Kära lyssnare!
I kväll kom jag hem sent efter intensiva timmar av planering inför en minnesstund. Tyska kyrkan här i Malmö planerar nämligen en minnesstund med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Visserligen den 27 april, en dag efter olyckan, men bättre sent än aldrig. Vad har Tyska kyrkan i Malmö för anledning att ihågkomma en sådan dag, frågar sig säkert en och annan lyssnare. Och det med all rätt, för här i Sverige härskar en nästintill gastkramande tystnad kring både Tjernobyl och kärnkraftslyckans konsekvenser i Fukushima i Japan.
Den enorma tystnad som råder här, står i skarp kontrast mot den uppmärksamhet som minnet av Tjernobyl och, framförallt, den japanska kärnkraftsolyckan har fått i Tyskland. Dagligen äger manifestationer mot kärnkraft rum. Tidningar och TV tar varje dag upp vad politiker har sagt respektive inte sagt i ämnet. Kärnkraftens vara eller inte vara debatteras med stort engagemang av både vetenskapsmän och ingenjörer, och nya alternativa energikällor ägnas alltmer uppmärksamhet. Till och med CDU, det regerande konservativa partiet och kärnkraftens stora förespråkare i många år, tar idag avstånd från kärnkraften och vill satsa på forskning kring alternativa energikällor.
För 22 år sedan gick de tyska kyrkorna i bräschen för frihet i DDR. I dag går de i bräschen för en framtid utan kärnkraft. Den här frågan överskuggar hela den offentliga debatten i Tyskland. Att vi inte har någon framtid med kärnkraft har olyckan i Japan visat med all tydlighet. Därför har Tyska kyrkan i Malmö beslutat att manifestera 25-årsdagen av Tjernobyl-olyckan med en minnesandakt i solidaritet med kyrkorna i Tyskland.
Var står Svenska Freds i Lund och Malmö, TUFF:s motsvarigheter härnere i Skåne, i den här frågan? Tystnaden från dem är slående. Därför jag är stolt över att få vara med om att planera den här manifestationen i Malmö. En framtid utan kärnkraft är enda möjligheten att skapa en fredlig värld!
Utan uran - ingen kärnkraft och, framförallt, inget atomavfall i de vapen som USA använder i Afghanistan och på andra platser idag. Alla naturtillgångar är ändliga. Uran är en naturtillgång. Vem garanterar oss att de sista urantillgångarna inte blir en fråga om krig? Det kriget får våra barn och barnbarn utkämpa, kära lyssnare. Inte vi som idag njuter av de fördelar som kärnkraften ger oss. Det blir också våra barn och barnbarn som får ta hand om kärnkraftsavfallet efter oss. Kan vi med gott samvete leva i överflöd i västvärlden idag, för att lämna efter oss ett avfall som generationer i tusentals år måste frukta? Nej, det räcker nu! Vi kan inte låta det fortgå som idag. Inte minst olyckan i Fukushima har visat oss att vi människor aldrig kan förutse vilka naturkatastrofer som kommer att drabba oss. Så säkra förvaringsmöjligheter kan vi aldrig skapa att de i många tusen år kan skydda oss från den farliga uranstrålningen.
Nej, låt oss ta vårt förnuft till fånga! Låt oss satsa på alternativa energikällor! De finns, bara våra politiker beslutar att satsa på forskning kring dem. Den forskningen kan inte bli dyrare än det blir att ta hand om konsekvenserna av nästa stora kärnkraftsolycka. Förresten, vadå nästa olycka? Den pågående i Japan kommer redan att ha så stora konsekvenser i fråga om ekonomiska resurser och människors hälsa att ingen vetenskapsman vill sia om vår framtid.
En strålande framtid önskar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1288. Hela Radio Tuff kan man lyssna på genom att klicka på http://www.tyresoradion.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar