Kära lyssnare!
Svininfluensan gör sin dödsbringande marsch över världen. Javisst - och massmedia går i spinn! Det talas hysteriskt om pandemi och massdöd med stora svarta bokstäver. Men en ständigt pågående massdöd talas det fruktansvärt tyst om.
I dagarna läste jag i en liten notis att ett spädbarn dör var femtonde sekund runtom i världen, enbart på grund av dåligt eller inget vatten alls. Jag är ingen matematiker, men låt oss ändå göra ett litet räkneexempel: Var femtonde sekund – det betyder fyra barn i minuten. Det låter inte så mycket. Men låt oss gå vidare. Fyra barn i minuten gör 240 barn i timmen och då blir det 5760 om dygnet. 5760 älskade små barn som dör, därför att mödrarna inte har tillgång till rent vatten, eller ännu värre – inget vatten alls. Multiplicerar vi denna sorg med 365 dagar kommer vi fram till den förfärande siffran 2.102 400 spädbarn om året. Alltså mer än två miljoner spädbarn om året dör, därför att världens politiker inte förmår göra en samlad kraftansträngning för att klara vattenförsörjningen i de mest drabbade länderna. Tanken svindlar inför denna pågående massdöd.
Inför så mycket sorg flyr jag undan. Jag flyr in i mörkret av vår ny- eller återöppnade biograf. Här i Limhamn har nämligen den gamla biografen Centrum-bion återuppstått i den anrika biografsalongen från 1916. En av filmerna jag såg där var ”Maria Larssons eviga ögonblick”, en mycket vacker och mycket sorglig film av Jan Troell. Filmvisningen avslutades med en guidad tur i salongen, där en utställning om Maria Larsson och hennes familj visades av biografens unge och mycket entusiastiske ägare Alex. Varför en utställning just där, kan man undra? Jo, i huset mittemot växte filmens regissör Jan Troell upp. Alldeles säkert sprang han som barn på denna biograf och lade grunden till sin senare verksamhet.
Men det som är biografens verkliga kärna är de filmer som gett lokalen dess andra namn: Bollywood. Ni vet, efter Bombay, världens största filmstad. Så egentligen borde biografen heta Mollywood numera, efter att staden har döpts om till Mombay. Här visas i en indiskt inspirerad lokal de mest häpnadsväckande, mycket vackra indiska filmer. Häromkvällen lät jag mig, tillsammans med dotter och dotterdotter, förföras av indisk musik och en vacker indisk kärlekssaga. Alla tre drömde vi oss bort till indiska tempel och tropiska skogar fulla av tigrar. I denna film fanns inte tillstymmelse till fattigdom eller brist på rent vatten.
När jag så vandrade hem genom Limhamns gränder och andades in den rena saltmättade nattluften från havet, gick mina tankar från den vackra indiska kärlekssagan till en annan saga, nämligen den om Dharampur. Tänk att TUFF med hjälp av många dagsverken i skolor runt om i Sverige och många lojala medlemmar har kunnat hjälpa till att bygga mer än 150 brunnar med rent vatten i dessa fattiga bergstrakter! Tänk att vänliga människors köp av mangogram har lett till att mer än 90 000 mangoträd har kunnat planteras och konstbevattnas där och nu bär på vitaminrika frukter som gynnar många tusen människors hälsa i dessa avlägsna och fattiga trakter!
Se, det är en riktig saga, skulle den danske sagoförfattaren H. C. Andersen ha sagt. Låt oss alla fortsätta att spinna vidare på denna saga genom fortsatt arbete för rent vatten och dignande mangoträd, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (mr 1235) 3-10 maj 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar