Kära lyssnare!
Ibland är världen så vansinnig att jag bara vill hoppa av. Så fort jag öppnar tidningen eller tittar på tv, ser jag den ena galenskapen efter den andra. Här skickar Sverige, efter veckor av förberedelser, Gripenplan till Libyen, för att delta i den av FN sanktionerade flygövervakningen av Kadaffis styrkor. Den här insatsen har tagit sin tid innan all personal och all materiel är på plats. Efter flera dagars väntande på den rätta bensinen är planen nu i luften. Men till vilket pris? Två miljoner kronor om dagen kostar den svenska insatsen. Hur många miljoner om dagen kostar den totala insatsen? Och hur många människoliv om dagen kostar den? Hjälper denna insats verkligen rebellerna? Frågorna hopar sig. Åter sätts krigsmaskineriet in utan tankar på civilisterna. Krig är tydligen enklare än massiv diplomati. Dessutom tjänar ju inte vapenlobbyn på diplomati.
En annan sak som fick mig att sätta morgonkaffet i halsen var tidningsartikeln som talade om att uniformerad och beväpnad utländsk polis ska tillåtas i Sverige, enligt en statlig utredning.
Tänk er, jag säger bara: tänk er, en fotbollsmatch här i Malmö mellan Malmö FF och ett tjetjenskt fotbollslag! För att upprätthålla ordningen tar vi in ryska poliser. Bråk uppstår mellan svenska och tjetjenska supportrar och de ryska poliserna ska bevaka de tjetjenska supportrarna. Vad tror ni händer? Jag vill inte ens tänka på det. Mycket mindre vill jag tänka på en upprepning av tennismatchen mellan Sverige och Israel, med tanke på den stora palestinska befolkningen här i staden. Tänk er beväpnad israelisk polisbevakning! Vår justitieminister Beatrice Ask ”tror inte att det blir några problem med att få folklig acceptans för utländsk, uniformerad polis på svenska gator.” Stoppa världen! Nu hoppar jag av!
Nästan lika galet var det i Tyskland i staden Koblenz. Där förbjöd en domstol högljudda barn på dagis att leka ute. Därför tvingades barnkrubban Nyckelpigan i Koblenz stänga sitt dagis, precis som barnkrubban Sterni-Park i Hamburg, eftersom ljudnivån översteg de gränsvärden för buller som är stipulerade i tysk lag. Galenskap i kvadrat! Men tack och lov läser jag också att Tysklands förbundsdag, den tyska riksdagen, kommer att klubba igenom en lag som låter barn väsnas. Tack och lov! Hellre stojande barn än skjutande utländska poliser!
I måndags såg jag en film på den tyska tv-stationen ZDF. Filmens titel, Die Minensucherin, Minleterskan, talar direkt om vad det gäller. Kvinnlig tekniker åker ner till Angola för att under några månader vara volontär i en skola. Genom kvinnans godtrogenhet sprängs en liten flicka i bitar av en mina. Därefter vill kvinnan gottgöra sin försummelse genom att röja i de kvarlämnade minfälten efter det mångåriga kriget i Angola. Filmen ställer oss inför ohyggliga sanningar. En miljon landminor finns fortfarande utspridda i olika före detta krigsområden tvärs över jordklotet. Lyssna på ett citat ur filmen: ”Vid minskador blir det alltid amputationer.” Eller ett annat citat: ”Kan ingen göras ansvarig för detta människoföraktande vansinne?” Och till sist: ”Enbart i Angola lever 100 000 människor med minskador, varav vart tredje offer är ett barn.”
Finns det ett större vansinne än att offra alla dessa barn för vapenhandlarnas vinsthunger, undrar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands-och FredsFörenings Radio Tuff nr 1267
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar