Om jag hade varit tysk, ryss, arab, israel, amerikan.....?

Som landsstormspojke vid 13 års ålder sköt jag med karbin modell 1884, ålade fram genom snön, traskade omkring i sex nummer för stor grötrock, kände gemenskapen med kompisarna, låg i stora militärtält, där jag rentav av fick avnjuta en porrtidning för första gången. Oj, vad det var häftigt att leka krig!

I mitt unga mannamod trodde jag att jag försvarade mamma, lillasyster och andra civila mot mordiska angripare. Först åratal senare lärde jag mig att i modena krig är det civila som råkar mest illa ut. Det har påståtts att vi som blev tonåringar i Norrland för ungefär 65 år sen föddes praktiskt taget med skidor på fötterna och gevär på axeln.

Historielöshet är en alltför vanlig åkomma, inte minst bland efterkloka moralister, som vill väcka medial uppmärksamhet. Man använder dagens värderingar på gångna tider för att självgott kunna fördöma i stället för att förklara. Hur skulle dagens firade opinionsbildare i mittfårans trängsel ha betett sig om de varit tyskar under Hitlertiden, ryssar under Stalintiden, amerikaner under Vietnamkriget eller den stora kommunistskräckens tid, britter under kolonialismens glansdagar etc etc...? Svaret blir att de nog med sin fina näsa för det gångbara hade varit lika framgångsrika som nu. Opportunismen har i alla tider varit lockande.

Har inga illusioner om mig själv som ung och lättlurad. Hade jag varit tonåring i nazityskland och utsatts för den tidens dominerande trend hade jag väl tagit värvning i Waffen-SS, den tuffaste av soldatutbildningar. Som tonårig ryss på 1930-talet och utsatt för den indoktrineringen hade jag nog sökt mig till de enheter som i främsta ledet bekämpade ”folkets fiender”. Kanske hade jag rentav blivit en duktig ung officer i NKVD med allt vad det inneburit av nackskott och transporter till Gulag. Hade jag varit tonårig amerikan kring 1950 hade jag antagligen blivit offer för den tidens kommunistskräck. Som god amerikan hade jag upprörts över dem som påstods ägna sig åt ”oamerikansk verksamhet”. Om jag hade varit tonåring i USA femton år senare under det blodiga Vietnamkriget hade väl marinkåren lockat, en utbildning som i hårdhet snarast överträffar den i Waffen-SS.

 Men jag hade tur, min barn- och ungdomstid fick jag tillbringa i det fredliga och demokratiska Sverige. Slapp kriget, men hade jag varit på den segrande sidan hade jag, om jag överlevt, varit som en gammal julgran, behängd med medaljer. Om jag - gud hjälpe! - varit på den förlorande sidan hade jag, om jag också överlevt fångenskapens helvete, varit vanärad för livet

Sen kan jag fortsätta den här tankeleken. Hade jag som tonåring varit britt.... israel....arab,,,, kroat,,,, serb etc hade jag sannolikt lytt order och med gott krigarsamvete begått krigsförbrytelser. Hoppas att jag då tillhört den segrande sidan. Annars hade jag drabbats av svåra efterräkningar.

I unga år var jag alltså beredd att offra mig för mitt land, för demokratin, friheten och andra honnörsord som dunkades in i min skalle. Jag utbildades att som det hette att ”dö för fosterlandet”. Det var eufemistisk bluff, för jag blev väldigt duktig på att vid behov döda för fosterlandet.

På försommaren skrev den lokala moderattidningen i en förtalskampanj, lika våldsam som förljugen, att jag menade att  "nazistiska krigsförbrytare borde få slippa mediedrevet under deras sista dagar för att kunna dö i lugn och ro" som det sägs i moderatblaskan.

Jo, jag skrev den 15 april här på bloggen en text med rubriken "Trendiga tyskar då och nu". (Tyskar är det ju trendigt och ofarligt att skuldbelägga.) Det jag vände mig emot var, att beskäftiga tyskar hade dömt den 89-årige ukrainsk-amerikanen Demjanjuk till fem års fängelse. Tyckte det räckte att han redan suttit sju år bakom galler i Israel, fem år i dödscell, efter att på falska vittnesmål ha dömts till döden.

Det häxjägarna förstås förteg var att jag också skrev om andra unga killar som lydde order:

"Nog vore det väl fånigt om någon domstol skulle kräva att brittiska åldringar, medaljerade som ”flyghjältar”, som i unga dagar deltog i terrorbombningarna skulle åtalas för massmord på  70 000 tyska barn. De var liksom andra tvungna att delta i detta förbannade krig, offer för överordnade gubbars krigiskhet."

När jag som 26-årig elitsoldat och sergeant vägrade vapentjänst hade jag det lätt. Bara en månads  fängelse för "grovt militärt lydnadsbrott" Hade det varit krig då hade jag sannolikt avrättats.

ÅKE SANDIN 13-09-29