Kära lyssnare!
Förra gången berättade jag om den tyske försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenberg och hans akademiska fuskande. Frågan jag ställde då var om han skulle avgå. Jodå, det gjorde han, bara två dagar senare, och nu är även han före detta försvarsminister. På den posten har flera ministrar före honom stupat - alla med fingrarna i syltburken på ett eller annat sätt. Men jag tror inte någon av er förstår vilket rabalder det har blivit efter denne ministers avgång. I Bayern skriker man i högan sky efter sin ”ljusgestalts” återkomst, nästan som vore han en Messias. Värst skriker Bayerns ministerpresident Horst Seehofer. Partiet behöver den här karismatiske politikern. Så här i karnevalstider har både zu Guttenberg och Seehofer gycklats i varje gathörn. Varje kväll ägnas timmar åt att diskutera huruvida fuskandet är en förlåtlig ungdomssynd eller ett oförlåtligt brott. Fronterna är klara. Omkring femtio procent i Bayern vill ha zu Guttenberg tillbaka, den andra hälften skyr honom som pesten.
Historien med den mer eller mindre avskrivna doktorsavhandlingen är inte slut i och med zu Guttenbergs avgång. Ett datorprogram på Bayreuths universitet har avslöjat att mer än 65% av avhandlingen är plagiat. Men än värre är att flera plagiat härstammar från handledarens arbeten. Bakom framförhållen hand viskas nu om att det kanske är med professorns goda minne eller t.o.m. hjälp som doktorsavhandlingen har åstadkommits. Den akademiska världen är minst sagt upprörd, medan den politiska världen hukar sig och kör med dubbelmoral. Vadå fuska? ”Jag har inte anställt en forskare”, säger fru Merkel, Tysklands kansler, ”jag har anställt en minister.” Detta säger alltså en promoverad doktor.
Men tro nu inte att det fuskas enbart i Tyskland. I Danmark har en kvinnlig professor och hjärnforskare åkt dit med buller och brak. Milena Penkova är huvudperson i en av de största akademiska skandalerna på år och dag i Köpenhamn. Länge höll man tyst om hennes fifflande. Domen som föll mot henne redan i december, belades med sekretess, och först i måndags blev ärendet offentligt. Vad har hon då gjort? Jo, vid en revision saknades 28 000 danska kronor i universitetets kassa. Istället för att erkänna att även hon haft fingrarna i syltburken, förfalskade professorn kontoutdrag och skyllde allt på en student. Denne hade tack och lov en bank som hjälpte honom att bli rentvättad från anklagelserna. Och under tiden, hör och häpna, hände det otroliga. Medan hela denna smutsiga byk tvättades, utnämnde Köpenhamns universitet Milena Penkova till professor och tilldelade henne ett pris på över en miljon danska kronor. Man baxnar. Inte nog med att professorn stal ur universitetets kassa, hon skyllde också brottet på en av sina studenter. Det där med att sjunga om studentens lyckliga dagar är nog en stark överdrift – åtminstone vid Köpenhamns universitet. Här sjunger man hellre dubbelmoralens lov.
Och vad händer här i Sverige ifråga om dubbelmoral? Är vi mera moraliska? Nej, inte ett dugg. Här slår vi oss för bröstet och skryter om vår höga moral och förträfflighet. Men vad gör vi? Inspektionen för strategiska produkter (ISP) har sagt ja till export av den senaste svenskproducerade granaten, en granat som, fylld med småspikar, trasar sönder allt som kommer i dess väg vid en explosion – även människor. Visserligen har ISP endast sagt ja till export till en handfull länder. Men vad spelar det för roll? Granaterna kan säljas vidare. Och förresten, spelar det någon roll om granaten avfyras från en vänligt sinnad nation? Den sliter sönder människor i alla fall.
Svenska Freds- och skiljedomsföreningen kritiserar försäljningen av den svenska granaten till utlandet. Även Amnesty har krävt att försäljning av den här typen av granater förbjuds. Men vad händer? Vapenexporten genererar inkomster till Sverige och då blundar vår regering. Med tanke på utvecklingen i norra Afrika, när USA trappar upp sin närvaro i Medelhavet, borde alla varningsskyltar i världen tändas inför en fortsatt export av granater till ”vänligt sinnade nationer”. Vad har vi för garantier att de inte inom en snar framtid sätts in i t.ex. Libyen?
Vill vi se bilder av söndertrasade barn i tidningarna och på TV, söndertrasade av svenska granater, undrar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1285
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar