Korståg mot "folkmord" vägen till krig

Jag har beundrat den Paris-baserade amerikanska journalisten Diana Johnstone, alltsedan hon skrev boken "The fools' Crusade", en annorlunda analys än den vanliga om krigen i Jugoslavien. För flera år sedan intervjuade jag henne på telefon för Radio Tuff.

Har också gjort en halvtimme på radion med Björn Eklund. Han hade som redaktionschef för då radikala Ordfront 2003 vågat publicera en motbild till mittfårans ensidiga bild av Jugoslavien-krigen genom att intervjua Johnstone. Då inledde de som skryter med sitt värn för yttrandefriheten (med Zaremba i DN i spetsen) en hetskampanj mot Eklund, som fick sparken.

Nu finns i Counterpunch (1/2 2013) hennes artikel "The Good Intentions That Pave the Road to War". Den finns i sin helhet på http://www.counterpunch.org/2013/02/01/the-good-intentions-that-pave-the-road-to-war/  , men här kommer en sammanfattning på svenska:
---------------------------------------------------------------

HOTANDE FOLKMORD VÄRRE ÄN KRIG?

Diana Johnstone undrar först, varför USA så ivrigt säger sig bekämpa folkmord (genocide). Hon menar att det är en förevändning för att kringgå den gamla bestämmelsen att det enligt folkrätten är ett brott att angripa en annan suverän stat. Genom att framställa hotande "folkmord" som värre än krig går västerlandet med på det, så indoktrinerat med avsky för "folkmord" som vi ständigt blir. Detta är, skriver hon, av "enormt värde för USA:s militär-industriella komplex och för dess utrikespolitik som söker en förevändning för militära interventioner, varhelst de vill".

Hon erinrar om Nürnbergdomstolen 1945-46, som dömde ett antal tyskar till döden efter andra världskriget, där 40-50 miljoner människor (andra säger 70 miljoner) hade slaktats. Domstolen betonade att anfallskrig mot en annan suverän stat är värre än alla andra krigsförbrytelser, eftersom det leder till krigets många andra brott. Nu har, påpekar Johnstone, "krig förvandlats till en ädel räddningsaktion för att rädda folk från folkmord' ", även om det innebär att man överträder förbudet att anfalla en suverän stat.

Johnstone hävdar, "att i praktiken kan det ge de dominerande makterna fritt spelrum att intervenera militärt i svagare länder för att stödja vilket som helst beväpnad uppror de favoriserar….Det kan till och med tjäna som en lockelse för oppositionella grupper att provocera fram förtryck från regimen för att kunna kalla på beskydd."

Hon påminner om att Hitler vid anfallen på Tjeckoslovakien och Polen (1938 resp. 1939) delvis motiverade de militära insatserna med att de tyska minoriteterna i dessa länder måste skyddas. Det ledde som bekant till det värsta av alla krig i historien och därmed till folkmord på judar och andra. Det är typiskt att folkmord just inträffar under krig, påpekar Johnstone, och som exempel nämner hon också Rwanda och Kambodja. Men det är typiskt att de västliga företrädarna av militära interventioner aldrig nämner att en halv miljon indonesier mördades 1965-66, men då var det fråga om kommunister och den ansvariga regimen Suharto var vänligt inställd till USA.

BOSNIEN

Västerländska medier påstår att i bosniska Srebrenica begick serberna 1995 ett folkmord på muslimer. Johnstone påpekar att kvinnor och barn inte dödades. Men den Internationella brottsdomstolen (ICTY) i Haag kallar det ändå för folkmord. De stöder sig på en sociolog, som påstår att muslimer lever i patriarkat. Västliga medier har inte givit mycken uppmärksamhet åt muslimska ledare, som påstår att den bosniske ledaren Izetbegovic av Clinton hört, att väst behövde en massaker på muslimer för att militärt verka på muslimernas sida, vilket de gjorde efter Srebrenica. Johnstone skriver:

"Izetbegovic var ledaren för ett parti som ville besegra sina fiender med utländsk hjälp. Världen är full med sådana ledare av etniska, religiösa eller politiska fraktioner. Om de vet att 'världens enda supermakt' kan komma till deras hjälp en gång så kan de anklaga den rådande regimen för att 'slakta sitt eget folk' och är högst motiverade att provocera regimen att begå det behövliga slaktandet"

LIBYEN

Johnstone påstår att de militanta motståndarna till Gaddafi våldsamt överdrev hotet mot den libyska staden Benghazi för att provocera Nato att 2011 ingripa på rebellernas sida. Hon menar att det nuvarande kriget i Mali är en direkt följd av det brutala mordet på Gaddafi, vilken enligt henne var en garant för afrikansk stabilitet.

Diana Johnstone påminner att Natos ingripande i Libyen grundades på en resolution i FN att förhindra krig från luften (no fly zone). I stället var det ju Nato som bombade friskt (läs: sjukt) för att hjälpa rebellerna att mörda presidenten och störta regimen. Detta övertygade två av säkerhetsrådets medlemmar, Ryssland och Kina, att Natos påstådda mål var en bluff, som i stället "användes för befrämja världsdominans"

"I SIN EGEN PROPAGANDABUBBLA"

Johnstones slutord är värda att citera:
"Väst isolerar sig själv i sin egen propagandabubbla. Större delen av världen ser västlig intervention som motiverad av ekonomiskt egenintresse eller av Israels intressen. Känslan att vara hotad av USA:s makt sporrar andra länder att bygga upp sitt eget militära försvar och att förtrycka oppositionella, som skulle kunna ursäkta en utländsk intervention. Att hojta "folkmord", när det inte förekommer folkmord, är att skrika 'vargen kommer' och förlora i trovärdighet. Det förstör den tillit och enhet som världen behöver för att mobilisera humanitär verksamhet ifall det finns verkliga behov."
------------------------------------------------
ÅKE SANDIN 2/2 2013