....till Tuff-aktivisterna Erika Husberg, Sylvia Ljungdahl, Marianne Stieger, Monica Schelin, Bitte Isacsson och Gunnar Petersen, som i onsdags fanns ett par timmar i Tyresö centrum. Där delade de ut flygblad, gav bort papperstranor och samlade in pengar (705 kr) till vattenförsörjningen för en av de sex Tuff-skolorna i indiska Dharampur. (Senare i Radio Tuff sammanfattar vi en rapport från vår indiske partner, Bhikhu Vyas)
....till Stockholms Freds’ unga aktivister, som i onsdags under Internationella Fredsdagen fanns i Kungsträdgården med musik, teater, tal av Svenska Freds’ ordförande Frida Blom –och som inte minst vek papperstramor, symbolerna för kampem mot kärnvapen. En extra ros till Tuffs Bitte Isacsson, som under flera timmar satt i Kungsan och lärde förbipasserade att vika tranor.
....till Sveriges Television, som i onsdags visade den brittiska dokumentären om filmaren Jeremy Gilleys kamp för att en internationell fredsdag skulle införas den 21 september. SvT reprissänder också på onsdag (28/9) den avslöjande filmen “Why We Fight?” om de amerikanska krigsföretagen.
....till fyra amerikanska organisationer, Gold Star Families for Peace, Iraq Veterans Against the War, Military Families Speak Out, and Veterans For Peace, som nu skrivit till president Bush. De påpekar att i 28 delstater och 51 storstäder i USA höjs nu kraven att amerikanska soldater skall tas hem från Irak och att de aldrig mer skall skickas ut i ett krig baserat på lögner. De ställer några frågor till Bush: Vilket var det “ädla” motivet att gå ut i krig? Hur många människoliv är du villig att offra? Vad ska du göra för att avsluta kriget? Antikrigsaktivister har i veckan samlats i Washington, men mycket av medieuppmärksamheten har ”blåsts bort” av orkanen Rita.
....till grundaren av Human Dignity and Humiliation Studies, Evelin Lindner, som menar, att “kriget mot terrorismen” måste ersättas av en helt annan politik, som inte ständigt förödmjukar motståndarna. Dr Lindner efterlyser ”mer anständighet” i stället för allt tal om ”krig” och ”ondska”.
Se http://www.transnational.org/forum/meet/2005/Lindner_Humiliation.html
....till den amerikanska fredsforskaren Frida Berrigan som (21/9) skrivit en artikel under rubriken ”America’s Third World”. Hon syftar på att orkanen Katrina avslöjade klasskillnaderna i USA och speciellt de fattiga afroamerikanernas svåra situation. Hon ger flera slående exempel: ”Den indiska delstatens Keralas stadsbefolkning har lägre barnadödlighet än afroamerikanerna i USA:s huvudstad Washington”. Hon påpekar, att USAs militärutgifter är större än de 32 näst mest rustade ländernas tillsammans. ”När man satsar 5 miljarder dollar i månaden på kriget och ockupationen av Afghanistan och Irak, finns inte mycket över till mänsklig utveckling av New Orleans eller Nigerdeltat eller Baton Touge eller Bangalore” Hon gör drastiska jämförelser: ”De 7 miljarder dollar per år som behövs för att ge 2600 miljoner människor rent vatten är mindre än vad amerikanerna satsar på skönhetskirurgi för att få vackrare näsor eller större bröst”. Även vi européer får en släng av hennes slev: ”I Europa ger man ut mer än 7 miljarder dollar på parfym”
(Jag vet inte om Frida Berrigan är släkt med jesuitprästerna Daniel och Philip Berrigan, legendaríska icke-våldskämpar och plogbillare under Vietnamkriget och därefter. De hamnade ofta i fängelse och Daniel Berrigan skrev bland annat: ”En enda människas död är ett alltför högt pris för att rättfärdiga vilken princip det vara må, oavsett hur helig den än är”) Mera om Frida Berrigan på www.worldpolicy.org/projects/arms
....till Jan Viklund (Gandhi Today), Jan Öberg (TFF) och Rolf Lindahl (Svenska Freds) som tipsat Radio Tuff om de tre senaste rosorna
....till de tuff-aktivister som i går lördag var i Tyresö centrum och delade ut flygblad, samlade in pengar och sålde fredsmaterial och som på onsdag (28/9) kl 18.30 inbjuder alla medlemmar till öppet styrelsemöte i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80
....till minnet av Franko Luin, som gick bort för tio dagar sedan. Vi känner stor saknad, för Franko var en kär vän och ända sedan slutet av 1960-talet en mycket värdefull Tuff-medlem. På 70-talet var han några år med i Tuffs styrelse. 1972--1975 gjorde han tillsammans med Göran Flodman Svenska Freds’ tidning FREDEN, föregångare till tidningen Pax. Franko var en skicklig grafiker och han delade frikostigt med sig av sitt kunnande på det området. Sedan många år är tuff-loggan hans skapelse. När TUFF-Bulletinen på 1990-talet kom ut regelbundet var det Franko som gjorde dess tilltalande layout.
Franko föddes 1941 i Trieste i en slovensk familj. Han har varit portalfigur i den slovenska föreningen i Stockholm och också på nätet presenterat slovensk litteratur. Men det är främst för den globala språkdemokratin han har gjort sina insatser. Redan 1969 anordnade han och hans livskamrat Ulla Luin i Tyresö en internationell Esperantokonferens för ungdomar från olika länder. Han var i många år en av männen bakom esperantotidningen La Espero. Han skrev dikter på esperanto och översatte lyrik till esperanto. Fram till i våras hade han under flera år varit ordförande i Svenska Esperantoförbundet. På Tyresöradion har han hörts flera gånger. Bland annat berättade han under en halvtimme om den färgstarke esperantisten Waldemar Langlet, som i Budapest i slutet av andra världskriget gjorde bedrifter fullt jämförbara med Raoul Wallenbergs
Franko gjorde massor av andra fina insatser, som det inte finns plats för att här nämna. I Radio Tuff har vi några gånger citerat Heidenstams dikt vid Frödings begravning. Där heter det bland annat:
Bort gå destumma skrida deen efter entill skuggornas värld
Eller på Frankos språk, esperanto:
Foren ili iras,mute solenas,unu post unual la mondo de ombroj.
Jag tyckte mig se Frankos varma leende under mitt tafatta försök att tala esperanto. Det blir inte lättare att kämpa vidare utan honom men vi ska försöka göra det för att hedra hans minne. We Shall Overcome
(Här i Radio Tuff sjöng sen Pete Seeger We Shall Overcome)
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Veckans krönika i Radio Tuff har rubriken ”LYNCHJUSTIS” NÄR SEGRARE DÖMER FÖRLORARE. Den finns på bloggen www.vedebesegrade.blogspot.com
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
BHIKHU OM TUFF-PROJEKTEN I DHARAMPUR
Tuffs indiske partner sedan 1979, Bhikhu Vyas, har åter skickat en rapport om de tuff-finansierade projekten i Dharampur, ett bergigt område med ett par hundra små byar bebodda av tribals, stambefolkningen. Han brukar kalla dessa människor för ”the poorest of the poor”, de fattigaste av de fattiga.
Tuff har länge finansierat sex skolor i Dharampur med sammanlagt uppåt 800 elever. I en av skolorna, Tamachhadi, inrättades häromåret också ett högstadium där åk 8 och 9 nu har 73 elever. Man planerar nu att utvidga skolan till gymnasienivå till och med 12:e klass. Nu den 2 oktober, Mahatma Gandhis födelsedatum, besöks Tamachhadi av en stor grupp som skall diskutera skolans framtid. Den är föremål för många besökare, också från Sverige och Tyresö. En brittisk besökare sade efter besöket av Tuff-projekten att det var första gången i Indien hon kunde känna Gandhis anda.
I skolorna hålls också regelbundna möten med lärare och inte minst med lokalbefolkningen. För ett par veckor sedan samlades 75 representanter från byarna. Ämnet var ”hållbar utveckling”. Man prioriterade fyra områden:
1) Att samla upp vatten i dammar
2) Att förhindra jordförstöring genom vallar som skall stoppa upp regnen i sluttningarna.
3) Att öka produktionen av mat, frukt och grönsaker,
4) Att skydda skogarna och utveckla dem
Faktum är att under de senaste fem åren har 267 små dammar anlagts, delvis med tuff-pengar. 1600 hektar åkerjord har kunnat återvinnas under de senaste tio åren. Detta arbete har utförts av lokalbefolkningen som fått ersättning i form av mat. Bhikhu uppskattar att stödet från Tuff och andra bidragsgivare har stått för hälften och byborna för den andra hälften.
Den mest avlägsna skolan i tidigare gudsförgätna Dharampur är Virekshetra. Skolan saknar säker tillgång på vatten, har desperata lärare påpekat. Men i byn intill finns en brunn som har rikligt med vatten också under torrtiden. Bhikhu och Koklia Vyas har nu planer på att dra en 600 meter lång vattenledning från brunnen till skolan. Det innebär också att en pump med dieselmotor måste anskaffas och dessutom ett pumphus. Dessutom planeras en sädeskvarn som kan utnyttja samma dieselmotor.
Beräknade kostnader:
600 meters vattenledning (2 tum i diameter) 24 000 rupier (ca 4800 kr)
Dieselmotor (12 hp) 25 000 rupier (ca 5200 kr)
Pumphus 10 000 rupier (ca 2000 kr
---------------------------
SUMMA: 59 000rupier (ca12000 kr)
En blygsam början för att finansiera detta gjorde Tuff-aktivister i onsdags i Tyresö centrum, då pengar samlades in till detta projekt. Snart sätts en kampanj i gång för att få in mera pengar på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2 för detta projekt. (Märk med ”vatten”)
Det kan tilläggas att Tuff samarbetat med Indien sedan 1970, varvid massor av utmärkta och ekonomiskt snåla projekt har finansierats. Under de senaste tolv åren har fattiga Dharampur varit i fokus för Tuffs insatser. Förutom de sex skolorna och de ovan nämnda projekten har också 55 000 mangoträd finansierats från Tuff. Bland annat säljer Tuff mangogram som kan användas vid gratulationer eller kondoleanser. 200 kr blir 40 mangoträd i Dharampur. Under 90-talet skickade Tuff i genomsnitt en miljon kr till Indien. Inte dåligt av en lokalförening, eller hur?
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1047) 2005-09-25
söndag, september 25
söndag, september 18
TERMEN ”ONDSKA” FARLIG VID KONFLIKTER
För 40 år sen var professor Herbert Tingsten Dagens Nyheters färgstarke chefredaktör. Han förde kampanjer. Bland annat ville han att Sverige skulle gå med i Nato. Han ville också att vi skulle skaffa kärnvapen. Andra vapen var ”som pilbågar” i jämförelse, drämde han till med.
Vi som stödde AMSA (Aktionsgruppen mot svensk atombomb) och som var aktiva i Kampanjen mot atomvapen fick veta vilka skumma typer vi var. Ena veckan hade DN:s ledarsida rubriken ”Moskva och pacifisterna”, nästa vecka ”Pacifisterna och Moskva”. Tingsten slog berömvärt vakt om demokratin men om han i sin avsky för diktaturer också använde begrepp som ”ondska” minns jag inte.
Hans kampanjer var inte alltid lyckosamma. Sverige anslöt sig inte till Nato. Och det var fredsaktivister som Per Anders Fogelström, Barbro Alving, Bertil Svahnström och andra som till sist stoppade planerna på blågula atombomber. Ingen i dag beklagar väl det. De högröstade svenska atomvapenanhängarna från den tiden har sen dess lyckats förtränga och dölja sin förintelsemani, så uppbackad den gången av våra medier.
Tingsten lanserade också Ingemar Hedenius, professorn som bland annat i sin bok ”Tro och vetande” hade kritiserat kristna trosuppfattningar. DN förde bland annat en kampanj mot den då gängse tron på ett evigt helvete för alla som inte skött sig bra under jordelivet. Det sas, att Tingsten avskaffade Djävulen.
En karikatyrteckning från den tiden visar ett torg, omgivet av många kyrkor. Man ser den trinde Tingsten komma rusande i full rulle ut från torget. I famnen håller han en läskig figur med svans, bockfot och horn i pannan. Från alla kyrkfönster böjer sig biskopar och präster ut, hötter med knytnävar och kräklor och skriker för full hals: ”Ta fast tjuven! Ta fast tjuven!”
Den teckningen kan man ännu skratta åt. Mindre roliga har berättelserna varit från människor som i sin ungdom skrämdes nästan från vettet av helvetespredikanter. Men i dag är det ont om kristna förkunnare, som ger skräckskildringar om att vi ska brinna för evigt.
Tron på Djävulen och helvetet efter döden tycks alltså vara avskaffad. Däremot förekommer sådana anspelningar allt oftare i utrikespolitiska sammanhang. Hur ofta har vi inte hört ayatollor brännmärka västerlandet som Satans hemvist. Amerikanska presidenter använder synonymen ”ondska”. Ronald Reagan kallade Sovjetunionen för ondskans imperium. George W. Bush stämplade Irak, Iran och Nordkorea som ondskans axelmakter.
Om vi inbillar oss --och det gör vi gärna-- att vi är de goda, medan andra är Satans kreatur, blir vi farliga. Den där ödesdigra självgodheten präglar både självmordsbombare som dödar en massa civila och västliga bombarmador som dödat mångfalt flera civila. Tror man att de andra är representanter för ”ondskan”, djävulens anhang, så blir det ytterst berömvärt att inte bara bekämpa ”onda” regimer utan också att massdöda deras människor, ormarnas avföda. I kärnvapenåldern hotar denna kvasireligiösa hjärntvätt människosläktets existens.
Inte många minns i dag Juan Bosch. Han var vetenskapsman, författare och 1962 president i Dominikanska republiken. Men redan året efter störtades han genom en militärkupp, som stöddes ”utifrån”. Några år senare kom hans bok ”Pentagonismen”, där han bland annat skrev:
”För att få män att gå i döden och få män att döda krävs att man ger dem en moralens fana, som gör deras samveten motståndskraftiga och ger dem en möjlighet att rättfärdiga sig inför sig själva”
Ingen ”moralens fana” kan vara så effektiv som den som utmålar de andra som ”ondskans” anhang. Det är synd att religionernas humanistiska kärna inte når alla, utan att religioner kan missleda anhängare till förfärliga massmord. Det gäller bland andra Usama bin Laden och George W Bush.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1046) 2005-09-18
Vi som stödde AMSA (Aktionsgruppen mot svensk atombomb) och som var aktiva i Kampanjen mot atomvapen fick veta vilka skumma typer vi var. Ena veckan hade DN:s ledarsida rubriken ”Moskva och pacifisterna”, nästa vecka ”Pacifisterna och Moskva”. Tingsten slog berömvärt vakt om demokratin men om han i sin avsky för diktaturer också använde begrepp som ”ondska” minns jag inte.
Hans kampanjer var inte alltid lyckosamma. Sverige anslöt sig inte till Nato. Och det var fredsaktivister som Per Anders Fogelström, Barbro Alving, Bertil Svahnström och andra som till sist stoppade planerna på blågula atombomber. Ingen i dag beklagar väl det. De högröstade svenska atomvapenanhängarna från den tiden har sen dess lyckats förtränga och dölja sin förintelsemani, så uppbackad den gången av våra medier.
Tingsten lanserade också Ingemar Hedenius, professorn som bland annat i sin bok ”Tro och vetande” hade kritiserat kristna trosuppfattningar. DN förde bland annat en kampanj mot den då gängse tron på ett evigt helvete för alla som inte skött sig bra under jordelivet. Det sas, att Tingsten avskaffade Djävulen.
En karikatyrteckning från den tiden visar ett torg, omgivet av många kyrkor. Man ser den trinde Tingsten komma rusande i full rulle ut från torget. I famnen håller han en läskig figur med svans, bockfot och horn i pannan. Från alla kyrkfönster böjer sig biskopar och präster ut, hötter med knytnävar och kräklor och skriker för full hals: ”Ta fast tjuven! Ta fast tjuven!”
Den teckningen kan man ännu skratta åt. Mindre roliga har berättelserna varit från människor som i sin ungdom skrämdes nästan från vettet av helvetespredikanter. Men i dag är det ont om kristna förkunnare, som ger skräckskildringar om att vi ska brinna för evigt.
Tron på Djävulen och helvetet efter döden tycks alltså vara avskaffad. Däremot förekommer sådana anspelningar allt oftare i utrikespolitiska sammanhang. Hur ofta har vi inte hört ayatollor brännmärka västerlandet som Satans hemvist. Amerikanska presidenter använder synonymen ”ondska”. Ronald Reagan kallade Sovjetunionen för ondskans imperium. George W. Bush stämplade Irak, Iran och Nordkorea som ondskans axelmakter.
Om vi inbillar oss --och det gör vi gärna-- att vi är de goda, medan andra är Satans kreatur, blir vi farliga. Den där ödesdigra självgodheten präglar både självmordsbombare som dödar en massa civila och västliga bombarmador som dödat mångfalt flera civila. Tror man att de andra är representanter för ”ondskan”, djävulens anhang, så blir det ytterst berömvärt att inte bara bekämpa ”onda” regimer utan också att massdöda deras människor, ormarnas avföda. I kärnvapenåldern hotar denna kvasireligiösa hjärntvätt människosläktets existens.
Inte många minns i dag Juan Bosch. Han var vetenskapsman, författare och 1962 president i Dominikanska republiken. Men redan året efter störtades han genom en militärkupp, som stöddes ”utifrån”. Några år senare kom hans bok ”Pentagonismen”, där han bland annat skrev:
”För att få män att gå i döden och få män att döda krävs att man ger dem en moralens fana, som gör deras samveten motståndskraftiga och ger dem en möjlighet att rättfärdiga sig inför sig själva”
Ingen ”moralens fana” kan vara så effektiv som den som utmålar de andra som ”ondskans” anhang. Det är synd att religionernas humanistiska kärna inte når alla, utan att religioner kan missleda anhängare till förfärliga massmord. Det gäller bland andra Usama bin Laden och George W Bush.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1046) 2005-09-18
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1046) 05-09-18 till....
....till Stockholms Fredsförening som på onsdag (21 sept.) med buller och bång firar FN:s Internationella Fredsdag i Kungsträdgården kl 11-17. Massor av artister deltar och musik varvas med teater och poesi. Temat är ”TUSEN TRANOR”. Papperstranor är symbolen för kampen mot kärnvapen.. Dagen avslutas med fredsfest i Streets lokaler vid Hornstull, där man viker papperstranor och dansar disco till kl 1 på natten. Mera om detta på www.stockholmsfreds.se Dessutom hör vi senare i dagens Radio Tuff ordföranden i Stockholms Freds, Agnes Hellström
....till FN:s generalsekreterare Kofi Annan som använder raka puckar som “real disgrace” (verklig skam) om frånvaron av varje nämnande av nedrustning och minskning av kärnvapen vid toppmötet i FN under veckan
....till Michael Meacher som (10/9) i den brittiska tidningen The Guardian menar att den nuvarande terrorismen delvis är en följd av västmakternas uppmuntran av terror. Han påminner om hur USA finansierade Usama bin Laden och jihadister från Pakistan för att bekämpa de sovjetiska trupperna i Afghanistan under 1980-talet. Inte lika känt är att USA också backade upp överförandet av tiotusentals män från typiska terrororganisationer till Bosnien och Kosovo för att där bekämpa serberna och destabilisera Jugoslavien. Den brittiska säkerhetstjänsten hade till exempel försett islamistiska kämpar med brittiska pass som ville slåss mot serberna i Kosovo
....till Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som i onsdags medverkade i SvT 24 och för en dryg vecka sen var talare vid mötet ”FN vid ett vägskäl”. En längre intervju med Frida kommer senare i dagens Radio Tuff
....till de aktivister som nu på lördag (24/9) står vid Tuffs bokbord i Tyresö centrum. Där kan bli medlem i Tuff genom att på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 sätta in 200 kr plus 80 kr för familjemedlem. Där kan man också köpa den bästa presenten av alla, mangogram. Det kan användas både när man vill gratulera någon eller framföra kondoleanser. Ett mangogram för 200 kr blir 40 mangoträd i Indien, för 500 kr blir det alltså 100 mangoträd.
....till de allt flera som besöker Tuffs hemsida www.come.to/tuff och bloggarna www.tuffsandin.blogspot.com och www.vedebesegrade.blogspot.com
....till Trollbäckens kyrkas Café Vindfånget som i måndags (12/9) inbjöd Åke Sandin att tala om profiler han mött under sin flera tusen intervjuer i Radio Tuff och på Succékanalen 91,4. Det välbesökta mötet skänkte 1 800 kr till Tuffs projekt för gamla i Belgrad.
....till Tyresö Rotary, som i onsdags (14/9) hade Åke Sandin som föredragshållare. Ämne: ”Ve de besegrade!”
....till samtalsledaren i Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, Göran Flodman, som i måndags (12/9) inledde höstens diskussioner. Ämne: Är religion en privatsak? Nästa Filosofika blir måndag den 17 oktober och då ska det handla om användningen av begreppet ”ondska”
....till Sylvia Ljungdahl, Ulf Smedberg, Erika Husberg och Margareta Svahn, som gjort ett fint jobb med att städa Tuff-lokalen samt till Monica Schelin, som gjort detsamma i radiostudion. En extra ros till folk som inser hur viktiga sådana insatser är i frivilligt föreningsarbete.
....till Mötet ”Vår strålande värld” som arrangeras i bibliotekets hörsal i Tyresö centrum måndag den 26 september kl 18-21. Det är forskaren vid Karolinska institutet, Olle Johansson, som sammanfattar internationell forskning om strålning från mobiltelefoner, mobilmaster, dataskärmar etc. Arr: Miljöpartiet i Tyresö
....till (en extra stor ros) Sven Lionells lysande revy, ”Från Bollmora by till Tyresö” vid Tyresö centrums 40-årsfirande i helgen. Han är genial med sina sketcher och texter och övriga duktiga medverkande från Tyresö teaterförening var Ilona Lakatos (väldigt trevligt att återse henne), Bernt Lind, Karin Andreasson, Yvonne Thorberg och Lena Hedin och Lena ska vi nu höra, när hon sjunger en av sina praktnummer, ”Bollmorans vals”.
lördag, september 17
RADIO TUFF ANTIRELIGIÖST ”KONFLIKTSKAPANDE”??
I somras riktade Konny Eriksson i Uppsala kritik mot Radio Tuff. Den var inte särskilt nyanserad utan Radio Tuff påstods ha ”klankat ned religiösa åskådningar”, ”kallat kristendom för myt och nonsens”, ”bidragit snarare till att skapa mer konflikt än öka förståelsen mellan folken” och ibland riktat ”rätt fanatiska angrepp på religiösa”.
Med tanke på alla religiösa av olika sorter, från biskopar till Jehovas vittnen, som släppts fram i full frihet i mina program hade det faktiskt varit mycket lättare att anklaga radion för religiös indoktrinering
Nu har Konny återkommit i ämnet. På ett föredömligt sätt bifogar han alla inlägg i diskussionen. Han försäkrar att han gillar öppen diskussion och har respekt för andra åskådningar än de egna. Det är jättebra, men då förstår jag ännu mindre vad han menar med att kalla Radio Tuff ”konfliktskapande”.
Han ger också ett värdefullt boktips: ”Munken och filosofen". Den känner Tyresöradions lyssnare redan till, sedan den positivt recenserats – av just Göran Flodman (sic).
Den här gången gör han lovvärda försök att underbygga sin kritik. Men det blir inte så begripligt, för han tvingas till märkliga tolkningar.
På tal om Gunnel Wahlströms fräna kritik i Radio Tuff av Lena Anderssons jesuskritiska sommarpratarprogram tillade jag i en krönika: "Gunnel är en intelligent människa och ortodox kristen och har på Tyresöradion insiktsfullt berättat bland annat om Valamo kloster i Ladoga och Katarinaklostret på Sinai." Konny tolkar det, som om jag menar att troende på något vis är ”ointelligenta fånar”. Även i Uppsalas akademiska kretsar är läsförståelse och textanalys säkert på hög nivå. Så bara om jag hade skrivit ”intelligent människa men ortodox kristen” hade han haft lite fog för sina misstankar. Men jag använde faktiskt den sammanbindande konjunktionen ”och”, inte den adversativa –för att nu prata elementär grammatik.
Konny nämner också en av Bengt Svenssons krönikor i Radio Tuff. Den handlade om den amerikanska bokserien Left Behind, en veritabel kioskvältare i uppåt 50 miljoner bokexemplar. Den är nämligen full av våld, krig, blod och sex och har som ram Bibelns uppenbarelsebok, vilken enligt Bengt får självaste Blixt Gordon att framstå som ett vikarierande kontorsbiträde. Den stora skurken i serien heter Nicolae Carpathia, en alldeles förfärlig figur, som i slutet avslöjas som Antikrist. Men det intressanta är att detta äckelpäckel i dessa amerikanska succéböcker minsann är FN:s generalsekreterare. ”Inget konstigt” med det tycker Konny, ty det symboliserar bara att många vill hävda en världslig makt ”och förhindra de troende att sätta den gudomliga makten högst”. Men det här är ju just ett typexempel på missbruk av religion för att agitera politiskt, något som de flesta kristna brukar beklaga. Hur mycket blod har FN:s generalsekreterare haft på sina händer och hur mycket presidenterna i världens enda supermakt, som ofta är aggressivt irriterad över att FN inte alltid dansar efter den världsliga maktens pipa?
Konny citerar Göran Flodman: ”Du hittar på en frälsningslära av något slag, hur bisarr som helst! Genast får du 1000 anhängare - minst. Mystik och nyandlighet lockar. Men är inte tiden inne för att gå tillbaka till Upplysningstidens tankevärld?” Konny drar slutsatsen att Göran menar att ”frälsningsläror är alltså bisarra, men upplysningens tankevärld är det inte”. Men det säger ju inte Göran. Han talar om att en del ”frälsningsläror” är bisarra, och tycker inte Konny det, är han mångfaldigt trosviss in absurdum. Dessutom är många av dagens kristna teologer anhängare av upplysningstidens tankar.
Konny kritiserar också Radio Tuff för att vi gav Aftonbladets Gunnar Fredriksson [1]) en ros för hans krönika med rubriken ”Horoskop – rena rama rappakaljan”. I det omdömet tror jag att Konny instämmer. Liksom jag rådfrågar han nog inte stjärnorna, även om astrologiböcker på 1980-talet sålde hundrafalt bättre än böcker om fred och konfliktlösning. Fredriksson avfärdar tron på flygande tefat och att två procent av amerikanerna påstår att de varit kidnappade av utomjordingar. Jag tror att Konny håller med också på dessa punkter. Men Fredriksson skrev också: ”Halva befolkningen i USA tror att världen skapades enligt bibelns berättelser trots att detta är nonsens”. Konnys reaktion: ”Bibeltro är alltså ’nonsens’ och ’myt’, ställt mot ’vetenskap’ ”. Men det är ju inte bibeltro i allmänhet utan skapelseberättelsen som här kallas för nonsens. I dag är det väl ändå en överväldigande majoritet av kristna som inte tror på att jorden skapades för 6-7000 år sen eller att Eva skapades av Adams revben etc etc. Och hur ska vi förhålla oss till babyloniernas, indiernas, asatrons eller andra skapelseberättelser? Är det verkligen övermaga –eller konfliktskapande?-- att betrakta dem som intressanta myter men utan minsta sanningshalt?
I förra veckans Radio Tuff berättade Hampus Eckerman, att Jerusalem Newswire hävdar att orkanen Katrina var Guds straff för att USA uppmuntrat Sharon att utrymma bosättningarna på Gaza. Han påminde också om senatorn från Oklahoma, James Inhofe, som påstod att 11 september var straffet för att USA trots allt inte hjälpt Israel tillräckligt. Även om jag erkänt att jag är religiöst obegåvad tycker jag att detta är missbruk av religion i politiska syften. Vad tycker Konny?
Nu ska jag förbereda nästa krönika i Radio Tuff. Den ska handla om en tysk biskop och en österrikisk bonde, som utifrån sin katolska tro handlade med berömvärt mod
ÅKE SANDIN
Mera om Tyresö Ulands- och Fredsförening finns på www.come.to/tuff
1) Gunnar Fredriksson är förresten via Tuff medlem i Svenska Freds
Med tanke på alla religiösa av olika sorter, från biskopar till Jehovas vittnen, som släppts fram i full frihet i mina program hade det faktiskt varit mycket lättare att anklaga radion för religiös indoktrinering
Nu har Konny återkommit i ämnet. På ett föredömligt sätt bifogar han alla inlägg i diskussionen. Han försäkrar att han gillar öppen diskussion och har respekt för andra åskådningar än de egna. Det är jättebra, men då förstår jag ännu mindre vad han menar med att kalla Radio Tuff ”konfliktskapande”.
Han ger också ett värdefullt boktips: ”Munken och filosofen". Den känner Tyresöradions lyssnare redan till, sedan den positivt recenserats – av just Göran Flodman (sic).
Den här gången gör han lovvärda försök att underbygga sin kritik. Men det blir inte så begripligt, för han tvingas till märkliga tolkningar.
På tal om Gunnel Wahlströms fräna kritik i Radio Tuff av Lena Anderssons jesuskritiska sommarpratarprogram tillade jag i en krönika: "Gunnel är en intelligent människa och ortodox kristen och har på Tyresöradion insiktsfullt berättat bland annat om Valamo kloster i Ladoga och Katarinaklostret på Sinai." Konny tolkar det, som om jag menar att troende på något vis är ”ointelligenta fånar”. Även i Uppsalas akademiska kretsar är läsförståelse och textanalys säkert på hög nivå. Så bara om jag hade skrivit ”intelligent människa men ortodox kristen” hade han haft lite fog för sina misstankar. Men jag använde faktiskt den sammanbindande konjunktionen ”och”, inte den adversativa –för att nu prata elementär grammatik.
Konny nämner också en av Bengt Svenssons krönikor i Radio Tuff. Den handlade om den amerikanska bokserien Left Behind, en veritabel kioskvältare i uppåt 50 miljoner bokexemplar. Den är nämligen full av våld, krig, blod och sex och har som ram Bibelns uppenbarelsebok, vilken enligt Bengt får självaste Blixt Gordon att framstå som ett vikarierande kontorsbiträde. Den stora skurken i serien heter Nicolae Carpathia, en alldeles förfärlig figur, som i slutet avslöjas som Antikrist. Men det intressanta är att detta äckelpäckel i dessa amerikanska succéböcker minsann är FN:s generalsekreterare. ”Inget konstigt” med det tycker Konny, ty det symboliserar bara att många vill hävda en världslig makt ”och förhindra de troende att sätta den gudomliga makten högst”. Men det här är ju just ett typexempel på missbruk av religion för att agitera politiskt, något som de flesta kristna brukar beklaga. Hur mycket blod har FN:s generalsekreterare haft på sina händer och hur mycket presidenterna i världens enda supermakt, som ofta är aggressivt irriterad över att FN inte alltid dansar efter den världsliga maktens pipa?
Konny citerar Göran Flodman: ”Du hittar på en frälsningslära av något slag, hur bisarr som helst! Genast får du 1000 anhängare - minst. Mystik och nyandlighet lockar. Men är inte tiden inne för att gå tillbaka till Upplysningstidens tankevärld?” Konny drar slutsatsen att Göran menar att ”frälsningsläror är alltså bisarra, men upplysningens tankevärld är det inte”. Men det säger ju inte Göran. Han talar om att en del ”frälsningsläror” är bisarra, och tycker inte Konny det, är han mångfaldigt trosviss in absurdum. Dessutom är många av dagens kristna teologer anhängare av upplysningstidens tankar.
Konny kritiserar också Radio Tuff för att vi gav Aftonbladets Gunnar Fredriksson [1]) en ros för hans krönika med rubriken ”Horoskop – rena rama rappakaljan”. I det omdömet tror jag att Konny instämmer. Liksom jag rådfrågar han nog inte stjärnorna, även om astrologiböcker på 1980-talet sålde hundrafalt bättre än böcker om fred och konfliktlösning. Fredriksson avfärdar tron på flygande tefat och att två procent av amerikanerna påstår att de varit kidnappade av utomjordingar. Jag tror att Konny håller med också på dessa punkter. Men Fredriksson skrev också: ”Halva befolkningen i USA tror att världen skapades enligt bibelns berättelser trots att detta är nonsens”. Konnys reaktion: ”Bibeltro är alltså ’nonsens’ och ’myt’, ställt mot ’vetenskap’ ”. Men det är ju inte bibeltro i allmänhet utan skapelseberättelsen som här kallas för nonsens. I dag är det väl ändå en överväldigande majoritet av kristna som inte tror på att jorden skapades för 6-7000 år sen eller att Eva skapades av Adams revben etc etc. Och hur ska vi förhålla oss till babyloniernas, indiernas, asatrons eller andra skapelseberättelser? Är det verkligen övermaga –eller konfliktskapande?-- att betrakta dem som intressanta myter men utan minsta sanningshalt?
I förra veckans Radio Tuff berättade Hampus Eckerman, att Jerusalem Newswire hävdar att orkanen Katrina var Guds straff för att USA uppmuntrat Sharon att utrymma bosättningarna på Gaza. Han påminde också om senatorn från Oklahoma, James Inhofe, som påstod att 11 september var straffet för att USA trots allt inte hjälpt Israel tillräckligt. Även om jag erkänt att jag är religiöst obegåvad tycker jag att detta är missbruk av religion i politiska syften. Vad tycker Konny?
Nu ska jag förbereda nästa krönika i Radio Tuff. Den ska handla om en tysk biskop och en österrikisk bonde, som utifrån sin katolska tro handlade med berömvärt mod
ÅKE SANDIN
Mera om Tyresö Ulands- och Fredsförening finns på www.come.to/tuff
1) Gunnar Fredriksson är förresten via Tuff medlem i Svenska Freds
söndag, september 11
BISKOP von GALEN och FRANZ JÄGERSTÄTTER
Läste just i Preussische Allgemeine Zeitung och i Deutscher Ostdienst om en tysk biskop. Han hade ett magnifikt namn även om det på svenska kan låta lite konstigt: Clemens August Graf von Galen. Han kallades ”lejonet från Münster”, för i Münster var han katolsk biskop 1933-1946.
När tyskarna 1941 började med sitt eutanasiprogram för obotligt mentalsjuka protesterade han modigt och högljutt och det bidrog till att programmet upphörde. Efter kriget, i ruinernas Tyskland, gick han också modigt motströms. Då fördömde han plundringarna av tyska hem, de miljontals våldtäkterna på tyska flickor och kvinnor, den rasistiska tesen om kollektivskuld och inte minst den grymma etniska rensningen av 15 miljoner tyskar.Kom att tänka på ett inslag i Radio Tuff från 6/91998. Jag hade då läst den ungersk-amerikanske historikern John Lukacs' bok "Slutet på det tjugonde århundradet".
Så här berättar Lukacs: Under första världskriget föddes i Österrike en pojke som döptes till Franz. Det var i den lilla byn St Radegund i Ober-Österreich mellan Salzburg och Hitlers födelsestad Branau. Mamman var piga. Pappan var också fattig, så Franz' föräldrar kunde inte gifta sig. Det var i stället hans katolskt fromma mormor som tog hand om honom.
Efter ett par år gifte sig mamman med en välbärgad bonde, som adopterade honom och då fick han namnet Franz Jägerstätter. På 30-talet gifte han sig och fick tre döttrar. Han var då en stilig ung bonde, som gärna festade och han var den förste i byn som skaffade motorcykel. Samtidigt djupnade hans religiösa övertygelse, det som hans varmt katolska mormor tidigt hade grundlagt hos honom. Det finns brev och anteckningar bevarade, där han på ett rättframt och enkelt sätt uttrycker sin tro och talar om en katolsk människas plikter.
Det här skulle prägla de sista åren av hans unga liv och bringa det till ett plötsligt och tragiskt slut. Franz var sålunda den ende i sin by som 1938 röstade emot Anschluss, Österrikes anslutning till Hitlers Tyskland. Trots att äktenskapet var lyckligt blev det då slitningar, för hustrun var rädd för konsekvenserna med att inta en så annorlunda hållning gentemot den stora majoriteten av jublande österrikare. Sedermera skulle hon ändra sig och lojalt ställa upp på makens sida.
Främst utifrån sin religiösa övertygelse ansåg Franz Jägerstätter, att nazismen var farlig och ond. Denna hållning innebar, att han också bland andra troende kände sig mycket ensamt. Visserligen hade påven Pius XI år 1937 skarpt fördömt nazisternas rasism i sin encyklika "Mit brennender Sorge", men våren därpå lästes i alla Österrikes kyrkor upp ett herdabrev som prisade nazismen och föreningen med Tyskland.
Framförallt vände han sig mot kriget. Inte ens fälttåget mot "de ogudaktiga ryska bolsjevikerna" kunde han --i motsats till så många andra kristna-- acceptera. Kriget skulle bara drabba en massa oskyldiga människor i ett annat land, menade han.
Franz Jägerstätters övertygelse skulle sättas på sitt yttersta prov, när han våren 1943 blev inkallad. Han vägrade göra vapentjänst. Den 9 augusti 1943 avrättades han med giljotin i Brandenburgfängelset i Berlin. Den tyska fängelseprästen sa den natten att han då --för en enda gång i sitt liv--hade fått träffa ett helgon. Under fängelsetiden hade Franz Jägerstätter varit ett stöd för sina medfångar, skrivit många brev till sin hustru och gjort anteckningar. Bland annat skrev han:
"Det är inte de världsliga makterna givet att undertrycka samvetet hos en enda mänsklig varelse"
Efter hans död vann hans änka mycken respekt i byn St Radegund genom sin duktighet att ensam driva jordbruket och uppfostra sina tre döttrar. John Lukacs har hämtat sina uppgifter om det här fallet från boken "In Solitary Witness". Den utgavs 1966 och skrevs av Gordon Zahn, själv vapenvägrare under andra världskriget.
Där någonstans på vägen mellan Branau och Salzburg finns det en skylt som visar vägen mot St Radegund. Under skylten finns det faktiskt också en annan. På den står GRAB JÄGERSTÄTTER. Om jag någonsin mer kommer till Österrike, skall jag besöka den graven.
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1045) 2005-09-11
När tyskarna 1941 började med sitt eutanasiprogram för obotligt mentalsjuka protesterade han modigt och högljutt och det bidrog till att programmet upphörde. Efter kriget, i ruinernas Tyskland, gick han också modigt motströms. Då fördömde han plundringarna av tyska hem, de miljontals våldtäkterna på tyska flickor och kvinnor, den rasistiska tesen om kollektivskuld och inte minst den grymma etniska rensningen av 15 miljoner tyskar.Kom att tänka på ett inslag i Radio Tuff från 6/91998. Jag hade då läst den ungersk-amerikanske historikern John Lukacs' bok "Slutet på det tjugonde århundradet".
Så här berättar Lukacs: Under första världskriget föddes i Österrike en pojke som döptes till Franz. Det var i den lilla byn St Radegund i Ober-Österreich mellan Salzburg och Hitlers födelsestad Branau. Mamman var piga. Pappan var också fattig, så Franz' föräldrar kunde inte gifta sig. Det var i stället hans katolskt fromma mormor som tog hand om honom.
Efter ett par år gifte sig mamman med en välbärgad bonde, som adopterade honom och då fick han namnet Franz Jägerstätter. På 30-talet gifte han sig och fick tre döttrar. Han var då en stilig ung bonde, som gärna festade och han var den förste i byn som skaffade motorcykel. Samtidigt djupnade hans religiösa övertygelse, det som hans varmt katolska mormor tidigt hade grundlagt hos honom. Det finns brev och anteckningar bevarade, där han på ett rättframt och enkelt sätt uttrycker sin tro och talar om en katolsk människas plikter.
Det här skulle prägla de sista åren av hans unga liv och bringa det till ett plötsligt och tragiskt slut. Franz var sålunda den ende i sin by som 1938 röstade emot Anschluss, Österrikes anslutning till Hitlers Tyskland. Trots att äktenskapet var lyckligt blev det då slitningar, för hustrun var rädd för konsekvenserna med att inta en så annorlunda hållning gentemot den stora majoriteten av jublande österrikare. Sedermera skulle hon ändra sig och lojalt ställa upp på makens sida.
Främst utifrån sin religiösa övertygelse ansåg Franz Jägerstätter, att nazismen var farlig och ond. Denna hållning innebar, att han också bland andra troende kände sig mycket ensamt. Visserligen hade påven Pius XI år 1937 skarpt fördömt nazisternas rasism i sin encyklika "Mit brennender Sorge", men våren därpå lästes i alla Österrikes kyrkor upp ett herdabrev som prisade nazismen och föreningen med Tyskland.
Framförallt vände han sig mot kriget. Inte ens fälttåget mot "de ogudaktiga ryska bolsjevikerna" kunde han --i motsats till så många andra kristna-- acceptera. Kriget skulle bara drabba en massa oskyldiga människor i ett annat land, menade han.
Franz Jägerstätters övertygelse skulle sättas på sitt yttersta prov, när han våren 1943 blev inkallad. Han vägrade göra vapentjänst. Den 9 augusti 1943 avrättades han med giljotin i Brandenburgfängelset i Berlin. Den tyska fängelseprästen sa den natten att han då --för en enda gång i sitt liv--hade fått träffa ett helgon. Under fängelsetiden hade Franz Jägerstätter varit ett stöd för sina medfångar, skrivit många brev till sin hustru och gjort anteckningar. Bland annat skrev han:
"Det är inte de världsliga makterna givet att undertrycka samvetet hos en enda mänsklig varelse"
Efter hans död vann hans änka mycken respekt i byn St Radegund genom sin duktighet att ensam driva jordbruket och uppfostra sina tre döttrar. John Lukacs har hämtat sina uppgifter om det här fallet från boken "In Solitary Witness". Den utgavs 1966 och skrevs av Gordon Zahn, själv vapenvägrare under andra världskriget.
Där någonstans på vägen mellan Branau och Salzburg finns det en skylt som visar vägen mot St Radegund. Under skylten finns det faktiskt också en annan. På den står GRAB JÄGERSTÄTTER. Om jag någonsin mer kommer till Österrike, skall jag besöka den graven.
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1045) 2005-09-11
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1045) 05-09-11 till....
....till lokaltidningarna Tyresö Nyheter (s) och Vi i Tyresö (m), som i sina senaste nummer ger stort utrymme (inklusive foton) om Tyresöradion
....till Tyresöbon och förre statsministern Ingvar Carlsson, vars läsvärda krönika i senaste numret av Tyresö Nyheter har rubriken ”Religion spelar roll”.Så här skriver han bland annat: ”Oro finns för att fundamentalistiska rörelser används för politiska syften och att fundamentalister skaffar sig ett avgörande inflytande. Historien är full av exempel som visar att det går illa när ytterlighetsgrupper tar över”. Religion är också ämnet för nästa ros för den går till....
....till Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, som i morgonkväll (12/9) under ledning av Göran Flodman tar upp ämnet ”Är religion en privatsak?” Alla välkomna till Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80, kl 19
....till alla dem som minneshåller tragedierna den 11 september, dagens datum:
2003: Anna Lindh dör efter att dagen innan blivit överfallen på NK i Stockholm
2001: Uppåt 3000 amerikaner dödas vid terrorangreppen på New York och Washington
1973: En USA-stödd militärkupp störtar Chiles folkvalde president Salvador Allende, som dödas
1944: Vid ett av de många terrorbombningarnas av Tyskland dödas 12 000 civila i Darmstadt
Om 11 aeptember 1973 och 1944 hör vi senare i Radio Tuff två ögonvittnen, Brenda Ortiz resp. Ellen Lundkvist
....till den ansedda franska tidningen Le Monde som frågar: “Är det rimligt att använda hundratals miljoner dollar på kriget i Irak, när Amerika är oförmöget att skydda sina egna medborgare?”
....till Venezuelas folkvalde men av USA avskydde president, Hugo Chaves, som fortsätter att oroa –och roa. Han har erbjudit USA hjälp med två mobila sjukhus, 120 räddnings- och medicinexperter, 50 ton mat,10 vattenreningsverk, 18 elgeneratorer och 20 ton buteljerat vatten. Enligt människorättsaktivisten Jesse Jackson har Washington dock avböjt erbjudandet. Även kubanska hjälperbjudanden väntas USA tacka nej till. Latinamerikaner påminner om att Kuba för ett år sen drabbades av en lika häftig orkan som Katrina. Trots att 20 000 hus förstördes dog ingen enda människa, eftersom evakuering av en och en halv miljon personer i god tid hade organiserats.
...till den slovenska filosofen SLAVOJ ZIZEK som i Aftonbladet bland annat skriver:
”Den makt som framställer sig själv som ständigt hotad, som utsatt för livsfara, och som således enbart försvarar sig, är den farligaste formen av makt – själva sinnebilden av nietzscheanskt ressentiment och moraliserande hyckleri. Och det var just Nietzsche själv som, för mer än ett århundrade sedan, i Morgenröthe, tillhandahöll den bästa analysen av de falska moraliska premisserna bakom dagens ’krig mot terrorismen’Ingen regering erkänner längre att den håller sig med en armé för att med jämna mellanrum tillgodose sin erövringslust. I stället förmodas armén vara inriktad på försvar, och man åberopar den moral som godkänner självförsvar. Men detta implicerar att man själv är moralisk medan ens granne är omoralisk; för grannen måste uppfattas som ivrig att attackera och erövra om vår egen stat ska vara tvungen att tänka på medel till självförsvar. De skäl vi uppger för att behöva en armé antyder dessutom att vår granne, som förnekar viljan till erövring i lika hög grad som vår egen stat, och som, för sin del, också håller sig med en armé enbart för självförsvar, är en hycklare och slug brottsling som inget hellre vill än att övermanna ett oskyldigt och tafatt offer utan någon strid. Alla stater står nu således uppställda mot varandra: de förutsätter sina grannars onda avsikter och sina egna goda avsikter. Detta antagande är emellertid inhumant, lika dåligt som krig och värre ändå.
I grund och botten är just detta antagande i sig en orsak till krig, eftersom det tillskriver grannen en brist på moral och därigenom framkallar en fientlig inställning och fientliga handlingar. Vi måste avsvärja oss doktrinen om armén som ett instrument för självförsvar lika fullständigt som vi avsvärjer oss viljan till erövringar”.
....till Tyresöbon och förre statsministern Ingvar Carlsson, vars läsvärda krönika i senaste numret av Tyresö Nyheter har rubriken ”Religion spelar roll”.Så här skriver han bland annat: ”Oro finns för att fundamentalistiska rörelser används för politiska syften och att fundamentalister skaffar sig ett avgörande inflytande. Historien är full av exempel som visar att det går illa när ytterlighetsgrupper tar över”. Religion är också ämnet för nästa ros för den går till....
....till Tuffs diskussionscafé FILOSOFIKA, som i morgonkväll (12/9) under ledning av Göran Flodman tar upp ämnet ”Är religion en privatsak?” Alla välkomna till Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80, kl 19
....till alla dem som minneshåller tragedierna den 11 september, dagens datum:
2003: Anna Lindh dör efter att dagen innan blivit överfallen på NK i Stockholm
2001: Uppåt 3000 amerikaner dödas vid terrorangreppen på New York och Washington
1973: En USA-stödd militärkupp störtar Chiles folkvalde president Salvador Allende, som dödas
1944: Vid ett av de många terrorbombningarnas av Tyskland dödas 12 000 civila i Darmstadt
Om 11 aeptember 1973 och 1944 hör vi senare i Radio Tuff två ögonvittnen, Brenda Ortiz resp. Ellen Lundkvist
....till den ansedda franska tidningen Le Monde som frågar: “Är det rimligt att använda hundratals miljoner dollar på kriget i Irak, när Amerika är oförmöget att skydda sina egna medborgare?”
....till Venezuelas folkvalde men av USA avskydde president, Hugo Chaves, som fortsätter att oroa –och roa. Han har erbjudit USA hjälp med två mobila sjukhus, 120 räddnings- och medicinexperter, 50 ton mat,10 vattenreningsverk, 18 elgeneratorer och 20 ton buteljerat vatten. Enligt människorättsaktivisten Jesse Jackson har Washington dock avböjt erbjudandet. Även kubanska hjälperbjudanden väntas USA tacka nej till. Latinamerikaner påminner om att Kuba för ett år sen drabbades av en lika häftig orkan som Katrina. Trots att 20 000 hus förstördes dog ingen enda människa, eftersom evakuering av en och en halv miljon personer i god tid hade organiserats.
...till den slovenska filosofen SLAVOJ ZIZEK som i Aftonbladet bland annat skriver:
”Den makt som framställer sig själv som ständigt hotad, som utsatt för livsfara, och som således enbart försvarar sig, är den farligaste formen av makt – själva sinnebilden av nietzscheanskt ressentiment och moraliserande hyckleri. Och det var just Nietzsche själv som, för mer än ett århundrade sedan, i Morgenröthe, tillhandahöll den bästa analysen av de falska moraliska premisserna bakom dagens ’krig mot terrorismen’Ingen regering erkänner längre att den håller sig med en armé för att med jämna mellanrum tillgodose sin erövringslust. I stället förmodas armén vara inriktad på försvar, och man åberopar den moral som godkänner självförsvar. Men detta implicerar att man själv är moralisk medan ens granne är omoralisk; för grannen måste uppfattas som ivrig att attackera och erövra om vår egen stat ska vara tvungen att tänka på medel till självförsvar. De skäl vi uppger för att behöva en armé antyder dessutom att vår granne, som förnekar viljan till erövring i lika hög grad som vår egen stat, och som, för sin del, också håller sig med en armé enbart för självförsvar, är en hycklare och slug brottsling som inget hellre vill än att övermanna ett oskyldigt och tafatt offer utan någon strid. Alla stater står nu således uppställda mot varandra: de förutsätter sina grannars onda avsikter och sina egna goda avsikter. Detta antagande är emellertid inhumant, lika dåligt som krig och värre ändå.
I grund och botten är just detta antagande i sig en orsak till krig, eftersom det tillskriver grannen en brist på moral och därigenom framkallar en fientlig inställning och fientliga handlingar. Vi måste avsvärja oss doktrinen om armén som ett instrument för självförsvar lika fullständigt som vi avsvärjer oss viljan till erövringar”.
söndag, september 4
ROSOR från RADIO TUFF (NR 1044) 05-09-04 till ...
....till alla som arbetade hårt och frivilligt med att fixa Tuffs Albykväll i söndags. Lite otacksamt var det nog eftersom inte lika många människor kommer som förut. Fattiga Tuff fick dock in uppåt 2 897 kr och flera andra bidrag väntas på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6
....till Strandskolan (Tyresö) som nu bestämt att de skall ha ett ”Öppet hus” för Tuffs Indienprojekt onsdagen den 12 oktober
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som rapporterar om projekten i fattiga Dharampur. I den avlägsna byn Tamachhadi, där en av de sex ”Tuff-skolorna” finns, har nu skolområdet försetts med mango- och andra fruktträd. Bambuträd har planterats ned mot floden för att hejda jorderosion. Nya oljeväxter har introducerats och slår detta experiment väl ut kan det bli en välkommen förstärkning av bybornas inkomster. Skolans högstadium är nu inne på sitt andra år. Bhikhu hoppas att han skall få uppleva den dag då den fattiga stambefolkningen i Dharampur har två mål mat per dag. Han citerar en engelsk kvinna som nyligen besökte projekten: ”För första gången under mina resor i Indien erfor jag arvet efter Gandhi” Bhikhu har också skickat en massa tidningsklipp, som visar att översvämningarna i Bombaytrakten nyligen var nog så förödande som orkanen Katrina i USA.
....till ”de rasande farmödrarna” (the raging grannies) i Tuscon USA. De är i åldern 65 till 81 och slipper nu åtal för ”intrång” på ett militärt värvningskontor. De påstod att de ville tjänstgöra i Irak, så att deras barnbarn kunde få komma hem därifrån.
....till författaren av den läsvärda boken ”Dårarnas korståg”, Diana Johnstone, som nu skrivit en artikel om rättegången mot Slobodan Milosevic. Hon påpekar att de över tre år gamla domstolsförhandlingarna numera inte får någon uppmärksamhet, kanske beroende på att anklagelserna alltmer punkterats. Den 25 augusti fick biträdande åklagaren Geoffrey Nice medge att Milosevic aldrig hade strävat efter ett “Storserbien”. Det hade framkommit när Vojislav Seselj hördes. Han var som ledare för det radikala partiet Milosevics rival och i Haag vittnade han om att Milosevic alltid motsatte sig de storserbiska planerna. Anklagelsen om folkmord på kosovoalbaner saknar också grund. Under Natoanfallet på Jugoslavien påstods att tiotusentals kosovoalbaner hade dödats. Enligt Johnstone var dödstalet i Kosovo –alla etniska grupper inräknade—2500-4000 människor, knappast något ”folkmord” alltså. Det pinsamma är ju att Milosevic i den västliga propagandan började anklagas som krigsförbrytare och ”Balkans slaktare”, samtidigt som Nato under sitt illegala anfall på Jugoslavien bombade sönder infrastruktur och dödade många civila i hans land. På Dagens Nyheters kultursidor har skribenter på tal om Diana Johnstone skrivit, som om de tillhörde den västliga bombhögern. Men alla på dessa sidor gör inte det (se nedan)
....till DN-Kulturens Andreas Malm som (30/8) skriver under rubriken ”Dö för att vinna. Ockupation är roten till självmordsattackerna” Han recenserar en bok av Robert Pape, som använder data och siffror som samlats in sedan 1982 vid Chicago universitet. Malm uppger att av de 315 självmordsbombarna sedan 1982 var inte fler än 47 procent religiösa. ”Men var och en av de nio konflikter som genererade självmordsterrorism uppvisade ett gemensamt särpräglat drag: en stat ockuperade ett annat folks hemland” Och han tillägger: ”Före mars 2003 hade Irak aldrig upplevt en enda självmordsattack och sedan dess kan de räknas i hundratals”
....till Stefan Jonsson i Dagens Nyheter (31/8) och Björn Kumm i Aftonbladet som skriver om ”världsmötet för demokratifrämjande stiftelser”, som i veckan ägde rum i Stockholm. I panelen fanns Carl Gershman, president för National Endowment for Democracy (NED). Det är en amerikansk organisation, som varit i farten i Ukraina och Georgien men som också varit aktiv i försöken att störta Venezuelas folkvalde president Hugo Chaves. Stefan Jonsson gör en liknelse: ”Föreställ er att stormakten slussar stora summor till SAF, massmedier, moderater och kristdemokrater i Sverige, att den i Stockholm öppnade kontor och grundade organ för att främja svensk demokrati –allt i syfte att avsätta, säg Göran Persson—och att USAs flotta deltog i demokratireformerna genom att hålla manöver strax utanför svenskt territorialvatten.” Till Stockholm hade också inbjudits juristen Eva Golinger, som i boken ”The Chaves Code” analyserat USAs inblandning i Venezuela. Hon menar att det är samma imperialistiska mönster som användes mot Chile och Nicaragua. Men Eva Golinger portades från den demokratifrämjande panelen. Stefan Jonsson tycker att det är skandalöst, ”att europeiska demokratifrämjare numera lydigt böjer sig för USA”
....till tidningen Mitt i Tyresö, som i veckan hade en notis med foto om att Radio Tuff nu på frivilligbasis sänt varenda vecka i 20 år
....till Ulla Carina Sellergren, som i dag inbjudit ett tiotal Tuff-aktivister till sitt Mefjärd i Dalarö skärgård
.....till Nässjö Freds- och Skiljedomsförening, som nu tackat för Tuffs pris för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Det är ett kort med en vacker akvarell målad av fredsaktivisten Thomas Erixzon
....till Göran Flodman, som nu inleder säsongens första FILOSOFIKA, Tuffs uppskattade diskussionscafé. Det sker måndagen den 12 september kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80. Ämne: ”Är religion en privatsak?” Vi hör Göran senare i dagens sändning.
....till Strandskolan (Tyresö) som nu bestämt att de skall ha ett ”Öppet hus” för Tuffs Indienprojekt onsdagen den 12 oktober
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som rapporterar om projekten i fattiga Dharampur. I den avlägsna byn Tamachhadi, där en av de sex ”Tuff-skolorna” finns, har nu skolområdet försetts med mango- och andra fruktträd. Bambuträd har planterats ned mot floden för att hejda jorderosion. Nya oljeväxter har introducerats och slår detta experiment väl ut kan det bli en välkommen förstärkning av bybornas inkomster. Skolans högstadium är nu inne på sitt andra år. Bhikhu hoppas att han skall få uppleva den dag då den fattiga stambefolkningen i Dharampur har två mål mat per dag. Han citerar en engelsk kvinna som nyligen besökte projekten: ”För första gången under mina resor i Indien erfor jag arvet efter Gandhi” Bhikhu har också skickat en massa tidningsklipp, som visar att översvämningarna i Bombaytrakten nyligen var nog så förödande som orkanen Katrina i USA.
....till ”de rasande farmödrarna” (the raging grannies) i Tuscon USA. De är i åldern 65 till 81 och slipper nu åtal för ”intrång” på ett militärt värvningskontor. De påstod att de ville tjänstgöra i Irak, så att deras barnbarn kunde få komma hem därifrån.
....till författaren av den läsvärda boken ”Dårarnas korståg”, Diana Johnstone, som nu skrivit en artikel om rättegången mot Slobodan Milosevic. Hon påpekar att de över tre år gamla domstolsförhandlingarna numera inte får någon uppmärksamhet, kanske beroende på att anklagelserna alltmer punkterats. Den 25 augusti fick biträdande åklagaren Geoffrey Nice medge att Milosevic aldrig hade strävat efter ett “Storserbien”. Det hade framkommit när Vojislav Seselj hördes. Han var som ledare för det radikala partiet Milosevics rival och i Haag vittnade han om att Milosevic alltid motsatte sig de storserbiska planerna. Anklagelsen om folkmord på kosovoalbaner saknar också grund. Under Natoanfallet på Jugoslavien påstods att tiotusentals kosovoalbaner hade dödats. Enligt Johnstone var dödstalet i Kosovo –alla etniska grupper inräknade—2500-4000 människor, knappast något ”folkmord” alltså. Det pinsamma är ju att Milosevic i den västliga propagandan började anklagas som krigsförbrytare och ”Balkans slaktare”, samtidigt som Nato under sitt illegala anfall på Jugoslavien bombade sönder infrastruktur och dödade många civila i hans land. På Dagens Nyheters kultursidor har skribenter på tal om Diana Johnstone skrivit, som om de tillhörde den västliga bombhögern. Men alla på dessa sidor gör inte det (se nedan)
....till DN-Kulturens Andreas Malm som (30/8) skriver under rubriken ”Dö för att vinna. Ockupation är roten till självmordsattackerna” Han recenserar en bok av Robert Pape, som använder data och siffror som samlats in sedan 1982 vid Chicago universitet. Malm uppger att av de 315 självmordsbombarna sedan 1982 var inte fler än 47 procent religiösa. ”Men var och en av de nio konflikter som genererade självmordsterrorism uppvisade ett gemensamt särpräglat drag: en stat ockuperade ett annat folks hemland” Och han tillägger: ”Före mars 2003 hade Irak aldrig upplevt en enda självmordsattack och sedan dess kan de räknas i hundratals”
....till Stefan Jonsson i Dagens Nyheter (31/8) och Björn Kumm i Aftonbladet som skriver om ”världsmötet för demokratifrämjande stiftelser”, som i veckan ägde rum i Stockholm. I panelen fanns Carl Gershman, president för National Endowment for Democracy (NED). Det är en amerikansk organisation, som varit i farten i Ukraina och Georgien men som också varit aktiv i försöken att störta Venezuelas folkvalde president Hugo Chaves. Stefan Jonsson gör en liknelse: ”Föreställ er att stormakten slussar stora summor till SAF, massmedier, moderater och kristdemokrater i Sverige, att den i Stockholm öppnade kontor och grundade organ för att främja svensk demokrati –allt i syfte att avsätta, säg Göran Persson—och att USAs flotta deltog i demokratireformerna genom att hålla manöver strax utanför svenskt territorialvatten.” Till Stockholm hade också inbjudits juristen Eva Golinger, som i boken ”The Chaves Code” analyserat USAs inblandning i Venezuela. Hon menar att det är samma imperialistiska mönster som användes mot Chile och Nicaragua. Men Eva Golinger portades från den demokratifrämjande panelen. Stefan Jonsson tycker att det är skandalöst, ”att europeiska demokratifrämjare numera lydigt böjer sig för USA”
....till tidningen Mitt i Tyresö, som i veckan hade en notis med foto om att Radio Tuff nu på frivilligbasis sänt varenda vecka i 20 år
....till Ulla Carina Sellergren, som i dag inbjudit ett tiotal Tuff-aktivister till sitt Mefjärd i Dalarö skärgård
.....till Nässjö Freds- och Skiljedomsförening, som nu tackat för Tuffs pris för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Det är ett kort med en vacker akvarell målad av fredsaktivisten Thomas Erixzon
....till Göran Flodman, som nu inleder säsongens första FILOSOFIKA, Tuffs uppskattade diskussionscafé. Det sker måndagen den 12 september kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80. Ämne: ”Är religion en privatsak?” Vi hör Göran senare i dagens sändning.
BENGT SVENSSON från San Francisco, 050902
Hej, alla lyssnare på Radio Tuff!
FEMA uttyds "the Federal Emergency Management Agency". Det är alltså en federal organisation som bla ska försöka förvarna om kommande katastrofer och föreslå åtgärder för att förhindra dem. Redan före 9/11, 2001 gjorde de upp en lista på de tre mest sannolikakatastroferna, som USA kunde tänkas stå inför: 1) En terroristattack mot New York, 2) En orkan mot New Orleans och 3) En större jordbävning i San Francisco. Det är alltså bara vi här i San Francisco, som fortfarande sitter och väntar. Det är svårt att tro på bilderna och rapporterna från det dränkta och härjade New Orleans. En blandning av likgiltighet och inkompetens tycks ha styrt myndigheterna, särskilt på federal nivå. Bakgrunden är, att organisationer som FEMA har fått ständigt minskade anslag under Bushadministrationen och förlorat många kompetenta anställda.
Samma sak gäller the Army Corps of Engineers, som har huvudansvaret för översvämnings-kontroll, vallar och dammbyggnader. Lydande under Pentagon är den något av en doldis, men arméns ingenjörskår sägs vara världens största företag i väg- och vattenbyggnad.
När Manhattanprojektet för att tillverka den första atombomben startades under andra världskriget, var det general Leslie Groves från Army Corps of Engineers, som blev chef för det enorma projektet. Sedan 1775, när den grundades, har den haft en oerhörd betydelse föruppbyggnaden av USA:s infrastruktur. Att detta statliga verk inte passar in i den amerikanska sagan om privata initiativ och fri företagsamhet har säkert bidragit till dess låga profil.
Det var de som ville förstärka och höja vallarna kring New Orleans, men blev nekade pengar till jobbet, som skulle kostat mindre än 100 miljoner dollar. Efter att ha kritiserat Bushadministrationens prioriteringar tvingades ingenjörskårens chef att avgå 2002.Att 35% av Louisianas nationalgarde befinner sig i Irak liksom en stor del av deras fordon har inte gjort saken bättre. Men ändå ter det sig nästan otroligt att folk sitter på sina hustak i dagar utan att bli evakuerade, att sjuka ligger och dör på sjukhusen av brist på medicinoch elektricitet, att tusentals sitter strandade på en sportarena utan att kunna ta sig därifrån och att alltfler döda kroppar ligger och ruttnar i hettan. Vattentemperaturen i Mexikanska Golfen lär vara 30 grader.
Vad är då slutsatsen? Jo, att president Bush drivs av ideologi till skillnad från vetenskapliga förutsägelser om global uppvärmning och annalkande orkaner, statliga utredningar om landets bristfälliga infrastruktur etc. Hans ideologi tillåter också att han struntar i problem som hur fattigt folk ska ta sig ut ur ett katastrofområde utan egen bil eller pengar. Det har påpekats att just det faktum att katastrofen inträffade i slutet av månaden, innebar att många hade slut på pengarna.Internationellt, tror jag, kommer den här orkankatastrofen att drabba Bushadministrationen på ett liknande sätt som Tjernobylolyckan drabbade den sovjetiska regeringen, med ett ifrågasättande av landets tekniska och administrativa kompetens, dess offentliga prioriteter och politiska moral.-------------------------------------------------------------------------------------------Bengt Svensson, för Radio Tuff i San Francisco.
FEMA uttyds "the Federal Emergency Management Agency". Det är alltså en federal organisation som bla ska försöka förvarna om kommande katastrofer och föreslå åtgärder för att förhindra dem. Redan före 9/11, 2001 gjorde de upp en lista på de tre mest sannolikakatastroferna, som USA kunde tänkas stå inför: 1) En terroristattack mot New York, 2) En orkan mot New Orleans och 3) En större jordbävning i San Francisco. Det är alltså bara vi här i San Francisco, som fortfarande sitter och väntar. Det är svårt att tro på bilderna och rapporterna från det dränkta och härjade New Orleans. En blandning av likgiltighet och inkompetens tycks ha styrt myndigheterna, särskilt på federal nivå. Bakgrunden är, att organisationer som FEMA har fått ständigt minskade anslag under Bushadministrationen och förlorat många kompetenta anställda.
Samma sak gäller the Army Corps of Engineers, som har huvudansvaret för översvämnings-kontroll, vallar och dammbyggnader. Lydande under Pentagon är den något av en doldis, men arméns ingenjörskår sägs vara världens största företag i väg- och vattenbyggnad.
När Manhattanprojektet för att tillverka den första atombomben startades under andra världskriget, var det general Leslie Groves från Army Corps of Engineers, som blev chef för det enorma projektet. Sedan 1775, när den grundades, har den haft en oerhörd betydelse föruppbyggnaden av USA:s infrastruktur. Att detta statliga verk inte passar in i den amerikanska sagan om privata initiativ och fri företagsamhet har säkert bidragit till dess låga profil.
Det var de som ville förstärka och höja vallarna kring New Orleans, men blev nekade pengar till jobbet, som skulle kostat mindre än 100 miljoner dollar. Efter att ha kritiserat Bushadministrationens prioriteringar tvingades ingenjörskårens chef att avgå 2002.Att 35% av Louisianas nationalgarde befinner sig i Irak liksom en stor del av deras fordon har inte gjort saken bättre. Men ändå ter det sig nästan otroligt att folk sitter på sina hustak i dagar utan att bli evakuerade, att sjuka ligger och dör på sjukhusen av brist på medicinoch elektricitet, att tusentals sitter strandade på en sportarena utan att kunna ta sig därifrån och att alltfler döda kroppar ligger och ruttnar i hettan. Vattentemperaturen i Mexikanska Golfen lär vara 30 grader.
Vad är då slutsatsen? Jo, att president Bush drivs av ideologi till skillnad från vetenskapliga förutsägelser om global uppvärmning och annalkande orkaner, statliga utredningar om landets bristfälliga infrastruktur etc. Hans ideologi tillåter också att han struntar i problem som hur fattigt folk ska ta sig ut ur ett katastrofområde utan egen bil eller pengar. Det har påpekats att just det faktum att katastrofen inträffade i slutet av månaden, innebar att många hade slut på pengarna.Internationellt, tror jag, kommer den här orkankatastrofen att drabba Bushadministrationen på ett liknande sätt som Tjernobylolyckan drabbade den sovjetiska regeringen, med ett ifrågasättande av landets tekniska och administrativa kompetens, dess offentliga prioriteter och politiska moral.-------------------------------------------------------------------------------------------Bengt Svensson, för Radio Tuff i San Francisco.
TUFFs TIPSPROMENAD 05-08-28
Fråga 1. SYLVIA ”TYRESÖMÄSTARINNA”
Sylvia Ljungdahl på Renlavsgången är ordförande i Tuff. Hon har på Tyresöradion, 91,4 MHz, utnämnts till ”Tyresömästarinna i frivilligt folkrörelsearbete”, för hon är också ordförande i en annan förening. Vilken då?
1) Friskis & Svettis i Tyresö
X) Tyresö kvinno- och tjejjour
2) Krusboda samfällighet
Fråga 2. ”TYRESÖ MITT ANDRA HEM”
På försommaren vistades Tuffs främsta indiska partner för sjunde gången i Tyresö. En rubrik i Tyresö Nyheter löd ”Tyresö är mitt andra hem”. Han har på ett mycket effektivt sätt förvaltat de tiotals miljoner kronor Tuff har skickat till Indien. Det har blivit massor av utmärkta investeringar i form av skolor, dammar, bibliotek, projekt mot jordförstöring, en medicinfabrik 55 000 mangoträd och mtcket annat. Vad heter han?
1) Babubhai Lathia
X) Bhikhu Vyas
2) Quddus Shaikh
Fråga 3. ”SOLIDARISK SKOLA”
En av de solidariska skolor som genom dagsverken stöder Tuffs omfattande Indienprojekt är Bergtorpsskolan, som i slutet av vårterminen jobbade in 58 633 kr.
Var finns den skolan?
1) I Tyresö
X) I Täby
2) I Haninge
Fråga 4. MOROKULIEN
Svenska Freds’ 122:a (!) årskongress ägde i juni rum i Morokulien vid norska gränsen. Där finns ett 18 meter högt fredsmonument, som restes av norrmän och svenskar 1914, ett hundra år efter sista gången broderfolken varit i krig mot varandra. I utkanten av vilket svenskt landskap ligger Morokulien?
1) Jämtland
X) Dalarna
2) Värmland
Fråga 5. PAPPERSFÅGLAR MOT ATOMBOMBER.
Den 6 augusti var det 60 år sedan Hiroshima förintades av en atombomb. Tuff fanns den dagen i Tyresö centrum. Bland annat vek aktivisterna pappersfåglar. Lilla Sadako i Hiroshima vek också sådana pappersfåglar i hopp om att överleva ”atombombssjukan”, dvs. leukemin. Hon hann vika 644 innan hon dog, tolv år gammal. Dessa pappersfåglar är symboler för kampen mot barbariska förintelsevapen och föreställer
1) Svalor
X) Duvor
2) Tranor
Fråga 6. TYRESÖ CENTRUM FIRAR
I Tyresö centrum (tidigare: Bollmora centrum) har Tuff regelbundet bokbord, nästa gång lördag den 24 september. De är värda att besöka. Detta centrum firar den 16-18 september ett jubileum. Hur många år fyller det?
1) 30 år
X) 40 år
2) 50 år
Fråga 7. RADIO TUFF 20 ÅR
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff hade i dag sändning nr 1043. Det innebär att Radio Tuff hörts varenda eviga vecka sedan Tyresöradions start i slutet av augusti 1985. Programledaren Åke Sandin har förmånen att ha en kvinnlig tekniker. Hon heter
1) Brenda Ortiz
X) Diana Arróspide
2) Olga Alata
Fråga 8. ”VÅREN DÖR ALDRIG I PRAG”
I söndags (21/8) var det årsdagen av Warszawapaktens ockupation av Tjeckoslovakien 1968. Då spelades i Radio Tuff Totte Wallins visa ”Våren dör aldrig i Prag, se blommorna på Jan Pallachs grav”. Jan Pallach var en ung tjeck som
1) begick självmord i protest mot ockupationen
X) sköts av ryssarna
2) blev överkörd av en stridsvagn
Fråga 9. PROTESTERANDE AMERIKANSKA
Cindy Sheehan är en 49-årig amerikanska, vars son dödades i Irak. Hon har nyligen väckt uppmärksamhet genom att protestera mot Irakkriget Hon och ett snabbt stigande antal anhängare har slagit läger utanför
1) president Bush’ semesterställe i Texas
X) den amerikanska militärhögskolan West Point
2) militärhögkvarteret Pentagon i Washington
Fråga10. ”...OCH ALLTSÅ FORTSÄTTER DE”
”Krig löser inga problem och alltså fortsätter de”. Samme man skrev: ”Usla regeringar vill ha lysande krig”. Vem var denne krigsveteran?
1) Henrik Tikkanen
X) Erich Maria Remarque
2) Norman Mailer
------------------------------------------------
Den rätta raden kommer här nedan
Sylvia Ljungdahl på Renlavsgången är ordförande i Tuff. Hon har på Tyresöradion, 91,4 MHz, utnämnts till ”Tyresömästarinna i frivilligt folkrörelsearbete”, för hon är också ordförande i en annan förening. Vilken då?
1) Friskis & Svettis i Tyresö
X) Tyresö kvinno- och tjejjour
2) Krusboda samfällighet
Fråga 2. ”TYRESÖ MITT ANDRA HEM”
På försommaren vistades Tuffs främsta indiska partner för sjunde gången i Tyresö. En rubrik i Tyresö Nyheter löd ”Tyresö är mitt andra hem”. Han har på ett mycket effektivt sätt förvaltat de tiotals miljoner kronor Tuff har skickat till Indien. Det har blivit massor av utmärkta investeringar i form av skolor, dammar, bibliotek, projekt mot jordförstöring, en medicinfabrik 55 000 mangoträd och mtcket annat. Vad heter han?
1) Babubhai Lathia
X) Bhikhu Vyas
2) Quddus Shaikh
Fråga 3. ”SOLIDARISK SKOLA”
En av de solidariska skolor som genom dagsverken stöder Tuffs omfattande Indienprojekt är Bergtorpsskolan, som i slutet av vårterminen jobbade in 58 633 kr.
Var finns den skolan?
1) I Tyresö
X) I Täby
2) I Haninge
Fråga 4. MOROKULIEN
Svenska Freds’ 122:a (!) årskongress ägde i juni rum i Morokulien vid norska gränsen. Där finns ett 18 meter högt fredsmonument, som restes av norrmän och svenskar 1914, ett hundra år efter sista gången broderfolken varit i krig mot varandra. I utkanten av vilket svenskt landskap ligger Morokulien?
1) Jämtland
X) Dalarna
2) Värmland
Fråga 5. PAPPERSFÅGLAR MOT ATOMBOMBER.
Den 6 augusti var det 60 år sedan Hiroshima förintades av en atombomb. Tuff fanns den dagen i Tyresö centrum. Bland annat vek aktivisterna pappersfåglar. Lilla Sadako i Hiroshima vek också sådana pappersfåglar i hopp om att överleva ”atombombssjukan”, dvs. leukemin. Hon hann vika 644 innan hon dog, tolv år gammal. Dessa pappersfåglar är symboler för kampen mot barbariska förintelsevapen och föreställer
1) Svalor
X) Duvor
2) Tranor
Fråga 6. TYRESÖ CENTRUM FIRAR
I Tyresö centrum (tidigare: Bollmora centrum) har Tuff regelbundet bokbord, nästa gång lördag den 24 september. De är värda att besöka. Detta centrum firar den 16-18 september ett jubileum. Hur många år fyller det?
1) 30 år
X) 40 år
2) 50 år
Fråga 7. RADIO TUFF 20 ÅR
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff hade i dag sändning nr 1043. Det innebär att Radio Tuff hörts varenda eviga vecka sedan Tyresöradions start i slutet av augusti 1985. Programledaren Åke Sandin har förmånen att ha en kvinnlig tekniker. Hon heter
1) Brenda Ortiz
X) Diana Arróspide
2) Olga Alata
Fråga 8. ”VÅREN DÖR ALDRIG I PRAG”
I söndags (21/8) var det årsdagen av Warszawapaktens ockupation av Tjeckoslovakien 1968. Då spelades i Radio Tuff Totte Wallins visa ”Våren dör aldrig i Prag, se blommorna på Jan Pallachs grav”. Jan Pallach var en ung tjeck som
1) begick självmord i protest mot ockupationen
X) sköts av ryssarna
2) blev överkörd av en stridsvagn
Fråga 9. PROTESTERANDE AMERIKANSKA
Cindy Sheehan är en 49-årig amerikanska, vars son dödades i Irak. Hon har nyligen väckt uppmärksamhet genom att protestera mot Irakkriget Hon och ett snabbt stigande antal anhängare har slagit läger utanför
1) president Bush’ semesterställe i Texas
X) den amerikanska militärhögskolan West Point
2) militärhögkvarteret Pentagon i Washington
Fråga10. ”...OCH ALLTSÅ FORTSÄTTER DE”
”Krig löser inga problem och alltså fortsätter de”. Samme man skrev: ”Usla regeringar vill ha lysande krig”. Vem var denne krigsveteran?
1) Henrik Tikkanen
X) Erich Maria Remarque
2) Norman Mailer
------------------------------------------------
Den rätta raden kommer här nedan
måndag, augusti 29
RADIO TUFF 20 ÅR: PLUS OCH MINUS
Ujujuj, det är nu 20 år sen Tyresöradion startade på 91,4 MHz! Radio Tuff var med från början. Vad har då under denna långa tid varit bra eller dåligt med radion. Jag är högst inblandad så det blir säkert en ganska subjektiv summering av plus och minus
(+): Vi har sänt Radio Tuff varenda eviga vecka utan undantag i 20 år, sannolikt ett rekord för frivilligt gjord radio. (-): Vår gamla sändare har inte fått större räckvidd med åren. Vi når alltså för få. (+): Men nu finns det planer på en sändare med större räckvidd.
(-): Innan vi började sända radio delade vi ut massor av flygblad. Det är svårt att avgöra i hur många tusen trappor aktivisterna sprang på den tiden. (-+): Nu, när flygblad drunknar i högarna av reklam som dräller ner i brevinkasten, är radion ett alternativ.
(-): Redan på 70-talet hade vi ett Tuff-möte med rubriken: ”Hörs vi genom larmet?” Faktum är att ”larmet” i form av informationsutbud har tilltagit våldsamt sedan den tid vi bara hade två TV-kanaler och inga datorer. Så hur mycket hörs en närradiokanal i dag? (+): Radio Tuff når i alla fall många fler lyssnare än vad man normalt kan locka till ett offentligt möte.
(-): Radio är alltför mycket envägskommunikation. (+): Riktigt, fast Radio Tuff släpper fram många olika slags röster, många olika politiska och religiösa åskådningar
(-): Radio Tuff är lokalt inriktat på Tyresö. (+): Också riktigt, men det är väl bra att närdemokratin främjas, att till exempel många tuff-aktivister kan komma till tals. Och Tuff har som paroll att jobba lokalt för något globalt, vara lokalpatrioter och verka som globalpatrioter. Alltså har Radio Tuff regelbundet rapporter från andra delar av världen, såsom USA, Indien, Ryssland, forna Jugoslavien, Cypern med flera länder. I dag till exempel läser vi upp ett bidrag från vår indiske partner, Bhikhu Vyas, och här i studion finns bland andra vår Rysslandskännare, den finländske docenten Seppo Isotalo.
(-): Det är jobbigt att som ensam programledare vecka efter vecka, år efter år och nu faktiskt decennium efter decennium göra en timme Radio Tuff. (+): Men det har inte varit jobbigt att få tusentals människor att framträda här. (-): Fast jag minns en lögnaktig stjärnreporter på Expressen, som dolde sin feghet och tidningens tjusiga vakthållning kring yttrandefriheten genom att skylla på att han minsann måste fråga överordnade om lov.
(-): Jag kan förstås inte räkna upp alla som gjort fina insatser. (+): Men familjen Arróspide och Hampus Eckerman har under många år varit så väsentliga för Radio Tuff att de måste framhållas. Tuffs vice ordförande Monica Schelin har också i åratal medverkat i Radio Tuff.
(+): Tuffs styrelse har givit oss som jobbar med radion fullständig frihet och dessutom stöttat oss när trendriktighetens vargar ylat. (-): Å andra sidan är det sällan som våra inslag kommenteras. (+): Därför känns det nästan uppmuntrande när folk utanför Tuff i alla fall skäller på oss ibland.
(+): Lägger man ihop timmarna jag lagt ner på Radio Tuff under 20 år blir det ungefär sammanlagt fyra fulla och oavlönade arbetsår. Det var inte ett misstag att jag satte ett plus framför detta konstaterande. Det är oftast ett mycket stimulerande jobb, som givit mig mycket. Att det sker på frivillig basis ökar min frihet och jag behöver inte riskera några löneminskningar
(-) Ibland sägs att Radio Tuff är för kritiskt. ”Hellre tända ett ljus än att förbanna mörkret”, har vi citerat några gånger. Men visst förbannar vi mörkret i form av krig och internationell ojämlikhet. (+): Samtidigt tänder Radio Tuff varje vecka många ljus, när vi rundhänt delar ut ”veckans rosor”. Vi gör det för att uppmuntra människor att fortsätta med sina goda insatser eller åsikter. Alltför många -- till och med inom fredsrörelsen!?—har lättare för att vifta med pekpinnar än att komma med konstruktiv kritik eller uppmuntran
(-): Radio Tuff är för kontroversiellt, ja provocerar alltför ofta. (+) Om vi följsamt skulle bli ytterligare ett pip i det stora likriktade mediebruset, behövs vi inte. När vi för 15-20 år sen envetet avslöjade alla medieskrönor om ryska ubåtar i våra vatten fanns det folk till och med inom fredsrörelsen, som tyckte vi var extrema. När vi åratal senare fick rätt hördes kritikerna aldrig av. De stora medierna, vilkas hejdlösa överdrifter piskade upp en hysteri, som höjde upplagorna och marinanslagen, är alltför prestigefyllda för att göra upp med det faktum att de grovt vilseledde beslutsfattare och skattebetalare den gången.
(+) Jag är stolt över att Radio Tuff ofta tar upp sådant som annars förtigs. Och sändningarna uppmärksammar allt det positiva som engagerade människor faktiskt åstadkommer. Skapar motbilder både till det okritiskt vedertagna och till allt gnällande.
Så här efter 20 år frågar folk mer än vanligt, hur länge Radio Tuff egentligen ska hålla på. Jag brukar svara med ett citat av Evert Taube: ”Så länge skutan kan gå”. Den ska vi nu höra Pär Sörman sjunga
--------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1043) 2005-08-28
(+): Vi har sänt Radio Tuff varenda eviga vecka utan undantag i 20 år, sannolikt ett rekord för frivilligt gjord radio. (-): Vår gamla sändare har inte fått större räckvidd med åren. Vi når alltså för få. (+): Men nu finns det planer på en sändare med större räckvidd.
(-): Innan vi började sända radio delade vi ut massor av flygblad. Det är svårt att avgöra i hur många tusen trappor aktivisterna sprang på den tiden. (-+): Nu, när flygblad drunknar i högarna av reklam som dräller ner i brevinkasten, är radion ett alternativ.
(-): Redan på 70-talet hade vi ett Tuff-möte med rubriken: ”Hörs vi genom larmet?” Faktum är att ”larmet” i form av informationsutbud har tilltagit våldsamt sedan den tid vi bara hade två TV-kanaler och inga datorer. Så hur mycket hörs en närradiokanal i dag? (+): Radio Tuff når i alla fall många fler lyssnare än vad man normalt kan locka till ett offentligt möte.
(-): Radio är alltför mycket envägskommunikation. (+): Riktigt, fast Radio Tuff släpper fram många olika slags röster, många olika politiska och religiösa åskådningar
(-): Radio Tuff är lokalt inriktat på Tyresö. (+): Också riktigt, men det är väl bra att närdemokratin främjas, att till exempel många tuff-aktivister kan komma till tals. Och Tuff har som paroll att jobba lokalt för något globalt, vara lokalpatrioter och verka som globalpatrioter. Alltså har Radio Tuff regelbundet rapporter från andra delar av världen, såsom USA, Indien, Ryssland, forna Jugoslavien, Cypern med flera länder. I dag till exempel läser vi upp ett bidrag från vår indiske partner, Bhikhu Vyas, och här i studion finns bland andra vår Rysslandskännare, den finländske docenten Seppo Isotalo.
(-): Det är jobbigt att som ensam programledare vecka efter vecka, år efter år och nu faktiskt decennium efter decennium göra en timme Radio Tuff. (+): Men det har inte varit jobbigt att få tusentals människor att framträda här. (-): Fast jag minns en lögnaktig stjärnreporter på Expressen, som dolde sin feghet och tidningens tjusiga vakthållning kring yttrandefriheten genom att skylla på att han minsann måste fråga överordnade om lov.
(-): Jag kan förstås inte räkna upp alla som gjort fina insatser. (+): Men familjen Arróspide och Hampus Eckerman har under många år varit så väsentliga för Radio Tuff att de måste framhållas. Tuffs vice ordförande Monica Schelin har också i åratal medverkat i Radio Tuff.
(+): Tuffs styrelse har givit oss som jobbar med radion fullständig frihet och dessutom stöttat oss när trendriktighetens vargar ylat. (-): Å andra sidan är det sällan som våra inslag kommenteras. (+): Därför känns det nästan uppmuntrande när folk utanför Tuff i alla fall skäller på oss ibland.
(+): Lägger man ihop timmarna jag lagt ner på Radio Tuff under 20 år blir det ungefär sammanlagt fyra fulla och oavlönade arbetsår. Det var inte ett misstag att jag satte ett plus framför detta konstaterande. Det är oftast ett mycket stimulerande jobb, som givit mig mycket. Att det sker på frivillig basis ökar min frihet och jag behöver inte riskera några löneminskningar
(-) Ibland sägs att Radio Tuff är för kritiskt. ”Hellre tända ett ljus än att förbanna mörkret”, har vi citerat några gånger. Men visst förbannar vi mörkret i form av krig och internationell ojämlikhet. (+): Samtidigt tänder Radio Tuff varje vecka många ljus, när vi rundhänt delar ut ”veckans rosor”. Vi gör det för att uppmuntra människor att fortsätta med sina goda insatser eller åsikter. Alltför många -- till och med inom fredsrörelsen!?—har lättare för att vifta med pekpinnar än att komma med konstruktiv kritik eller uppmuntran
(-): Radio Tuff är för kontroversiellt, ja provocerar alltför ofta. (+) Om vi följsamt skulle bli ytterligare ett pip i det stora likriktade mediebruset, behövs vi inte. När vi för 15-20 år sen envetet avslöjade alla medieskrönor om ryska ubåtar i våra vatten fanns det folk till och med inom fredsrörelsen, som tyckte vi var extrema. När vi åratal senare fick rätt hördes kritikerna aldrig av. De stora medierna, vilkas hejdlösa överdrifter piskade upp en hysteri, som höjde upplagorna och marinanslagen, är alltför prestigefyllda för att göra upp med det faktum att de grovt vilseledde beslutsfattare och skattebetalare den gången.
(+) Jag är stolt över att Radio Tuff ofta tar upp sådant som annars förtigs. Och sändningarna uppmärksammar allt det positiva som engagerade människor faktiskt åstadkommer. Skapar motbilder både till det okritiskt vedertagna och till allt gnällande.
Så här efter 20 år frågar folk mer än vanligt, hur länge Radio Tuff egentligen ska hålla på. Jag brukar svara med ett citat av Evert Taube: ”Så länge skutan kan gå”. Den ska vi nu höra Pär Sörman sjunga
--------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1043) 2005-08-28
BHIKHU VYAS: ”SVERIGE...MEN OCKSÅ SVERIGE”
BHIKHU VYAS: ”SVERIGE...MEN OCKSÅ SVERIGE”
Den 5 juni i år var Gunnar Petersen, Åke Sandin och jag på väg i bil från Tyresö till Morokulien, där Svenska Freds’ 122:a årskongress hölls. Plötsligt gjorde Åke mig uppmärksam på en anläggning till vänster om vägen. På skylten såg jag det beryktade namnet Bofors. Jag häpnade och i mitt hjärta återvände jag till de dagar då uppgörelsen mellan Bofors och den indiska regeringen undertecknades.
Om jag minns rätt var det då stor glädje just där runt Bofors, när uppgörelsen blev känd. Den försåg desperat behövd sysselsättning till svenska ingenjörer och annan personal. Annars riskerade de att förlora sina jobb.
Å andra sidan hade majoriteten av indier inte sysselsättning värd namnet. Sorgligt nog saknade många byar basbehov som dricksvatten och två enkla mål per dag. Höjden av enfald att ett fattigt land skulle skapa sysselsättning åt ett rikt land! I Sverige var det glädjedans, medan här på den indiska subkontinenten var det en dödsdans, som återigen gödde korruptionen –ännu ett olöst problem.
Vilken tragedi och vilken paradox!
Men sen efter ett par timmars färd från Bofors stod jag framför det höga fredsmonumentet i Morokulien på gränsen mellan Norge och Sverige. Detta enkla men artistiska monument gav ett tyst budskap: I framtiden kommer människor i Norge och Sverige inte att döda varandra. Norge var i många år regerat från Sverige och de hade krigat mot varandra med samma enfald som Indien och Pakistan senare har gjort. Men så småningom började bland skandinaverna det goda förståndet att råda. Monumentet är också en påminnelse för världen att konflikter mellan länder och etniska grupper aldrig kan lösas med våld.
Svenska Freds’ kongress var en stimulerande upplevelse. Självfallet kunde jag på grund av det för mig främmande språket knappast förstå någonting. Men jag kunde förstå kärlekens språk och det engagemang som utstrålade från deltagarnas ansikten. Ordet Gandhi –fredsbudbäraren nämndes upprepade gånger liksom konflikten mellan Indien och Pakistan. Utan att skräda orden kritiserade Svenska Freds’ unga ordförande Frida Blom sin regering för deras praktiska politik, som i fråga om vapenexporten var skadlig för världsfreden. I sitt rättframma tal (som översattes åt mig) drömde hon om att en dag skulle komma, när det vid den indo-pakistanska gränsen skulle finnas ett sådant fredsmonument och en fredszon som Morokulien, erkänd av båda länderna.
När Åke Sandin presenterade mig för Frida Blom och sa att hon besökt Indien en gång rättade hon honom artigt men bestämt: ”Jag har varit i Indien två gånger”. Jag kunde fånga en underliggande ton i den meningen –aktning och kärlek för Indien.
Det var en sådan kontrast mellan att se Boforsgrindarna och efter en stund komma till fredskongressen i Morokulien. Det blev en tröst, som påminde mig om en bok som skrevs för länge sen av några tuff-aktivister efter en resa i Indien. Den hade titeln ”Indien...men också Indien”. Jag har hört, att den orädda och idealistiska Frida Blom i tidningen Dagens ETC (23/6) skrev under rubriken ”Gränslöst hyckleri i svensk vapenpolitik”
Ja, så är det – ”Sverige...men också Sverige.” Jag startade min resa till kongressen i missmod men återvände med hopp
------------------------------------------------------------------------
BHIKHU VYAS, Tuffs indiske partner sedan 1979 (Översättning: Åke Sandin)
Boken ”Indien....men också Indien” (Forum 1979) skrevs av sju tuffmedlemmar med Monica Adamson som redaktör och med bidrag också från Ann Andrén-Karlström, Göran Flodman, Olle Källstigen, Fritz Larsson, Åke Sandin och Ulla Torpe
Den 5 juni i år var Gunnar Petersen, Åke Sandin och jag på väg i bil från Tyresö till Morokulien, där Svenska Freds’ 122:a årskongress hölls. Plötsligt gjorde Åke mig uppmärksam på en anläggning till vänster om vägen. På skylten såg jag det beryktade namnet Bofors. Jag häpnade och i mitt hjärta återvände jag till de dagar då uppgörelsen mellan Bofors och den indiska regeringen undertecknades.
Om jag minns rätt var det då stor glädje just där runt Bofors, när uppgörelsen blev känd. Den försåg desperat behövd sysselsättning till svenska ingenjörer och annan personal. Annars riskerade de att förlora sina jobb.
Å andra sidan hade majoriteten av indier inte sysselsättning värd namnet. Sorgligt nog saknade många byar basbehov som dricksvatten och två enkla mål per dag. Höjden av enfald att ett fattigt land skulle skapa sysselsättning åt ett rikt land! I Sverige var det glädjedans, medan här på den indiska subkontinenten var det en dödsdans, som återigen gödde korruptionen –ännu ett olöst problem.
Vilken tragedi och vilken paradox!
Men sen efter ett par timmars färd från Bofors stod jag framför det höga fredsmonumentet i Morokulien på gränsen mellan Norge och Sverige. Detta enkla men artistiska monument gav ett tyst budskap: I framtiden kommer människor i Norge och Sverige inte att döda varandra. Norge var i många år regerat från Sverige och de hade krigat mot varandra med samma enfald som Indien och Pakistan senare har gjort. Men så småningom började bland skandinaverna det goda förståndet att råda. Monumentet är också en påminnelse för världen att konflikter mellan länder och etniska grupper aldrig kan lösas med våld.
Svenska Freds’ kongress var en stimulerande upplevelse. Självfallet kunde jag på grund av det för mig främmande språket knappast förstå någonting. Men jag kunde förstå kärlekens språk och det engagemang som utstrålade från deltagarnas ansikten. Ordet Gandhi –fredsbudbäraren nämndes upprepade gånger liksom konflikten mellan Indien och Pakistan. Utan att skräda orden kritiserade Svenska Freds’ unga ordförande Frida Blom sin regering för deras praktiska politik, som i fråga om vapenexporten var skadlig för världsfreden. I sitt rättframma tal (som översattes åt mig) drömde hon om att en dag skulle komma, när det vid den indo-pakistanska gränsen skulle finnas ett sådant fredsmonument och en fredszon som Morokulien, erkänd av båda länderna.
När Åke Sandin presenterade mig för Frida Blom och sa att hon besökt Indien en gång rättade hon honom artigt men bestämt: ”Jag har varit i Indien två gånger”. Jag kunde fånga en underliggande ton i den meningen –aktning och kärlek för Indien.
Det var en sådan kontrast mellan att se Boforsgrindarna och efter en stund komma till fredskongressen i Morokulien. Det blev en tröst, som påminde mig om en bok som skrevs för länge sen av några tuff-aktivister efter en resa i Indien. Den hade titeln ”Indien...men också Indien”. Jag har hört, att den orädda och idealistiska Frida Blom i tidningen Dagens ETC (23/6) skrev under rubriken ”Gränslöst hyckleri i svensk vapenpolitik”
Ja, så är det – ”Sverige...men också Sverige.” Jag startade min resa till kongressen i missmod men återvände med hopp
------------------------------------------------------------------------
BHIKHU VYAS, Tuffs indiske partner sedan 1979 (Översättning: Åke Sandin)
Boken ”Indien....men också Indien” (Forum 1979) skrevs av sju tuffmedlemmar med Monica Adamson som redaktör och med bidrag också från Ann Andrén-Karlström, Göran Flodman, Olle Källstigen, Fritz Larsson, Åke Sandin och Ulla Torpe
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1043) 05-08-28 till....
....till alla som bidragit till att Radio Tuff nu kunnat göras oavlönat under 20 år
....till Cambridgehistorikern Richard Drayton, som i The Guardian (2005-05-10) skrev att i Storbritannien och USA håller man entusiastiskt fast vid en viss beskrivning av andra världskriget, medan ”mindre smickrande minnen undertrycks” Och han påminde om att i självaste TIME Magazine hade det 1945 påpekats att ”också vi är en armé av våldtäktsmän”. (Se Radio Tuffs krönika 05-05-22 i www.vedebesegrade.blogspot.com ) I The Guardian (05-08-20) återkommer Drayton med en artikel, där han påpekar att medan Bush och Blair ännu ”har sina händer våta av irakiskt blod”, försöker de genom G 8 nu framstå som Afrikas välgörare. Han påminner om att Englands och USA:s ekonomiska välstånd till stor del byggde på slaveriet, alltså på tiotals miljoners afrikanska lik. Englands ekonomiska försprång och världsherravälde gynnades av den hänsynslösa utsugningen av kolonierna, som omfattade en fjärdedel av världen. Han ställer den obehagliga frågan, varför England inte gjort upp med historien och inte har något större minnesmärke över sitt mörka förflutna, liknande de minnesplatser som det vimlar av i Tyskland över de egna förbrytelserna. Som svensk frågar man sig om det statligt inrättade ”Forum för levande historia” vågar ta upp andra förbrytelser än ryssarnas, kinesernas, tyskarnas och serbernas. .
....till gandhianen Jan Viklund (http://gandhitoday.org), som på tal om det allt större krigsmotståndet i USA påminner om Gandhis ord:
"Varje rörelse som arbetar för en samhällsförändring måste alltid räkna med fem stadier av respons: 1. Likgiltighet. 2. Förlöjligande. 3. Trakasserier 4. Repressalier, och slutligen 5. Respekt. Repressalier är ett säkert tecken på att segern är nära. Vi skall inte böja oss, bli arga eller våldsamma. Våld är självmord. Varje rörelse som överlever det fjärde stadiet - repressalier i alla dess former - utan att själv svara med samma mynt, uppnår alltid respekt. Vilket är detsamma som seger."
....till Tuffs partner i Indien, gandhianen Bhikhu Vyas, som nu rapporterar om monsunregnens härjningar bland de många dammar som i Dharampur byggts av lokalbefolkningen, inte minst med stöd av Tuff-pengar: Det finns totalt 267 dammar. 179 av dem är i gott skick och fungerar. De räddar grödor eftersom det nu är torrperiod. 31 dammar skadades men lokalbefolkningen reparerade dem utan att invänta hjälp utifrån. 20 dammar har rekonstruerats av staten med hjälp av cement. 37 dammar har fortfarande skador och 25 av dem skall repareras efter monsunen. 12 dammar måste överges, eftersom de praktiskt taget spolats bort av de häftiga regnen. Förutom alla dessa dammar i Dharampur har Tuff bidragit till sex skolor, massor av vallar för att förhindra jordförstöring under regnen, hundratals brunnar och inte minst 55 000 mangoträd. Och flera mangoträd blir det tack vare att allt flera kloka människor nu loser sina presentproblem genom att köpa mangogram av Tuff. Ett mangogram på 300 kr blir 60 mangoträd i fattiga Dharampur!! Se www.come.to/tuff
....till Tuff-styrelsen som sammanträdde i torsdags med många ledamöter närvarande. Albykvällen i dag planerades i detalj och många erbjöd sig att hjälpa till. Man beslöt bland annat att försöka inleda samarbete med Stockholms Freds inför den Internationella Fredsdagen den 21 september
....till DN-Kulturens Jonas Thente som i tisdags (23/8) skrev under rubriken ”Uppenbarelseboken en orgie i splatter”. Han recenserar kort en essä av Marina Warner, som bland annat citerar ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams: ”Om man tror på en förmänskligad Gud, som kan vinna och förlora sin makt, så kommer ens religion att vara genomdränkt av ängslan –och därmed av våld”
....till Venezuelas radikale president Hugo Chaves, som har landets massor bakom sig men inte USA, som ogillar hans självständighet. Nu har den berömde eller beryktade TV-evangelisten Pat Robertson föreslagit att agenter borde mörda Chaves inför det påstådda hotet att hans land blir en språngbräda för ”kommunistisk infiltration och muslimsk extremism”. Chaves, som inte saknar humor, har svarat med att erbjuda USA:s många fattiga billigare bensin, nu när oljepriserna stiger. Venezuela är det femte största oljeproducerande landet i världen och har stor export just till USA.
....till Sveriges Radios Studio Ett, som i fredags lät ”fredsmorsan” Cindy Sheehan komma till tals, låt vara åtföljd av ”patriotiska” krigsanhängares uttalanden
....till den oförtröttliga amerikanska fredsaktivisten och sångerskan Joan Baez, som framträdde vid Cindy Sheehans Camp Casey i Texas. Vi ska nu höra när hon där för några dagar sen sjöng ”Where have all the flowers gone” Hennes tyska insjungning av samma sång ”Sagt mir wo die Blumen sind” har vi tidigare i år hört här i Radio Tuff
....till Cambridgehistorikern Richard Drayton, som i The Guardian (2005-05-10) skrev att i Storbritannien och USA håller man entusiastiskt fast vid en viss beskrivning av andra världskriget, medan ”mindre smickrande minnen undertrycks” Och han påminde om att i självaste TIME Magazine hade det 1945 påpekats att ”också vi är en armé av våldtäktsmän”. (Se Radio Tuffs krönika 05-05-22 i www.vedebesegrade.blogspot.com ) I The Guardian (05-08-20) återkommer Drayton med en artikel, där han påpekar att medan Bush och Blair ännu ”har sina händer våta av irakiskt blod”, försöker de genom G 8 nu framstå som Afrikas välgörare. Han påminner om att Englands och USA:s ekonomiska välstånd till stor del byggde på slaveriet, alltså på tiotals miljoners afrikanska lik. Englands ekonomiska försprång och världsherravälde gynnades av den hänsynslösa utsugningen av kolonierna, som omfattade en fjärdedel av världen. Han ställer den obehagliga frågan, varför England inte gjort upp med historien och inte har något större minnesmärke över sitt mörka förflutna, liknande de minnesplatser som det vimlar av i Tyskland över de egna förbrytelserna. Som svensk frågar man sig om det statligt inrättade ”Forum för levande historia” vågar ta upp andra förbrytelser än ryssarnas, kinesernas, tyskarnas och serbernas. .
....till gandhianen Jan Viklund (http://gandhitoday.org), som på tal om det allt större krigsmotståndet i USA påminner om Gandhis ord:
"Varje rörelse som arbetar för en samhällsförändring måste alltid räkna med fem stadier av respons: 1. Likgiltighet. 2. Förlöjligande. 3. Trakasserier 4. Repressalier, och slutligen 5. Respekt. Repressalier är ett säkert tecken på att segern är nära. Vi skall inte böja oss, bli arga eller våldsamma. Våld är självmord. Varje rörelse som överlever det fjärde stadiet - repressalier i alla dess former - utan att själv svara med samma mynt, uppnår alltid respekt. Vilket är detsamma som seger."
....till Tuffs partner i Indien, gandhianen Bhikhu Vyas, som nu rapporterar om monsunregnens härjningar bland de många dammar som i Dharampur byggts av lokalbefolkningen, inte minst med stöd av Tuff-pengar: Det finns totalt 267 dammar. 179 av dem är i gott skick och fungerar. De räddar grödor eftersom det nu är torrperiod. 31 dammar skadades men lokalbefolkningen reparerade dem utan att invänta hjälp utifrån. 20 dammar har rekonstruerats av staten med hjälp av cement. 37 dammar har fortfarande skador och 25 av dem skall repareras efter monsunen. 12 dammar måste överges, eftersom de praktiskt taget spolats bort av de häftiga regnen. Förutom alla dessa dammar i Dharampur har Tuff bidragit till sex skolor, massor av vallar för att förhindra jordförstöring under regnen, hundratals brunnar och inte minst 55 000 mangoträd. Och flera mangoträd blir det tack vare att allt flera kloka människor nu loser sina presentproblem genom att köpa mangogram av Tuff. Ett mangogram på 300 kr blir 60 mangoträd i fattiga Dharampur!! Se www.come.to/tuff
....till Tuff-styrelsen som sammanträdde i torsdags med många ledamöter närvarande. Albykvällen i dag planerades i detalj och många erbjöd sig att hjälpa till. Man beslöt bland annat att försöka inleda samarbete med Stockholms Freds inför den Internationella Fredsdagen den 21 september
....till DN-Kulturens Jonas Thente som i tisdags (23/8) skrev under rubriken ”Uppenbarelseboken en orgie i splatter”. Han recenserar kort en essä av Marina Warner, som bland annat citerar ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams: ”Om man tror på en förmänskligad Gud, som kan vinna och förlora sin makt, så kommer ens religion att vara genomdränkt av ängslan –och därmed av våld”
....till Venezuelas radikale president Hugo Chaves, som har landets massor bakom sig men inte USA, som ogillar hans självständighet. Nu har den berömde eller beryktade TV-evangelisten Pat Robertson föreslagit att agenter borde mörda Chaves inför det påstådda hotet att hans land blir en språngbräda för ”kommunistisk infiltration och muslimsk extremism”. Chaves, som inte saknar humor, har svarat med att erbjuda USA:s många fattiga billigare bensin, nu när oljepriserna stiger. Venezuela är det femte största oljeproducerande landet i världen och har stor export just till USA.
....till Sveriges Radios Studio Ett, som i fredags lät ”fredsmorsan” Cindy Sheehan komma till tals, låt vara åtföljd av ”patriotiska” krigsanhängares uttalanden
....till den oförtröttliga amerikanska fredsaktivisten och sångerskan Joan Baez, som framträdde vid Cindy Sheehans Camp Casey i Texas. Vi ska nu höra när hon där för några dagar sen sjöng ”Where have all the flowers gone” Hennes tyska insjungning av samma sång ”Sagt mir wo die Blumen sind” har vi tidigare i år hört här i Radio Tuff
TERROR OCH LIBERALISM
(Göran Flodman sammanfattar en bok av Paul Berman)
Islamistisk terrorism tycks vara här för att stanna. Många undrar nog över vad det kan vara som förmår alla dessa självmordsbombare till att begå sina vansinnesdåd?En vanlig förklaring är att dessa personer är besatta av en religiös fanatism som spränger alla förnuftsgränser. Nej, säger andra. De islamistiska terroristerna är ofta västerländskt utbildade personer som går till väga mycket systematiskt på ett sätt som tyder mindre på fanatism än på en stark politisk medvetenhet.
Men det behöver inte vara någon motsägelse mellan dessa två förklaringsmodeller. Islamisterna har som övergripande mål att återupprätta kalifatet, det vill säga skapa en panarabisk gudsstat där Allahs vilja är lag och allt är underställt honom.I den meningen är det en extremt religiös drivkraft som är styrande. Men olika mål är lagrade över varandra i en hierarki. Överst kommer det stora övergripande målet. Under det kommer sekundära mål som talar om hur man ska gå tillväga för att nå det slutgiltiga målet.
Vi kan jämföra med en ideell förening som har ett IDÉPROGRAM kompletterat med ett HANDLINGSPROGRAM. De olika programmen talar delvis om olika saker men de har ett gemensamt syfte.Islamisternas idéprogram är bestämt av extrema religiösa föreställningar. Programmet identifierar också de hot som kan ligga i vägen för framtidsdrömmen. Till hoten hör självfallet det som uppfattas som västerländsk imperialism.
När Bush talar om att han vill befria och demokratisera hela Mellanöstern måste det tas som ett dödligt hot mot allt vad islam står för.Men det finns också ett INRE hot från den egna befolkningen. Ingen kan undgå att se hur liberal demokrati slår rot i många länder och att det oftast för med sig ett ekonomiskt uppsving. Västerländska ideologier och levnadsformer (Coca Cola-kulturen!) har en stark dragningskraft på många, särskilt ungdomar. Teve, Internet och kanske västerländska turister i Egypten sprider hela tiden detta dödliga budskap. Det kan till och med vara så att islamisterna uppfattar det inre hotet som det mest allvarliga.
Nästa steg är ett handlingsprogram för att avvärja de yttre och inre hoten. Eftersom den amerikanska närvaron i Irak och Afghanistan är det mest påtagliga yttre hotet så gäller det att få bort amerikanarna från den islamiska närheten.Det går inte med militära medel, det inser man. Men kanske med skrämselaktioner på Manhattan eller i Madrid eller i London? Eller genom urskillningslös terror mot den egna befolkningen i Bagdad som gör den inre osäkerheten så stor att amerikanarna måste ge upp. Utländska turister hålls borta genom terroraktioner på turistorter då och då.Så kan ett praktiskt islamistiskt handlingsprogram se ut. Som ett led i den stora övergripande planen.
Detta är några av tankegångarna i Paul Bermans bok "Terror och liberalism"Paul Berman är mycket kritisk till USAs agerande i kampen mot terrorismen, men han är inte fanatisk utan begränsar kritiken mer specifikt till den amerikanska regeringen med Bush i spetsen. Berman är liberal och med det menar han ungefär demokratisk vänster eller kanske som svensk socialdemokrati.
Liberalism står alltså för allt som George Bush inte är.Berman menar att den europeiska upplysningsrationalismen har haft en oerhört kreativ kraft, men den har också lyckats exportera livsfarliga totalitära doktriner från sitt förflutna till den muslimska världen. Ursprunget till detta går tillbaka ända till Uppenbarelseboken. Där finner man urmyten som förklarar mycket av det som hände i Europa på 1900-talet.
Terroristernas doktriner är en version av samma apokalyptiska och paranoida världsbild som en gång i tiden gav näring åt den europeiska totalitarismen, som den yttrat sig i tysk nazism, italiensk fascism, spansk falangism, sovjetisk kommunism.Sedan 1989 har Europa gått över i en fas av liberal demokrati, men nu är det i stället den moderna muslimska totalitarismen som för en våldsam kamp mot den liberala idéns försvarare.
Många moderata muslimer vill göra gällande att islamisternas tolkning av begreppet jihad är en feltolkning av Koranen. Jihad får inte innefatta våldshandlingar utan avser i stället människans inre kamp mot det onda.Men Berman har inga illusioner om att islamisterna skulle hålla sig till någon vänlig tolkning av Koranen. Det heliga kriget Jihad är högst påtagligt militant. Här gäller det att döda i den kompromisslösa globala kampen för ett rent islam. Självmordsbombningar och martyrskap ingår som instrument i denna kamp
.--------------------------------------------------------------------------------------------
Göran Flodman i Radio Tuff (nr 1043) 2005-08-28
Islamistisk terrorism tycks vara här för att stanna. Många undrar nog över vad det kan vara som förmår alla dessa självmordsbombare till att begå sina vansinnesdåd?En vanlig förklaring är att dessa personer är besatta av en religiös fanatism som spränger alla förnuftsgränser. Nej, säger andra. De islamistiska terroristerna är ofta västerländskt utbildade personer som går till väga mycket systematiskt på ett sätt som tyder mindre på fanatism än på en stark politisk medvetenhet.
Men det behöver inte vara någon motsägelse mellan dessa två förklaringsmodeller. Islamisterna har som övergripande mål att återupprätta kalifatet, det vill säga skapa en panarabisk gudsstat där Allahs vilja är lag och allt är underställt honom.I den meningen är det en extremt religiös drivkraft som är styrande. Men olika mål är lagrade över varandra i en hierarki. Överst kommer det stora övergripande målet. Under det kommer sekundära mål som talar om hur man ska gå tillväga för att nå det slutgiltiga målet.
Vi kan jämföra med en ideell förening som har ett IDÉPROGRAM kompletterat med ett HANDLINGSPROGRAM. De olika programmen talar delvis om olika saker men de har ett gemensamt syfte.Islamisternas idéprogram är bestämt av extrema religiösa föreställningar. Programmet identifierar också de hot som kan ligga i vägen för framtidsdrömmen. Till hoten hör självfallet det som uppfattas som västerländsk imperialism.
När Bush talar om att han vill befria och demokratisera hela Mellanöstern måste det tas som ett dödligt hot mot allt vad islam står för.Men det finns också ett INRE hot från den egna befolkningen. Ingen kan undgå att se hur liberal demokrati slår rot i många länder och att det oftast för med sig ett ekonomiskt uppsving. Västerländska ideologier och levnadsformer (Coca Cola-kulturen!) har en stark dragningskraft på många, särskilt ungdomar. Teve, Internet och kanske västerländska turister i Egypten sprider hela tiden detta dödliga budskap. Det kan till och med vara så att islamisterna uppfattar det inre hotet som det mest allvarliga.
Nästa steg är ett handlingsprogram för att avvärja de yttre och inre hoten. Eftersom den amerikanska närvaron i Irak och Afghanistan är det mest påtagliga yttre hotet så gäller det att få bort amerikanarna från den islamiska närheten.Det går inte med militära medel, det inser man. Men kanske med skrämselaktioner på Manhattan eller i Madrid eller i London? Eller genom urskillningslös terror mot den egna befolkningen i Bagdad som gör den inre osäkerheten så stor att amerikanarna måste ge upp. Utländska turister hålls borta genom terroraktioner på turistorter då och då.Så kan ett praktiskt islamistiskt handlingsprogram se ut. Som ett led i den stora övergripande planen.
Detta är några av tankegångarna i Paul Bermans bok "Terror och liberalism"Paul Berman är mycket kritisk till USAs agerande i kampen mot terrorismen, men han är inte fanatisk utan begränsar kritiken mer specifikt till den amerikanska regeringen med Bush i spetsen. Berman är liberal och med det menar han ungefär demokratisk vänster eller kanske som svensk socialdemokrati.
Liberalism står alltså för allt som George Bush inte är.Berman menar att den europeiska upplysningsrationalismen har haft en oerhört kreativ kraft, men den har också lyckats exportera livsfarliga totalitära doktriner från sitt förflutna till den muslimska världen. Ursprunget till detta går tillbaka ända till Uppenbarelseboken. Där finner man urmyten som förklarar mycket av det som hände i Europa på 1900-talet.
Terroristernas doktriner är en version av samma apokalyptiska och paranoida världsbild som en gång i tiden gav näring åt den europeiska totalitarismen, som den yttrat sig i tysk nazism, italiensk fascism, spansk falangism, sovjetisk kommunism.Sedan 1989 har Europa gått över i en fas av liberal demokrati, men nu är det i stället den moderna muslimska totalitarismen som för en våldsam kamp mot den liberala idéns försvarare.
Många moderata muslimer vill göra gällande att islamisternas tolkning av begreppet jihad är en feltolkning av Koranen. Jihad får inte innefatta våldshandlingar utan avser i stället människans inre kamp mot det onda.Men Berman har inga illusioner om att islamisterna skulle hålla sig till någon vänlig tolkning av Koranen. Det heliga kriget Jihad är högst påtagligt militant. Här gäller det att döda i den kompromisslösa globala kampen för ett rent islam. Självmordsbombningar och martyrskap ingår som instrument i denna kamp
.--------------------------------------------------------------------------------------------
Göran Flodman i Radio Tuff (nr 1043) 2005-08-28
söndag, augusti 21
VEM BRYR SIG OM ICKEVÅLD I DAG?
I citatboken ”Från Platon till PAF”, som utkom 1989 till Per Anders Fogelströms (PAF) 70-årsdag finns ett par av Helga Henschens texter med, bland annat:
-- Tänk att vi i Lottarörelsen får lika mycket pengar av staten varje månad som alla fredsorganisationerna tillsammans fått på 90 år!
-- Tänk inte så mycket Frida lilla, koka kaffe!
Helga Henschen hade som sin tecknade specialfigur den lilla upproriska flickan Rebella. En av de texter jag minns med glädje men inte ordagrant är till en bild av Rebella där hon svänger ett plakat med texten: ”Vägra värnplikt, vägra döda!” eller något liknande. En förbipasserande dam invänder då med hetta ungefär så här: ”Äsch, vad skulle hända om alla i hela världen vapenvägrade?”
Ja, vad skulle hända då?
I hallen här hemma hänger en liten tavla, som Helga Henschen målat. Den är nästan helt röd men det går att urskilja människohuvuden, uppsträckta händer och texten We Shall Overcome. Den målades på 1960-talet, Martin Luther Kings årtionde, då det var mycket diskussion om icke-våldsmetoder som ett realistiskt alternativ.
Nyss hörde vi här i Radio Tuff Totte Wallin sjunga sin visa med omkvädet: ”Våren dör aldrig i Prag. Se blommorna på Jan Pallachs grav”. Den unge tjecken Jan Pallach brände sig till döds i protest mot Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien. Den inträffade just den 21 augusti 1968, så i dag är det exakt 37 år sen.
Även några vietnamesiska buddhistmunkar brände sig till döds i protest mot de amerikanska härjningarna i landet. Man kan diskutera om självmord är en icke-våldsmetod. Dagens självmordsbombare, som ofta dödar också oskyldiga civila, använder hur som helst inte ickevåld.
Nuförtiden är det ganska tyst om ickevåldsmetoder. Vi hör många vackra deklarationer om vördnaden för livet och alla människors lika värde men i praktiken tycks tron på det militära massmördandets effektivitet vara orubbad. Dessutom är detta barbari så häftigt att skildra i filmer och för andra medier, att fredliga manifestationer blir blaha, blaha i jämförelse.
På 1960-talet väckte ännu ickevåldet medial uppmärksamhet, till exempel boken ”Fredspolitik – Civilmotstånd”. Den skrevs av bland andra tuff-medlemmarna Lennart och Åsne Liedén och innehöll många exempel på framgångsrikt ickevåldsmotstånd. I dag är vi mycket duktigare på att protestera mot militaristisk utrikespolitik än att komma med konkreta förslag på icke-våldsliga metoder att bekämpa övervåldet med.
Vi som hoppfullt sjöng ”We Shall Overcome” en gång har väl inte –gud förbjude!—förlorat hoppet om andra lösningar på konflikter än det militära mördandet?
---------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1042) 2005-08-21
PS En som vid 85 års ålder ännu är fredsaktiv är den legendariske amerikanske sångaren Pete Seeger. Hans insjungning av We Shall Overcome spelades i dagens Radio Tuff
-- Tänk att vi i Lottarörelsen får lika mycket pengar av staten varje månad som alla fredsorganisationerna tillsammans fått på 90 år!
-- Tänk inte så mycket Frida lilla, koka kaffe!
Helga Henschen hade som sin tecknade specialfigur den lilla upproriska flickan Rebella. En av de texter jag minns med glädje men inte ordagrant är till en bild av Rebella där hon svänger ett plakat med texten: ”Vägra värnplikt, vägra döda!” eller något liknande. En förbipasserande dam invänder då med hetta ungefär så här: ”Äsch, vad skulle hända om alla i hela världen vapenvägrade?”
Ja, vad skulle hända då?
I hallen här hemma hänger en liten tavla, som Helga Henschen målat. Den är nästan helt röd men det går att urskilja människohuvuden, uppsträckta händer och texten We Shall Overcome. Den målades på 1960-talet, Martin Luther Kings årtionde, då det var mycket diskussion om icke-våldsmetoder som ett realistiskt alternativ.
Nyss hörde vi här i Radio Tuff Totte Wallin sjunga sin visa med omkvädet: ”Våren dör aldrig i Prag. Se blommorna på Jan Pallachs grav”. Den unge tjecken Jan Pallach brände sig till döds i protest mot Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien. Den inträffade just den 21 augusti 1968, så i dag är det exakt 37 år sen.
Även några vietnamesiska buddhistmunkar brände sig till döds i protest mot de amerikanska härjningarna i landet. Man kan diskutera om självmord är en icke-våldsmetod. Dagens självmordsbombare, som ofta dödar också oskyldiga civila, använder hur som helst inte ickevåld.
Nuförtiden är det ganska tyst om ickevåldsmetoder. Vi hör många vackra deklarationer om vördnaden för livet och alla människors lika värde men i praktiken tycks tron på det militära massmördandets effektivitet vara orubbad. Dessutom är detta barbari så häftigt att skildra i filmer och för andra medier, att fredliga manifestationer blir blaha, blaha i jämförelse.
På 1960-talet väckte ännu ickevåldet medial uppmärksamhet, till exempel boken ”Fredspolitik – Civilmotstånd”. Den skrevs av bland andra tuff-medlemmarna Lennart och Åsne Liedén och innehöll många exempel på framgångsrikt ickevåldsmotstånd. I dag är vi mycket duktigare på att protestera mot militaristisk utrikespolitik än att komma med konkreta förslag på icke-våldsliga metoder att bekämpa övervåldet med.
Vi som hoppfullt sjöng ”We Shall Overcome” en gång har väl inte –gud förbjude!—förlorat hoppet om andra lösningar på konflikter än det militära mördandet?
---------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1042) 2005-08-21
PS En som vid 85 års ålder ännu är fredsaktiv är den legendariske amerikanske sångaren Pete Seeger. Hans insjungning av We Shall Overcome spelades i dagens Radio Tuff
KIM OCH RICK OM VIETNAMDESERTÖRER I TYRESÖ
(Kort om två inslag i dagens Radio Tuff, Tyresö Ulands- och Fredsförenings sändningar)
Kim Kyungmook är en ung fredsforskare och lektor vid Chukyo-universitetet i Japan. I veckan tog han kontakt med mig, för då var han i Stockholm. Han vill ta reda på mera om hur amerikanska krigstjänstvägrare hoppade av i Japan och sedan tog sig till Sverige. Många hamnade just här i Tyresö och bodde hos olika Tuff-medlemmar.
Vi intervjuade varandra. Min intervju med Kim är ett inslag i dagens Radio Tuff. Han berättade att alltför få i Japan ännu minns Vietnamkriget. Bland unga människor är okunskapen särskilt stor och detsamma gäller ju svenska ungdomar. Han ville nu göra en TV-dokumentär om de amerikanska desertörerna och deras öden i Japan och Sverige. Han är själv av koreansk börd och är därför speciellt intresserad av att få kontakt med en Koreafödd amerikansk krigstjänstvägrare, som tillhörde desertörkolonin i Sverige och vars amerikanska namn är Kenneth Charles Greeks.
Kim menade att USA:s nuvarande krig i Irak, vilket Japan indirekt stöder genom att upplåta baser åt USA, har vissa likheter med Vietnam. Då vågade Japan inte öppet hysa amerikanska desertörer och därför fördes de vidare till Sverige. Här fick de visserligen inte politisk asyl men uppehållstillstånd av humanitära skäl.
De fyra första som kom till Sverige via Japan och Sovjet var ”The Intrepid Four” The Intrepid var en amerikansk hangarkryssare, som deltog i Vietnamkriget. Vid ett uppehåll i en japansk hamn smet fyra unga matroser. De togs om hand av den japanska fredsorganisationen Beheiren vars ledande man, Makoto Oda, sedan besökte Sverige och Tyresö.
Kim berättade att dessa fyra killar, Richard Bailey, Michael Lindner, John Barilla och Craig Anderson, var berömda i Japan och att många äldre ännu minns fotona på dem. Sedan ryssarna utnyttjat dem färdigt i opinionsbildningen mot Vietnamkriget anlände de till Arlanda tredjedagjul 1967. Jag minns att jag hämtade dem till Tyresö -- i en Renault 4L av alla bilar Svenska kommittén för Vietnam bad oss i det då nybildade men aktiva Tuff att ge dem logi. De bodde i Fårdala hos Åsne och Lennart Liedén, Roland och Bodil Vallin och hos den legendariska rektorn Jessie Navin. Andra desertörer skulle sedan bo hos bland andra Benkt-Erik Hedin på Pluggvägen och hos Berit och Mac Falkirk i Trollbäcken. Sammanlagt tog tuff-medlemmar hand om ett tjugotal unga amerikaner.
Av de fyra första, alltså ”The Intrepid Four” är Rick och Michael kvar i Sverige, i dag medelålders gentlemän och svenska knegare. Under lång tid bodde Rick Bailey hemma hos min familj i Bollmora och sedan under många år i Tyresö. Mina döttrar betraktar honom ännu som en äldre bror. I dag bor han i Västmanland.
I dagens Radio Tuff berättade Rick om varför de deserterade. Han menade att det berodde på insikten om att kriget var omoraliskt. ”Vi lydde våra hjärtan”. De bodde hos olika japaner under flera veckor för att sedan smugglas ut på ett sovjetiskt passagerarfartyg. De vistades sedan några veckor i Moskva, som då hösten 1967 präglades av 50-årsfirandet av ryska revolutionen. De valde sedan Sverige, eftersom det var neutralt och härifrån kunde de bättre påverka den amerikanska opinionen än om de stannat i ett kommunistiskt land.
Rick uppskattar antalet amerikanska vietnamkrigsvägrare i Sverige till ungefär 400. Om Irakkriget är hans kommentar: ”Det är en fortsättning på idiotin. Krig löser inga problem och alltså fortsätter de”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin sammanfattade två inslag från dagens Radio Tuff
Kim Kyungmook är en ung fredsforskare och lektor vid Chukyo-universitetet i Japan. I veckan tog han kontakt med mig, för då var han i Stockholm. Han vill ta reda på mera om hur amerikanska krigstjänstvägrare hoppade av i Japan och sedan tog sig till Sverige. Många hamnade just här i Tyresö och bodde hos olika Tuff-medlemmar.
Vi intervjuade varandra. Min intervju med Kim är ett inslag i dagens Radio Tuff. Han berättade att alltför få i Japan ännu minns Vietnamkriget. Bland unga människor är okunskapen särskilt stor och detsamma gäller ju svenska ungdomar. Han ville nu göra en TV-dokumentär om de amerikanska desertörerna och deras öden i Japan och Sverige. Han är själv av koreansk börd och är därför speciellt intresserad av att få kontakt med en Koreafödd amerikansk krigstjänstvägrare, som tillhörde desertörkolonin i Sverige och vars amerikanska namn är Kenneth Charles Greeks.
Kim menade att USA:s nuvarande krig i Irak, vilket Japan indirekt stöder genom att upplåta baser åt USA, har vissa likheter med Vietnam. Då vågade Japan inte öppet hysa amerikanska desertörer och därför fördes de vidare till Sverige. Här fick de visserligen inte politisk asyl men uppehållstillstånd av humanitära skäl.
De fyra första som kom till Sverige via Japan och Sovjet var ”The Intrepid Four” The Intrepid var en amerikansk hangarkryssare, som deltog i Vietnamkriget. Vid ett uppehåll i en japansk hamn smet fyra unga matroser. De togs om hand av den japanska fredsorganisationen Beheiren vars ledande man, Makoto Oda, sedan besökte Sverige och Tyresö.
Kim berättade att dessa fyra killar, Richard Bailey, Michael Lindner, John Barilla och Craig Anderson, var berömda i Japan och att många äldre ännu minns fotona på dem. Sedan ryssarna utnyttjat dem färdigt i opinionsbildningen mot Vietnamkriget anlände de till Arlanda tredjedagjul 1967. Jag minns att jag hämtade dem till Tyresö -- i en Renault 4L av alla bilar Svenska kommittén för Vietnam bad oss i det då nybildade men aktiva Tuff att ge dem logi. De bodde i Fårdala hos Åsne och Lennart Liedén, Roland och Bodil Vallin och hos den legendariska rektorn Jessie Navin. Andra desertörer skulle sedan bo hos bland andra Benkt-Erik Hedin på Pluggvägen och hos Berit och Mac Falkirk i Trollbäcken. Sammanlagt tog tuff-medlemmar hand om ett tjugotal unga amerikaner.
Av de fyra första, alltså ”The Intrepid Four” är Rick och Michael kvar i Sverige, i dag medelålders gentlemän och svenska knegare. Under lång tid bodde Rick Bailey hemma hos min familj i Bollmora och sedan under många år i Tyresö. Mina döttrar betraktar honom ännu som en äldre bror. I dag bor han i Västmanland.
I dagens Radio Tuff berättade Rick om varför de deserterade. Han menade att det berodde på insikten om att kriget var omoraliskt. ”Vi lydde våra hjärtan”. De bodde hos olika japaner under flera veckor för att sedan smugglas ut på ett sovjetiskt passagerarfartyg. De vistades sedan några veckor i Moskva, som då hösten 1967 präglades av 50-årsfirandet av ryska revolutionen. De valde sedan Sverige, eftersom det var neutralt och härifrån kunde de bättre påverka den amerikanska opinionen än om de stannat i ett kommunistiskt land.
Rick uppskattar antalet amerikanska vietnamkrigsvägrare i Sverige till ungefär 400. Om Irakkriget är hans kommentar: ”Det är en fortsättning på idiotin. Krig löser inga problem och alltså fortsätter de”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin sammanfattade två inslag från dagens Radio Tuff
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1042) 05-08-21 till....
....till alla de amerikaner som under den senaste veckan på ett stort antal platser hållit vakor för att hedra Irakkrigets många offer och krävt ett tillbakadragande av de amerikanska styrkorna. Senare i dagens Radio Tuff kommer Al Burke att skildra detta och fokusera på Cindy Sheehan, som fått sin son dödad i Irak och vars protester mot kriget väckt stor uppmärksamhet .
....till den ryske journalisten Oleg Vakulovsky, som på Succékanalen 91,4 (Tyresöradion) bland annat berättar om sin film om Estonia. Han anser att det faktum att hon sjönk så fort berodde på att det uppkommit ett hål i botten.
....till Sveriges Radios utmärkta program Konflikt, som kom i gång i går igen med Cecilia Uddén som programledare och bland andra med Jan Guillou som medverkande
....till Sveriges Radios Studio Ett i torsdags, då Katarina Gunnarsson intervjuade människor, vilka som barn drabbades av otäcka upplevelser under andra världskriget. Bland andra hördes Sissel Ahrnstedt, som tidigare bodde i Bollmora och vars barndom förmörkades av att hennes far valde fel sida i Norge
....till Ola Larsmo som i DN i fredags (19/8) skriver på tal om mordet på den gamle franske munken Roger Schutz: ”Det går förstås inte att jämföra dem men mordet på broder Roger passar in i samma dramaturgi som morden på Gandhi och Martin Luther King. Som om betonandet av aktiv tolerans, öppenhet och ickevåld skulle vara en provocerande obscenitet. Offren för attentaten är sinsemellan djupt olika men de värderingar de levde och dog för också djupt besläktade, i ett underjordiskt nätverk som är identiskt med det politiska förnuftet och den framkomliga dialogens väg”
....till Maj Wechselmann som i Aftonbladet i onsdags (17/8) skriver bland annat:
”Snabbt bristande oljetillgångar kommer att ställa den västliga världen inför katastrofala problem, medan följderna för u-länderna blir oöverskådliga, eftersom deras behov av oljan är ännu större än västvärldens. För det första använder många u-länder olja till sina elkraftverk. De har ofta förbjudits använda atomkraft eller har inte kunnat utveckla någon. De har inte heller haft möjlighet att ställa om till gas eller kol såsom Europa gjort. För det andra har urbaniseringen varit mycket snabb och kaotisk i utvecklingsländerna; i ett antal jättestäder har befolkningsmängden fördubblats de senaste trettio åren, de kan rymma upp emot 20 miljoner människor. I dag kan mat inte distribueras till alla dessa människor annat än med fordon drivna med olja eller diesel. För det tredje är de oljeproducerande u-länderna ofta monokulturer; deras exportinkomster är fullständigt avhängiga av oljan. När den tar slut kollapsar ekonomierna.”
....till Det tuff-gäng, som i tisdags gjorde säsongens första utskick till de över 400 medlemmarna. Glöm inte Tuffs postgiro, pg 16 01 37 -6
....till de allt flera, som förstått vilken väldigt fin gåva Tuffs mangogram är. För ett mangogram på 200 kr blir det 40 mangoträd i indiska Dharampur
....till alla dem som nu jobbar med förberedelserna den traditionellt jättetrevliga Albykväll som Tuff anordnar vid Alby friluftsgård (Tyresö) nu på söndag den 28 augusti kl 17-20
....till Anneliese Stawström, som på Succékanalen 91,4 (Tyresöradion) läser Ingeborg Bachmanns dikt ”Alla dagar” Den lyder i Annelieses översättning:
”Kriget förklaras inte längre,
utan det fortsätter. Det otroliga
har blivit vardagligt. Hjälten
håller sig borta från striden. Den svage
har kommit in i frontzonen.
Dagens uniform är tålamodet,
utmärkelsen hoppets torftiga stjärna,.
som sitter över hjärtat
Den förlänas
när ingenting händer längre.
när korselden förstummas,
när fienden blivit osynlig
och den eviga rustningens skugga
täcker himlen
Den förlänas
för vapenvägran,
för tapperhet inför vännen,
för förräderi av ovärdiga hemligheter
och vägran
att följa samtliga befallningar
....till den ryske journalisten Oleg Vakulovsky, som på Succékanalen 91,4 (Tyresöradion) bland annat berättar om sin film om Estonia. Han anser att det faktum att hon sjönk så fort berodde på att det uppkommit ett hål i botten.
....till Sveriges Radios utmärkta program Konflikt, som kom i gång i går igen med Cecilia Uddén som programledare och bland andra med Jan Guillou som medverkande
....till Sveriges Radios Studio Ett i torsdags, då Katarina Gunnarsson intervjuade människor, vilka som barn drabbades av otäcka upplevelser under andra världskriget. Bland andra hördes Sissel Ahrnstedt, som tidigare bodde i Bollmora och vars barndom förmörkades av att hennes far valde fel sida i Norge
....till Ola Larsmo som i DN i fredags (19/8) skriver på tal om mordet på den gamle franske munken Roger Schutz: ”Det går förstås inte att jämföra dem men mordet på broder Roger passar in i samma dramaturgi som morden på Gandhi och Martin Luther King. Som om betonandet av aktiv tolerans, öppenhet och ickevåld skulle vara en provocerande obscenitet. Offren för attentaten är sinsemellan djupt olika men de värderingar de levde och dog för också djupt besläktade, i ett underjordiskt nätverk som är identiskt med det politiska förnuftet och den framkomliga dialogens väg”
....till Maj Wechselmann som i Aftonbladet i onsdags (17/8) skriver bland annat:
”Snabbt bristande oljetillgångar kommer att ställa den västliga världen inför katastrofala problem, medan följderna för u-länderna blir oöverskådliga, eftersom deras behov av oljan är ännu större än västvärldens. För det första använder många u-länder olja till sina elkraftverk. De har ofta förbjudits använda atomkraft eller har inte kunnat utveckla någon. De har inte heller haft möjlighet att ställa om till gas eller kol såsom Europa gjort. För det andra har urbaniseringen varit mycket snabb och kaotisk i utvecklingsländerna; i ett antal jättestäder har befolkningsmängden fördubblats de senaste trettio åren, de kan rymma upp emot 20 miljoner människor. I dag kan mat inte distribueras till alla dessa människor annat än med fordon drivna med olja eller diesel. För det tredje är de oljeproducerande u-länderna ofta monokulturer; deras exportinkomster är fullständigt avhängiga av oljan. När den tar slut kollapsar ekonomierna.”
....till Det tuff-gäng, som i tisdags gjorde säsongens första utskick till de över 400 medlemmarna. Glöm inte Tuffs postgiro, pg 16 01 37 -6
....till de allt flera, som förstått vilken väldigt fin gåva Tuffs mangogram är. För ett mangogram på 200 kr blir det 40 mangoträd i indiska Dharampur
....till alla dem som nu jobbar med förberedelserna den traditionellt jättetrevliga Albykväll som Tuff anordnar vid Alby friluftsgård (Tyresö) nu på söndag den 28 augusti kl 17-20
....till Anneliese Stawström, som på Succékanalen 91,4 (Tyresöradion) läser Ingeborg Bachmanns dikt ”Alla dagar” Den lyder i Annelieses översättning:
”Kriget förklaras inte längre,
utan det fortsätter. Det otroliga
har blivit vardagligt. Hjälten
håller sig borta från striden. Den svage
har kommit in i frontzonen.
Dagens uniform är tålamodet,
utmärkelsen hoppets torftiga stjärna,.
som sitter över hjärtat
Den förlänas
när ingenting händer längre.
när korselden förstummas,
när fienden blivit osynlig
och den eviga rustningens skugga
täcker himlen
Den förlänas
för vapenvägran,
för tapperhet inför vännen,
för förräderi av ovärdiga hemligheter
och vägran
att följa samtliga befallningar
söndag, augusti 14
OM JAG HADE VARIT TYSK, RYSS, AMERIKAN...........
Som grabb läste jag pojkböckerna om den brittiske flyghjälten Biggles. Honom beundrade jag hejdlöst. Inte undra på att jag blev barnsoldat. Som landsstormspojke vid 13 års ålder sköt jag med karbin modell 1884, ålade fram genom snön, traskade omkring i sex nummer för stor grötrock, kände gemenskapen med kompisarna, låg i stora militärtält, där jag rentav av fick avnjuta en porrtidning första gången. Oj, vad det var häftigt att leka krig!
I mitt unga mannamod trodde jag att jag försvarade mamma, lillasyster och andra civila mot mordiska angripare. Först åratal senare lärde jag mig att i modena krig är det civila som råkar mest illa ut. Också Biggles’ landsmän –hur hjältemodiga de än beskrivs -- har varit flitiga att bomba ihjäl mammor, småsystrar och andra civila.
Det tog 15 månader i lumpen, en vintermanöver som plutonchef och inte minst historiestudier, innan jag förstod att Biggles var vilseledande fiktion. Men många frågar i dag, hur det kom sig att jag till och med ville bli fallskärmssoldat, när jag mönstrade, att jag begärde den tuffaste militära utbildningen. Det kortaste svaret är att jag som andra ungdomar var präglad av tidsandan –eller innetrenden som vi säger i dag. Pojkar skulle vara karlakarlar, böcker och studier fick man nästan smyga med, för det ansågs lite frökenaktigt. Och det har påståtts att vi som blev tonåringar i Norrland för ungefär 60 år sen föddes praktiskt taget med skidor på fötterna och gevär på axeln.
Historielöshet är en alltför vanlig åkomma, inte minst bland efterkloka moralister, som vill väcka medial uppmärksamhet. Man använder dagens värderingar på gångna tider för att självgott kunna fördöma i stället för att förklara.
Jag ägnar mig ibland åt en elak tankelek. Hur skulle dagens firade opinionsbildare i mittfårans trängsel ha betett sig om de varit tyskar under Hitlertiden, ryssar under Stalintiden, amerikaner under Vietnamkriget eller den stora kommunistskräckens tid, britter under kolonialismens glansdagar etc etc...? Svaret blir att de nog med sin fina näsa för det gångbara hade varit lika framgångsrika som nu. Opportunismen har i alla tider varit en lockande åskådning.
Men jag själv då, jag med mitt förflutna som ung stridis? Jag inga illusioner om mig själv som ung och lättlurad. Hade jag varit tonåring i nazityskland och utsatts för den tidens dominerande trend hade jag väl tagit värvning i Waffen-SS, den tuffaste av soldatutbildningar. Som tonårig ryss på 1930-talet och utsatt för den indoktrineringen hade jag nog sökt mig till de enheter som i främsta linjen bekämpade ”folkets fiender”. Kanske hade jag rentav blivit en duktig ung officer i NKVD med allt vad det inneburit av nackskott och transporter till Gulag. Hade jag varit tonårig amerikan kring 1950 hade jag antagligen blivit offer för den tidens kommunistskräck. Som god amerikan hade jag upprörts över dem som påstods ägna sig åt ”oamerikansk verksamhet”. Som ung, hjärntvättad och kanske karriärsugen hade jag kanske rentav angivit kompisar, som yttrat sig självständigt och ”oamerikanskt”. Om jag hade varit tonåring i USA femton år senare hade väl marinkåren lockat, en utbildning som i hårdhet snarast överträffar den i Waffen-SS.
Jag hade tur som inte var tonåring i Tyskland. Om jag inte funnits bland de miljoner som dödades hade jag blivit vanärad för livet. Hade jag som ryss inte tillhört de tiotals miljoner som strök med under kriget hade jag i dag stultat fram som en julgran, behängd med medaljer. Hade jag undgått döden i Vietnam och den posttraumatiska stressen efteråt skulle jag ha varit krigshjälte. Om jag stupat hade mitt namn för evigt varit inristat på den där minnestavlan i Washington. Glory, glory.
Sen kan jag fortsätta den här tankeleken. Hade jag som tonåring varit britt.... israel....arab,,,, kroat,,,, serb etc hade jag sannolikt med gott krigarsamvete begått krigsförbrytelser. Hoppas att jag då tillhört den segrande sidan. Annars hade jag drabbats av svåra efterräkningar.
Kanske har jag överdrivit hur lätt jag som ungdom skulle ha ryckts med av korkade innetrender. Med åren blir man inte fräschare men i regel klokare. Som 27-åring vägrade jag min andra repmånad och hamnade i fängelse. Det var under den tid de flesta medier krävde blågula kärnvapen—snacka om förintelsen! Därför har jag också funderat på hur jag som mera mogen människa skulle ha uppträtt i Hitlers Tyskland, Stalins Sovjet, Vietnam- och Irakkrigens Amerika, kolonialismens England etc. Men hur modig jag som dissident skulle ha varit då vet jag förstås inte. Under andra världskriget avrättades desertörer också av demokratiska krigförande,
I unga år var jag alltså beredd att offra mig för mitt land, för demokratin, friheten och andra honnörsord som dunkades in i min skalle. Jag utbildades att som det hette ”dö för fosterlandet”. Det var eufemistisk bluff, för jag blev väldigt duktig på att vid behov döda för fosterlandet. Att offra livet för något känns i min ålder lite onödigt. Men det är en problematik, som bör ägnas en särskild krönika.
---------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1041) 2005-08-14
.
I mitt unga mannamod trodde jag att jag försvarade mamma, lillasyster och andra civila mot mordiska angripare. Först åratal senare lärde jag mig att i modena krig är det civila som råkar mest illa ut. Också Biggles’ landsmän –hur hjältemodiga de än beskrivs -- har varit flitiga att bomba ihjäl mammor, småsystrar och andra civila.
Det tog 15 månader i lumpen, en vintermanöver som plutonchef och inte minst historiestudier, innan jag förstod att Biggles var vilseledande fiktion. Men många frågar i dag, hur det kom sig att jag till och med ville bli fallskärmssoldat, när jag mönstrade, att jag begärde den tuffaste militära utbildningen. Det kortaste svaret är att jag som andra ungdomar var präglad av tidsandan –eller innetrenden som vi säger i dag. Pojkar skulle vara karlakarlar, böcker och studier fick man nästan smyga med, för det ansågs lite frökenaktigt. Och det har påståtts att vi som blev tonåringar i Norrland för ungefär 60 år sen föddes praktiskt taget med skidor på fötterna och gevär på axeln.
Historielöshet är en alltför vanlig åkomma, inte minst bland efterkloka moralister, som vill väcka medial uppmärksamhet. Man använder dagens värderingar på gångna tider för att självgott kunna fördöma i stället för att förklara.
Jag ägnar mig ibland åt en elak tankelek. Hur skulle dagens firade opinionsbildare i mittfårans trängsel ha betett sig om de varit tyskar under Hitlertiden, ryssar under Stalintiden, amerikaner under Vietnamkriget eller den stora kommunistskräckens tid, britter under kolonialismens glansdagar etc etc...? Svaret blir att de nog med sin fina näsa för det gångbara hade varit lika framgångsrika som nu. Opportunismen har i alla tider varit en lockande åskådning.
Men jag själv då, jag med mitt förflutna som ung stridis? Jag inga illusioner om mig själv som ung och lättlurad. Hade jag varit tonåring i nazityskland och utsatts för den tidens dominerande trend hade jag väl tagit värvning i Waffen-SS, den tuffaste av soldatutbildningar. Som tonårig ryss på 1930-talet och utsatt för den indoktrineringen hade jag nog sökt mig till de enheter som i främsta linjen bekämpade ”folkets fiender”. Kanske hade jag rentav blivit en duktig ung officer i NKVD med allt vad det inneburit av nackskott och transporter till Gulag. Hade jag varit tonårig amerikan kring 1950 hade jag antagligen blivit offer för den tidens kommunistskräck. Som god amerikan hade jag upprörts över dem som påstods ägna sig åt ”oamerikansk verksamhet”. Som ung, hjärntvättad och kanske karriärsugen hade jag kanske rentav angivit kompisar, som yttrat sig självständigt och ”oamerikanskt”. Om jag hade varit tonåring i USA femton år senare hade väl marinkåren lockat, en utbildning som i hårdhet snarast överträffar den i Waffen-SS.
Jag hade tur som inte var tonåring i Tyskland. Om jag inte funnits bland de miljoner som dödades hade jag blivit vanärad för livet. Hade jag som ryss inte tillhört de tiotals miljoner som strök med under kriget hade jag i dag stultat fram som en julgran, behängd med medaljer. Hade jag undgått döden i Vietnam och den posttraumatiska stressen efteråt skulle jag ha varit krigshjälte. Om jag stupat hade mitt namn för evigt varit inristat på den där minnestavlan i Washington. Glory, glory.
Sen kan jag fortsätta den här tankeleken. Hade jag som tonåring varit britt.... israel....arab,,,, kroat,,,, serb etc hade jag sannolikt med gott krigarsamvete begått krigsförbrytelser. Hoppas att jag då tillhört den segrande sidan. Annars hade jag drabbats av svåra efterräkningar.
Kanske har jag överdrivit hur lätt jag som ungdom skulle ha ryckts med av korkade innetrender. Med åren blir man inte fräschare men i regel klokare. Som 27-åring vägrade jag min andra repmånad och hamnade i fängelse. Det var under den tid de flesta medier krävde blågula kärnvapen—snacka om förintelsen! Därför har jag också funderat på hur jag som mera mogen människa skulle ha uppträtt i Hitlers Tyskland, Stalins Sovjet, Vietnam- och Irakkrigens Amerika, kolonialismens England etc. Men hur modig jag som dissident skulle ha varit då vet jag förstås inte. Under andra världskriget avrättades desertörer också av demokratiska krigförande,
I unga år var jag alltså beredd att offra mig för mitt land, för demokratin, friheten och andra honnörsord som dunkades in i min skalle. Jag utbildades att som det hette ”dö för fosterlandet”. Det var eufemistisk bluff, för jag blev väldigt duktig på att vid behov döda för fosterlandet. Att offra livet för något känns i min ålder lite onödigt. Men det är en problematik, som bör ägnas en särskild krönika.
---------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1041) 2005-08-14
.
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1041) 05-08-14 till....
....till Per Herngren och Martin Smedjeback, som på Hiroshimadagen planterade vin- och fikonträd vid kärnvapenfabriken Aldermaston i England. För att komma in på området klippte de sönder stängslet och ska nu åtalas. De tycker att det är väldigt typiskt eller symboliskt att de åtalas för skadegörelse när de planterar träd vid en fabrik som tillverkar bomber mångfalt mer förödande än Hiroshimabomben
....till sommarprataren i Sveriges Radio i onsdags (10/8) Per Öberg. Han är narkosskötare och hjälparbetare och gav bilder av krigens grymma verklighet på ett sätt som annars sällan förekommer i våra medier
....till amerikanske ”guldstjärnemorsor” (Gold Star Mums), dvs. mödrar till några av de 1800 USA-soldater som dödats i Irak. De protesterar nu mot kriget och kräver att de amerikanska killarna och tjejerna skall tas hem från Irak.
....till tidningen Nya Åland, där Harriet Tuominen på ledaresidan i tisdags (Nagasakidagen) citerade från förra veckans krönika i Radio Tuff. Bland annat tog hon med följande rader: ”För medierna är våra sexuella läggningar väldigt mycket häftigare att skildra än arbetet för att förhindra kärnvapenkrig. Våra papperstranor och banderoller är patetiskt ointressanta jämfört med Pridefestivalen. De är totalt i skuggan av Carros och Kajsas medaljchanser i friidrotts-VM. Det finns ’Läkare mot kärnvapen’, ’Ingenjörer mot kärnvapen’ med flera men inte ’Idrottare mot kärnvapen’ eller ’Homosexuella mot kärnvapen’. Hade dessa funnits, hade fredsgruppernas Hiroshimadag i år kanske blivit medialt uppmärksammad. Om fotbolls- och ishockeyproffs engagerade sig - fantastiska tanke! - skulle fredsarbetet få en verklig skjuts. De är dessutom mångmiljonärer och det vore inte så dumt för den utfattiga fredsrörelsen."
....till Sveriges Radios Studio Ett, som i tisdags (9/8) intervjuade Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl. Det gällde dock Sylvia som ordförande också i Tyresö kvinno- och tjejjour
....till den ansedda indiska tidskriften Abhiyan. som (18/6) har en utförlig artikel om Tuffs indiska partners Kokila och Bhikhu Vyas och deras mångåriga arbete för att förbättra stambefolkningens svåra situation i de hundratals små byarna i Dharampur. De många projekten skildras liksom Tuffs insatser för att finansiera dem. Den är skriven av Jignes Mavan
....till Indienkännaren Örjan Wiberg, som nu skänkt 1000 kr till Tuffs insamlings-konto, pg 79 36 36 -2. Ca 80 av dammarna i Dharampur har skadats av monsunregnen och för att reparera en av dem krävs ca 5000 rupier, ungefär 1000 kr. Örjan vill bidra med återställandet av en damm
....till det stigande antal människor som insett vilken fin gåva Tuffs mangogram är. Köper man ett mangogram för 200 kr blir det faktiskt 40 nya mangoträd i Indien. Mangogram finns dels för att gratulera, dels för att hedra minnet av någon bortgången
....till Stockholms Fredsförening, som på sin hemsida www.stockholmsfreds.se nämner att Tuff-aktivister i samband med Hirsoshimadagen gav bort en massa papperstranor, symbolerna i Japan för kampen mot kärnvapen.
....till Tuffs arbetsutskott och styrelse, som på tisdagkväll (16/8) gör ett utskick till de drygt 400 medlemmarna. På lördag den 20 augusti kl 9.30 är det öppet styrelsemöte i Tufflokalen, Myggdalsvägen 80. Först bland höstens evenemang är Tuffs jättetrevliga Albykväll söndag den 28 augusti kl 17-20
....till sommarprataren i Sveriges Radio i onsdags (10/8) Per Öberg. Han är narkosskötare och hjälparbetare och gav bilder av krigens grymma verklighet på ett sätt som annars sällan förekommer i våra medier
....till amerikanske ”guldstjärnemorsor” (Gold Star Mums), dvs. mödrar till några av de 1800 USA-soldater som dödats i Irak. De protesterar nu mot kriget och kräver att de amerikanska killarna och tjejerna skall tas hem från Irak.
....till tidningen Nya Åland, där Harriet Tuominen på ledaresidan i tisdags (Nagasakidagen) citerade från förra veckans krönika i Radio Tuff. Bland annat tog hon med följande rader: ”För medierna är våra sexuella läggningar väldigt mycket häftigare att skildra än arbetet för att förhindra kärnvapenkrig. Våra papperstranor och banderoller är patetiskt ointressanta jämfört med Pridefestivalen. De är totalt i skuggan av Carros och Kajsas medaljchanser i friidrotts-VM. Det finns ’Läkare mot kärnvapen’, ’Ingenjörer mot kärnvapen’ med flera men inte ’Idrottare mot kärnvapen’ eller ’Homosexuella mot kärnvapen’. Hade dessa funnits, hade fredsgruppernas Hiroshimadag i år kanske blivit medialt uppmärksammad. Om fotbolls- och ishockeyproffs engagerade sig - fantastiska tanke! - skulle fredsarbetet få en verklig skjuts. De är dessutom mångmiljonärer och det vore inte så dumt för den utfattiga fredsrörelsen."
....till Sveriges Radios Studio Ett, som i tisdags (9/8) intervjuade Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl. Det gällde dock Sylvia som ordförande också i Tyresö kvinno- och tjejjour
....till den ansedda indiska tidskriften Abhiyan. som (18/6) har en utförlig artikel om Tuffs indiska partners Kokila och Bhikhu Vyas och deras mångåriga arbete för att förbättra stambefolkningens svåra situation i de hundratals små byarna i Dharampur. De många projekten skildras liksom Tuffs insatser för att finansiera dem. Den är skriven av Jignes Mavan
....till Indienkännaren Örjan Wiberg, som nu skänkt 1000 kr till Tuffs insamlings-konto, pg 79 36 36 -2. Ca 80 av dammarna i Dharampur har skadats av monsunregnen och för att reparera en av dem krävs ca 5000 rupier, ungefär 1000 kr. Örjan vill bidra med återställandet av en damm
....till det stigande antal människor som insett vilken fin gåva Tuffs mangogram är. Köper man ett mangogram för 200 kr blir det faktiskt 40 nya mangoträd i Indien. Mangogram finns dels för att gratulera, dels för att hedra minnet av någon bortgången
....till Stockholms Fredsförening, som på sin hemsida www.stockholmsfreds.se nämner att Tuff-aktivister i samband med Hirsoshimadagen gav bort en massa papperstranor, symbolerna i Japan för kampen mot kärnvapen.
....till Tuffs arbetsutskott och styrelse, som på tisdagkväll (16/8) gör ett utskick till de drygt 400 medlemmarna. På lördag den 20 augusti kl 9.30 är det öppet styrelsemöte i Tufflokalen, Myggdalsvägen 80. Först bland höstens evenemang är Tuffs jättetrevliga Albykväll söndag den 28 augusti kl 17-20
söndag, augusti 7
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1040) 05-08-07 till....
....till den tyska författningsdomstolen, som upphävt degraderingen av major Florian Pfaff. 2003 ansåg han att det angloamerikanska anfallskriget mot Irak var folkrättsvidrigt. Därför vägrade han att befatta sig med uppgifter som kunde vara till nytta även för den amerikanska armén. Hans mentala hälsa undersöktes och han degraderades till kapten. Men enligt tysk grundlag har man rätt och ibland skyldighet att följa sin övertygelse. 1946 hängdes den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop för brott mot freden, det vill säga anfallskrig. I dag tycks det vara fritt fram för angloamerikaner att ostraffat ägna sig åt anfallskrig.
....till Bengt Citron som med anledning av Pridefestivalen påpekar: Pride = Stolthet, Man kan onekligen känna sig stolt om man utfört en god gärning. T.ex. lindrat nöden för någon, hjälpt någon att utbilda sig, bidragit till sjuk- och hälsovård osv. Vi i TUFF har all anledning att känna stolthet över det arbete vi utför på frivillig basis. Även du kan känna stolthet genom att gå med i TUFF. Använd Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 för gåvor eller medlemsavgift (200 kr plus 80 kr för familjemedlem.) Vill du veta mera om oss? Kolla på http://come.to/tuff
....till Al Burke, som skrivit ner några citat från den film SvT sände förra söndagen (31/7). Det var Eugene Jareckis ”Why We Fight”. Där yttrade professor Chalmers Johnson: “USA:s militärbudget är 750 miljarder dollar [ca 5750 miljarder kr]. Vinsterna steg förra året med 25 procent. Jag garanterar er att när krig blir så vinstgivande kommer vi att få se mer av det”. President Eisenhower: ”Gud hjälpe detta land när den som sitter i Vita huset inte vet lika mycket om det militära som jag”
....till Skånska Dagbladet, som den 29 juli publicerade en artikel av Karin Wegestål och Jan Hagberg. De skriver bland annat: ”Man kan jämföra nyhetspådraget runt Srebrenica med tystnaden kring Krajinamassakern, den massaker på serber som startade den 4 augusti 1995 men medialt - och politiskt - hållits undan genom allt fokus på Srebrenica. Krajina är faktiskt den största massakern i Europa efter kriget men offren är ovärdiga allt medialt intresse.”
....till Ryska Posten, Stefan Lindgrens veckomagasin, som ofta innehåller intressant information om Ryssland, som annars liksom andra östländer befinner sig i medieskugga. I senaste numret finns befolkningsstatistik : ”Åren 1990-1994 sjönk de ryska männens medellivslängd från 63 till 57 år och de ryska kvinnornas från 74 till 71 år. Till idag har dessa siffror bara kunnat återhämtas marginellt, till 58 resp. 72 år, vilket innebär ett fundamentalt underbetyg åt hela det postsovjetiska samhällsexperimentet”
....till Sveriges Radios Studio Ett som i torsdags hade ett inslag om tyska krigsfångar under andra världskriget. Där uppgavs att bara i Frankfurt an der Oder hade 1300 hemvändande fångar dött och vräkts i en massgrav. Dessförinnan hade många dött under transporten från Sovjetunionen. Miljoner tyska och ryska krigsfångar dog i vidriga läger under och efter kriget, men det brukar förtigas av de trendnissar vilka som ett mantra framhåller alla människors lika värde
....till Dagens Nyheters INSIDAN, som i fredags (5/8) hade en hel sida om amerikanskan Cora Weiss. Hon är bl a ordförande i IPB (Internationella Fredsbyrån) och intervjuades i Radio Tuff nr 1000 den 31 oktober 2004
....till Svenska Dagbladets Brännpunkt, som i går (6/8) hade en artikel av Gunnar Westberg, president för Internationella läkare mot kärnvapen. Rubriken var ”Ett nytt Hiroshima hotar”
....till Aftonbladets Anita Goldman som i går (6/8) bland annat skrev: ”Att tala om kärnvapenhot luktar mossigt 50-tal. Vad kan det bero på att vi inte på allvar tar till oss information om att vi lever i en - för mänskligheten - exceptionell era; en där vi kan förgöra all framtid på jorden? Och om inte så drastiskt; att strålningen från en fälld bomb kan påverka många generationer. Att vi uppträder som om detta hot inte existerar. Inte reagerar och inte agerar. Är det djupt mänskligt att stöta från sig outhärdlig kunskap? Är det uppgivenhet? Eller är det cynism?”
....till Tuffs indiske partner, Bhikhu Vyas, som i brev till oss talar atombombernas dumhet och skriver: ”I dagens situation är det enda sättet att fortsätta att kämpa så mycket vi kan. Stark allmän opinion är den enda lösningen, även om den inte uppnås på kort sikt. Men det kan och borde fungera en dag”
....till Sven Lionell och Jörgen Toresson och hans trio, som fortsätter att underhålla med ”Allsång på Notholmen”. Sista gången är nu på onsdag den 10 aug. kl 19. I onsdags var Åke Sandin ”hemlig gäst” och utfrågades om Succékanalen 91,4 och Radio Tuff men fick också tillfälle att informera om Hiroshimadagen. Mera om detta i senare i dagens Radio Tuff
....till generösa, solidariska människor på Notholmen, som köpte papperstranor, symbolen i Hiroshima för motståndet mot kärnvapen. 800 kr kunde räknas in, en välkommen förstärkning av Tuffs ekonomi, så att föreningen kan fortsätta med Radio Tuff och sitt omfattande freds- och solidaritetsarbete.
....till alla de många Tuff-aktivister som den senaste veckan med start i Tuff-lokalen förra söndagen vikt papperstranor under kunnig ledning av Erika Husberg och Monica Schelin
....till alla dem som i går, Hiroshimadagen 6 augusti, spred information om kärnvapen i Tyresö centrum under banderollen ALDRIG MER HIROSHIMA! Det var många papperstranor som delades ut och tack vare det kom det in 1 777 kr i Tuffs insamlingsbössor.
....till Stockholms Fredsförening som på tisdag den 9 augusti (Nagasakidagen) har en manifestation på Odenplan kl 14-16. Där viker de papperstranor och hänger upp dem mellan två träd. Föreningens ordförande, Agnes Hellström, är den som lärt oss i Tuff att vika papperstranor, symbolen för den i bokstavlig bemärkelse livsviktiga kampen mot kärnvapen.
....till Bengt Citron som med anledning av Pridefestivalen påpekar: Pride = Stolthet, Man kan onekligen känna sig stolt om man utfört en god gärning. T.ex. lindrat nöden för någon, hjälpt någon att utbilda sig, bidragit till sjuk- och hälsovård osv. Vi i TUFF har all anledning att känna stolthet över det arbete vi utför på frivillig basis. Även du kan känna stolthet genom att gå med i TUFF. Använd Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6 för gåvor eller medlemsavgift (200 kr plus 80 kr för familjemedlem.) Vill du veta mera om oss? Kolla på http://come.to/tuff
....till Al Burke, som skrivit ner några citat från den film SvT sände förra söndagen (31/7). Det var Eugene Jareckis ”Why We Fight”. Där yttrade professor Chalmers Johnson: “USA:s militärbudget är 750 miljarder dollar [ca 5750 miljarder kr]. Vinsterna steg förra året med 25 procent. Jag garanterar er att när krig blir så vinstgivande kommer vi att få se mer av det”. President Eisenhower: ”Gud hjälpe detta land när den som sitter i Vita huset inte vet lika mycket om det militära som jag”
....till Skånska Dagbladet, som den 29 juli publicerade en artikel av Karin Wegestål och Jan Hagberg. De skriver bland annat: ”Man kan jämföra nyhetspådraget runt Srebrenica med tystnaden kring Krajinamassakern, den massaker på serber som startade den 4 augusti 1995 men medialt - och politiskt - hållits undan genom allt fokus på Srebrenica. Krajina är faktiskt den största massakern i Europa efter kriget men offren är ovärdiga allt medialt intresse.”
....till Ryska Posten, Stefan Lindgrens veckomagasin, som ofta innehåller intressant information om Ryssland, som annars liksom andra östländer befinner sig i medieskugga. I senaste numret finns befolkningsstatistik : ”Åren 1990-1994 sjönk de ryska männens medellivslängd från 63 till 57 år och de ryska kvinnornas från 74 till 71 år. Till idag har dessa siffror bara kunnat återhämtas marginellt, till 58 resp. 72 år, vilket innebär ett fundamentalt underbetyg åt hela det postsovjetiska samhällsexperimentet”
....till Sveriges Radios Studio Ett som i torsdags hade ett inslag om tyska krigsfångar under andra världskriget. Där uppgavs att bara i Frankfurt an der Oder hade 1300 hemvändande fångar dött och vräkts i en massgrav. Dessförinnan hade många dött under transporten från Sovjetunionen. Miljoner tyska och ryska krigsfångar dog i vidriga läger under och efter kriget, men det brukar förtigas av de trendnissar vilka som ett mantra framhåller alla människors lika värde
....till Dagens Nyheters INSIDAN, som i fredags (5/8) hade en hel sida om amerikanskan Cora Weiss. Hon är bl a ordförande i IPB (Internationella Fredsbyrån) och intervjuades i Radio Tuff nr 1000 den 31 oktober 2004
....till Svenska Dagbladets Brännpunkt, som i går (6/8) hade en artikel av Gunnar Westberg, president för Internationella läkare mot kärnvapen. Rubriken var ”Ett nytt Hiroshima hotar”
....till Aftonbladets Anita Goldman som i går (6/8) bland annat skrev: ”Att tala om kärnvapenhot luktar mossigt 50-tal. Vad kan det bero på att vi inte på allvar tar till oss information om att vi lever i en - för mänskligheten - exceptionell era; en där vi kan förgöra all framtid på jorden? Och om inte så drastiskt; att strålningen från en fälld bomb kan påverka många generationer. Att vi uppträder som om detta hot inte existerar. Inte reagerar och inte agerar. Är det djupt mänskligt att stöta från sig outhärdlig kunskap? Är det uppgivenhet? Eller är det cynism?”
....till Tuffs indiske partner, Bhikhu Vyas, som i brev till oss talar atombombernas dumhet och skriver: ”I dagens situation är det enda sättet att fortsätta att kämpa så mycket vi kan. Stark allmän opinion är den enda lösningen, även om den inte uppnås på kort sikt. Men det kan och borde fungera en dag”
....till Sven Lionell och Jörgen Toresson och hans trio, som fortsätter att underhålla med ”Allsång på Notholmen”. Sista gången är nu på onsdag den 10 aug. kl 19. I onsdags var Åke Sandin ”hemlig gäst” och utfrågades om Succékanalen 91,4 och Radio Tuff men fick också tillfälle att informera om Hiroshimadagen. Mera om detta i senare i dagens Radio Tuff
....till generösa, solidariska människor på Notholmen, som köpte papperstranor, symbolen i Hiroshima för motståndet mot kärnvapen. 800 kr kunde räknas in, en välkommen förstärkning av Tuffs ekonomi, så att föreningen kan fortsätta med Radio Tuff och sitt omfattande freds- och solidaritetsarbete.
....till alla de många Tuff-aktivister som den senaste veckan med start i Tuff-lokalen förra söndagen vikt papperstranor under kunnig ledning av Erika Husberg och Monica Schelin
....till alla dem som i går, Hiroshimadagen 6 augusti, spred information om kärnvapen i Tyresö centrum under banderollen ALDRIG MER HIROSHIMA! Det var många papperstranor som delades ut och tack vare det kom det in 1 777 kr i Tuffs insamlingsbössor.
....till Stockholms Fredsförening som på tisdag den 9 augusti (Nagasakidagen) har en manifestation på Odenplan kl 14-16. Där viker de papperstranor och hänger upp dem mellan två träd. Föreningens ordförande, Agnes Hellström, är den som lärt oss i Tuff att vika papperstranor, symbolen för den i bokstavlig bemärkelse livsviktiga kampen mot kärnvapen.
VI BEHÖVER IDROTTARE OCH HOMOSEXUELLA
På 1980-talet var Hiroshimadagen den 6 augusti en stor begivenhet. Tusentals människor samlades på Sergels torg, där artister och talare avlöste varandra. Några år var det till och med en 24 timmars manifestation. I sovsäckar övernattade aktivister på plattan. Medierna gav det en viss uppmärksamhet.
Det finns fortfarande tiotusentals kärnvapen i världen, kapabla att förinta allt mänskligt liv. I Japan är den 6 augusti ännu en dag som miljoner människor uppmärksammar, inte minst i Hiroshima och Nagasaki. Fast Tuff-aktivister var i Tyresö centrum i går. Inne på Norrmalms torg hade Kvinnor för Fred med flera en manifestation. I Uppsala minneshöll flera fredsgrupper Hiroshima och varnade för kärnvapnen. På tisdag (Nagasakidagen) har Stockholms Fredsförening en manifestation på Odenplan. Det har varit knäpptyst i medierna om dessa arrangemang.
Den radikale brittiske professorn Terry Eagleton påpekade i sin senaste bok, att masturbation tycks vara mycket mer fascinerande än det politiska skeendet i Mellanöstern. Han fann kulturhistoriska betraktelser rörande pubeshår märkliga, när halva världens befolkning saknar hälsovård och försöker överleva på mindre än två dollar om dan.
Kroppen är, skrev han, det mest fashionabla ämnet för dagen -- men inte den halvt ihjälhungrade kroppen utan det erotiska. Han kunde ha tillagt den idrottsliga kroppen.
För medierna är våra sexuella läggningar väldigt mycket häftigare att skildra än arbetet för att förhindra kärnvapenkrig. Våra papperstranor och banderoller är patetiskt ointressanta jämfört med Pridefestivalen. De är totalt i skuggan av Carros och Kajsas medaljchanser i friidotts-VM.
Det finns ”Läkare mot kärnvapen”, ”Ingenjörer mot kärnvapen” med flera men inte ”Idrottare mot kärnvapen” eller ”Homosexuella mot kärnvapen”. Hade dessa funnits hade fredsgruppernas Hiroshimadag i år kanske blivit medialt uppmärksammad. Om fotbolls- och ishockeyproffs engagerade sig –fantastiska tanke!— skulle fredsarbetet få en verklig skjuts De är dessutom mångmiljonärer och det vore inte så dumt för den utfattiga fredsrörelsen.
Missförstå mig inte! Jag tycker att sex är berikande i alla sina former -- så länge det inte skadar andra människor. Och jag är sportfåne, minns ännu med glädje Fredsloppet, när olika duktiga idrottstjejer och idrottskillar löpte stafett genom Sverige på 1980-talet. I Tuff hade vi för 25 år sen draghjälp av Lena Sandin, som då var Nordens främsta tennistjej. Hon försummade sällan att vid intervjuer nämna sitt fredsengagemang.
-----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff (nr 1040) 2005-08-07
Det finns fortfarande tiotusentals kärnvapen i världen, kapabla att förinta allt mänskligt liv. I Japan är den 6 augusti ännu en dag som miljoner människor uppmärksammar, inte minst i Hiroshima och Nagasaki. Fast Tuff-aktivister var i Tyresö centrum i går. Inne på Norrmalms torg hade Kvinnor för Fred med flera en manifestation. I Uppsala minneshöll flera fredsgrupper Hiroshima och varnade för kärnvapnen. På tisdag (Nagasakidagen) har Stockholms Fredsförening en manifestation på Odenplan. Det har varit knäpptyst i medierna om dessa arrangemang.
Den radikale brittiske professorn Terry Eagleton påpekade i sin senaste bok, att masturbation tycks vara mycket mer fascinerande än det politiska skeendet i Mellanöstern. Han fann kulturhistoriska betraktelser rörande pubeshår märkliga, när halva världens befolkning saknar hälsovård och försöker överleva på mindre än två dollar om dan.
Kroppen är, skrev han, det mest fashionabla ämnet för dagen -- men inte den halvt ihjälhungrade kroppen utan det erotiska. Han kunde ha tillagt den idrottsliga kroppen.
För medierna är våra sexuella läggningar väldigt mycket häftigare att skildra än arbetet för att förhindra kärnvapenkrig. Våra papperstranor och banderoller är patetiskt ointressanta jämfört med Pridefestivalen. De är totalt i skuggan av Carros och Kajsas medaljchanser i friidotts-VM.
Det finns ”Läkare mot kärnvapen”, ”Ingenjörer mot kärnvapen” med flera men inte ”Idrottare mot kärnvapen” eller ”Homosexuella mot kärnvapen”. Hade dessa funnits hade fredsgruppernas Hiroshimadag i år kanske blivit medialt uppmärksammad. Om fotbolls- och ishockeyproffs engagerade sig –fantastiska tanke!— skulle fredsarbetet få en verklig skjuts De är dessutom mångmiljonärer och det vore inte så dumt för den utfattiga fredsrörelsen.
Missförstå mig inte! Jag tycker att sex är berikande i alla sina former -- så länge det inte skadar andra människor. Och jag är sportfåne, minns ännu med glädje Fredsloppet, när olika duktiga idrottstjejer och idrottskillar löpte stafett genom Sverige på 1980-talet. I Tuff hade vi för 25 år sen draghjälp av Lena Sandin, som då var Nordens främsta tennistjej. Hon försummade sällan att vid intervjuer nämna sitt fredsengagemang.
-----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff (nr 1040) 2005-08-07
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)