onsdag, maj 27

Zelmerlöw bra -- men Polina Gagarina då?

ETT PÅKOSTAT SPEKTAKEL
Medger att jag är musikalisk idiot. Min underbara mamma var musikalisk, men hennes söta ansikte förvreds i en grimasch, när hon hörde sin lille son försöka sjunga.

Ändå satt jag uppe och kollade Eurovisionsfinalen i lördags. Själva tävlingsmomentet lockade mig nog mera än musiken. Begrep dock inte varför bakgrundsarrangemang och kläder verkade så viktiga och påkostade. Är däremot nog nationalistisk för att glädja mig åt den svenska segern.

GAGARINA DRABBAD AV KOLLEKTIVSKULDEN?
Medger också att jag är tillräckligt gammalmodig (?) för att hellre flukta på en söt tjej än en snygg kille. Jag syftar förstås på de två främsta i tävlingen, Måns Zelmerlöw och ryskan Polina Gagarina.
  
Det verkade rättvist att de besatta de två främsta platserna. Är bara lite förvånad att Israels fina bidrag inte kom högre upp på prislistan. Kanske berodde det på att Israel inte har så många europeiska grannländer. Det var faktiskt lite komiskt hur olika länders jurygrupper favoriserade grannländerna.

 Sverige hade nog fördelen att ha trogna grannar och vara tillräckligt oförargligt för att inte skrämma bort andra röstande. Polina Gagarina hade inte samma fördel. Tvärtom det fanns länder i hennes lands närhet som inte gav henne ett enda poäng.

Det mest upprörande var att den högröstade publiken rentav buade, när Ryssland fick en hög poäng i den tävling som utgav sig för att bygga broar mellan folken. Tron på den förbannade kollektivskulden hade tydligen drabbat publiken som inte kunde se till sångprestationen utan att förfalla till vad västliga mediers ensidiga propaganda ställt till med.

RASISMENS HÖRNPELARE
Ingenting förutom krig uppammar rasistiska fördomar så ödesdigert som den enfaldiga kollektivskulden. Har tidigare illustrerat den med följande feltänkande:


”Jag känner en inuit som är en jäkla skitstövel. Alltså är alla inuiter likadana och ska därför behandlas som de förtjänar”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar