söndag, mars 31

Finska: "Ha en äggrik påsk!"


FINLAND I MITT HJÄRTA
Finland finns i mitt hjärta. Uppvuxen vid Höga kusten var Finland bara några ynka mil över Bottenviken. Som pojke under det eländiga andra världskriget hade jag en tid en lillebror, Helge från Kemi, ett finskt "krigsbarn", av vilka det fanns ett i nästan vartannat hem.

Min pappa kunde flera av Runebergs dikter utantill. Ibland på söndagmornarna hörde jag honom inifrån föräldrarnas sovrum deklamera Runebergs dikt "Döbeln vid Jutas":

Jag måste opp
om än i min grav jag låge.
I dag avgörs Finlands öde….

Sen hörde jag min mamma hyssja. Hon tyckte att han tog i för mycket

Min första utomlandsresa gjorde jag som 18-åring. Det var till finska (eller finlandssvenska) Österbotten. Där deltog jag som friidrottare i höjdhopp och längdhopp. Träffade trevliga flickor. Och för första gången drack jag brännvin. Det var inte den svagaste sorten. En generös finsk idrottskamrat i Vörå bjöd mig på hembränt. Det var så där en 70-procentig alkoholhalt. Undra på att jag sedan dess inte gärna dricker snaps men tyvärr desto mera vin.

Kanske har jag också "finnblod" i mig. Min söta mormor, som var av bondesläkt, berättade om min farfar, som var "herrskap", alltså köpman, att hans mamma minsann var en "finnkona". Och det konstiga är att man har så många förfäder. Bara sedan 1600-talet har vi ju haft 2048 förfäder eller förmödrar. Så säkert har jag andra finnar och kanske också någon same, tysk, vallon, ryss och jude i min stamtavla, precis som vi alla väl har.

ATT GLÄDJA TYRESÖS UNDERBARA FINLÄNDARE
Av mina ca 5000 radiointervjuer för www.tyresoradion.se och Radio Tuff (www.tuff.fred.se ) har nästan en tiondel varit med Tyresös många finlandsfödda. Det har varit en förmån, ty det konstiga är att jag känner mig så trygg vid sådana pratstunder. Det beror nog på att vi norrlänningar känner oss som hemma när vi talar med finnar.

Är ganska less på att höra gubbar överdrivet skryta med sina erotiska framgångar. Dem tror jag inte på, utan vi veteraner får liksom i svenska nationalsången trösta oss med att "vi tronar på minnen från fornstora dar".

Alltså har jag märkt att berättelser om fiaskon uppskattas mycket mera än skrytsamma framgångar. Redan har jag fått ett antal finska bekanta skratta hjärtligt, när jag berättat om ett av mina första stora motgångar med kvinnor:

Jo, det var så här: Min ungdoms Mississippi var Inviksån som rinner ut i Ullångersfjärden. Över denna å fanns det en spång, som faktiskt hette Kärleksspången. På den stod jag som oerfaren 15-åring tillsammans med en för mig mogen kvinna, 16-åriga Märta från Österbotten. Förälskad men tafatt försökte jag få henne så nära mig som möjligt. Plötsligt stötte hon undan mig, stirrade ovänligt på mig och sa på sin sjungande finlandssvenska:

"Hellre en finne där bak än en svensk där fram"

Det är då mina finska bekanta skrattar och ser mycket lyckliga ut. Själv var jag så ung och oskyldig, att jag trodde, att hon med "finne där bak" menade en slags kvissla. Det tog något år innan erfarnare kamrater berättade vad hon kanske hade menat.

PERKELE, JAG BORDE HA LÄRT MIG FINSKA!
I berömmet av mina finländska bröder och systrar måste jag också avslöja min svaghet för den franska upplysningsfilosofen Voltaire (1694-1778). Han lär ha sagt:

"Älska som en galning, när du är ung! Arbeta som en slav, när du är gammal!"

Mitt ständiga arbete med radion sedan många är kanske inte slavliknande, men i varje fall har jag i många år snurrat i ett slags ekorrhjul. Den som tror att det bara tar en halvtimme att göra ett radioprogram har väldigt fel. Det är en massa annat jobb med det också.

En av de många uppgifterna är att varje vecka fixa programblad och affischer till radion. Det är trevligt för då träffar jag Elina Koivisto, som på Föreningsgården trycker upp bladen. Hon är söt, duktig och hjälpsam. Nu senast när jag tackade henne, önskade jag henne en glad påsk och tillade:

"Ägga inte upp dig för mycket nu under påsken!"

Då svarade hon på finska och när jag bad om översättningen förklarade hon att det betydde "Ha en äggrik påsk!" Fast på finska var det en önskan till kvinnor för det betydde också "Ha en penis- eller testikelrik påsk!" Så här lär det heta: Munakasta pääsiäistä. Muna lär på finska betyda inte bara ägg.

Så nu känner jag mig dum, jag som på finska bara kan en del svordomar och könsord och hur man beställer en flaska vin.
-----------------------------
Åke Sandin, Påskdagen 2013



















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar