Blodbadet i Jemen och kampen mot IS

”FOLK BLÖDER TILL DÖDS MEN INGEN BRYR SIG”

Detta var rubriken i går (2/5) i Dagens Nyheter över en tvåsidi9g artikel om eländet i Jemen. Över detta fattiga land har grannlandet, det rika oljestinna och militaristiska Saudiarabien, sedan i mars vräkt ner bomber med några andra arabländers och USA:s goda minne.

DN förklarar starten på konflikten med att den shiamuslimska houtsimilisen i mars grep till offensiven. Tidningen nämner dock inte att just dessförinnan hade 140 människor i Jemens huvudstad Sana dödats av terrorister vid sin moské under fredagsbönen. Jemen är ökänt som ett tillhåll för al Qaida.

De oskyldiga dödsoffren var shiamuslimer och sådana skall vi tydligen inte ömka. De skall uppenbarligen inte ens nämnas som offer, när våra ensidiga medier försöker förklara konflikter. Iran är ju dominerad av shia och är ju av någon anledning stämplad som ”skurkstat” av både väst och flera arabländer.

LUFTBOMBARDEMANG ÄR INTE ”MORD”??

DN skriver att ”mellan 1500 och 3000 civila jemeniter har dött i striderna, över 5000 har skadats och omkring 300 000 är på flykt”. Samtidigt intervjuas en jemenit, som berättar att houtsirebellerna minsann ”mördar” folk.

Det är säkert riktigt att det förekommer mord i ett inbördeskrig. Vad åstadkommer då saudiernas flygbomber, som haglat över Jemen en dryg månad. Säkert har de flesta av dödade civila drabbats av dem. Det råkar vara den metod som i krig dödar de flesta av barn, kvinnor och obeväpnade män.

Att DN inte vill skriva om detta beror kanske på att det är framförallt västmakterna som för den typen av krig. Det finns ännu överlevande efter bombterrorn över Japan, Tyskland och Vietnam som kan vittna om detta.

Den ungersk-amerikanske nobelpristagaren Albert Szent Györgyi hade själv deltagit i krig. Under Vietnamkriget utkom hans bok med den betecknande titeln ”The Crazy Ape” Där skrev han bland annat:

"Varför skulle det direkta skjutandet på nära håll av civila vara värre än en flygattack, som tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloten som släpper bomberna inte ser sina offer?"

ATT BEKÄMPA IS UTAN ATT HÖRA DE BERÖRDA

I går rapporterade medierna också att det i Paris varit en konferens om hur man ska motverka IS (Islamiska Staten), vars otäcka våld sprider sig allt mer. 20 stater deltog, men bland de icke inbjudna fanns Syrien, Iran och Ryssland.

Faktum är att det är i Syrien som IS nu tycks ha de största framgångarna. Det drygt fyraåriga kriget där har dödat över 200 000 människor och drivit många miljoner på flykt. Rebellerna har fått stöd av ungefär samma koalition – inklusive västmakterna -som stöder saudierna i deras bombningar av Jemen.

Tidigare var den al-Qaida-inspirerade al Nusra-fronten den mest framgångsrika rebellgruppen i Syrien. Nu är det IS. Men i diskussionerna hur man bäst bekämpar IS får alltså det drabbade landets regeringsföreträdare själva inte vara med.

Irak har ju också hårt drabbats av IS. Den irakiska armén (korrumperad?) tycks inte vilja göra mycket motstånd utan flyr och lämnar sina av USA levererade vapen i motståndarnas händer. De som däremot är effektiva är de från Iran stödda shiamiliserna. Men Iran är ju pestflaggat och får inte vara med i  förhandlingarna om IS.

Att Ryssland utesluts var förstås väntat, eftersom den allmänna trenden i väst länge nu har varit att inte i onödan förhandla med detta land.

AGGRESSIONERNA MOT IRAK OCH LIBYEN

Stackars Irak som redan 2003 helt emot folkrätten anfölls av USA och England, livligt påhejade av Israel, med de lögnaktiga förevändningarna att man ville beröva Saddam Hussein hans otäcka massförstörelsevapen och befria landet från al Qaida, som sades ha ett tillhåll där.

Man fann inga kärnvapen i Saddams arsenal och inte heller hade han tillåtit al Quada att verka i landet. Däremot lyckades man ju lyncha honom själv. Hur många hundratusen irakier har inte dödats sedan dess och hur många miljoner har tvingats fly?

(Jo, jag vet, Rysslands annektering av Krim var också ett folkrättsbrott. Hur många har dödats där? En från vardera sidan lär det ha varit. Även oberoende västliga mätningar av opinionen tyder på att en överväldigande majoritet av Krimborna vill tillhöra Ryssland.)

Ta Libyen som ett annat exempel på resultatet av västliga krig. Nato ingrep för att som det så tjusigt hette ”att rädda civila”, en ”humanitär intervention” alltså. Dess bomber dödade dock tusentals civila, men man lyckades ju lyncha Muammar Khadaffi.

Sverige fick ju med några JAS-plan vara med på ett hörn i detta krig. Det var säkert bra för SAABs exportmöjligheter. Det gladde säkert MIMAC, det tyvärr alltför starka Militär-industriella-mediala-akademiska-komplexet, som aktar sig noga för att resultatvärdera krigen

Hur det är i Libyen börjar vi förstå trots mediernas relativa tystnad. Det är ett laglöst, kaotiskt land, vilket främst bevisas genom förekomsten av de hänsynslösa flyktingsmugglarna, vilkas framfart orsakar de enorma tragedierna på Medelhavet. IS har fått fäste även där.

Medger att jag inte är någon expert på arabländerna. Begriper förstås att Hussein och Khadaffi inte var några demokratiska ljusgestalter utan begick många övergrepp på opponenter och mänskliga rättigheter. De var dock knappast värre än Saudiarabiens nuvarande ledare, vilkas rikedomar gör att väst gullar med dem.

De som kan arabvärlden mycket bättre än jag brukar framhålla att Irak och Libyen före de eländiga krigen var bland de allra främsta arabstaterna ifråga om välfärd, skola och omsorg, så viktiga för de många vanliga människorna