Kära lyssnare!
Här i Malmö går vi i väntans tider. När ska nu äntligen nedkomsten äga rum? Spänningen är olidlig. Redan för fjorton dagar sedan firade Malmö stad denna nedkomst med stort tårtkalas på Stortorget i Malmö, men det sket sig – om jag får uttrycka mig så vanvördigt.
Vi väntar nämligen med spänning på stadens 300 000:e invånare. Och precis när kalaset var planerat och klart, så kom det en så´n där trist statistiker och förstörde hela glädjen. Han hade minsann suttit och räknat och räknat och kommit fram till att det fattades en eller annan invånare innan siffran 300 000 hade uppnåtts.
Hur kunde då det komma sig? Hur hade stadens fäder kunnat räkna så fel och förstöra kalaset? Hade de inte koll på sig? Ja, det är lite knepigt det där med siffror och födelsetal. När man minst anar det, så går några åstad och dör. Någon är arbetslös och får jobb i Haparanda och vinkar adjö till Malmö, medan Haparanda gläder sig. Och nå´n flyttar hem till Danmark. Och så står festplanerarna där med skägget i brevlådan och på BB väntas det förgäves – trots babyboomen. Nej, vi måste se till att barnafödandet går i ännu raskare takt. Vi får lära oss av staden Wien. Där har en mamma nedkommit med femlingar i dagarna. Alla fem flickor och mamman befinner sig väl. Nu väntar vi på femlingar här också – så att vi äntligen kan fira födelsedagskalas med rätt antal invånare.
I väntans tider går även människorna i Japan. Ska teknikerna i kärnkraftverket i Fukushima lyckas förhindra en total katastrof? Varje gång det kommer en ljusstråle i form av nedkylning, så kommer det ett motbud om nya explosioner. Låt oss hoppas att japanerna slipper uppleva en total härdsmälta. Det här landet blev tillräckligt drabbat av atombomberna i augusti 1945. Den gången repade landet sig från den värsta katastrofen ditintills, men hundratusentals offer led av följderna, för att inte tala om de hundratusentals som dog direkt efter bombanfallen. Jag är övertygad om att det här så disciplinerade och samvetsgranna folket lyckas repa sig också denna gång.
Kärnkraftsmotståndarna i Europa har fått vatten på sin kvarn. Och Tysklands Angela Merkel var inte sen att kamma hem en politisk seger. Omedelbart efter kärnkraftsolyckan i Japan uttalade hon ett kärnkraftsmoratorium, det vill säga ett stopp, för de sju reaktorer man kort dessförinnan hade beslutat att åter ta i bruk. När hon dessutom satte ner klackarna inför USA:s, Frankrikes och Storbritanniens önskan om deltagande i flygembargot över Libyen, steg hennes aktier med åtskilliga procent. Tyskarna har fått nog av både kärnkraft och krig, det stod klart. Kravet på att ta hem de tyska trupperna från Afghanistan blir större för varje dag, och att i det skedet delta i flygembargot hade på sikt kostat Angela Merkel den politiska makten.
I väntans tider gick Danmarks och Sveriges marina försvar under det kalla krigets tid. I dagarna har journalisten Mikael Holmström utkommit med en bok om Sveriges hemliga förbindelser med Nato under flera årtionden. I ”Den dolda alliansen” redogör författaren för hur Sverige, trots att det stod för neutralitet i det kalla kriget mellan västalliansen och Warszawapakten, tillsammans med Danmark byggde upp ett minförsvar i Öresund. Danmark är ju medlem i Nato. Medan Danmark tränade för att med omedelbart varsel kunna lägga ut ett minbälte mellan Stevns klint på den danska sidan och Falsterbo på den svenska, övade den svenska marinen oavlåtligt på att lägga ut ett minbälte mellan Köpenhamn och Malmö i södra Öresund och ett annat mellan Helsingör och Helsingborg på den svenska. Skulle de nu bara få spänna musklerna och lägga ut minorna enligt det väl inövade scenariot! Dess minor skulle hindra Sovjet från att ta ut sin Östersjöflotta i andra hav vid ett eventuellt stormaktskrig. Tack och lov tog det kalla kriget slut och inga minor smutsade ner våra farvatten. Men så här i eftertankens kranka blekhet bävar nog inte bara Hamlets skugga utan en och annan av oss pacifister.
Kära lyssnare, låt oss fortsätta att vänta in den vår som nalkas med stormsteg, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1286
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar