(November 1983)
På mitt skrivbord ligger en fasansfull bild
Mot fönsterrutan skvalar ett snålt novemberregn, som förebådar mörk och kall vinter, så nöjsam för barn och turister. Sen tonåren har jag så här års tyckt om att läsa Bo Bergmans Stadbarn: "Jag älskar novemberdagens grå förtvivlan…" Det gör jag inte längre. Kanske har ålder och omständigheter tömt vemodet på all tjuskraft, sorgen på varje gnutta vällust. Förtvivlan har blivit enbart grå, utan ens estetiska färgklickar.
xxx
Bilden på mitt skrivbord föreställer Esther Alboy, en fransk gumma på spindelben. Hon leds iväg av polis med gasmask på sig. Gasmaskerna behövde poliserna, när de trängde in i det outhärdligt stinkande hus, där Esther och hennes anhöriga hade isolerat sig i 38 år. Det var fyllt av mångårig skam plus exkrementer, sopor och liket av en bror, som dött för många år sen.
Som ung flicka var Esther tillsammans med tyska soldater. Kanske var hon kär, en underbar känsla men skamligt farlig i krig, om den riktas till fel medmänniska. Alltså blev hon som 23-åring, när de goda och rättfärdiga sades ha segrat, skändad och misshandlad, rakad och bespottad.
Just av de självgoda, självrättfärdiga och - "segrande".
xxx
Vilken engelsman var det som skrev: "Vi slogs för något dåligt mot något ännu sämre, och med samma omänskliga metoder"?
Om historieskrivningens musa Clio, som jag yrkesmässigt tillhör, skulle jag vilja skriva. Men då skulle jag behöva väldigt mycket utrymme. Ty Clio är en flitig liten hora, som förtjust säljer sig till de militaristiska segrarna. Först som gumma vacklar hon iväg på utslitna spindelben och berättar resten av sanningen. Förlorarnas. Och då är det kanske för sent, för då har nästa krig i regel redan brutit ut och skapat nya utmobbade förlorare.
Om det nu nästa gång blir ens några segrare?
-----------------------------------------
Åke Sandin november 1983
-----------------------------------------
PS: Krönikan finns i boken "Goda krigare - och andra militaristiska myter". För några veckor sedan (februari 2013) hade SvT:s "Dokument utifrån" ett program om Frankrike i andra världskriget. Där påstods bland annat att cirka 2000 fransyskor efter kriget dödades för sina förbindelser med tyskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar