I den indiska delstaten Gujarat finns sedan 1972 Tuff Library & Reading Hall. Det är ett skolbibliotek ute på landsbygden i Junagadh-distriktet. Det var det första projekt som Tuff finansierade, men det har följts av hundratals andra. Pengarna har i stor utsträckning kommit från skolor, som genom Tuffs omfattande informationsarbete blivit engagerade och sett en chans att konkretisera internationaliseringen av undervisningen.
Under 1990-talet, när Tuff också fick projektbidrag från Sida skickades varje år över en miljon kronor till många projekt i Indien. De senaste två åren har utan Sidabidrag 620 000 kr skickats. Inte illa av en lokalförening.
Den 22 mars i år anordnade Södertörns friskola en solidaritetsafton och fick in över 32 000 kr till Indien. På torsdag (10 maj) gör Kumla skola i Tyresö ett dagsverke för samma ändamål och Kumla har med en viss rätt här på radion kallats skolvärldsmästare i internationell solidaritet. De har i 36 år gjort beundransvärda dagsverken för projekten i Indien. Och Bergtorpsskolan i Täby och Tyresö skola planerar att i slutet av vårterminen göra dagsverken.
De senaste åren har det bergiga Dharampurs hundratals små fattiga byar varit i fokus för olika av Tuff finansierade utvecklingsprojekt. Där bland stambefolkningen (tribals) har sex skolor anlagts för sammanlagt ca 800 elever, de flesta barn till analfabeter. Skolorna har blivit centra för plantering av över 60 000 mangoträd, hundratals brunnar, ett bibliotek, ett vattenverk, flera dammar och vallar mot jorderosion. Nu planeras en bokbuss.
Det finns flera klara fördelar med att stödja Tuff-projekten. De inriktas på ”de fattigaste av de fattiga”, som indiska partners brukar uttrycka det. Alla i Tuff och Radio Tuff jobbar oavlönat, så vartenda insamlat öre går oavkortat till ändamålet. Vi har Gandhi-inspirerade partners i Indien, vilka lyckas förvalta pengarna förbluffande väl. De får hundra kronor att i Indien göra minst tio gånger mer nytta än de hade kunna göra i Sverige. Och Bhikhu Vyas informerar regelbundet om projekten och hur de svenska pengarna används.
Ibland hörs invändningar av det här slaget: Indiens ekonomi går nu lysande och allt flera indier tillhör medel- och överklass. Kan inte indierna nu själva hjälpa sina fattiga?
Det är sant att Indien ökar sin bruttonationalprodukt mycket mera än västländerna. Men frågan är hur mycket som sipprar ner till de många hundra miljonerna ännu mycket fattiga. Det kan vara intressant att därför återge något av vad Nicholas D. Kristof nyligen skrivit i ämnet. Han är statsvetare, Asienkännare, kolumnist i New York Times och har fått det prestigetyngda Pulitzerpriset, bland annat för att ha ”givit röst åt de aldrig hörda på olika håll i tredje världen”
Kristof menar, att Indien under detta århundrade rentav kan bli världsledande. Men som det nu är, påpekar han, utnyttjar landet inte sin främsta resurs, de många hundra miljonerna fattiga på landsbygden. Han besöker byn Khawaspur i delstaten Bihar och upptäcker att den inte ens har elektricitet. Visserligen finns där en skola för 600 elever men lärarna skolkar mestadels från jobbet, så barnen lär sig mycket litet. Byn har ett sjukhus men där finns ingen doktor, inte ens dörrar eller fönster.
Kristof har också besökt delstaten Gujarat i nordvästra Indien. Det är där de många Tuff-projekten finns sedan många år, men de täcker förstås bara en ynka del av en delstat med över 50 miljoner invånare. I en skola dit han kom hade lärarna tagit en månads illegal ledighet och där kunde en sjätteklassare inte ens skriva sitt namn på det egna språket gujarati. Och eleverna berättade för Kristof att de ändå klarade de nationella proven –tack vare att lärarna skrev upp svaren på svarta tavlan.
Undernäring drabbar minst trettio procent av indiska barn, som därför blir offer för många sjukdomar och vilkas förmåga att tillgodogöra sig undervisning minskar. Nicholas Kristofs slutsats blir:
”Så länge Indiens ekonomiska tillväxt inte får en bredare bas och så länge indiska skolor inte förmår undervisa sina elever kommer landet att fortsätta slösa bort sin stora dyrbara begåvningsreserv och därmed inte uppnå mer än bråkdel av det landet skulle kunna prestera”
--------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1131) 2007-05-06
PS: Den bok sju Tuff-medlemmar med Monica Adamson som redaktör skrev (Forum 1979) hade titeln ”Indien –men också Indien”. Vi var redan då medvetna om de två sidorna av det indiska myntet. Boken fick positiva recensioner av bland andra Per Wästberg i Dagens Nyheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar