John Pilger är en internationell filmskapare
och journalist som i många år har vågat kritisera västlig självgodhet och
utrikespolitik, inte minst de många anfallskrig som USA och Nato utfört. Bland
annat har han medverkat i brittiska tidningar såsom den radikala New Statesman.
I sin senaste (27/2) text påminner han om vad
domarna i Nürnberg 1946 i rättegången mot ledande nazister ansåg vara den
värsta krigsförbrytelsen av alla. Det var anfallskrig, eftersom det i sin tur
orsakade alla de följande internationella förbrytelserna.
Som exempel tar han bland annat anfallet på
Libyen 2011, då Nato påstod att de bombade för ”att skydda civila”. Men Pilger
uppger att det genomfördes 9 700 bombattacker mot Libyen, av vilka flera än en
tredjedel riktades mot civila mål. Uranförsedda projektiler användes, de
libyska städerna Sirte och Misurata förstördes av bombmattor. Röda korset
upptäckte massgravar. FN:s barnfond Unicef uppgav att de flesta dödade barn var
under tio år.
Libyens president Moammar Gaddafi var ingen Prince Charming, och Natos propaganda
demoniserade honom ännu mer. Dessutom planerade han att göra de afrikanska
staterna mer ekonomiskt självständiga från den amerikanska dollarn. Det var
enligt Pilger det verkliga motivet för anfallet på Libyen och lynchningen av
Gaddafi, som Nato hjälpte till med.
I västlig krigspropaganda kallades anfallet på Libyen för en
”humanitär intervention”. Det rättfärdigades av att Gaddafi påstods förbereda
ett ”folkmord” på sitt eget folk, vilket de upproriska islamisterna hävdade. En
jättelik massaker sades hota liknande den i Rwanda. Alltså kunde dåvarande
amerikanska utrikesministern Hillary
Clinton belåtet sammanfatta. ”Vi kom, vi såg, han dog”!
I dag är Libyen ett laglöst land där olika milisgrupper med våld
kämpar om makten och oljeinkomsterna. Massor av libyer har flytt utomlands. Hänsynslösa
båtägare fraktar med hutlösa priser flyktingar över till Italien, vilket ofta
leder till skeppsbrott och många hundra drunknade flyktingar.
2012 mördades den amerikanske ambassadören Christopher Stevens av de islamister som Nato året innan hjälpte.
De lär ha ropat "Islam, Islam, vår profets
rättigheter kommer inte att dö. Vi är alla Osama", hänsyftande på Al Quadas
grundare Osama bin Laden. Det är alltså inget konstigt att IS i Libyen nyligen
avrättade 21 helt oskyldiga egyptiska gästarbetare. Deras ”brott”: De var
kristna.
Ingen
västlig ambassadpersonal har vågat stanna kvar i det kaotiska Libyen. De
senaste som tog herm sina diplomater var italienarna. De har gamla rötter i
landet
PS: EN NY BOK OM DET ”FÖRSTA
LIBYENKRIGET”
Historiskt
kunniga kallar kriget 2011 för det andra Libyenkriget. Det första ägde rum 100
år dessförinnan. Det var när Italien 1911 ville följa de stora kolonialmakterna
England och Frankrike i spåren och anföll de tre delar som i dag omfattar
Libyen.
Italienarna
trodde att det skulle bli en lätt match eftersom området då ännu hörde till det
då alltmer krakelerande Turkiet. De motiverade aggressionen tjusigt med att de
hade en civilisatorisk mission. Ja, så starkt trodde de på sin egen propaganda,
att de väntade sig att libyerna skulle hälsa dem som befriare från det turkiska
oket.
Det
blev inte alls så utan det blev en ganska blodig uppgörelse. Krigshistoriskt
brukar det nämnas som första gånger bombflyg – jämför 2011 – användes.
I dagarna
har en bok om detta krig utkommit. Den har titeln ”LÖGNERNA. Berättelser om kriget.”
Det är en nyutgåva för den skrevs redan 1912 av Gustaf Janson. Den har nu ett förord av Anders Björnsson
Den
finns att beställa av Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) genom att ringa
mig Åke Sandin, tel 08 – 712 4463. Extrapris: 150 kr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar