Bengt Svensson om levande ihjälbränd

(Bengt Svensson är Radio Tuffs man i San Francisco. Nu har han skickat följande text):

Stackars levande ihjälbrända, utbrast Åke Sandin i förra Radio Tuff. De flesta som bränns ihjäl i krig gör det ju liksom i förbifarten av bomber och dess följder.

Men den där jordanske stridspiloten brändes ihjäl som en del i en medveten tortyr. Sedan tänkte jag att sist vi höll på med sådant i Sverige och i vår egen kulturkrets var väl under häxprocesserna på 1600-talet.

Tills jag fick se en artikel av den amerikanske journalistveteranen Bill Moyers. Bilderna av den ihjälbrände jordanske piloten fick honom att minnas en annan bild av en ihjälbränd människa, en svart amerikan från Texas.

Jesse Washington hade dömts skyldig av en jury på 4 minuter till ett mord på en vit kvinna, som det inte fanns några bevis för. En lynchmob släpade ut honom ur rättegångssalen och ägnade sedan två timmar åt att sakta bränna honom till döds efter att först skurit av honom testiklarna.

Bilden som Bill Moyers mindes visar en förbränd kropp fastbunden vid en trädstam. I bakgrunden står en massa påtagligt glada vita män i alla åldrar. De ser varken kriminella eller ondskefulla ut utan mer som ett gäng på en trevlig picknick. Någon viftar med sin hatt.

Det hände i Texas 1916. Man kunde kanske tro, att lynchningen och tortyren var något som skulle fläcka landets dåtida president. Såvitt vi vet fördömde han aldrig dådet och blev antagligen inte ens ombedd att kommentera det. Men tre år senare fick han motta Nobels fredspris.