PETERSBURG OCH SVENSKARNA

(I många år har Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff (www.tyresoradion.se ) haft förmånen att ha Bengt Svensson som sin medarbetare. Här kommer hans senaste krönika:)

För några år sedan besökte vi Sankt Petersburg.

Vi bodde några dagar hos föräldrarna till en bekant i San Francisco. De var pensionerade och mycket gästfria, men mannen veckopendlade fortfarande till sitt gamla jobb vid ett universitet i Estland.

Som svensk var jag förstås intresserad av stadens svenskminnen.

Alfred Nobel flyttade till Petersburg som nioåring och bodde där tills han var 30. Han hade en svensk informator, men det var ryska lärare som undervisade honom i matematik, fysik och kemi. Det var alltså där hans identitet formades. Förutom ryska och svenska talade han franska och engelska flytande.  Hans lillebror föddes i Petersburg.

Delar av nobelfabrikerna står ännu kvar i centrala staden liksom deras hus. På andra sidan Neva-floden står en spretig metallskulptur till hans minne. I ett rörigt område för fritidsbåtar hittade jag ett förfallet kråkslott som varit nobelfamiljens sommarställe.

Den svenska kyrkan, som hade tusentals församlingsmedlemmar för 100 år sedan, stod kvar, men inuti fanns sportlokaler och en stor vattentank, där dykare övade sig. Ryssarna ville återlämna kyrkan till Sverige på villkor att den återställdes till sitt ursprungliga ändamål, medan Sverige ville göra om den till kulturcentrum. Jag vet inte hur konflikten löstes.

Ryssland har börjat erkänna att området tillhörde Sverige-Finland till 1700-talet, då Peter den store gav Karl den XII på nöten. Vilket leder till Nöteborg, en fästning på en ö i Ladoga nära Nevans utlopp och korta färd till Petersburg. Den anlades av Torkil Knutsson på 1200-talet. Det gick båtturer dit, men vi nöjde oss med att bada i Ladoga i staden Schlisselburg (Tsar Peter gillade tyska) på landsidan, varifrån vi kunde se fästningen, där bla Lenins lillbrorsa suttit fånge innan han blivit hängd av den siste tsaren, som många år senare fick betalt för gammal ost.

En annan dag tog jag pendeltåget ut till Systerbäck, som ryssarna översatt ordagrant till Sestraretsk. Tåget var fullpackat, mest ungdomar, som alla klev av och skyndade iväg mot Finska Vikens riviera. Själv svängde jag in till vänster på Tokarevagatan, och promenerade tillbaks en kilometer mot Petersburg. Där stannade jag på bron över Systerbäcken, en trögflytande å med några små fritidsbåtar i. Inget tecken på att den under långa perioder utgjort gräns mellan Sverige och Ryssland. Senast gjordes den till gräns 1815 för storhertigdömet (storfurstendömet?) och senare det självständiga Finland fram till vinterkriget. Medan jag stod där kom en pojke fram till mig och bad om hjälp med att laga sin cykel.

Systerbäck är nu en del av Stor-Petersburg. Är ni intresserade kan ni följa i mina spår på Google street view. Den gamla finska stationsbyggnaden tycks dock ha rivits, sedan jag var där.

Ryssarna är positivt intresserade av Sverige. Men i Sverige är det nästan att man skryter med sin okunnighet om och ointresse av rysk nutid, historia, kultur, språk. Åtskilliga ryska ungdomar har besökt oss i Harvaremåla. Förra sommaren en tjej från just Petersburg, som försökte försörja sig på att översätta svenska deckare till ryska.

Fortsättning följer lovar Bengt Svensson, Radio Tuffs man i San Francisco.