Koreakriget
1950-53 är för de flesta av oss känt genom TV-serien MASH. Den var väldigt
rolig men det var inte kriget. Sveriges Televisions ofta sevärda "Dokument
utifrån" hade den 25/8 en kanadensisk skildring av det. Ca fem miljoner
människor dödades, de flesta koreaner men också många "frivilliga"
kinesiska soldater. Drygt 30 000 amerikanska soldater dödades också. De flesta
av dödsoffren var dock civila koreaner.
Dokumentären
döljer inte hur grymt de så kallade FN-trupperna behandlade civila. Den påpekar
också att deras ÖB, den store "hjälten" från Stillahavskriget
generalen MacArthur, faktiskt föreslog att kärnvapen skulle sättas in mot
kineserna. Tack och lov avvisade president Truman denna begäran.
Redan
2002 hade Radio Tuff (www.tyresoradion.se
) ett inslag om de civila offren Den grundades på "KOREAKRIGETS "DÖDA
DALAR", en artikel skriven av Svenska Dagbladets Japankännare Monica Braw
(2002-01-03). Det var en recension av en amerikansk bok om massdödandet av
civila under Koreakriget. Den har titeln "The
Bridge at No Gun Ri. A Hidden Nightmare from the Korean War" och är
skriven av tre journalister, två amerikaner och en sydkorean.
Här
kommer en bit från denna krönika 2002:
Koreakriget böljade fram och
tillbaka mellan 1950 och 1953, innan man efter tre års slaktande var tillbaka
på ruta ett, den nuvarande stilleståndslinjen mellan Nord- och Sydkorea. Det
innebar att miljoner civila flyktingar rörde sig fram och tillbaka under
kriget. Ofta hann de inte få med sig annat än de vita kläder de hade på sig.
Dessa kläder gjorde, att de var väl synliga mot det gröna landskapet, till
exempel från luften. Redan den 25 juli 1950 fick överste Edward Timberlake
följande besked:
"Armén
har begärt att vi från luften beskjuter alla civila flyktinggrupper som
observeras på väg mot våra positioner"
Och i augusti kom ordern,
att amerikanerna inte skulle ta flera fångar utan helt sonika döda dem.
Tidigare hemligstämplade
rapporter från Pentagon rekommenderade befälhavarna att inte nämna bombade byar
utan alltid kalla dem för militära mål. Journalisterna tvangs till självcensur.
Byn No Gun Ri, som finns i
bokens titel, är en av dessa koreanska byar som brändes ned. Amerikanska
soldater satte sina cigarettändare mot halmtaken, medan invånarna tog sin
tillflykt till området kring en järnvägsviadukt. Där utsattes de för anfall
från luften och för beskjutning från de amerikanska trupper som bränt ned deras
by. "Det var som om himlen föll ned
över oss", berättar en överlevande. Omkring 200 barn, kvinnor och män
beräknas ha dödats bara av den här byns befolkning. En del av förklaringen till
alla de här massmorden på koreanska civila är att amerikanerna befarade, att
nordkoreanska infiltratörer hade nästlat sig in bland byborna.
Under ett halvsekel har de
här krigsförbrytelserna varit nedtystade. Det hedrar det amerikanska samhällets
vakthållning kring öppenhet och yttrandefrihet, att de nu äntligen har kommit i
dagen. Ja, bokens författare belönades år 2000 rentav med det prestigetyngda
Pulitzerpriset.
I går kväll (1/9) visade TV 2
ett "Dokument utifrån", som var en brittisk genomgång av den
lögnaktiga propaganda om Iraks massförstörelsevapen som motiverade det
angloamerikanska anfallet på Irak i mars 2003. Det sänds i repris på
Kunskapskanalen 4/9 och 5/9
