Vår tids orakel

(I söndags den 13/9 2015 skrev Wilhelm Agrell en debattartikel i Dagens Nyheter, där han argumenterade för en svensk anslutning till Nato. I en Pax-krönika från sommaren 1991, med i min bok ”Förbannad pacifist”, nämnde jag en intervju med Agrell i Radio Tuff. Krönikan kommer här:)

KRÖSUS MISSTOLKADE ORAKLETS SVAR

Det var en gång en kung i Lydien, som hette Krösus. Han härskade över delar av nuvarande Turkiet. Till historien har gått främst därför att han lät prägla de första mynten. Kanske var han en pionjär för den nu så hyllade kapitalismen. I varje fall blev han mycket rik.

Nu är det ju så att rikedom och makt fördummar till den grad, att de som minst behöver mera är de som vill ha ännu mera. Beteendet är inte bara ologiskt utan mycket vulgärt.

Krösus var inget undantag. När perserna utvidgade sitt rike började han att fundera på att kapa åt sig områden på deras mark. För säkerhets skull åkte han först till grekiska Delfi och rådfrågade oraklet, som var prästinna i Apollons tempel och kallades Pythia. Hon satt på en trefotad pall och hade svar på allt. Men svaren var tvetydiga, kanske därför att under henne steg giftiga ångor upp och gjorde henne omtöcknad – eller påtänd som vi skulle säga i dag.

När Krösus frågade om vad son skulle hända om han angrep perserna, svarade Pythia: ”Ett stort rike kommer att gå under”. Krösus, vars förstånd minskat i takt med att hans rikedom ökat, trodde att hon syftade på perserriket. Men i det krig som följde var det Krösus som störtades och hans rike gick under.

VÅRA NUTIDA ORAKEL (1991)

Ibland undrar jag om inte medierna i sina tempel har trebenta pallar att snabbt sätta fram under sina speciella kelgrisar. I dag heter inte oraklet Pythia utan har flera namn: Agrell Bildt, Åslund, Myrdal etc.

Under ”statskuppen” i Moskva var dessa herrar riktigt i gasen. Carl Bildt stormade fram i TV, radio och tidningar med sin ramsa: ”Vad-var-det- ja-sa-nu-måste-vi-stärka-den svenska-militären!” Blixtsnabbt reagerade också Dagens Nyheters debattsida och lät på statskuppens tredje morgon Wilhelm Agrell larma om en starkare svensk krigsmakt.

Samma morgon förlorade kuppmännen makten, vilket ytterligare påskyndade demokratiseringen och uppspaltningen av Sovjetunionen. Men nu tiger oraklen, ty utvecklingen passar inte in i deras fördomar. Och det militär-mediala komplexet håller tyst i försvarsfrågan, som om ingenting någonsin hänt i Östeuropa.

Den verkliga kalkonen under dessa dramatiska dagar i Moskva var professorn och ”öststatsexperten” Anders Åslund. Han deltog i ett program på riksradion med den allestädes pratande Wilhelm Agrell. Men där fanns också fredsforskaren Pentti Joenniemi, som på sin trygga finlandssvenska förutsåg det som sedan också skedde. Därför kallades han naiv av oraklen, och Åslund undrade rentav vem han var, om av okunnighet eller bara snorkighet må vara osagt.

AGRELL I RADIO TUFF

Wilhelm Agrell är numera både Pythia och Krösus, för han surrar som hon och drar konstiga slutsatser som han.

Härom året intervjuade jag Agrell för Radio Tuff. Vi kom in på ubåtskränkningarna, som han baserat vittomfamlande teorier på. Men på den alldeles avgörande punkten, vilka motiv Sovjet skulle ha haft för att ständigt kränka svenska vatten, blev han visserligen mångordig men lika obestämd som andra så kallade experter.

Jämfört med försöken av de ubåtstroende att förklara dessa motiv blir en gammal norrlandspölsa klassisk ren i konturerna.

Det är snart tio år sen den gamla risiga sovjetiska ubåten 137 låg som en död padda i Blekinge. Den föreföll att vara på väg in i Gåsefjärden, som är så grund att U 137 inte skulle ha kunnat utnyttja sin främsta egenskap, att gömma sig under vattnet. Den rände upp på land med en fart som inte ens fiskarna i trakten vågar hålla där.

Medierna vrålade genast ut att vi hade tagit spionerande ryssar med byxorna nere. Men egentligen var det svenska flottan som hade suttit på pottan. U 137 låg en hel natt med dånande motorer utanför marinbasen Karlskrona. Först nästa dag upptäcktes den – och då av en fiskare.

Genom att förvandla en uppenbart felnavigerande gammal ubåt till en lömskt smygande spionubåt kunde marinen rädda sin förlorade yrkesheder. Okritiska medier bidrog genom att under åratal piska upp en ubåtshysteri, som höjde upplagorna och gav marinen mer skattepengar.

Bland alla ubåtsoraklen är Jan Myrdal min favoritkalkon. Efter att ha kallat fredsrörelsen anpasslig och organiserad av ryssarna drämde han i Fib/K (nr 21/81) till med att U137 var ute för att skrämma: ”en pansrad rysk näve upp mot Sveriges underliv”.

ÅKE SANDIN 1991