lördag, februari 28

Ukraina det goda? Ryssland det onda?

MARIA PERSSON LÖFGREN OCH ”KÖPTA  JOURNALISTER”
I min förra text förbannade jag kollektivskulden som kulminerar under krig. Då beskrivs alltid motsidan som totalt ond, medan den egna sidan är helt felfri. I ett neutralt land som Sverige borde vi ha större möjligheter att mera opartiskt bedöma konflikter.

Min främsta nyhetskälla är Sveriges Radio. Där har jag massor av gånger lyssnat på dess Moskvakorrespondent Maria Persson Löfgren. Härom dagen var hon med hos Nordegren & Epstein. Där gjorde hon sitt bästa för att förringa att högerextrema spelade en mycket aktiv roll vid den revolution eller statskupp som ägde rum i Ukraina för ett år sedan.  Hon menade rentav att högerextremismen var mera utbredd i Ryssland.

Hoppas jag hörde fel när hon till och med sade att nazister är vanligare i Sverige än i Ukraina. Det kom mig att tänka på den bok som den erfarne tyske journalisten Udo Ulfkotte utgav i fjol. Den hette ”Gekaufte Journalisten” (Köpta journaliser) och beskrev hur storfinans och säkerhetstjänster styrde medieutbudet. Journalister mutades att skriva västvänligt och antiryskt.

Självfallet tror jag dock att Persson Löfgren har tillräckligt hög lön av Sveriges Radio.

Därför undrar jag, varför hon är så ensidig i sin rapportering till men för oss lyssnare som vill försöka förstå konflikten. Minns med tacksamhet en text av Peter Saramo, sekreterare i finska riksdagen. Han gav de båda parternas syn på händelserna i Ukraina – låt vara att han lite uppgivet frågade: ”Vad ska man tro då alla ljuger?”

VAD HÄNDE I KIEV FEBRUARI 2014?
För några dagar sedan rapporterade Maria Persson Löfgren om ett bombdåd i Ukrainas näst största stad Charkiv. Hon påstod att det riktade sig mot en ”fredsdemonstration”. Det var i verkligheten ett firande av vad som hände för ett år sedan i Kiev. Och nu måste jag ställa ett antal frågor, som kanske någon kan hjälpa mig att besvara.

Det var två tre dagar i februari förra året, då det hände mycket och delvis förvirrande. Minns hur vi gladde oss år att en förhandling i Kiev mellan olika parter i närvaro av EU-representanter ledde till att den ifrågasatte presidenten Janukovytj gick med på att tidigarelägga val för att tillmötesgå dem som i månader demonstrerat på Maidan.

Redan dagen efter flydde Janukovytj för sitt liv.

17 FRÅGOR
Fråga 1: Vad hade hänt?

Vi vet att skottlossning bröt ut. Drygt 100 demonstranter dödades men också ett dussintal poliser.

Fråga 2: Cui bono? (Vilka gagnades?)

Fråga 3:  Kan Janukovytj ha varit så korkad att han beordrade den skottlossning som starkt bidrog till hans fall?

Fråga 4 Var det en lyckad demokratisk revolution eller en statskupp som drev bort en folkvald president?

Fråga 5: Vilken roll spelade de högerextrema (Svoboda och Högra sektorn) i  maktombytet?

Fråga 6: Det har lämnats olika uppgifter om de krypskyttar som var aktiva i dödandet. Vilka var de och vad hade de för motiv?

Fråga 7: Är det riktigt att de nya makthavarna Kiev förbjöd ryskan som officiellt språk?

I mars 2014 blev Krim ryskt.

Fråga 8: Var det en rysk invasion som förekom, vilket västliga medier och politiker kallade det, eller var det en oblodig annektering – låt vara en kränkning av folkrätten?

I den folkomröstning som anordnades på Krim valde en överväldigande majoritet att tillhöra Ryssland.

Fråga 9: Var det ett fejkat val och i så fall hur är folkviljan bland invånarna på Krim?

Fråga 10: Enligt en tysk undersökning nyligen skall ca 80 % av Krims invånare vara nöjda med att Krim annekterats av Ryssland. Stämmer det?

Fråga 11: Stämmer det att många invånare på Krim valde Ryssland framför Ukraina, därför att de ansåg det vara ekonomiskt bättre att tillhöra Ryssland?

Folk i områdena kring miljonstaden Donetsk och staden Lugansk (ca en halv miljon inv.) meddelade under våren 2014, att de bildade ”folkrepubliker” för att tillvarata de många ryskspråkigas intressen. (Jfr fråga 7)

Fråga 12: Är det korrekt att de krävde visst självstyre men önskade att fortsätta att tillhöra Ukraina?

17 juli 2014 kraschade Malaysias plan MH 17 i östra Ukraina. 298 människor dog. Omedelbart efteråt ansåg västliga medier och politiker, typ den svenske utrikesministern Carl Bildt, att den skjutits ner av ryskstödda separatister trots att inga bevis presenterades. Det har sedan varit märkligt tyst om den internationella utredning som över ett halvår undersökt händelsen. Utredarna består av folk från Nederländerna, Belgien, Malaysia och Ukraina men inte av företrädare för separatisterna eller Ryssland.

Fråga 13: Vad är uppgifterna den 7 augusti 2014 i den största engelskspråkiga tidningen i Malaysia, New Strait Times, värda som anklagar Ukraina för nedskjutningen under rubriken ”Amerikanska analytiker menar att MH17 nedsköts av ukrainskt flyg”?

Fråga 14: Är det riktigt att de fronderande människorna i Donetsk- och Luganskregionerna i somras anfölls av den ukrainska armén, förstärkt med en minst sagt brokig skara frivilliga soldater i vissa bataljoner?

Det finns olika beteckningar på de påstått angripna i östra Ukraina. Den vanligaste bland inte alltför inblandade tycks vara ”separatister”.

Fråga 15: Hur bör man förhålla sig till de båda parternas benämningar, när Kiev talar om en ”antiterroristoperation” och de förmenta ”terroristerna” kallar sig ”självförsvarsstyrkor”?

Kriget i östra Ukraina, där nu (28/2) tack och lov vapenvila råder, beräknas ha krävt ca 5700 dödsoffer. Våra medier rapporterar vanligen om den ukrainska arméns förluster – ena dagen tio stupade, andra dagen 8 stupade osv. Men en stor del av de dödade är ju som vanligt i krig civila.

Fråga 16: Hur många civila har dödats och är det riktigt att förmoda att den överväldigande majoriteten av dessa tillhör de så kallade separatisterna?
Det sägs att över en miljon människor har tvingats fly men de kallas alltid internflyktingar. Men massor har ju flytt till Ryssland.

Fråga 17: Hur många av dessa angripna rysktalande civila  har flytt till Ryssland?
 

















torsdag, februari 26

Fredsforskare om den ökande "terrorismen"

Jan Öberg är fredsforskare i Lund och har i många år basat för TFF (Transnational Foundation for Peace and Future Research). 2013 utsågs han välförtjänt av den glädjande aktiva Fredsrörelsen på Orust till det årets mottagare av ”Folkets Nobelpris för fred”.

Hans och hans medarbetares många texter finns på www.transnational.org . I sitt senaste inlägg skriver han om terrorismen.

”KRIGET MOT TERRORISMEN KONTRAPRODUKTIVT
Öberg undrar varför kärnvapen, som politiker och medier nästan aldrig varnar för, inte räknas till terrorism.

Han är mycket kritisk till det ”krig mot terrorn”, som USA inledde 2001 och påminner om att bara under 2013 dödades av ”terrorister” 18 000 människor världen över. Han skriver:

”Det borde vara helt uppenbart, att ’kriget mot terrorn’ inte bara har varit ett tragiskt fiasko – som så många andra krig – utan också bidragit till att öka problemen. Vi borde börja använda mera hederliga och intellektuella sätt att bekämpa problemet än att jaga och döda individer”:

Jan Öberg menar att fixeringen vid terrorism varit skadlig för våra demokratiska rättigheter. Han påminner om att tidigare mord  på utomordentligt värdefulla människor, såsom Mohandas Gandhi, Martin Luther King, John F Kennedy och Olof Palme inte bidrog till de minskningar av demokratiska rättigheter som nu förekommit. Han skriver:

”Kriget mot terrorismen har mobiliserat hela västvärlden under USA:s ledarskap efter 9/11. Det har blivit ’nödvändigt’ att klämma åt mänskliga rättigheter, privatliv och övervaka våra förehavanden  under förevändning att ’skydda våra medborgare’ ”.

NATO BEDRIVER INGEN TERROR?
På tal om terrorns orsaker kommer Öberg in på Natos roll de senaste decennierna. Han skriver:

”Det är absurt och hycklande att förneka ansvar för våldet i världen när faktum är att 28 Nato-länder står för 1020 biljoner US-dollar av världens 1745 biljoner i militära utgifter, det vill säga 60 procent av de totala rusningarna i världen och har uppåt 700 militärbaser i 130 länder. Sedan 1945 har Nato-länderna varit mera interventionistiska, krigförande och regimstörtande än någon annan grupp i vår samtid.”

Jan Öbergs slutkläm är värd att citera:
Vi kan inte utrota terror genom att döda terrorister utan att förstå varför folk blir terrorister. Det finns ingen framgångsrik kirurgi utan en vettig diagnos. Att förklara betyder inte att försvara. Våld föder våld som vi ju vet. Decennier av västliga krig, interventioner och massdödande i mellanöstern är inte den enda orsaken men är säkert en förklarande faktor.” 

 (Hela Öbergs text finns alltså på www.transnational.org

söndag, februari 22

Den vidriga skuldbeläggningen av oskyldiga!

DEN FÖRBANNADE KOLLEKTIVSKULDEN
I krig kulminerar kollektivskulden, som är den eländiga rasismens värsta orsak. Även kvinnor och barn på motståndarsidan betraktas då som skyldiga till allt ont. Inte undra på att i moderna krig utgör ofta barn, kvinnor och obeväpnade män minst hälften av dem som de glorifierade ”hjältarna” dödar.

Judarnas i sanning grymma öde under andra världskriget är ofta skildrat. Nazisterna ansåg att alla judar var skyldiga till vad några få av dem ansågs ha gjort. En som tidigt skildrade judeförföljelserna var den brittisk-judiske författaren och förläggaren Victor Gollanz. När han efter kriget besökte Tyskland förfärades han dock över hur otäckt allierade ockupationsmakter tillämpade kollektivskulden mot tyskarna i deras ruinstäder. Han skrev en bok om detta, där han bland annat framhöll:

Kollektivskulden är en vanvettig, oliberal, antikristen och beklagansvärt nazistisk tanke".

NUTIDA OFFER FÖR KOLLEKTIVSKULD
Också det senaste året har vi upprörts av krig och annat massdödande. Terrormorden i Paris och Köpenhamn har fått stor uppmärksamhet och väcker begriplig upprördhet.

Alltför många talar nu generaliserande om muslimer. Men hur många av världens 1,5 miljarder muslimer har skuld för vad några terrorister ställer till med? De flesta av dessa lär känna samma avsmak som vi andra, så se upp för att belägga dem för kollektivskuld! (Hade du jag varit födda i ett arabland hade vi väl själva varit muslimer).

Som i krig dödar terroristerna urskillningslöst. De som dödades i kosherbutiken i Paris eller han som var vakt utanför synagogan i Köpenhamn hade ingen skuld till att tusentals civila i Gaza förra sommaren dödades av israeliska bomber. De flesta av dessa hade väl heller ingen skuld till att Hamas sköt raketer mot Israel.

De terrorister som dödar medmänniskor i religionens namn kränker väl egentligen sin religion mycket mera än de fräna karikatyrerna från Charlie Hebdo.

SKYLDIGA I VÄST?
Hur många av oss i väst kan skuldbeläggas för de många miljonerna dödade under kolonialiseringen eller för de miljoner som dödats av västliga krigsinsatser lite varstans i världen de senaste decennierna? Det skulle kunna vara de som gjort jättelika vinster inom den stora lönsamma krigsindustrin eller de som befrämjat sina karriärer inom politik och krigsmakt genom sina aggressiva utspel.

Feltänket hos dem som tror på rasismens hörnpelare kollektivskulden har jag beskrivit så här:

”Jag känner en eskimå som är en jävla skitstövel. Alltså är alla eskimåer av samma skrot och korn och ska behandlas därefter.”
 -- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - -  -- - -
ÅKE SANDIN i Radio Tuff 1382.       22 feb 2015


PS: Missförstå mig inte. Har aldrig intervjuat eller ens träffat en eskimå, men sett dem på TV. De verkar jättetrevliga!

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1382:a sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 22 februari, första gången kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till söndagen den 8 mars, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin
Programmet i korthet:

Monica Schelin och Åke Sandin delar ut en massa ”rosor” till välförtjänta. (se nedan)

Pelle Sunvisson berättar om kampanjen mot den stora militära flygövningen kring månadsskiftet maj- juni i övre Norrland, där även Natoplan deltar

Åke Sandins krönika behandlar kollektivskulden och den ”vidriga skuldbeläggningen av oskyldiga”. (se ovan)