Fred i Syrien skulle stoppa blodbad och flyktingkris

I snart fem år har kriget rasat i Syrien. Uppåt 250 000 människor har dödats. 4 miljoner har flytt landet. De flesta av dessa flyktingar finns i grannländerna Libanon, Jordanien, och Turkiet. Deras situation är oftast vedervärdig-

Nu har också allt flera av dem -- de som har råd --  tagit sig till Europa. Här har vi nu i veckor talat om en flyktingkris, även om det relativt sett är ett fåtal av flyktingarna som har gjort den besvärliga och ofta farliga resan.

Ett skakande bild av en den lille treåriga pojken som låg drunknad på en strand efter att flyktingbåten kapsejsat har fått större uppmärksamhet än de tiotusentals barn som brutalt dödats eller lemlästats i det syriska kriget.

Nu har fred i Syrien också blivit en nödvändighet för oss. Att det i snart fem år har dödats också en massa civila syrier har vi tidigare tagit med knusende ro. Vi har förstås matats med den västliga propagandan att det är ”diktatorn” Assads fel. Visst har han använt den västliga favoritmetoden att bomba från luften. Regimen har rentav använt oljefatsbomber och då dödas ju många icke-stridande.

Men av de många oeniga grupper som bekämpar honom har vi med undantag från ISIS inte fått veta så mycket om. De ”moderata” grupperna har fått miljarder dollar och mycket vapen från USA, England och Turkiet, vapen som ofta övertagits av de islamistiska upprorsmännen, till exempel den al Quada-inspirerade al Nusra-fronten. Turkiet misstänks också för att släppa in ISIS över till Syrien.

Dessa ofta islamistiska grupper har beväpnats av Saudiarabien, som trots sin ringa folkmängd är en världens fyra mest militärt välrustade länder. Detta utnyttjar de genom att sedan i mars flygbomba sitt fattiga grannland Jemen. Där har de dödat många civila och de har också använt klusterbomber. Dessa otäcka tingestar har 117 av världens länder förbjudit, dock icke Saudiarabien och dess koalitionspartner USA. Saudiarabien piskar och avrättar folk flitigt. Hittills i år har över 100 avrättningar skett och man annonserar efter flera bödlar. 

Just nu väntar 21-årige Ali Mohammed al-Nimr på tur att avrättas. Som 17-åring arresterades han i en demonstration mot regeringen och torterades. Ironiskt nog blev en saudiarab i dagarna utsedd till chef för FN:s organ för mänskliga rättigheter (human rights).

I motsats till saudierna har i alla fall Assad haft en sekulär regim, vilket kristna. alaviter och andra minoriteter i Syrien med tacksamhet har erfarit.

De nya uttalandena från Obama och Putin ger ett visst hopp om att kriget i Syrien kan avslutas. Utrikesministrarna Kelly och Lavrov är åtminstone överens om att landet skall förbli sekulärt.

Mestadels positivt

NEGATIVT och POSITIVT

Negativt

Centerstämman beslutade i dag att Sverige bör söka medlemskap som den 29:e staten i den stora militäralliansen Nato. Därmed övergav partiet sin traditionella alliansfria hållning.

Ändå positivt

Detta var naturligtvis negativt. Men 157 centerpartister röstade emot, mer än en tredjedel av stämmodeltagarna. Det var ändå positivt, eftersom det tyder på ett det finns många i det partiet som ännu tror att ett alliansfritt Sverige ännu kan spela en fredsbefrämjande roll i norra Europa.

Annat positivt

 Man kan också glädja sig åt annat som är positivt. EU beslöt till exempel att anslå 1 miljard euro (drygt 9 miljarder kr) till FN:s flyktingorgan UNCHR för dess hjälp åt de uppåt 4 miljoner syriska flyktingar son försmäktar i eländiga läger i Libanon, Turkiet och Jordanien. De har flytt det förbannade kriget, som redan kostat uppåt 250 000 livet, däribland många barn.

Deras situation är sådan att medierna i flera veckor har talat om en europeisk flyktingkris. De som flyr är de som har pengar nog att betala de giriga smugglarna. Alltså är det framför allt de välbeställda och ofta högutbildade som kommer. De fattigare får stanna kvar i de läger som behöver allt vårt stöd.

Det hindrar oss inte att välkomna de flyktingar som kommer till Sverige. I TUFF (Tyresö Ulands- och Fredsförening) har vi redan köpt en massa underkläder som många flyktingar var i behov av. Vi har också beslutat att förse ett antal ensamkommande barn i åldern 14 till 17 år med en 500-lapp var. Och mera blir det.

Positivt var också det svenska beslutet i går att skicka 45 miljoner kr till Bangla Desh. Där ska de användas till att göra det mindre svårt att för textilarbetarna, mestadels kvinnor, som underbetalda tillverkar mycket av de kläder vi köper också i Sverige.

PS:  Positivt är väl också att Sveriges statsminister Stefan Löfven i dag höll tal i FN:s generalförsamling. Han passade på att nämna att han före ett års ålder blev fosterbarn i Boteå,  Ångermanland.

Hur många av världens ca 200 premiärministrar eller statsministrar har en sådan bakgrund?

Nato breder ut sig

(Det skulle varit en karta med på det här blogginlägget, som visade Natos stora utbredning, men den försvann vi kopieringen)

                     NATO HAR BRETT UT SIG

Till Nato har nu hela 28 länder anslutet sig. Under hotfulla Sovjets existens var Östersjön praktiskt taget omringat av sovjetiska militärer_ Estland, Lettland och Litauen tillhörde Sovjet och andra östersjöländer såsom Polen och Östra Tyskland var medlemmar av den sovjetiska Warszawa-pakten.

Då tillhörde Vitryssland, Ukraina, de baltiska staterna och flera stater söder om Ryssland Sovjetunionen. Ryssland är mycket mindre än Sovjetunionen. Men då var det inte tal om att Sverige skulle överge den alliansfrihet som i 200 år har tjänat oss så bra.

Numera är östersjöländerna Estland. Lettland, Litauen, Polen och östra Tyskland Nato-medlemmar. Östersjön har nästan blivit ett Natos innanhav. Men nu när Ryssland är mindre och faktiskt mindre hotfullt än under Sovjettiden har svensk Nato-anslutning märkligt nog blivit en het fråga.

Kanske är det inte så märkligt. Svenska medier har några år varit obalanserat rysslandkritiska. De har spelat grovt på vår traditionella rysskräck och givit ständiga exempel på sin rysslandsfobi.

Man behöver inte alls tycka om Putin men det var ändå inte han som anföll Irak 2003 med det blodbad och mångåriga elände som följde. Det var heller inte han som anföll Libyen 2011 och följderna av det kriget är katastrofala. Det var Nato-länder och flera exempel på deras framfart kan ges.

Det ledande Natolandet USA har en militär budget på uppåt 1000 miljarder dollar per år. Ryssland har inte ens 10 procent av Natos militära styrka.

Men på grund av ”hotet från Ryssland” ska vi nu överge vår alliansfrihet?

PS: I morgon beslutar centerpartiet om det ska anta partistyrelsens förslag att Sverige ska bli NATO-medlem. Säg i kväll påTV-Rapport riksdagskvinnan Kerstin Lundgren (c ) argumentera starkt för medlemskap.

Hon är min yngsta kusin. Hennes far var ung demonstrant i Ådalen 31 och röstade i hela sitt liv på (s). Men heder åt de åtskilliga centerpartister som håller fast vid alliansfriheten

Tomas Magnusson: "Förbjud kärnvapnen" !

Tomas Magnusson har i många år varit aktiv i svensk och internationell fredsrörelse, bland annat som president i International Peace Bureau. Nyligen utkom hans bok ”Somalia –hot eller hopp” med underrubriken ”Ett land som aldrig lämnas i fred. Ett folk som aldrig ger upp”

Tomas hörs en halvtimme på Radio Tyresö ( www.tyresoradion.se ) tillsammans med den norske juristen Fredrik Heffermehl om dennes bok ”Nobels vilje”, som starkt kritiserar valen de senaste åren av Nobels fredspris.

I tidningen ETC (Göteborg) skriver Tomas Magnusson:

Det pågår en förnyelse av kärnvapen som innebär att samma antal vapen kommer att bli många gånger mer effektiva – och förödande. Nobelpristagaren Obama – han fick sitt pris just för sitt uttalade kärnvapenmotstånd – har godkänt den enorma budgetsatsningen på förnyelse, 1 000 miljarder dollar de kommande åren. Ryssland följer efter, liksom England.

Att förbjuda kärnvapen på humanitära grunder är ett initiativ som togs för några år sedan.  Norge var initiativtagare. Sverige under Carl Bildt höll sig från början avvisande, sedan kallsinniga. Under Margot Wallström har politiken ändrats, och Sverige är bland de 159 länder som står bakom kravet, precis som Röda korset, den internationella läkarrörelsen mot kärnvapen och hela fredsrörelsen.

Nu finns också ett ytterligare initiativ: Österrike och Sydafrika har lagt fram en grundtext som förbjuder kärnvapen och har stöd i FN av 116 länder. Här är Sverige ännu inte med på banan, och det behövs påtryckningar så att Sverige blir lika drivande och aktivt i kampen mot kärnvapen som var fallet under flera decennier med Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin som ansvariga för den svenska linjen. Ett tydligt feministiskt kärnvapenmotstånd!

I den svenska politiska framtiden ligger också vårt lands relation till Nato. Nato har kärnvapen i sin strategi, och på ett sätt som avviker från några av de frågor som Sverige drivit i många sammanhang – att kärnvapenländer ska förbinda sig att inte använda kärnvapen mot icke kärnvapenländer, att kärnvapenländerna ska förbinda sig att aldrig bli först att använda kärnvapen och så vidare. Detta är förslag som Sverige drivit i kampen mot kärnvapen, vid sidan av arbetet mot provstopp, mot kontroll av klyvbart materiel och så vidare. 

Nu måste vi lyfta en diskussion om vad det svenska successiva närmandet till Nato innebär för möjligheten att driva kärnvapenmotstånd, högaktuellt genom beslutet nästa vår i riksdagen att godkänna ett värdlandsavtal med Nato.

Sveriges alliansfrihet och att vi stannar utanför kärnvapenalliansen Nato framstår som det viktigaste bidraget vi kan ge till en kärnvapenfri framtid.”

En freds- och miljöveteran talar klarspråk

I tidningen Miljömagasinet nr 38/2015 skriver Tord Lundgren i Uppsala. Han tillhör veteranerna i freds- och miljöfrågorna.

RYSSLANDSFOBIN

Bland annat skriver Tord Lundgren:

”De svenska natoanhängarnas stora slagträ för svenskt medlemskap är och förblir rysslandsfobin. I mainstreammedia kan vi räkna med en ordentlig dos av den varan mer eller mindre regelbundet. Till exempel den 31 augusti får vår försvarsminister breda ut sig i Dagens Nyheter om vikten av närmare svenskt militärt samarbete med USA och Nato.

Självklart pekar han på Ryssland och varnar för dess militära upprustning. Givetvis nämner han inte att Nato-ländernas militärbudget är 1020 miljarder dollar per år, Rysslands är 86 miljarder.

Eller att USA och Nato har runt 1000 baser och militära installationer i världen, Ryssland har två. Eller att sedan 1999 har tolv östeuropeiska länder, som före 1991 tillhörde Sovjet eller stod under dess inflytande, gått med i Nato. Vem som hotar vem borde vara uppenbart för alla.

UKRAINAKRISEN

Han kommer också in på Ukrainakonflikten:

”I ryssfobin ingår inte bara enögdhet utan en hel del okunnighet. När det gäller Ukrainakriget talas det nästan uteslutande om Rysslands aggression och annektering av Krim.

Det kunde också talas om statskuppen i Kiev 2014, en statskupp som stöddes, frammanades, av västländer. Inte minst Carl Bildt, dåvarande utrikesministern, var aktiv på Majdantorget i Kiev tiden före kuppen. En sådan grov inblandning i ett annat lands angelägenheter borde få varje hederlig journalist att ta avstånd.

Men tystnaden är påfallande. Regimförändringen i Ukraina gav upphov till splittring och inbördeskrig.”

SAMARBETET MED NATO

Tord Lundgren kommer också in på frågan om Nato. Han skriver:

”Ett svenskt medlemskap i Nato vore ett stort bakslag för alla fredsvänner. Nästa år ska riksdagen ta ställning till det så kallade värdlandsavtalet med Nato. Vi får i framtiden räkna med negativa artiklar och påståenden riktade mot Ryssland och dess regering. Någon tystnad i detta avseende vore naivt att förutskicka”