Vaddå "sociala" medier? De är ofta asociala!

I förrgår hade SvT:s "Uppdrag Granskning" ett program om alla grova skymford och äckliga hot som på nätet riktas mot kvinnor, som förekommer i medierna, t ex Åsa Linderborg i Aftonbladet. För någon månad sedan var det upplopp bland gymnasister i Göteborg sedan någon på nätet hade hängt ut flickor med lögnaktigt sexistiska anklagelser. Då och då avslöjas att pedofiler lockar unga flickor att ställa upp. Listan kan göras lång på hur asocialt en del beter sig på det som hyllas som sociala medier.

Det värsta är att vilken knäppskalle eller extremist som helst kan uppträda anonymt. De sticker ut sina käftar i slemmet från sin plats under någon sten och vrålar ut sina spyor och kryper sen in i anonymiteten.

Under något år var det en "Anonym", som gång på gång försökte utnyttja kommentarsfältet under mina bloggar. Men den anonyme kommenterade aldrig vad jag hade skrivit. I stället lämnades länkar ständigt med samma konspiratoriska budskap från amerikanska skribenter. Alltså vägrade jag publicera texterna. I stället erbjöd jag honom att framföra sina åsikter på svenska och med sitt namn. Jag föreslog att han skulle höra av sig, så att jag kanske kunde låta honom framträda på www.tyresoradion.se .

Då överhopade han mig med glåpord. Det var närmast roligt, för han tyckte jag var en riktigt urbota fegis, som inte publicerade hans länkar. Visst är det en poäng att bli kallad för feg av någon som inte ens vågar sätta ut sitt namn.

Facebook är ju beundrat och i ropet. Det är bra att man där sätter ut sina namn. Men det har förvånat mig att annars intelligenta människor kommer med så mycket ointressant och självupptaget nonsens. Jag minns komikern Henrik Dorsin, sommarpratare på radion i somras. Han berättade att han var med på Facebook och just hade fått följande meddelande:

"Nu har jag borstat tänderna och tänker gå och lägga mig" Och Dorsin tillade: Det fantastiska var att sju stycken hade "gillat" detta.

Tillbaka till de stackars karlar som inte tål att kvinnor träder fram och är jätteduktiga. Dom tycker jag synd om. Själv är jag en turgubbe som ännu lever och har haft så många underbara och duktiga kvinnor omkring mig. På min tiotopplista finns många oerhört beundransvärda kvinnor, alltifrån min mamma Rosa, som alltid översåg med mina fel och brister. Min Monica, som är ytterst social och dessutom mycket duktig i Tuff, och som är min "flickvän" sedan 37 år och min livlina sedan ett par år. Mina två döttrar, den ena mycket aktiv i Tuff och den andra som är en klippa i närradioföreningen och varje vecka uppdaterar Tyresöradions www.tyresoradion.se . Och den politiker jag beundrar mest är Maj Britt Theorin.
--------------------------
Åke Sandin 6 feb 2013

PS:

Det finns karlar som jag inte hyser samma beundran för, trots att de berömvärt sätter ut sina namn. En heter Jonathan Leman. För några år sedan hängde han ut mig i Expo, en tidning som jag trodde uppskattade oss som jobbar hårt, till exempel i Tuff, för människor av en annan hudfärg. Men ack nej, jag hade ju skrivit positivt om Paul Rassinier och han var enligt Leman en skum typ.

Expo döljer nogsamt vem denne fransman och antinazist var. Han var pacifist och socialist och med i motståndsrörelsen under den tyska ockupationen, då han bland annat hjälpte judar att fly till Schweiz. I 19 månader dvaldes han sedan i tyska koncentrationsläger men efter befrielsen vågade han nämna att många av fångarnas berättelser var överdrivna. När många hyllades för sina vinklade historier om lägereländet vågade han gå motvinds och säga att det ju inte fanns några gaskamrar i Buchenwald, där han tvingats vara fånge. I Nürnbergrättegången hade trendiga - och ostraffade - menedare övertygat segrarmakternas domare om massdödandet i Buchenwalds "gaskamrar". Numera anser alla historiker av facket att Rassinier hade rätt.

Leman intervjuade mig. Hans text i Expo består av lösryckta citat och rena lögner. Han påstår till exempel att jag nämnde att två miljoner tyskar hade etniskt rensats vid krigsslutet. Nej, jag sade att ca 14 miljoner av dem hade fördrivits och att nästan två miljoner hade dött eller dödats under den grymma etniska rensningen.

Expo döljer att Leman är aktiv i den etnocentriska Svenska kommittén mot antisemitism och den brukar inte bry sig om de tiotals miljoner människor av andra etniciteter, som förintades i andra världskriget. För 20 år sedan intervjuade jag dess dåvarande ordförande. Efter ett tag hände det mest märkliga jag upplevt under mina 6000 intervjuer. Han slog självsvåldigt av min inspelningsapparat. Det var när jag frågade om vi inte skulle sluta att ge högerextremister monopol på att helt riktigt påpeka att de tyska "människotvålarna" var en myt. Det ironiska var att detta fascistliknande beteende kom från en man som var journalist, liberal riksdagsman och ordförande i en antirasistisk kommitté.

1997 hade Expressen en helsida om mig under den fantasifulla rubriken "Han är Ahmed Ramis hantlangare." Den var full av lögner. Det sades att jag var ordförande i Tyresö Ulands- och FredsFörening. Jag var inte ens med då i denna utomordentliga förenings styrelse, som jag på 25 år inte hade varit ordförande för. Jag förebråddes för att jag betvivlade att tyskarna hade gjort tvål och lampskärmar av sina mördade offer, något som historikerna nu håller med mig om. Inte ens min ålder var korrekt, men det överser jag gärna med, ty jag hade gjorts tio år yngre. Och fotot på mig var en propagandistisk fullträff. Bakom mig på väggen såg Expressens läsare en bild på en bedjande muslim och alla antog förstås att det hängde på min egen vägg.. Det ironiska var att fotot hade tagits fem år tidigare i Expressens och Dagens Nyheters egna korridorer, där tavlan med muslimen hängde på väggen.

Som källa för dessa underligheter angav reportern, Ingvar Hedlund, Svenska kommittén mot antisemitism. Jag skrev till kommittén och undrade om dessa konstiga uppgifter, men de bevärdigade mig inte med något svar. Det är väl bara att gratulera den för deras framgångsrika lobbyism i våra medier och deras nya anslag från skattebetalarnas pengar.
----------------------------------------------
Åke Sandin februari 2013