MARIA PERSSON LÖFGREN OCH ”KÖPTA
JOURNALISTER”
I min förra text förbannade jag kollektivskulden som kulminerar under
krig. Då beskrivs alltid motsidan som totalt ond, medan den egna sidan är helt
felfri. I ett neutralt land som Sverige borde vi ha större möjligheter att mera
opartiskt bedöma konflikter.
Min främsta nyhetskälla är Sveriges Radio. Där har jag massor av
gånger lyssnat på dess Moskvakorrespondent Maria Persson Löfgren. Härom dagen
var hon med hos Nordegren & Epstein. Där gjorde hon sitt bästa för att
förringa att högerextrema spelade en mycket aktiv roll vid den revolution eller
statskupp som ägde rum i Ukraina för ett år sedan. Hon menade rentav att högerextremismen var
mera utbredd i Ryssland.
Hoppas jag hörde fel när hon till och med sade att nazister är
vanligare i Sverige än i Ukraina. Det kom mig att tänka på den bok som den erfarne tyske journalisten Udo Ulfkotte utgav i fjol. Den hette ”Gekaufte Journalisten”
(Köpta journaliser) och beskrev hur storfinans och säkerhetstjänster styrde
medieutbudet. Journalister mutades att skriva västvänligt och antiryskt.
Självfallet tror jag dock att Persson Löfgren har tillräckligt hög lön
av Sveriges Radio.
Därför undrar jag, varför hon är så ensidig i sin rapportering till
men för oss lyssnare som vill försöka förstå konflikten. Minns med tacksamhet
en text av Peter Saramo, sekreterare i finska riksdagen. Han gav de båda
parternas syn på händelserna i Ukraina – låt vara att han lite uppgivet
frågade: ”Vad ska man tro då alla
ljuger?”
VAD HÄNDE I KIEV FEBRUARI 2014?
För några dagar sedan rapporterade Maria Persson Löfgren om ett
bombdåd i Ukrainas näst största stad Charkiv. Hon påstod att det riktade sig
mot en ”fredsdemonstration”. Det var i verkligheten ett firande av vad som
hände för ett år sedan i Kiev. Och nu måste jag ställa ett antal frågor, som
kanske någon kan hjälpa mig att besvara.
Det var två tre dagar i februari förra året, då det hände mycket och
delvis förvirrande. Minns hur vi gladde oss år att en förhandling i Kiev mellan
olika parter i närvaro av EU-representanter ledde till att den ifrågasatte
presidenten Janukovytj gick med på att tidigarelägga val för att tillmötesgå
dem som i månader demonstrerat på Maidan.
Redan dagen efter flydde Janukovytj för sitt liv.
17 FRÅGOR
Fråga 1: Vad hade hänt?
Vi vet att skottlossning bröt ut. Drygt 100 demonstranter dödades men
också ett dussintal poliser.
Fråga 2:
Cui bono? (Vilka gagnades?)
Fråga 3: Kan
Janukovytj ha varit så korkad att han beordrade den skottlossning som starkt
bidrog till hans fall?
Fråga 4 Var det en lyckad demokratisk revolution eller
en statskupp som drev bort en folkvald president?
Fråga 5: Vilken roll spelade de högerextrema (Svoboda
och Högra sektorn) i maktombytet?
Fråga 6: Det har lämnats olika uppgifter om de
krypskyttar som var aktiva i dödandet. Vilka var de och vad hade de för motiv?
Fråga 7: Är det riktigt att de nya makthavarna Kiev
förbjöd ryskan som officiellt språk?
I mars 2014 blev Krim ryskt.
Fråga 8: Var det en rysk invasion som förekom, vilket
västliga medier och politiker kallade det, eller var det en oblodig annektering
– låt vara en kränkning av folkrätten?
I den folkomröstning som anordnades på Krim valde en överväldigande
majoritet att tillhöra Ryssland.
Fråga 9: Var det ett fejkat val och i så fall hur är
folkviljan bland invånarna på Krim?
Fråga 10: Enligt en tysk undersökning nyligen skall ca
80 % av Krims invånare vara nöjda med att Krim annekterats av Ryssland. Stämmer
det?
Fråga 11:
Stämmer det att många invånare på Krim valde Ryssland framför Ukraina, därför
att de ansåg det vara ekonomiskt bättre att tillhöra Ryssland?
Folk i områdena kring miljonstaden Donetsk och staden Lugansk (ca en
halv miljon inv.) meddelade under våren 2014, att de bildade ”folkrepubliker”
för att tillvarata de många ryskspråkigas intressen. (Jfr fråga 7)
Fråga 12: Är det korrekt att de krävde visst självstyre
men önskade att fortsätta att tillhöra Ukraina?
17 juli 2014 kraschade Malaysias plan MH 17 i östra Ukraina. 298
människor dog. Omedelbart efteråt ansåg västliga medier och politiker, typ den
svenske utrikesministern Carl Bildt, att den skjutits ner av ryskstödda
separatister trots att inga bevis presenterades. Det har sedan varit märkligt
tyst om den internationella utredning som över ett halvår undersökt händelsen.
Utredarna består av folk från Nederländerna, Belgien, Malaysia och Ukraina men
inte av företrädare för separatisterna eller Ryssland.
Fråga 13: Vad är uppgifterna den 7 augusti
2014 i den största engelskspråkiga tidningen i Malaysia, New Strait Times,
värda som anklagar Ukraina för nedskjutningen under rubriken ”Amerikanska
analytiker menar att MH17 nedsköts av ukrainskt flyg”?
Fråga 14: Är det riktigt att de fronderande
människorna i Donetsk- och Luganskregionerna i somras anfölls av den ukrainska
armén, förstärkt med en minst sagt brokig skara frivilliga soldater i vissa
bataljoner?
Det finns olika
beteckningar på de påstått angripna i östra Ukraina. Den vanligaste bland inte
alltför inblandade tycks vara ”separatister”.
Fråga 15: Hur bör man förhålla sig till de båda
parternas benämningar, när Kiev talar om en ”antiterroristoperation” och de
förmenta ”terroristerna” kallar sig ”självförsvarsstyrkor”?
Kriget i östra Ukraina,
där nu (28/2) tack och lov vapenvila råder, beräknas ha krävt ca 5700
dödsoffer. Våra medier rapporterar vanligen om den ukrainska arméns förluster –
ena dagen tio stupade, andra dagen 8 stupade osv. Men en stor del av de dödade
är ju som vanligt i krig civila.
Fråga 16: Hur många civila har dödats och är det
riktigt att förmoda att den överväldigande majoriteten av dessa tillhör de så
kallade separatisterna?
Det sägs att över en
miljon människor har tvingats fly men de kallas alltid internflyktingar. Men
massor har ju flytt till Ryssland.
Fråga 17: Hur många av dessa angripna
rysktalande civila har flytt till Ryssland?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar