Hampus Eckerman på Filippinerna:

Hej alla lyssnare,

Just nu befinner jag mig i Filippinerna. Som liten fick jag lära mig att om man knäckte en mandelnöt och det låg två mandlar i den så skulle man skrika "FILIPPIN". Jag vet inte riktigt vad det skulle vara bra för, men roligt var det. Tyvärr har jag inte med mig någon nötknäckare så jag har fått köpa brända mandlar istället. Eftersom de är färdigknäckta redan när jag fått dem vet jag inte om det legat dubbla nötter i något skal, men i mina tankar har förstås försäljaren med glädje ropat "FILIPPIN" åt sin familj när han knäckt just mina mandlar.

Nu senast har jag irrat runt uppe i bergen i norra Filippinerna. Från den lilla staden Kabayan kan man i fem timmars tid vandra rakt upp för ett berg för det mer tvivelaktiga nöjet att se på mumifierade människor som ligger begravda i bergsgrottor. Det handlar om det traditionella sättet för bergsfolken att begrava sina anhöriga innan kristendomen kom och förklarade att liken skulle bli maskmat. Tidigare mumifierades de i en längre process där man under månaders tid rökte örter vid liken för att alla maskar skulle dö och liken på så vis bevaras. Den metoden är så gammal som 700 år, men har nu helt upphört. Ja, om man inte räknar med den forne diktatorn Ferdinand Marcos då. Han var visserligen levande då han röktes ut från sin presidentpost, men ligger nu balsamerad i norra Filippinerna där folk kan gå och titta på hans kropp. Då slipper man dessutom den hårda vandringen i bergen.

Ja, nu är det förresten 25 år sedan Marcos tvingades från makten. Det skedde under väldigt liknande förhållanden som vi sett i Egypten och Libyen nu senast. Precis som i Egypten inleddes det med år av strejker över hela landet för att till slut omfatta nära två miljoner civila demonstranter. Feststämning rådde och folk tog med sina familjer till demonstrationerna. Till en början försökte militären driva bort demonstranterna, men fler och fler av dem bytte sida och omfamnades av upprorsmännen. Men precis som det gäller Libyen så skedde dödsoffer. Man räknar med att upp till 5000 civila kan ha dödats innan Filippinerna blev fritt från sin diktatur. När demonstrationerna i Egypten började stod Filippiner vid den egyptiska ambassaden för att visa sitt stöd. De hade själva en gång suttit i samma situation.

Överlag finns det något fantastiskt med den gränslösa uppvisning av solidaritet vi nu kan se. I det amerikanska Wisconsin har de tiotusentals människor som demonstrerar för att deras fackliga rättigheter inte ska dras in satt upp en stor affisch där det står "Walk like an Egyptian" med en bild från det egyptiska upproret. Och från Egypten har man skickat in beställningar till Wisconsins lokala pizzeria för att de amerikanska demonstranterna ska få gratis mat. Egyptierna är förstås inte ensamma, det finns många över världen som velat visa sitt stöd. Pizza-beställningar har inkommit från Korea, Finland, Nya Zealand, Kina, Turkiet och över 50 andra länder. För riktig humanism finns det inga gränser, bara gemenskapen människor emellan.

Till skillnad från de andra länderna i Asien så är Filippinerna kristet. Väldigt kristet. Jag tror inte man kan kasta en sten över axeln utan att träffa en kyrka, en bibelreferens eller en församlingslokal. Det är Jehovas vittnen, katedraler, små bönehus och bibeltexter på väggar och i affärer. Själv har jag börjat grubbla på det här med treenigheten. Ni vet det där med att man ska se på Gud, Jesus och den Helige Ande som en treklöver. Inte liten, grön och tredelad som det nämndes i någon film utan som tre separata delar, men ändå samma enhet. För här blir det komplicerat. Om Jesus och den helige ande är samma sak, innebär det då inte att Jesus är sin egen far? Och om han är sin egen far blir han då inte också sin egen farfar? Och farsfarsfar? Och farfarsfarfar... ja, ni förstår att det lätt kan spinna iväg.

Just nu har det för övrigt gått Tsunamivarning här i Filippinerna. Själv befinner jag mig på 900 meters höjd och är därför inte så oroad. Visst är de otäcka de där vågorna, men SÅ höga tror jag inte de blir. Men i huvudstaden har folk fått gå hem tidigare från jobbet och på öarna är många oroliga och har själva kunnat känna av den skakande jordbävningen, även om den varit svag. Bilderna från Japan är inte något som direkt lugnar, även om ingen tror att det är något liknande som kan ske här denna gång.

Hampus Eckerman som rapporterar för Radio Tuff, Tyresö U-lands och Fredsförenings sändningar.