kvalitet. Om några dagar far jag istället till Qatar, Al Jazeeras hemstad. Då får vi se om jag lyckas skapa min alldeles egna lilla demokratirevolution i arabvärlden.
---------------------------------
Hampus Eckerman som rapporterar för Radio Tuff, Tyresö U-lands och Fredsförenings sändningar.
fredag, mars 25
MARIANNE STIEGER: I väntans tider
Kära lyssnare!
Här i Malmö går vi i väntans tider. När ska nu äntligen nedkomsten äga rum? Spänningen är olidlig. Redan för fjorton dagar sedan firade Malmö stad denna nedkomst med stort tårtkalas på Stortorget i Malmö, men det sket sig – om jag får uttrycka mig så vanvördigt.
Vi väntar nämligen med spänning på stadens 300 000:e invånare. Och precis när kalaset var planerat och klart, så kom det en så´n där trist statistiker och förstörde hela glädjen. Han hade minsann suttit och räknat och räknat och kommit fram till att det fattades en eller annan invånare innan siffran 300 000 hade uppnåtts.
Hur kunde då det komma sig? Hur hade stadens fäder kunnat räkna så fel och förstöra kalaset? Hade de inte koll på sig? Ja, det är lite knepigt det där med siffror och födelsetal. När man minst anar det, så går några åstad och dör. Någon är arbetslös och får jobb i Haparanda och vinkar adjö till Malmö, medan Haparanda gläder sig. Och nå´n flyttar hem till Danmark. Och så står festplanerarna där med skägget i brevlådan och på BB väntas det förgäves – trots babyboomen. Nej, vi måste se till att barnafödandet går i ännu raskare takt. Vi får lära oss av staden Wien. Där har en mamma nedkommit med femlingar i dagarna. Alla fem flickor och mamman befinner sig väl. Nu väntar vi på femlingar här också – så att vi äntligen kan fira födelsedagskalas med rätt antal invånare.
I väntans tider går även människorna i Japan. Ska teknikerna i kärnkraftverket i Fukushima lyckas förhindra en total katastrof? Varje gång det kommer en ljusstråle i form av nedkylning, så kommer det ett motbud om nya explosioner. Låt oss hoppas att japanerna slipper uppleva en total härdsmälta. Det här landet blev tillräckligt drabbat av atombomberna i augusti 1945. Den gången repade landet sig från den värsta katastrofen ditintills, men hundratusentals offer led av följderna, för att inte tala om de hundratusentals som dog direkt efter bombanfallen. Jag är övertygad om att det här så disciplinerade och samvetsgranna folket lyckas repa sig också denna gång.
Kärnkraftsmotståndarna i Europa har fått vatten på sin kvarn. Och Tysklands Angela Merkel var inte sen att kamma hem en politisk seger. Omedelbart efter kärnkraftsolyckan i Japan uttalade hon ett kärnkraftsmoratorium, det vill säga ett stopp, för de sju reaktorer man kort dessförinnan hade beslutat att åter ta i bruk. När hon dessutom satte ner klackarna inför USA:s, Frankrikes och Storbritanniens önskan om deltagande i flygembargot över Libyen, steg hennes aktier med åtskilliga procent. Tyskarna har fått nog av både kärnkraft och krig, det stod klart. Kravet på att ta hem de tyska trupperna från Afghanistan blir större för varje dag, och att i det skedet delta i flygembargot hade på sikt kostat Angela Merkel den politiska makten.
I väntans tider gick Danmarks och Sveriges marina försvar under det kalla krigets tid. I dagarna har journalisten Mikael Holmström utkommit med en bok om Sveriges hemliga förbindelser med Nato under flera årtionden. I ”Den dolda alliansen” redogör författaren för hur Sverige, trots att det stod för neutralitet i det kalla kriget mellan västalliansen och Warszawapakten, tillsammans med Danmark byggde upp ett minförsvar i Öresund. Danmark är ju medlem i Nato. Medan Danmark tränade för att med omedelbart varsel kunna lägga ut ett minbälte mellan Stevns klint på den danska sidan och Falsterbo på den svenska, övade den svenska marinen oavlåtligt på att lägga ut ett minbälte mellan Köpenhamn och Malmö i södra Öresund och ett annat mellan Helsingör och Helsingborg på den svenska. Skulle de nu bara få spänna musklerna och lägga ut minorna enligt det väl inövade scenariot! Dess minor skulle hindra Sovjet från att ta ut sin Östersjöflotta i andra hav vid ett eventuellt stormaktskrig. Tack och lov tog det kalla kriget slut och inga minor smutsade ner våra farvatten. Men så här i eftertankens kranka blekhet bävar nog inte bara Hamlets skugga utan en och annan av oss pacifister.
Kära lyssnare, låt oss fortsätta att vänta in den vår som nalkas med stormsteg, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1286
Här i Malmö går vi i väntans tider. När ska nu äntligen nedkomsten äga rum? Spänningen är olidlig. Redan för fjorton dagar sedan firade Malmö stad denna nedkomst med stort tårtkalas på Stortorget i Malmö, men det sket sig – om jag får uttrycka mig så vanvördigt.
Vi väntar nämligen med spänning på stadens 300 000:e invånare. Och precis när kalaset var planerat och klart, så kom det en så´n där trist statistiker och förstörde hela glädjen. Han hade minsann suttit och räknat och räknat och kommit fram till att det fattades en eller annan invånare innan siffran 300 000 hade uppnåtts.
Hur kunde då det komma sig? Hur hade stadens fäder kunnat räkna så fel och förstöra kalaset? Hade de inte koll på sig? Ja, det är lite knepigt det där med siffror och födelsetal. När man minst anar det, så går några åstad och dör. Någon är arbetslös och får jobb i Haparanda och vinkar adjö till Malmö, medan Haparanda gläder sig. Och nå´n flyttar hem till Danmark. Och så står festplanerarna där med skägget i brevlådan och på BB väntas det förgäves – trots babyboomen. Nej, vi måste se till att barnafödandet går i ännu raskare takt. Vi får lära oss av staden Wien. Där har en mamma nedkommit med femlingar i dagarna. Alla fem flickor och mamman befinner sig väl. Nu väntar vi på femlingar här också – så att vi äntligen kan fira födelsedagskalas med rätt antal invånare.
I väntans tider går även människorna i Japan. Ska teknikerna i kärnkraftverket i Fukushima lyckas förhindra en total katastrof? Varje gång det kommer en ljusstråle i form av nedkylning, så kommer det ett motbud om nya explosioner. Låt oss hoppas att japanerna slipper uppleva en total härdsmälta. Det här landet blev tillräckligt drabbat av atombomberna i augusti 1945. Den gången repade landet sig från den värsta katastrofen ditintills, men hundratusentals offer led av följderna, för att inte tala om de hundratusentals som dog direkt efter bombanfallen. Jag är övertygad om att det här så disciplinerade och samvetsgranna folket lyckas repa sig också denna gång.
Kärnkraftsmotståndarna i Europa har fått vatten på sin kvarn. Och Tysklands Angela Merkel var inte sen att kamma hem en politisk seger. Omedelbart efter kärnkraftsolyckan i Japan uttalade hon ett kärnkraftsmoratorium, det vill säga ett stopp, för de sju reaktorer man kort dessförinnan hade beslutat att åter ta i bruk. När hon dessutom satte ner klackarna inför USA:s, Frankrikes och Storbritanniens önskan om deltagande i flygembargot över Libyen, steg hennes aktier med åtskilliga procent. Tyskarna har fått nog av både kärnkraft och krig, det stod klart. Kravet på att ta hem de tyska trupperna från Afghanistan blir större för varje dag, och att i det skedet delta i flygembargot hade på sikt kostat Angela Merkel den politiska makten.
I väntans tider gick Danmarks och Sveriges marina försvar under det kalla krigets tid. I dagarna har journalisten Mikael Holmström utkommit med en bok om Sveriges hemliga förbindelser med Nato under flera årtionden. I ”Den dolda alliansen” redogör författaren för hur Sverige, trots att det stod för neutralitet i det kalla kriget mellan västalliansen och Warszawapakten, tillsammans med Danmark byggde upp ett minförsvar i Öresund. Danmark är ju medlem i Nato. Medan Danmark tränade för att med omedelbart varsel kunna lägga ut ett minbälte mellan Stevns klint på den danska sidan och Falsterbo på den svenska, övade den svenska marinen oavlåtligt på att lägga ut ett minbälte mellan Köpenhamn och Malmö i södra Öresund och ett annat mellan Helsingör och Helsingborg på den svenska. Skulle de nu bara få spänna musklerna och lägga ut minorna enligt det väl inövade scenariot! Dess minor skulle hindra Sovjet från att ta ut sin Östersjöflotta i andra hav vid ett eventuellt stormaktskrig. Tack och lov tog det kalla kriget slut och inga minor smutsade ner våra farvatten. Men så här i eftertankens kranka blekhet bävar nog inte bara Hamlets skugga utan en och annan av oss pacifister.
Kära lyssnare, låt oss fortsätta att vänta in den vår som nalkas med stormsteg, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1286
onsdag, mars 23
ORUST: INGEN SVENSK MILITÄR TILL LIBYEN
Här kommer ett öppet brev till riksdag och regering från Fredsrörelsen på Orust:
Historien tycks upprepa sig. De västliga demokratierna ter sig ivriga att sprida sitt fredliga demokratiska system. Det hävdas att ingen demokrati har börjat krig mot en annan demokrati. Men demokratier tar sig rätten att bomba stater med andra system. Speciellt säger man sig värna om utsatta och förtryckta folk och särskilt om dem som har olja på sin mark. Och när de nya demokratierna sedan organiseras ges marknadskrafterna, d v s västliga storföretag, fritt spelrum. Kontroll över naturtillgångarna etableras.
Diktaturer som samarbetar med västdemokratierna kan däremot fritt förtrycka sina folk och till och med döda upproriska medborgare. Aktuella exempel är Saudiarabien och Bahrein. De upplåter landbaser och hamnar till västligt flyg och västliga flottor som bevakar Iran och patrullerar dess farvatten.
Idag gäller krigsinsatserna Libyen, med många dödsoffer bland de civila man säger sig vilja skydda.
Ett sådant skydd av medborgarna från deras förtryckare var också det formella skälet att ockupera Afghanistan och Irak. Resultatet är anarki med lutning åt ny diktatur. De föregivet nobla syftena dementeras av verkligheten.
Fredsrörelsen på Orust kräver därför att svensk militär tas hem från Afghanistan och avstår från att medverka i bombningen av Libyen.
Ola Friholt, ordförande Fredsrörelsen på Orust
Historien tycks upprepa sig. De västliga demokratierna ter sig ivriga att sprida sitt fredliga demokratiska system. Det hävdas att ingen demokrati har börjat krig mot en annan demokrati. Men demokratier tar sig rätten att bomba stater med andra system. Speciellt säger man sig värna om utsatta och förtryckta folk och särskilt om dem som har olja på sin mark. Och när de nya demokratierna sedan organiseras ges marknadskrafterna, d v s västliga storföretag, fritt spelrum. Kontroll över naturtillgångarna etableras.
Diktaturer som samarbetar med västdemokratierna kan däremot fritt förtrycka sina folk och till och med döda upproriska medborgare. Aktuella exempel är Saudiarabien och Bahrein. De upplåter landbaser och hamnar till västligt flyg och västliga flottor som bevakar Iran och patrullerar dess farvatten.
Idag gäller krigsinsatserna Libyen, med många dödsoffer bland de civila man säger sig vilja skydda.
Ett sådant skydd av medborgarna från deras förtryckare var också det formella skälet att ockupera Afghanistan och Irak. Resultatet är anarki med lutning åt ny diktatur. De föregivet nobla syftena dementeras av verkligheten.
Fredsrörelsen på Orust kräver därför att svensk militär tas hem från Afghanistan och avstår från att medverka i bombningen av Libyen.
Ola Friholt, ordförande Fredsrörelsen på Orust
söndag, mars 20
Lyssna på Radio Tuff och Tyresöradion!
Visst är jag radiot. I 16 år har jag gjort 200 program per år på Succékanalen 91,4, Tyresöradion, som också hörs på http://www.tyresoradion.se/ . Sedan 1985 har Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff hörts varje vecka, nu senast nr 1285. Här nedan kommer sammanfattningar av programmen just nu. Välkommen att lyssna!
RADIO TUFF NR 1285 13-27 MARS
Veckans rosor delas ut till en amerikansk icke-våldsförespråkare, en kristen debattör, två solidaritetsorganisationer, en veckobulletin om Östeuropa, Internationella Kvinnodagen, Tuffs ordförande och solidariskja Tuff-medlemmar. Widad Zaki rapporterar om ett återbesök i sin barndoms stad Bagdad och om de Tuff-stödda barnbiblioteken där. På telefon från Malmö slår Marianne Stieger ned på dubbelmoralen både i Tyskland, Danmark och Sverige. I många år har Hampus Eckerman varit medarbetare i Radio Tuff. Nu har han skickat en rapport från Filippinerna, där han befinner sig. Åke Sandins krönika har rubriken ”En ’förbannad pacifists’ ickevåldsförsvar”, där han också ironiserar över förevändningen ”självförsvar”.
PROGRAMMEN PÅ http://www.tyresoradion.se/
6/3-27/3
Fårdalabon Claes-Göran Svensson jobbade som tekniker åt Ericsson, bl a i utlandet, när han drabbades av stroke. Han berättar hur han genom träning återfått talförmågan efter att i flera år inte kunnat tala. Hans personliga assistent, finskfödda Tarja Azami, intervjuas också och bidrar med sång.
Lennart Nilsson på Myggdalsvägen växte upp i Blekinge, blev kemist i Lund och har bland annat utbildat lärare i Kenya och jobbat fyra år med bistånd i krigshärjade Afghanistan. Han berättar också om sin synskada.
Inger Ahlgren bor nu i en av de nya lägenheterna vid Alléplan men växte upp på Slumnäsvägen och minns lärarna i Kyrkskolan och Kumla. Tillhörde pionjärerna inom Tyresös damfotboll, fick ”gå till kungs” för att gifta sig, har jobbat bl a på Televerket, är squaredansare och reser med PRO bl a till Turkiet.
Lotta och Fernando Quiroga bor ute på Bergholm i Tyresö. De träffades, när Lotta som ung KTH-studerande på arkitektlinjen var i Bolivia för att se till att en skola för fattiga byggdes. De berättar om Bolivias mångfald, coca-odlingar, Titicacasjön och andra sevärdheter, men Fernando nämner också sitt intresse för tennis och Tyresöradion.
13/3-3/4
Hans Nellmer (Tyresöbo), Leif Marthon och Birger Törnblom har spelat i Enskede Musikpojkar sedan skolåren: De intervjuas. Fem låtar av dessa ”musikpojkar”, nu i gubbåldern, får vi höra.
Ebbe Björkman inleder i en repris sin serie om skalden Dan Andersson (1888-1920), dennes uppväxt i Dalarna med läraren Adolf som sin pappa. Om finnmarker, fattigdom, kolartorp, USA-resa. Ebbe läser två av Dan Anderssons dikter.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1285-86) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
Nina Brogärd, Peter Dicke och Terje Engh utmanar snörpmynta lyssnare genom att dokumentera den vildvuxna folkhumorn med historier, en och annan limerick och några elakheter.
20/3-10/4
Trollbäckenbon Stephan Lindstein spelar trombon i Jack Lidströms Hep Cats och har gjort en halvtimme med bandets konsert från i höstas. Hep Cats framträder med ”Jazz och Gud” i Bollmoradalens kyrka den 27mars kl 15.
Fårdalaborna Lennart och Åsne Liedén diskuterar Pierre Schoris och dansken Carsten Jensens synpunkter på den militära närvaron i Afghanistan, men kommer också in på ämnena tennisspel, snöskottning och Miljöpartiet
19-årige Shahpoor Omidy besökte nyligen sin barndoms Afghanistan, där han intervjuade krigströtta afghaner om deras synpunkter på utländsk militär närvaro, bistånd och talibaner, vilket han sedan skall redovisa i Fredrika Bremer-gymnasiet, där han pluggar sista terminen.
Åke Cyrus på Strandallén har i många år varit pressfotograf. Han ger glimtar av personer han träffat, såsom Amalteamannen Anton Nilsson, Olof Palme och inte minst fribrottaren Big Swede Crusher Karlsson. Har också träffat norskan, vilken som baby blev bortrövad av en havsörn.
27/3-17/4
Trollbäckenbon Rupert Lerch kom som ung snickargesäll till Sverige från Österrike, jobbade på Hanvikens snickeri och drev sedan Tyresö snickeri och andra inreningsföretag. Han berättar om Österrike och Salzburgs sevärdheter och sitt intresse för musik och - kyrkogårdar.
Skåningen Erik Kennet Pålsson är katolsk präst i Tyresö. Berättar om ”omvändelsen” och utfrågas om den katolska synen på celibat, bikt, sex och homosex, framhåller Petrus och Jesus och samarbetet med andra kristna grupper.
Från ett offentligt möte om ”Krigen, våldet och religionerna” hör vi glimtar från inledarna, som var prästen Siv Källstigen, muslimen Ömer Tüysüs, irakisksvenskan Widad Zaki och fredsaktivisten Christoffer Sjöholm.
Tyresötjejen Madde Schelander och unga småländskan Lisa Johansson intervjuas om sitt flitiga ishockeyspelande inte bara i topplagen Leksand och AIK utan också framgångsrikt i Junior-VM. De berättar om hård träning men också om skador.
RADIO TUFF NR 1285 13-27 MARS
Veckans rosor delas ut till en amerikansk icke-våldsförespråkare, en kristen debattör, två solidaritetsorganisationer, en veckobulletin om Östeuropa, Internationella Kvinnodagen, Tuffs ordförande och solidariskja Tuff-medlemmar. Widad Zaki rapporterar om ett återbesök i sin barndoms stad Bagdad och om de Tuff-stödda barnbiblioteken där. På telefon från Malmö slår Marianne Stieger ned på dubbelmoralen både i Tyskland, Danmark och Sverige. I många år har Hampus Eckerman varit medarbetare i Radio Tuff. Nu har han skickat en rapport från Filippinerna, där han befinner sig. Åke Sandins krönika har rubriken ”En ’förbannad pacifists’ ickevåldsförsvar”, där han också ironiserar över förevändningen ”självförsvar”.
PROGRAMMEN PÅ http://www.tyresoradion.se/
6/3-27/3
Fårdalabon Claes-Göran Svensson jobbade som tekniker åt Ericsson, bl a i utlandet, när han drabbades av stroke. Han berättar hur han genom träning återfått talförmågan efter att i flera år inte kunnat tala. Hans personliga assistent, finskfödda Tarja Azami, intervjuas också och bidrar med sång.
Lennart Nilsson på Myggdalsvägen växte upp i Blekinge, blev kemist i Lund och har bland annat utbildat lärare i Kenya och jobbat fyra år med bistånd i krigshärjade Afghanistan. Han berättar också om sin synskada.
Inger Ahlgren bor nu i en av de nya lägenheterna vid Alléplan men växte upp på Slumnäsvägen och minns lärarna i Kyrkskolan och Kumla. Tillhörde pionjärerna inom Tyresös damfotboll, fick ”gå till kungs” för att gifta sig, har jobbat bl a på Televerket, är squaredansare och reser med PRO bl a till Turkiet.
Lotta och Fernando Quiroga bor ute på Bergholm i Tyresö. De träffades, när Lotta som ung KTH-studerande på arkitektlinjen var i Bolivia för att se till att en skola för fattiga byggdes. De berättar om Bolivias mångfald, coca-odlingar, Titicacasjön och andra sevärdheter, men Fernando nämner också sitt intresse för tennis och Tyresöradion.
13/3-3/4
Hans Nellmer (Tyresöbo), Leif Marthon och Birger Törnblom har spelat i Enskede Musikpojkar sedan skolåren: De intervjuas. Fem låtar av dessa ”musikpojkar”, nu i gubbåldern, får vi höra.
Ebbe Björkman inleder i en repris sin serie om skalden Dan Andersson (1888-1920), dennes uppväxt i Dalarna med läraren Adolf som sin pappa. Om finnmarker, fattigdom, kolartorp, USA-resa. Ebbe läser två av Dan Anderssons dikter.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1285-86) med ”rosor”, intervjuer, krönikor m m. Medarbetare: Hampus Eckerman och Marianne Stieger. Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.
Nina Brogärd, Peter Dicke och Terje Engh utmanar snörpmynta lyssnare genom att dokumentera den vildvuxna folkhumorn med historier, en och annan limerick och några elakheter.
20/3-10/4
Trollbäckenbon Stephan Lindstein spelar trombon i Jack Lidströms Hep Cats och har gjort en halvtimme med bandets konsert från i höstas. Hep Cats framträder med ”Jazz och Gud” i Bollmoradalens kyrka den 27mars kl 15.
Fårdalaborna Lennart och Åsne Liedén diskuterar Pierre Schoris och dansken Carsten Jensens synpunkter på den militära närvaron i Afghanistan, men kommer också in på ämnena tennisspel, snöskottning och Miljöpartiet
19-årige Shahpoor Omidy besökte nyligen sin barndoms Afghanistan, där han intervjuade krigströtta afghaner om deras synpunkter på utländsk militär närvaro, bistånd och talibaner, vilket han sedan skall redovisa i Fredrika Bremer-gymnasiet, där han pluggar sista terminen.
Åke Cyrus på Strandallén har i många år varit pressfotograf. Han ger glimtar av personer han träffat, såsom Amalteamannen Anton Nilsson, Olof Palme och inte minst fribrottaren Big Swede Crusher Karlsson. Har också träffat norskan, vilken som baby blev bortrövad av en havsörn.
27/3-17/4
Trollbäckenbon Rupert Lerch kom som ung snickargesäll till Sverige från Österrike, jobbade på Hanvikens snickeri och drev sedan Tyresö snickeri och andra inreningsföretag. Han berättar om Österrike och Salzburgs sevärdheter och sitt intresse för musik och - kyrkogårdar.
Skåningen Erik Kennet Pålsson är katolsk präst i Tyresö. Berättar om ”omvändelsen” och utfrågas om den katolska synen på celibat, bikt, sex och homosex, framhåller Petrus och Jesus och samarbetet med andra kristna grupper.
Från ett offentligt möte om ”Krigen, våldet och religionerna” hör vi glimtar från inledarna, som var prästen Siv Källstigen, muslimen Ömer Tüysüs, irakisksvenskan Widad Zaki och fredsaktivisten Christoffer Sjöholm.
Tyresötjejen Madde Schelander och unga småländskan Lisa Johansson intervjuas om sitt flitiga ishockeyspelande inte bara i topplagen Leksand och AIK utan också framgångsrikt i Junior-VM. De berättar om hård träning men också om skador.
söndag, mars 13
En ”förbannad pacifists” ickevåldsliga försvar.
På den här bloggen har på ett par tre år samlats uppåt tusen texter. De flesta är från Radio Tuff, skrivna av Hampus Eckerman, Marianne Stieger, Bengt Svensson och mig.
Bloggen har rubriken ”Förbannad pacifist”, vilket också är titeln på en av mina böcker. Inte alla inser att uttrycket är dubbeltydigt: Det kan förstås betyda att det är fråga om en arg pacifist men också en som förbannas av andra, ja förr i världen till och med inburad. Båda tolkningarna är okej.
Okunniga eller hjärntvättade människor kommer ibland med förebråelser av typen:
-- Ni pacifister ska väl sjunga med änglarna. Men ibland svär du, lever om, ja berättar snuskiga historier
Av ren leda har jag någon gång bara svarat:
--Röker och super gör jag också.
En del förväntar sig tydligen att vi bör vara som jainmunkar, vilka filtrerar vattnet från mikroorganismer i rädsla att döda det minsta kryp. Nej, men vi tar avstånd från krigiskt massmördande av medmänniskor. Då får vi ibland konstiga frågor, som påminner om vapenfriutredarnas förhör med svenska vapenvägrare, innan de i tusentals sattes i fängelse på 70-talet:
-- Skulle du bara titta på om någon höll på att strypa din mormor eller våldta din lillsyrra?
Men bara om man accepterar militarism och krig kan man anse det värt priset att mormor och en massa andra civila dödas och att flickor våldtas i en utsträckning helt okänd i fredstid. I de flesta krig utgör civila faktiskt en majoritet av dödsoffren.
Fast nog har man väl rätt till självförsvar? Javisst, men behöver man då verkligen döda angriparen och hans oskyldiga landsmän? Det finns en alltför förbisedd arsenal av effektiva icke-våldsliga metoder. Och ”självförsvar” är ofta just en förevändning för massmord. Hur många hundra tusen irakier och afghaner har dödats de senaste åren och hur många miljoner har drivits på flykt, sedan USA och andra västmakter i ”självförsvar” anföll deras länder? Just nu upprörs vi över att överste Khadaffi låter sina knektar döda civila libyer, men även han surrar om ”självförsvar”. Nyligen meddelade israelerna att när de på internationellt vatten angrep det fredliga hjälpprojektet Ship to Gazas fartyg och dödade nio människor var det bara i ”självförsvar”. Exemplen kan mångfaldigas.
För 20 år sedan skrev den italienske journalisten och kritikern Beniamino Placido:
”Antingen gör vi krig till en förbrytelse – punkt slut – eller också måste vi kriga i evinnerlighet: och evigt och alltid samma ’rättfärdiga’ krig”
Inte heller Albert Einstein skrädde orden utan betecknade militären som ”hjordväsendets värsta utväxt” och ”civilisationens skamfläck”. Han klämde till med:
-- Heroism på kommando, meningslösa våldshandlingar, äcklig fosterländskhet, jag hatar dem intensivt.
-------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1285
Bloggen har rubriken ”Förbannad pacifist”, vilket också är titeln på en av mina böcker. Inte alla inser att uttrycket är dubbeltydigt: Det kan förstås betyda att det är fråga om en arg pacifist men också en som förbannas av andra, ja förr i världen till och med inburad. Båda tolkningarna är okej.
Okunniga eller hjärntvättade människor kommer ibland med förebråelser av typen:
-- Ni pacifister ska väl sjunga med änglarna. Men ibland svär du, lever om, ja berättar snuskiga historier
Av ren leda har jag någon gång bara svarat:
--Röker och super gör jag också.
En del förväntar sig tydligen att vi bör vara som jainmunkar, vilka filtrerar vattnet från mikroorganismer i rädsla att döda det minsta kryp. Nej, men vi tar avstånd från krigiskt massmördande av medmänniskor. Då får vi ibland konstiga frågor, som påminner om vapenfriutredarnas förhör med svenska vapenvägrare, innan de i tusentals sattes i fängelse på 70-talet:
-- Skulle du bara titta på om någon höll på att strypa din mormor eller våldta din lillsyrra?
Men bara om man accepterar militarism och krig kan man anse det värt priset att mormor och en massa andra civila dödas och att flickor våldtas i en utsträckning helt okänd i fredstid. I de flesta krig utgör civila faktiskt en majoritet av dödsoffren.
Fast nog har man väl rätt till självförsvar? Javisst, men behöver man då verkligen döda angriparen och hans oskyldiga landsmän? Det finns en alltför förbisedd arsenal av effektiva icke-våldsliga metoder. Och ”självförsvar” är ofta just en förevändning för massmord. Hur många hundra tusen irakier och afghaner har dödats de senaste åren och hur många miljoner har drivits på flykt, sedan USA och andra västmakter i ”självförsvar” anföll deras länder? Just nu upprörs vi över att överste Khadaffi låter sina knektar döda civila libyer, men även han surrar om ”självförsvar”. Nyligen meddelade israelerna att när de på internationellt vatten angrep det fredliga hjälpprojektet Ship to Gazas fartyg och dödade nio människor var det bara i ”självförsvar”. Exemplen kan mångfaldigas.
För 20 år sedan skrev den italienske journalisten och kritikern Beniamino Placido:
”Antingen gör vi krig till en förbrytelse – punkt slut – eller också måste vi kriga i evinnerlighet: och evigt och alltid samma ’rättfärdiga’ krig”
Inte heller Albert Einstein skrädde orden utan betecknade militären som ”hjordväsendets värsta utväxt” och ”civilisationens skamfläck”. Han klämde till med:
-- Heroism på kommando, meningslösa våldshandlingar, äcklig fosterländskhet, jag hatar dem intensivt.
-------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1285
lördag, mars 12
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1285) 13-27 mars till....
....till Sveriges Televisions program Agenda, som (27/2) lät bland andra fredsprofessorn Peter Wallensteen kommentera den gamle amerikanske icke-våldskämpen Gene Sharps verksamhet och de konstiga anklagelserna mot honom att gå i CIA:s ledband. CIA har knappast gjort sig känt för att främja icke-våld.
....till Bernt Jonsson, som i Kristna Fredsrörelsens Fredsnytt bland annat skriver: ”Alla vill ha fred. Alla utom vapenfabrikanterna. Alla utom krigsmaterielindustrins aktieägare. Alla utom denna industris underleverantörer. Alla utom tekniknördarna, som fascineras av de tekniskt alltmer avancerade vapnen och förtränger deras allt effektivare dödande verkan. Alla utom de som drömmer om stjärnornas krig i ett astronomiskt Vilda Västern. Alla utom de som gärna tar till väpnat våld för att kuva politiska motståndare. Alla utom de som tror att just deras krig är rättfärdigt. Alla utom de som anser det nödvändigt att tillgripa militära maktmedel för att säkra freden.”
....till Amnesty och Svenska Freds, som kritiserar svensk export av en granat som dödar också civila. När den exploderar sprider den pilar och spik åt alla håll. Den beskrivs som en ”köttkvarn” av en amerikansk soldat i Irak. I Sveriges Radios ekosändningar (7/3) fördömdes exporten av Svenska Freds’ ordförande Anna Ek. Nyligen kom statistik om svensk vapenexport 2010. Det visar sig att den ökat igen och i fjol uppgick till över 14 miljarder kronor. Man kan fråga sig hur mycket av krigiskt massmördande som hänger ihop med den enorma vapenproduktionen i världen och de vinster som giriga kapitalister i trygghet långt från människoslakten kammar hem från den. Vilken mycket vettigare värld skulle vi inte få om åtminstone fem procent av vapenkostnaderna satsades på fred och icke-våld!
....till Stefan Lindgrens veckobulletin Ryska Posten, som bland annat uppger: ”OSS-länderna och Georgien chockar det internationella samfundet med sina militärutgifter. De postsovjetiska länderna uppvisar rekordtillväxt i militärutgifter även om de i procent av BNP ligger långt efter många västländer.” Samtidigt med att ekonomin i dessa länder har varit svag har militärutgifterna ökat med 23 procent från föregående år. Ryssland ökar på ett år militäranslagen från 41 800 till 60 593 USA-dollar, Ukraina från 1 132 till 1 710 dollar.
....till Internationella Kvinnodagen (8/3), då det informerades om de hundratusentals kvinnor som dör årligen vid förlossningar och illegala aborter. Under en halvtimmes intervju på Tyresöradion 2004 berättade indiskan Renu Khanna i Baroda om att många indiskor dör vid barnafödandet på grund av de inte är tillräckligt välnärda eller får sjukvård. Det gäller till exempel kvinnorna i Dharampurs många fattiga byar, där Tuff-biståndet dock har förbättrat situationen på sistone.
....till Tuffs årsmöte (12/3), som omvalde Sylvia Ljungdahl som ordförande, en beundransvärd människa i det frivilligt kämpande föreningsarbetet. Hon har fixat en imponerande verksamhetsberättelse för Tuff 2010. Den finns att få genom att kontakta, t.ex. Monica Schelin, tel 712 2581. Nya i Tuff-styrelsen är Lisa Norgren Benedictsson, Johan Rydén och Sofia Quiroga.
....till de glädjande många solidariska människor, som vid betalningen av medlemavgiften till Tuff (200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem) också lämnar en gåva på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6.
....till Bernt Jonsson, som i Kristna Fredsrörelsens Fredsnytt bland annat skriver: ”Alla vill ha fred. Alla utom vapenfabrikanterna. Alla utom krigsmaterielindustrins aktieägare. Alla utom denna industris underleverantörer. Alla utom tekniknördarna, som fascineras av de tekniskt alltmer avancerade vapnen och förtränger deras allt effektivare dödande verkan. Alla utom de som drömmer om stjärnornas krig i ett astronomiskt Vilda Västern. Alla utom de som gärna tar till väpnat våld för att kuva politiska motståndare. Alla utom de som tror att just deras krig är rättfärdigt. Alla utom de som anser det nödvändigt att tillgripa militära maktmedel för att säkra freden.”
....till Amnesty och Svenska Freds, som kritiserar svensk export av en granat som dödar också civila. När den exploderar sprider den pilar och spik åt alla håll. Den beskrivs som en ”köttkvarn” av en amerikansk soldat i Irak. I Sveriges Radios ekosändningar (7/3) fördömdes exporten av Svenska Freds’ ordförande Anna Ek. Nyligen kom statistik om svensk vapenexport 2010. Det visar sig att den ökat igen och i fjol uppgick till över 14 miljarder kronor. Man kan fråga sig hur mycket av krigiskt massmördande som hänger ihop med den enorma vapenproduktionen i världen och de vinster som giriga kapitalister i trygghet långt från människoslakten kammar hem från den. Vilken mycket vettigare värld skulle vi inte få om åtminstone fem procent av vapenkostnaderna satsades på fred och icke-våld!
....till Stefan Lindgrens veckobulletin Ryska Posten, som bland annat uppger: ”OSS-länderna och Georgien chockar det internationella samfundet med sina militärutgifter. De postsovjetiska länderna uppvisar rekordtillväxt i militärutgifter även om de i procent av BNP ligger långt efter många västländer.” Samtidigt med att ekonomin i dessa länder har varit svag har militärutgifterna ökat med 23 procent från föregående år. Ryssland ökar på ett år militäranslagen från 41 800 till 60 593 USA-dollar, Ukraina från 1 132 till 1 710 dollar.
....till Internationella Kvinnodagen (8/3), då det informerades om de hundratusentals kvinnor som dör årligen vid förlossningar och illegala aborter. Under en halvtimmes intervju på Tyresöradion 2004 berättade indiskan Renu Khanna i Baroda om att många indiskor dör vid barnafödandet på grund av de inte är tillräckligt välnärda eller får sjukvård. Det gäller till exempel kvinnorna i Dharampurs många fattiga byar, där Tuff-biståndet dock har förbättrat situationen på sistone.
....till Tuffs årsmöte (12/3), som omvalde Sylvia Ljungdahl som ordförande, en beundransvärd människa i det frivilligt kämpande föreningsarbetet. Hon har fixat en imponerande verksamhetsberättelse för Tuff 2010. Den finns att få genom att kontakta, t.ex. Monica Schelin, tel 712 2581. Nya i Tuff-styrelsen är Lisa Norgren Benedictsson, Johan Rydén och Sofia Quiroga.
....till de glädjande många solidariska människor, som vid betalningen av medlemavgiften till Tuff (200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem) också lämnar en gåva på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6.
fredag, mars 11
Hampus Eckerman på Filippinerna:
Hej alla lyssnare,
Just nu befinner jag mig i Filippinerna. Som liten fick jag lära mig att om man knäckte en mandelnöt och det låg två mandlar i den så skulle man skrika "FILIPPIN". Jag vet inte riktigt vad det skulle vara bra för, men roligt var det. Tyvärr har jag inte med mig någon nötknäckare så jag har fått köpa brända mandlar istället. Eftersom de är färdigknäckta redan när jag fått dem vet jag inte om det legat dubbla nötter i något skal, men i mina tankar har förstås försäljaren med glädje ropat "FILIPPIN" åt sin familj när han knäckt just mina mandlar.
Nu senast har jag irrat runt uppe i bergen i norra Filippinerna. Från den lilla staden Kabayan kan man i fem timmars tid vandra rakt upp för ett berg för det mer tvivelaktiga nöjet att se på mumifierade människor som ligger begravda i bergsgrottor. Det handlar om det traditionella sättet för bergsfolken att begrava sina anhöriga innan kristendomen kom och förklarade att liken skulle bli maskmat. Tidigare mumifierades de i en längre process där man under månaders tid rökte örter vid liken för att alla maskar skulle dö och liken på så vis bevaras. Den metoden är så gammal som 700 år, men har nu helt upphört. Ja, om man inte räknar med den forne diktatorn Ferdinand Marcos då. Han var visserligen levande då han röktes ut från sin presidentpost, men ligger nu balsamerad i norra Filippinerna där folk kan gå och titta på hans kropp. Då slipper man dessutom den hårda vandringen i bergen.
Ja, nu är det förresten 25 år sedan Marcos tvingades från makten. Det skedde under väldigt liknande förhållanden som vi sett i Egypten och Libyen nu senast. Precis som i Egypten inleddes det med år av strejker över hela landet för att till slut omfatta nära två miljoner civila demonstranter. Feststämning rådde och folk tog med sina familjer till demonstrationerna. Till en början försökte militären driva bort demonstranterna, men fler och fler av dem bytte sida och omfamnades av upprorsmännen. Men precis som det gäller Libyen så skedde dödsoffer. Man räknar med att upp till 5000 civila kan ha dödats innan Filippinerna blev fritt från sin diktatur. När demonstrationerna i Egypten började stod Filippiner vid den egyptiska ambassaden för att visa sitt stöd. De hade själva en gång suttit i samma situation.
Överlag finns det något fantastiskt med den gränslösa uppvisning av solidaritet vi nu kan se. I det amerikanska Wisconsin har de tiotusentals människor som demonstrerar för att deras fackliga rättigheter inte ska dras in satt upp en stor affisch där det står "Walk like an Egyptian" med en bild från det egyptiska upproret. Och från Egypten har man skickat in beställningar till Wisconsins lokala pizzeria för att de amerikanska demonstranterna ska få gratis mat. Egyptierna är förstås inte ensamma, det finns många över världen som velat visa sitt stöd. Pizza-beställningar har inkommit från Korea, Finland, Nya Zealand, Kina, Turkiet och över 50 andra länder. För riktig humanism finns det inga gränser, bara gemenskapen människor emellan.
Till skillnad från de andra länderna i Asien så är Filippinerna kristet. Väldigt kristet. Jag tror inte man kan kasta en sten över axeln utan att träffa en kyrka, en bibelreferens eller en församlingslokal. Det är Jehovas vittnen, katedraler, små bönehus och bibeltexter på väggar och i affärer. Själv har jag börjat grubbla på det här med treenigheten. Ni vet det där med att man ska se på Gud, Jesus och den Helige Ande som en treklöver. Inte liten, grön och tredelad som det nämndes i någon film utan som tre separata delar, men ändå samma enhet. För här blir det komplicerat. Om Jesus och den helige ande är samma sak, innebär det då inte att Jesus är sin egen far? Och om han är sin egen far blir han då inte också sin egen farfar? Och farsfarsfar? Och farfarsfarfar... ja, ni förstår att det lätt kan spinna iväg.
Just nu har det för övrigt gått Tsunamivarning här i Filippinerna. Själv befinner jag mig på 900 meters höjd och är därför inte så oroad. Visst är de otäcka de där vågorna, men SÅ höga tror jag inte de blir. Men i huvudstaden har folk fått gå hem tidigare från jobbet och på öarna är många oroliga och har själva kunnat känna av den skakande jordbävningen, även om den varit svag. Bilderna från Japan är inte något som direkt lugnar, även om ingen tror att det är något liknande som kan ske här denna gång.
Hampus Eckerman som rapporterar för Radio Tuff, Tyresö U-lands och Fredsförenings sändningar.
Just nu befinner jag mig i Filippinerna. Som liten fick jag lära mig att om man knäckte en mandelnöt och det låg två mandlar i den så skulle man skrika "FILIPPIN". Jag vet inte riktigt vad det skulle vara bra för, men roligt var det. Tyvärr har jag inte med mig någon nötknäckare så jag har fått köpa brända mandlar istället. Eftersom de är färdigknäckta redan när jag fått dem vet jag inte om det legat dubbla nötter i något skal, men i mina tankar har förstås försäljaren med glädje ropat "FILIPPIN" åt sin familj när han knäckt just mina mandlar.
Nu senast har jag irrat runt uppe i bergen i norra Filippinerna. Från den lilla staden Kabayan kan man i fem timmars tid vandra rakt upp för ett berg för det mer tvivelaktiga nöjet att se på mumifierade människor som ligger begravda i bergsgrottor. Det handlar om det traditionella sättet för bergsfolken att begrava sina anhöriga innan kristendomen kom och förklarade att liken skulle bli maskmat. Tidigare mumifierades de i en längre process där man under månaders tid rökte örter vid liken för att alla maskar skulle dö och liken på så vis bevaras. Den metoden är så gammal som 700 år, men har nu helt upphört. Ja, om man inte räknar med den forne diktatorn Ferdinand Marcos då. Han var visserligen levande då han röktes ut från sin presidentpost, men ligger nu balsamerad i norra Filippinerna där folk kan gå och titta på hans kropp. Då slipper man dessutom den hårda vandringen i bergen.
Ja, nu är det förresten 25 år sedan Marcos tvingades från makten. Det skedde under väldigt liknande förhållanden som vi sett i Egypten och Libyen nu senast. Precis som i Egypten inleddes det med år av strejker över hela landet för att till slut omfatta nära två miljoner civila demonstranter. Feststämning rådde och folk tog med sina familjer till demonstrationerna. Till en början försökte militären driva bort demonstranterna, men fler och fler av dem bytte sida och omfamnades av upprorsmännen. Men precis som det gäller Libyen så skedde dödsoffer. Man räknar med att upp till 5000 civila kan ha dödats innan Filippinerna blev fritt från sin diktatur. När demonstrationerna i Egypten började stod Filippiner vid den egyptiska ambassaden för att visa sitt stöd. De hade själva en gång suttit i samma situation.
Överlag finns det något fantastiskt med den gränslösa uppvisning av solidaritet vi nu kan se. I det amerikanska Wisconsin har de tiotusentals människor som demonstrerar för att deras fackliga rättigheter inte ska dras in satt upp en stor affisch där det står "Walk like an Egyptian" med en bild från det egyptiska upproret. Och från Egypten har man skickat in beställningar till Wisconsins lokala pizzeria för att de amerikanska demonstranterna ska få gratis mat. Egyptierna är förstås inte ensamma, det finns många över världen som velat visa sitt stöd. Pizza-beställningar har inkommit från Korea, Finland, Nya Zealand, Kina, Turkiet och över 50 andra länder. För riktig humanism finns det inga gränser, bara gemenskapen människor emellan.
Till skillnad från de andra länderna i Asien så är Filippinerna kristet. Väldigt kristet. Jag tror inte man kan kasta en sten över axeln utan att träffa en kyrka, en bibelreferens eller en församlingslokal. Det är Jehovas vittnen, katedraler, små bönehus och bibeltexter på väggar och i affärer. Själv har jag börjat grubbla på det här med treenigheten. Ni vet det där med att man ska se på Gud, Jesus och den Helige Ande som en treklöver. Inte liten, grön och tredelad som det nämndes i någon film utan som tre separata delar, men ändå samma enhet. För här blir det komplicerat. Om Jesus och den helige ande är samma sak, innebär det då inte att Jesus är sin egen far? Och om han är sin egen far blir han då inte också sin egen farfar? Och farsfarsfar? Och farfarsfarfar... ja, ni förstår att det lätt kan spinna iväg.
Just nu har det för övrigt gått Tsunamivarning här i Filippinerna. Själv befinner jag mig på 900 meters höjd och är därför inte så oroad. Visst är de otäcka de där vågorna, men SÅ höga tror jag inte de blir. Men i huvudstaden har folk fått gå hem tidigare från jobbet och på öarna är många oroliga och har själva kunnat känna av den skakande jordbävningen, även om den varit svag. Bilderna från Japan är inte något som direkt lugnar, även om ingen tror att det är något liknande som kan ske här denna gång.
Hampus Eckerman som rapporterar för Radio Tuff, Tyresö U-lands och Fredsförenings sändningar.
Marianne Stieger: Dubbelmoralen frodas
Kära lyssnare!
Förra gången berättade jag om den tyske försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenberg och hans akademiska fuskande. Frågan jag ställde då var om han skulle avgå. Jodå, det gjorde han, bara två dagar senare, och nu är även han före detta försvarsminister. På den posten har flera ministrar före honom stupat - alla med fingrarna i syltburken på ett eller annat sätt. Men jag tror inte någon av er förstår vilket rabalder det har blivit efter denne ministers avgång. I Bayern skriker man i högan sky efter sin ”ljusgestalts” återkomst, nästan som vore han en Messias. Värst skriker Bayerns ministerpresident Horst Seehofer. Partiet behöver den här karismatiske politikern. Så här i karnevalstider har både zu Guttenberg och Seehofer gycklats i varje gathörn. Varje kväll ägnas timmar åt att diskutera huruvida fuskandet är en förlåtlig ungdomssynd eller ett oförlåtligt brott. Fronterna är klara. Omkring femtio procent i Bayern vill ha zu Guttenberg tillbaka, den andra hälften skyr honom som pesten.
Historien med den mer eller mindre avskrivna doktorsavhandlingen är inte slut i och med zu Guttenbergs avgång. Ett datorprogram på Bayreuths universitet har avslöjat att mer än 65% av avhandlingen är plagiat. Men än värre är att flera plagiat härstammar från handledarens arbeten. Bakom framförhållen hand viskas nu om att det kanske är med professorns goda minne eller t.o.m. hjälp som doktorsavhandlingen har åstadkommits. Den akademiska världen är minst sagt upprörd, medan den politiska världen hukar sig och kör med dubbelmoral. Vadå fuska? ”Jag har inte anställt en forskare”, säger fru Merkel, Tysklands kansler, ”jag har anställt en minister.” Detta säger alltså en promoverad doktor.
Men tro nu inte att det fuskas enbart i Tyskland. I Danmark har en kvinnlig professor och hjärnforskare åkt dit med buller och brak. Milena Penkova är huvudperson i en av de största akademiska skandalerna på år och dag i Köpenhamn. Länge höll man tyst om hennes fifflande. Domen som föll mot henne redan i december, belades med sekretess, och först i måndags blev ärendet offentligt. Vad har hon då gjort? Jo, vid en revision saknades 28 000 danska kronor i universitetets kassa. Istället för att erkänna att även hon haft fingrarna i syltburken, förfalskade professorn kontoutdrag och skyllde allt på en student. Denne hade tack och lov en bank som hjälpte honom att bli rentvättad från anklagelserna. Och under tiden, hör och häpna, hände det otroliga. Medan hela denna smutsiga byk tvättades, utnämnde Köpenhamns universitet Milena Penkova till professor och tilldelade henne ett pris på över en miljon danska kronor. Man baxnar. Inte nog med att professorn stal ur universitetets kassa, hon skyllde också brottet på en av sina studenter. Det där med att sjunga om studentens lyckliga dagar är nog en stark överdrift – åtminstone vid Köpenhamns universitet. Här sjunger man hellre dubbelmoralens lov.
Och vad händer här i Sverige ifråga om dubbelmoral? Är vi mera moraliska? Nej, inte ett dugg. Här slår vi oss för bröstet och skryter om vår höga moral och förträfflighet. Men vad gör vi? Inspektionen för strategiska produkter (ISP) har sagt ja till export av den senaste svenskproducerade granaten, en granat som, fylld med småspikar, trasar sönder allt som kommer i dess väg vid en explosion – även människor. Visserligen har ISP endast sagt ja till export till en handfull länder. Men vad spelar det för roll? Granaterna kan säljas vidare. Och förresten, spelar det någon roll om granaten avfyras från en vänligt sinnad nation? Den sliter sönder människor i alla fall.
Svenska Freds- och skiljedomsföreningen kritiserar försäljningen av den svenska granaten till utlandet. Även Amnesty har krävt att försäljning av den här typen av granater förbjuds. Men vad händer? Vapenexporten genererar inkomster till Sverige och då blundar vår regering. Med tanke på utvecklingen i norra Afrika, när USA trappar upp sin närvaro i Medelhavet, borde alla varningsskyltar i världen tändas inför en fortsatt export av granater till ”vänligt sinnade nationer”. Vad har vi för garantier att de inte inom en snar framtid sätts in i t.ex. Libyen?
Vill vi se bilder av söndertrasade barn i tidningarna och på TV, söndertrasade av svenska granater, undrar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1285
Förra gången berättade jag om den tyske försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenberg och hans akademiska fuskande. Frågan jag ställde då var om han skulle avgå. Jodå, det gjorde han, bara två dagar senare, och nu är även han före detta försvarsminister. På den posten har flera ministrar före honom stupat - alla med fingrarna i syltburken på ett eller annat sätt. Men jag tror inte någon av er förstår vilket rabalder det har blivit efter denne ministers avgång. I Bayern skriker man i högan sky efter sin ”ljusgestalts” återkomst, nästan som vore han en Messias. Värst skriker Bayerns ministerpresident Horst Seehofer. Partiet behöver den här karismatiske politikern. Så här i karnevalstider har både zu Guttenberg och Seehofer gycklats i varje gathörn. Varje kväll ägnas timmar åt att diskutera huruvida fuskandet är en förlåtlig ungdomssynd eller ett oförlåtligt brott. Fronterna är klara. Omkring femtio procent i Bayern vill ha zu Guttenberg tillbaka, den andra hälften skyr honom som pesten.
Historien med den mer eller mindre avskrivna doktorsavhandlingen är inte slut i och med zu Guttenbergs avgång. Ett datorprogram på Bayreuths universitet har avslöjat att mer än 65% av avhandlingen är plagiat. Men än värre är att flera plagiat härstammar från handledarens arbeten. Bakom framförhållen hand viskas nu om att det kanske är med professorns goda minne eller t.o.m. hjälp som doktorsavhandlingen har åstadkommits. Den akademiska världen är minst sagt upprörd, medan den politiska världen hukar sig och kör med dubbelmoral. Vadå fuska? ”Jag har inte anställt en forskare”, säger fru Merkel, Tysklands kansler, ”jag har anställt en minister.” Detta säger alltså en promoverad doktor.
Men tro nu inte att det fuskas enbart i Tyskland. I Danmark har en kvinnlig professor och hjärnforskare åkt dit med buller och brak. Milena Penkova är huvudperson i en av de största akademiska skandalerna på år och dag i Köpenhamn. Länge höll man tyst om hennes fifflande. Domen som föll mot henne redan i december, belades med sekretess, och först i måndags blev ärendet offentligt. Vad har hon då gjort? Jo, vid en revision saknades 28 000 danska kronor i universitetets kassa. Istället för att erkänna att även hon haft fingrarna i syltburken, förfalskade professorn kontoutdrag och skyllde allt på en student. Denne hade tack och lov en bank som hjälpte honom att bli rentvättad från anklagelserna. Och under tiden, hör och häpna, hände det otroliga. Medan hela denna smutsiga byk tvättades, utnämnde Köpenhamns universitet Milena Penkova till professor och tilldelade henne ett pris på över en miljon danska kronor. Man baxnar. Inte nog med att professorn stal ur universitetets kassa, hon skyllde också brottet på en av sina studenter. Det där med att sjunga om studentens lyckliga dagar är nog en stark överdrift – åtminstone vid Köpenhamns universitet. Här sjunger man hellre dubbelmoralens lov.
Och vad händer här i Sverige ifråga om dubbelmoral? Är vi mera moraliska? Nej, inte ett dugg. Här slår vi oss för bröstet och skryter om vår höga moral och förträfflighet. Men vad gör vi? Inspektionen för strategiska produkter (ISP) har sagt ja till export av den senaste svenskproducerade granaten, en granat som, fylld med småspikar, trasar sönder allt som kommer i dess väg vid en explosion – även människor. Visserligen har ISP endast sagt ja till export till en handfull länder. Men vad spelar det för roll? Granaterna kan säljas vidare. Och förresten, spelar det någon roll om granaten avfyras från en vänligt sinnad nation? Den sliter sönder människor i alla fall.
Svenska Freds- och skiljedomsföreningen kritiserar försäljningen av den svenska granaten till utlandet. Även Amnesty har krävt att försäljning av den här typen av granater förbjuds. Men vad händer? Vapenexporten genererar inkomster till Sverige och då blundar vår regering. Med tanke på utvecklingen i norra Afrika, när USA trappar upp sin närvaro i Medelhavet, borde alla varningsskyltar i världen tändas inför en fortsatt export av granater till ”vänligt sinnade nationer”. Vad har vi för garantier att de inte inom en snar framtid sätts in i t.ex. Libyen?
Vill vi se bilder av söndertrasade barn i tidningarna och på TV, söndertrasade av svenska granater, undrar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1285
onsdag, mars 9
”Lägga ned radion—vet hut Åke!”
Massor av så kallade ”kommentarer” har jag tagit bort som skräppost på denna blogg. Hundratals anonyma har inte kommenterat vad jag skrivit utan dessa nättroll har bara lämnat en massa länkar framför allt om 11 september och alla olika tolkningar eller konspirationsidéer om denna händelse.
På sistone har jag också vägrat införa en massa länkar från de fegt anonyma om de vildvuxna förklaringarna till Palmemordet, även om jag själv funderar på vad hans planerade Moskvaresa en kort tid före mordet kan ha triggat i gång, eftersom många som fablat om ryska ubåtar i svenska vatten nog då kände sig oroliga. Men om detta har jag på Tyresöradion för några år sedan intervjuat Lars Borgnäs som på SvT gjorde program om detta ”Palmespår”.
Nu senast ”kommenterar” en ”anonym” min text ”Oavlönat föreningsarbete ger faktiskt ännu resultat” (se nedan). Den anonyme skriver:
”Till min stora förskräckelse har jag nu fått höra att du tänker lägga ned Radio Tyresö, om du inte får in x antal mail i lådan. Det gör mig förbannad, här har man år ut och år in avnjutit detta förnämliga program var dag, och så levererar du lätt som en plätt detta fullständigt makabra chockbesked...FRUKTANSVÄRT! Har du inget som helst Ansvar ???? Vet Hut Åke !”
Det jag en gång sagt på http://www.tyresoradion.se/ är att jag efter 26 års frivilligt radiojobb kanske bör sluta för att göra något annat, till exempel skriva ytterligare en bok. Men så länge jag får minst två lyssnarsynpunkter (inte anonyma) per vecka lovade jag att fortsätta. Dessa lyssnaromdömen finns det massor av i fliken ”Sagt om 91.4” på http://www.tyresöradion.se/
Om du som vänligt nog talar om radions ”förnämliga program” ville lämna ditt namn vore det roligt att få kontakt med dig och kanske låta dig höras på radion. Så kom igen!
På sistone har jag också vägrat införa en massa länkar från de fegt anonyma om de vildvuxna förklaringarna till Palmemordet, även om jag själv funderar på vad hans planerade Moskvaresa en kort tid före mordet kan ha triggat i gång, eftersom många som fablat om ryska ubåtar i svenska vatten nog då kände sig oroliga. Men om detta har jag på Tyresöradion för några år sedan intervjuat Lars Borgnäs som på SvT gjorde program om detta ”Palmespår”.
Nu senast ”kommenterar” en ”anonym” min text ”Oavlönat föreningsarbete ger faktiskt ännu resultat” (se nedan). Den anonyme skriver:
”Till min stora förskräckelse har jag nu fått höra att du tänker lägga ned Radio Tyresö, om du inte får in x antal mail i lådan. Det gör mig förbannad, här har man år ut och år in avnjutit detta förnämliga program var dag, och så levererar du lätt som en plätt detta fullständigt makabra chockbesked...FRUKTANSVÄRT! Har du inget som helst Ansvar ???? Vet Hut Åke !”
Det jag en gång sagt på http://www.tyresoradion.se/ är att jag efter 26 års frivilligt radiojobb kanske bör sluta för att göra något annat, till exempel skriva ytterligare en bok. Men så länge jag får minst två lyssnarsynpunkter (inte anonyma) per vecka lovade jag att fortsätta. Dessa lyssnaromdömen finns det massor av i fliken ”Sagt om 91.4” på http://www.tyresöradion.se/
Om du som vänligt nog talar om radions ”förnämliga program” ville lämna ditt namn vore det roligt att få kontakt med dig och kanske låta dig höras på radion. Så kom igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)