"KRYSSA EFTER GUNST OCH BRÖD"

I mitt huvud surrar gamla dikter. Var det inte Johan Henrik Kellgren som för drygt 200 år sedan bland annat skrev:

"Den goda ton som mera gäller

än dygd och vett och skicklighet"

Han har påverkat mig alltsedan gymnasietiden - och det var ju ett antal år sen.

Under flera år hade jag förmånen att på www.tyresoradion.se göra uppåt hundra halvtimmar om döda poeter tillsammans med min vän Ebbe Björkman (1922-2003).

Han var egentligen en skicklig tandläkare, ibland anlitad av Tandläkarhögskolan. Men samtidigt var han en gudabenådad berättare, som med stor humor och empati skildrade några av den svenska litteraturhistoriens främsta skalder.

En av dem han ägnade flera program åt var Carl Snoilsky (1841-1903), som bland annat skrev:

Svarta svanor, svarta svanor
glida som i sorgetåg,
leta sjunkna solars skimmer
i den nattligt dunkla våg.

Mörk, liksom i eld förkolnad,
är den rika fjäderskrud,
näbben, stum i blodig purpur,
ännu bär om branden bud.

Vita svanor tamt i vassen
kryssa efter gunst och bröd.
Ut på djupet, svarta svanor
ut, I barn av natt och glöd.

Ja, det finns gott om "vita svanor", som sätter sin egen välgång före det allmännas bästa. Det dräller av trendnissar, som ständigt strävar efter att vara "inne". I yngre och fräckare dagar kallade jag dem för "traska-patrullo-patrasket". De trängs i mittfårans trygga stugvärme och aktar sig noga för avvika från de rättroendes enda breda väg.

Pengarna styr det mesta utan att vi ibland märker det. Även en del "oberoende" folkrörelser är nu så beroende av statsanslag för sina byråkratier, att de blir allt försiktigare i sina ställningstaganden, rädda att förtörna mediemakt och statliga bidragsgivare.

Har ibland påstått att min 50-åriga aktivitet för fred och internationell solidaritet  paradoxalt nog har gynnats att jag inte haft ett öre betalt. Oavlönat har vi i 47 år  jobbat i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Det är kanske numera gammalmodigt men den gamla fina demokratiska folkrörelsetraditionen har fördelen att vi blir helt oberoende av pengar. Tuff är endast beroende av sina medlemmar.

Min blogg heter "Förbannad pacifist", precis som en av mina böcker. Många tror därför att jag bara är en "grumpy old man", alltså en ilsken gubbe. Men titeln är dubbeltydig: Jag blir rätt ofta förbannad (=kritiserad) av andra. Det drabbar den som avviker från den trendiga mittfåran, det som nyligen försett svenska språket med ett nytt ord, nämligen "åsiktskorridoren".

Jag har ju till och med dömts till fängelse, låt vara en solig månad på fångvårdsanstalten Bogesund, där jag fick bära timmer i skogen som en annan kuli. Straffades för att jag vapenvägrat, efter att faktiskt som 22-årig valp till elitsoldat fört befäl över 40 man under en vintrig militärmanöver i Norrland. Sedan avslutades min militära karriär med att jag som vapenfri några månader fick gräva diken och jobba på sågverk.

Var orsakades mitt "grova militära lydnadsbrott" då av?  Jo, jag var störd av den ensidiga indoktrineringen från våra dåtida medier om att neutrala Sverige absolut måste skaffa kärnvapen, som för mig var det ultimata förintelsevapnet. Dessutom hade jag läst historia på universitetsnivå och upptäckt att vi soldater i moderna krig i vårt påstådda hjältemod inte minst dödade barn, kvinnor och andra civila.

Begriper att om jag vapenvägrat under krig hade jag sannolikt avrättats som förrädare och desertör. Det har jag tänkt på när jag ibland fått på nöten för att tycka att det är hycklande efterklokhet, när man nu uppsöker och åtalar 90-åringar för vad de gjorde som meniga soldater under andra världskriget. De löd order från krigiska gubbar långt högre upp i rang och med makt att avrätta ordervägrare.

------------------------------------------------------

ÅKE SANDIN 15/5 2014