Syriens och Iraks kristna förföljs

När den melkitiske (katolske) ärkebiskopen av Aleppo, Jean-Clément Jeanbart framträdde i det brittiska överhuset i oktober vädjade han till engelska politiker att inte stödja de olika krafter som vill störta den syriska regimen. Han sade bland annat:

”Vårt land har i 50–60 år kämpat för att bli en sekulär regim … och ni förstör allt genom att pracka på oss fundamendalistiska jihadister som vill döda alla som inte liknar dem”.

Den katolske biskopen Jacques Behnan Hindo framhöll också i höst att västliga politiker borde sluta att beväpna så kallade ”moderata rebeller” i Syrien. Han menade att sådana inte finns längre. I stället borde man stoppa inflödet av vapen och IS-rekryter via Turkiet, som det landet gärna tycks släppa in.

Det tycks faktiskt vara en del i dessa kyrkomäns åsikter. De i väst så omhuldade ”moderata rebellerna” spelar en allt mindre roll i upproret mot Assad. Vapen, pengar och soldater som kommer in till dessa grupper försvinner alltför ofta över till al-Quaida inspirerade al Nusrafronten, när de inte rentav hamnar hos IS.

Erik Heimersson i DN (24/10) tar upp samma ämne under rubriken ”Ingen bryr sig om förtryckta kristna”. Han nämner bland annat: ”Under Saddam Husseins dagar fanns som mest 1,4 miljoner kristna i Irak. Krigen och förföljelsen utförd av extremister som IS har begränsat antalet till 260 000.”

Förföljelsen av de kristna började redan efter USA:s och Englands  invasion av Irak 2003, långt innan IS fanns. Från 2004 strömmade kristna irakier bland annat till Södertälje, en stad som tog emot fler flyktingar från området än USA.