Kära lyssnare!
Den här veckan har Tysklands förbundsdag, den tyska riksdagen, högtidlighållit 60-årsdagen av den tyska grundlagens tillkomst. Kloka män hade på våren 1949 samlats i klostret på Herrenchiemsee, den vackra ön i sjön Chiemsee i Bayern, ön som mest är känd för ett av kung Ludvig den IV:s magnifika sagoslott. Här på denna ö satte de sina namn under lagtexten den 8 maj 1949. Detta dokument skulle bli grundbulten i den nya tyska demokratin. Lagens första paragraf lyder: ”Människans värdighet är okränkbar.” Visst låter den meningen som musik i våra öron?
Dock hävdar jag att just denna paragraf har varit och är en av de mest missbrukade paragraferna i vår värld. Hur ofta har inte människors värdighet kränkts under dessa 60 år, inte bara i Tyskland utan i hela världen? Dagligen och stundligen utsätts människor världen över för kränkande behandling. En av de värsta kränkningarna är, tycker jag, när regeringar låter sina medborgare svälta. Mat är människans grundläggande behov och att inte se till detta är att kränka människans värdighet.
Här i västerlandet har vi under de senaste åren ägnat oss åt ett nästan oanständigt frossande i mat. Ja, mitt i alla slankhetsfobier äter vi kanske inte så mycket, men vi frossar i bilder av mat i både tidningar och på tv. Själv hamnar jag stup i kvarten i tyska kockshower, där inbjudna gäster med nästan pornografisk lidelse kastar sig över framdukade matvaror för att i ädel tävlan laga till de mest avancerade rätterna.
Visst ser det tjusigt ut med alla vackra kockar och kokerskor som elegant vispar ihop de mest avancerade rätterna. När dessa är klara, smeks de lidelsefullt av flinka kockhänder medan de läggs upp på fat, alltmedan publiken ivrigt applåderar och väntar på att få smaka. Dyra råvaror presenteras som hörde de hemma i var mans kök. För att inte tala om alla dessa utsökta köksredskap som måste få det att klirra i kassan i varje affär där sådana tillbehör säljs.
Själv drabbas jag av vanmakt inför allt detta frosseri, när jag sedan kopplar över till nästa kanal och hamnar i ett reportage om Indien. ”Mer än femtio miljoner människor i Indien lever under svältgränsen”, hör jag speakern säga, medan jag fortfarande halvt om halvt har kvar de läckra maträtterna på näthinnan. Femtio miljoner människor som dagligen kämpar för att överleva ännu en dag på de rester de hittar på gator och torg, för att inte tala om soptippar. Är det värdigt en människa? Är det värdigt femtio miljoner människor i ett land som Indien? Är det värdigt svältande människor i många andra länder på vår jord, faktiskt även i vårt välmående Europa? Nej och åter nej! Att utrota världssvälten är mänsklighetens viktigaste uppgift. Inte att tillverka vapen och bekriga varandra!
Nu i dagarna går Indien till val. Över en miljard människor ska rösta fram de politiker som ska ge dem en bättre värld. Bland dessa mängder av människor finns det både välmående och många mycket rika. Men det finns härskaror av mycket, mycket fattiga människor i alla delar av Indien, inte bara i det extremt fattiga Dharampur. Låt oss alla hoppas att valet frambringar politiker som bättre än hittills lyckas värna om alla människors värdighet, även de femtio miljoner svältandes. För oss inom TUFF hoppas jag att vi även fortsättningsvis med hjälp av givmilda människor kan bidra till att höja värdigheten för några av dessa fattiga, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 17-24 maj 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar