Chomsky och Kissinger sams om Ukraina

YTTERLIGHETERNA BERÖR VARANDRA TILL SIST

Noam Chomsky och Henry Kissinger är inga ungdomar, den förre 86 år, den senare 91. De har länge varit varandras motpoler i amerikansk debatt.

Professor Chomsky har varit en banbrytande språkforskare men är mest känt för att i decennier ha betraktats som USA:s ledande dissident med sin ständiga kritik av landets krigiska utrikespolitik. Kissinger var 1973-77 USA:s utrikesminister. Tillsammans med den nordvietnamesiska politikern Le Duc Tho erhöll han 1973 Nobels fredspris, ett av de mest kontroversiella utnämningarna i prisets historia.

Hoppsan! Nu verkar de båda veteranerna äntligen ense. Man minns det franska uttrycket ”les extrémes se touchent” – ytterligheterna berör varandra.

”UKRAINA EN BRO MELLAN VÄST OCH ÖST”

Medan Tyskland och Frankrike nu gör sitt bästa för att avbryta dödandet i östra Ukraina kräver republikanskas hökar i USA:s kongress, stödda av en del demokrater, att kriget ska eskalera genom att USA stöder regeringssidan med vapen för att ännu mera bekämpa de rysktalande ukrainarna i östra delen av landet.

Henry Kissinger säger dock bland annat:

”Om Ukraina ska överleva och blomstra får det varken bli den ena sidans utpost mot den andra utan det måste fungera som en bro mellan dem.”

Kissinger klandrar USA och EU för den nu rådande katastrofen i Ukraina. Liksom Chomsky påminner han om att krisen började med att västmakterna sökte locka in Ukraina i en allians med väst med löften om ekonomiskt stöd. Det ledde till de långvariga maidan-demonstrationerna i Kiev.

Som USA:s vice utrikesminister Victoria Nuland uppgav stödde USA det kuppartade maktskiftet i Kiev i februari i fjol med 5 miljarder dollar (över 40 miljarder kronor)  

LÖFTET TILL GORBATJOV BRÖTS

Både Kissinger och Chomsky påminner om det löfte som verbalt gavs till Gorbatjov när han bidrog till Sovjetunionens upplösning 1991. Det var att Nato inte skulle utvidgas österut. Sedan dess är ju ryska grannländer som de tre baltiska staterna och Polen med i Nato. Större delen av Svarta havets kust upptas av de nya Natoländerna Bulgarien och Rumänien tillsammans med Turkiet, sedan gammalt med i Nato.

EN ANNAN AVVIKARE: DIANA JOHNSTONE

En annan avvikande röst i den ensidigt västliga -- inklusive svenska -- debatten om Ukrainakrisen är den amerikanska journalisten Diana Johnstones. Hon är bland annat författare till den 2003 utkomna boken The Fools’ Crusade (Dårarnas korståg). Den väckte ilska hos trendnissarna, eftersom den kritiserade den förenklade och ensidiga bild av Jugoslavien-krigen som formades av USA:s och Natos propaganda.

Nu skriver hon på www.counterpunch.org  om att man borde inse den  delade situationen i Ukraina och finna en lösning som tillfredsställer de båda lokala befolkningsdelarna och deras historiska band med det katolska väst och med Ryssland. Och hon påpekar:

”Ukraina skulle kunna vara en bro mellan öst och väst och detta har förresten varit den ryska inställningen, som inte varit att splittra landet, ännu mindre att underkuva det, utan att underlätta dess roll som bro. Det skulle medföra en grad av federalism i det lokala styret, vilket hittills saknats med lokala guvernörer som inte utsetts genom val utan av den centrala regeringen i Kiev.

Ett federalt Ukraina skulle både kunna utveckla relationer med EU och upprätthålla sina vitala och ekonomiskt viktiga relationer med Ryssland. Men detta arrangemang kräver västlig vilja att samarbeta med Ryssland. USA har blankt motsatt sig denna möjlighet och föredragit att utnyttja krisen genom att brännmärka Ryssland som ’fienden’."