Annorlunda bok om Ukrainakrisen

Den första akademiska boken om Ukrainakrisen påstås ha utkommit. Det är professorn vid Kent-universitetet i England, Richard Sakwa, som skrivit boken Frontline Ukraina.

Boken är utgiven på Karneval förlag och i dess presentation av den heter det bland annat:

”Författaren visar med utförliga argument och många refe­renser att den ho oss ­dominerande bilden av Ukraina­konflikten på avgörande punkter är ofullständig och missvisande.

Det gäller de externa, internationella, förbindelserna, där Richard Sakwa hävdar att de grundläggande orsakerna bakom tvisten inte är någon rysk expansionism, utan en västlig sådan, i form av USA, EU och Nato.

Det gäller de interna, ukrainska, faktorerna, där författaren lägger stor vikt vid hur konflikten intensifierades när en extrem, och delvis våldsinriktad, ukrainsk nationalism tog över Majdan, och därefter fick ett stort inflytande över Kievs politik”.

Exempel på Sakwas forskningsreultat

Professor Sakwa är inte någon beundrare av EU:s politik. Så här skriver han bland annat:

Då påven Benedictus XV hörde om första världskrigets utbrott deklarerade han att det skulle bli ”Europas självmord”. Hundra år senare kan vi tala om ett ”nytt självmord”, eftersom den idealism som förknippas med en hel epok av europeisk integration har visat sig vara gagnlös och illusorisk. Till grund för EU ligger ett fredsprojekt, och i Västeuropa hölls löftet om fred fram till 1989. Men ställt inför en inte mindre krävande utmaning under den postkommunistiska eran – att läka det kalla krigets sprickor och bygga grunden för en enad kontinent – har EU misslyckats totalt. Istället för en vision som omfattar hela kontinenten har det blivit föga mer än den civila flygeln av den atlantiska säkerhetsalliansen. Även EU:s alltmer begränsade engagemang för social och övernationell solidaritet äventyras av det tilltänkta Transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP).

Ukraina blottade krisen i EU:s utveckling. Som institution kämpade EU för att göra sig relevant vid utformandet av en politik som skulle kunna ge lösningar på grundläggande internationella problem. Tendensen till sammanslagning med det atlantiska säkerhetssystemet gjorde emellertid att EU stod utan autonomi och styrmedel när det verkligen gällde – att bevara fred på den egna kontinenten. Som Lukjanov uttrycker det var EU upptaget av att kämpa för sin egen överlevnad, och "de interna motsättningar, som orsakats av konflikten med Ryssland, innebär lika stora risker som de förluster Europa kommer att drabbas av till följd av att banden med Moskva blir tunnare. Frågan vilken risk som är den största faran kommer i sinom tid att besvaras av EU."

EU som institution marginaliserades vartefter krisen utvecklades och lyc­kades inte vare sig lägga band på krigsfalangen i Washington eller formulera någon strategi som var mer nyanserad och i linje med dess förkunnade normativa värden. EU visade sig desperat odugligt som konfliktreglerare.

Fina recensioner

Boken har trots sitt kanske för oss västliga mediakonsumenter kontroversiella innehåll fått bra recensioner. Jonathan Steele, före detta Moskvakorrespondent för den brittiska tidningen The Guardian skriver till exempel:

”Ett verk utan motstycke. Äntligen en balanserad bedömning av den ukrainska konflikten! Sakwa ger den hittills bästa analysen i bokform av händelserna i östra Ukraina, liksom i Kiev, Washington, Bryssel och Moskva.”

Och Peter Hitchens i Daily mail skriver:

”Jag rekommenderar den här boken till var och en som är det minsta intresserad av att skilja ut verkligheten ur den täta propagandadimma i vilken den för närvarande ligger insvept. Allmänt sett är boken ett intelligent, välunderbyggt och tankeväckande försök att förklara vår tids stora kris”