HAMPUS: Libyen, prssen, arabländerna, Kosovo

Hej alla lyssnare,

Just nu får man ett lätt apokalyptiskt intryck när man sätter på TV:n på hotellet. Det är tidvattenvågor, vulkanutbrott, kärnkraftsolyckor, snöstormar och så ytterligare ett krig där man på sedvanligt humanitärt sätt bombar människor till döds. Som komplement till detta läser jag om världens undergång.

Nej, inte den riktiga världens undergång. Jag läser i stället Kurt Vonneguts bok ”Kattvaggan”. Det var Vonnegut som skrev "Slakthus fem" om bombningarna av den tyska staden Dresden. Namnet "kattvaggan" syftar på den lek som föräldrar ofta visar sina barn där man genom att på olika sätt nästa ett snöre mellan sina fingrar kan skapa olika mönster. I boken är det istället en vetenskapsman som visar denna lek när han inte uppfinner olika sätt att förgöra världen på. Han är inte galen, bara totalt ointresserad av de följder hans upptäckter får. För sina barn läser han följande lilla ramsa:

I toppen av trädet sover lilla katten
Vaggas i vinden, i mörkaste natten
Och skulle vinden få trädet att falla,
ner faller katten, grenen och alla

När jag sitter på flygplatsen i Manila, på väg mot sandstränderna på ön Boracay, sitter en ung kvinna och visar precis samma mönster med snöret för sin dotter. Jag hoppas hon inte har några domedagsplaner i tankarna.

Om jag ibland kan vara rädd för den naiva vetenskapen, den som aldrig tänker på de långsiktiga konsekvenserna, är jag betydligt räddare för den naiva rättfärdighet som präglar tidningarna. Så var det dags för ännu ett bombkrig. Som om vi inte lärt oss något från Kosovo, Afghanistan, eller Irak.

Det finns självfallet inget humanitärt med bombkriget mot Libyen. De länder som röstade för kriget är samma länder som samarbetat för att krossa alla försök till demokratisering av arabvärlden. Det är USA som trots sin militärbas i Bahrain lät Saudiarabiens trupper invadera landet för att sedan skjuta skarpt på demonstranterna. Det är Saudiarabien självt tillsammans med resten av arabvärldens diktatorer. I Sverige hejar tidningarna på i ren krigspropaganda. "Gaddafi kan snart använda sina kemiska vapen" skriker Aftonbladet. Inte ett ord om att triumfen från Irak-kriget var att Libyen skulle ha lagt ner alla sina program om massförstörelsevapen.

"Gaddafi attackerar sin egen befolkning med stridsflygplan" tjoar Expressen. Ja, men enligt ryska militären som övervakar det hela med satellit har det aldrig skett en flygattack mot en civil demonstration. De har istället skett när rebeller anfallit militära mål. Och bara namnet: ”Flygförbudszon”. En så vacker omskrivning! Nyligen bombades Gaddafis palats. Menar man att det skulle ha fått vingar och gett sig iväg för att skjuta demonstranter? Om det handlar om ett flygförbud hade kriget varit över, allt Gaddafis flygförsvar är sedan länge utslaget. Och att överhuvudtaget tala om humanism i samband med bombkrig? Varje avfyrad kryssningsmissil kostar en miljon dollar. Det motsvarar 10 000 ton ris eller 400 000 doser vaccin. Att använda de över en miljard dollar som kriget lär kosta enbart i sitt inledningsskede på mat, medicin, rent vatten och bistånd hade räddat långt, långt flera liv. Men krig är ju så mycket sexigare. Var så säkra på att man räknar med att tjäna tillbaka varje investerad krona.

Ännu dummare är påståendet att vi skulle ha gjort detta för att rädda revolutionen i Libyen. Vad som istället skett är att den dött en komplett och total död. Överhuvudtaget var det ett misstag att ta revolutionen till det militära området. De båda mer eller mindre lyckade revolutionerna i Tunisien och Egypten var i det stora hela fredliga revolutioner. Och det var enda sättet att lyckas. Att flytta en revolution till den militära spelplanen är att ge sig in på en spelplan där den regerande makten har oändligt mycket större resurser, både i beväpning och i mannar. I Libyen har rebellerna inte mer än kanske 1000 man med gevär, detta mot 50 000 man med stridsvagnar, artilleri, truppfordon, kanonbåtar och mer.

Det var alltid uppenbart att rebellerna skulle förlora om de gjorde revolutionen till en militär sådan. Och nu har NATO hjälpt till att döda revolutionen helt, den är nu för evigt låst i logiken hos det krigsmateriella komplexet. Rebellerna har inga trupper. De har visat för sin egen befolkning att de inte lyckats med sina mobiliseringar och att de lagt sig i händerna på utländsk makt för att få sin vilja igenom. En sådan revolution tappar snart helt sitt stöd. Alternativet är då för NATO att skapa ett nytt Kosovo, en misslyckad stat helt beroende av omvärlden, i Kosovos fall ledd av en liten gangsterklick som till råga på allt t.o.m misstänks för deltagande i organstölder. Tro inte längre att den libyska revolutionen är en folklig revolution. Bland ledningen finns de vi känner igen från Irak. Gamla avhoppade ministrar från Gaddafis välde, de med lika mycket blod på sina händer som han. Exilmän som inte varit i sitt hemland på 35 år, nu redo att kapa åt sig av den makt de plötsligt kan nå.

Samtidigt svälter fortfarande nära 10 miljoner människor ihjäl varje år i världen. Det skulle kosta en bråkdel av krigens kostnader för att rädda alla dessa miljoner människor. Men krig är ju så mycket sexigare.

Här på Filippinerna har jag på tre dagar avklarat tre olika ryggsäckar. Jag antar att det förklarar nackdelarna med piratverksamhet mer än någon lagstiftning. Rekordet var en ryggsäck som på loppet av två timmar hade två blixtlås förstörda och en av axelremmarna avsliten. Den nuvarande väskan har enbart ett blixtlås sönder vilket jag betraktar som yppersta kvalitet. Om några dagar far jag istället till Qatar, Al Jazeeras hemstad. Då får vi se om jag lyckas skapa min alldeles egna lilla demokratirevolution i arabvärlden.
---------------------------------
Hampus Eckerman som rapporterar för Radio Tuff, Tyresö U-lands och Fredsförenings sändningar.