Hirsi Ali: "Reformera islam!"

THEO VAN GOGH MÖRDADES 2004

Ayaan Hirsi Ali är född i Somalia, där hon uppfostrades muslimskt. Hon bosatte sig i Holland. Där gjorde hon den kontroversiella kortfilmen UNDERKASTELSE tillsammans med filmaren Theo van Gogh. Den handlade om kvinnoförtrycket inom Islam.

Den 2 november 2004 mördades van Gogh på öppen gata av en muslimsk fanatiker och Hirsi Ali dödshotades. Sedan dess har hon haft livvaktsskydd. Under flera år var hon invald i det nederländska parlamentet. I dag bor hon i USA.

OM ATT REFORMERA ISLAM

I Sveriges Televisions program Agenda (26/4) intervjuades Hirsi Ali. Från att tidigare ha vänt sin barnatro islam ryggen hoppas nu att islam kan reformeras. En av hennes böcker har just titeln ”REFORMERA ISLAM”.

Enligt Ayaan Hirsi Ali har IS förklarat krig mot muslimer som i sitt sätt att leva i praktiken bortser från stora delar av profetens ord och gärningar. Dessa muslimer lever inte efter sharialagarna, de följer inte uppmaningen till jihad och de fördömer inte andra människors sätt att leva. Kanske med tanke på den konstiga föreställningen att man som självmordsbombare blir martyr och kommer till paradiset efter att ha dödat oskyldiga människor säger hon om de muslimer som tar avstånd från dödandet.

– De satsar på livet före döden istället för livet efter döden, säger hon.

”SLUTA MANA TILL HELIGT KRIG!”

Bland de fem punkter Hirsi Ali föreslår i sin bok är att muslimer ska sluta att mana till heligt krig . Hon lägger fram fem punkter för en grundläggande reformering av islam bland andra ”Sluta mana till heligt krig!”.

On menar att

Hon betraktar inte islam av i dag som en fredens religion. Hon påpekar att det finns muslimer som reflekterar och som vill hitta ett sätt att vara troende muslim och samtidigt leva ett modernt liv i en demokrati.

ATT DÖDA I RELIGIONENS NAMN ÄR VÄL DEN VÄRSTA HÄDELSEN?

Själv tror eller hoppas jag att den svåraste synden i alla religioner är att döda en medmänniska. Vet förstås att i både i Koranen och Bibeln nämns på några ställen att det inte bara är tillåtet utan också närmast berömvärt att döda. När mord nu ofta sker till och med i religionens namn hoppas man trots allt att budskapen om solidaritet och kärlek är det centrala i alla religioner.

Att tacka Gud eller Allah när man har dödat är väl den värsta hädelsen.

FREDLIGA MUSLIMSKA LEDARE MÅSTE TALA HÖGRE

Det finns nu alltför många grupper som med religionen som drivkraft  eller förevändning dödar medmänniskor: Islamiska staten, Al Quaida, Boko Haram, Al Shabab, och  Al Nusra är otäcka exempel på det. Majoriteten av världens 1,5 miljoner muslimer tar avstånd från de mordiska jihadisterna och är med rätta oroliga för att dessa genom sin framfart komprometterar islam.

Det vore jättebra om muslimska ledare oftare och högra kunde fördöma åtminstone dödandet i religionens namn. Det kanske skulle kunna minska unga muslimers lockelse att resa till krigsområden och delta i striderna.

Saudiarabiens bombningar av Jemen

ETT LAND MILITÄRT RUSTAT TILL TÄNDERNA

Härom sistens var upprördheten med rätta stor över att i Saudiarabien dömdes en bloggare till 1000 piskrapp och fängelse. Våra medier berättade om att det inte år mycket bevänt med en saudiska demokratin. I Sverige, som vill införa en feministisk utrikespolitik, är förvåningen stor över att saudiska kvinnor inte ens har rätt att köra bil.

Vi vet ju att Saudiarabien med sina tusentals prinsar är ett oljerikt land och därför också det rikaste arablandet. Mycket pengar innebär mycket makt, så det har en dominerande ställning bland de många staterna i Arabförbundet.

Ibland vågar våra medier påpeka att det har en ganska extrem form av islam och att det har stött jihadister i Syrien och Irak. Mindre känt är dess stora satsningar på militär förmåga. Enligt statistik från Stockholms internationella fredsforskningsinstitut SIPRI är Saudiarabien nummer fyra i världen bland de länder som lägger ut mest pengar på sin krigsmakt. Dess försvarsbudget är obetydligt mindre än Rysslands.

Om man kollar hur mycket pengar som går till militären per capita är Saudiarabien rentav mycket värre än USA, landet som med råge toppar listan på vad världens länder lägger ur på sin krigsmakt.

Medan överklassen i Saudiarabien är stormrik, brukar dess grannland Jemen betecknas som ett av världens fattigaste, dessutom tillhåll för ”Al Quaida på arabiska halvön”. I mars förekom i Jemens huvudstad Sana ett terrordåd, då 140 oskyldiga människor dödades. Det var shiamuslimer som vid fredagsbönen befann sig vid sin moské.

Det ledde till att shiamuslimska houtsier med vapenmakt försökte rensa de södra delarna av landet från motståndare. Då anfölls det av Saudiarabien med bombflyg, som hittills utfört ca 1500 flygraider den senaste månaden. Många civila jemeniter har därvid dödats, bland annat över hundra barn.

FREDSFORSKARE OM VÄSTLIG DUBBELMORAL

I Lund finns fredsforskaren Jan Öberg. Han har i åratal basat för Transnational Foundation for Peace and Future Research. På hans hemsida www.transnational.org finns många läsvärda artiklar, nu senast en med rubriken ”Yemen: The mainstream narrative is grossly misleading”.

Där påpekar Öberg att Saudiarabiens anfallskrig inte bara stöds av många arabländer utan också av västliga ledare. Nu talas inte om ”humanitära interventioner”, den i väst tjusiga omskrivningen för krigiska ingripanden. Såväl FN, EU som Nato tiger.

Öberg skriver om den västliga dubbelmoralen bland annat:

”Vad som är rätt eller fel beror på vem som gör vad. Det här kriget är okej eftersom den saudiska diktaturen och dess koalitionspartners är västliga allierade och beväpnade av Nato”

Staaff, Blix -- och så Björklund

BLIX EN ARVTAGARE TILL STAAFF

För en tid sen erinrade jag om Karl Staaff, den liberale statsministern som så skändligen tvingades avgå 1914 efter attackerna från kunga-, herre- och militärmakt. Han ville ju hellre satsa på sociala reformer i Fattigsverige än på pansarbåtar.

Den 19 april i år kunde man i söndagsintervjun på P1 höra Hans Blix, bland annat svensk utrikesminister i den folkpartistiska regeringen 1978-79. ”Den bästa utrikesminister vi haft sedan Östen Undén”, som även vänsterfolk brukar säga.

I söndags upprepade Blix sitt nej till svensk Natoanslutning. Han menade att det bara skulle tolkas som ett hot av Ryssland och kanske leda till motåtgärder. Han menade också, att det var viktigt att sätta sig in i Rysslands oro för Natos utvidgning österut och norrut.

En lösning av Ukrainakrisen ansåg han vara att också Ukraina avstod från medlemskap

NU BEHÖVS MOTSTÅNDET MOT NATO-ANSLUTNING

Det är märkvärdigt att den alliansfrihet, som fungerat så väl i 200 år – om man undantar svensk inblandning i Afghanistan -- nu genom ensidiga och alarmistiska medier börjar ifrågasättas alltmer. Delvis tack vare vår neutralitet klarade vi ju oss undan första världskriget, andra världskriget och kalla kriget. 

Under Sovjettiden var Östersjön –eller ”vårt närområde”, som det alltid sägs – inte alls så fullt av Natoländer som nu. Då behärskade Sovjet och dess Warszawapakt stora delar av kusterna men Sveriges och Finlands alliansfrihet fungerade som en fredsskapande brobyggare. Nato var knappast alls på tapeten.

I höstas utkom boken ”Bevara alliansfriheten - nej till Nato-medlemskap!”, skriven av 17 politiska veteraner, bland andra Hans Blix. En annan med lång diplomatisk erfarenhet, Rolf Ekéus, fanns också bland författarna, där till och med generalen Carl Björeman förekom. Gemensamt för bokens skribenter är att Sverige bör göra allt som är möjligt för att minska den säkerhetspolitiska spänningen i vårt närområde, främst genom ett tydligt nej till Nato-anslutning.

JAN BJÖRKLUNDS FOLKPARTI GÖR HÖGERSVÄNG

I min släkt fanns i en tidigare generation flera som stolt röstade på liberalerna eller de frisinnade som det ibland hette. De menade att partiet på Staaffs och hans efterträdares tid var en slags vänster mot de välbeställdas högeråsikter.

I dag finns folkpartiet faktiskt till höger om vår tids höger, moderaterna. Det visar det i sin iver att satsa mera pengar på den svenska militären och med kravet att Sverige ska ansluta sig till Nato.

Men när Hans Blix var utrikesminister hade väl Jan Björklund knappt börjat den karriär som skulle göra honom till major i reserven.

I Kiev mördas oppositionella

På ett par dygn förra veckan har nu tre kända människor hittats dödade i Ukrainas huvudstad Kiev. En av dem var den förre parlamentarikern Oleg Kalasjnikov. Han tillhörde Regionernas parti. Det var det parti som leddes av den genom en kupp i fjol avsatte presidenten Viktor Janukovitj, han som trots att han var folkvald fick fly för sitt liv i februari förra året.

Tidigare på torsdagen dödades även journalisten Oles Buzina i sitt hem i Kiev. Mordet ska ha utförts av två maskerade män. Han var en nagel i ögat på den nuvarande regimen i Kiev med dess starka stöd från högerextrema grupper typ Svoboda och Högra sektorn. Han lär inte ha följt den officiella antiryska linjen utan uppges ha stött Ukrainas federalisering och landets tvåspråkighet, alltså, ukrainska och ryska.

Det tredje mordoffret var journalisten Sergej Suchobok. Han är en av de åtskilliga ukrainska journalister och politiker som hittats döda i år, händelser som antingen betecknas som mord eller självmord.

HUR DAGENS NYHETER REAGERADE

Mord på oppositionella i Ukraina är inget som våra medier gärna vill nämna. Om de någon gång överger sin ensidighet blir det föga uppmärksammade små meddelanden.

Den 17 april hade faktiskt DN en liten notis om ett av morden i Kiev. Den hade rubriken ”Prorysk journalist dödad” och handlade om Oles Buzina. Det uppgavs att han stödde den förre presidenten Viktor Janukovitj och att han var ”den senaste av flera allierade till de förra proryska ledarna som dött under märkliga omständigheter”.

Hela notisen i DN var på futtiga åtta rader.

MORD I MOSKVA STORT UPPMÄRKSAMMAT

Åtta rader i tidningen om morden i Kiev är försvinnande litet jämfört de förstasidor, helsidor och andra spekulativa kommentarer som förekom till exempel i etermedierna, när Boris Nemtsov mördades i Moskva den 27 februari i år. Han var före detta vice premiärminister och numera starkt oppositionell mot Putinregimen.

I väst var åsikten som väntat att han mördats på uppdrag av den ständigt kritiserade Putin eller i varje fall av någon i kretsen kring honom. Det fanns också andra spekulationer. Några påpekade att Nemtsov var en fruntimmerskarl och han vid mordögonblicket var i sällskap med en ung vacker kvinna, så det kanske var ett svartsjukemord. Eller var det en ultranationalist som varit i farten, missnöjd med både Nemtsovs kritik av Rysslands inblandning i Ukraina och med Putin?

Putin fördömde mordet och lovade att allt skulle göras för att hitta de skyldiga och bestraffa dem. Några tjetjener har anhållits misstänkta för mordet. Det är inte så långsökt, eftersom Ryssland tidigare utsatts för terrordåd av några ur dess muslimska befolkning i söder. 2002 tog tjetjenska terrorister publiken på Dubrovkateatern i Moskva som gisslan. Vid fritagningen dödades 129 ur gisslan och 39 förövare. 2004 stormades skolan i Beslan av terrorister och hundratals människor miste livet, däribland 155 barn.

Att ryska muslimer skulle ha motiv att döda Nemtsov är att han var liberal och vän av yttrandefrihet och därför hade agiterat för att man skulle publicera Muhammed- karikatyrerna från Charlie Hebdo. I Tjetjenien demonstrerade 900 000 upprörda mot Charlie Hebdos satirteckningar av deras profet.