Kära lyssnare,
Veckorna rusar iväg och snart är vi inne i advent. Advent – tiden som skall präglas av medmänsklighet, värme och kärlek i väntan på ankomsten, Jesu ankomst.
Men vad präglas vår tid av? Ja, inte av värme och kärlek, snarare av hat, omänsklighet och död. Nog har vi alla hört talas om vigselritualens hoppfulla ord: ”…tills döden skiljer er åt.” Vid dessa ord tänker åtminstone jag på ett långt samliv, präglat av värme, kärlek och omtanke. Men våra politiker härnere i Malmötrakten tycks inte ha hört vare sig ritualens ord eller andra positiva formuleringar.
Malmöborna upprördes för drygt en vecka sedan av tidningsrubriken ”91-åring för frisk för att bo med frun.” Gamlingens hustru kom in på ett vårdboende i Vellinge söder om Malmö. Och det var ju positivt. Men den gamle mannen fick inte flytta med. Nämnden som behandlade ärendet ansåg honom vara för frisk för att kunna bo på vårdboendet. Att han är hjärtsjuk, lider av gikt och har problem med njurar och lungor var inte tillräckligt vårdkrävande. Alltså tog politikerna sig före att helt strunta i löftet som de gamla hade avgivIt för så där 65 år sedan. Med endast kort tid kvar i livet skilde man dessa båda människor åt.
Men se, det blev ett helsikes liv. Så mycket protester hade nog inte politikerna räknat med. Vad hände? Jo, nämnden som hade fattat detta korkade beslut backade och nu får äntligen det gamla paret bo ihop igen. Men var det nödvändigt att utsätta gamla människor för så mycket oro och lidande? Nej, när pengar är viktigare än gamla människors sista gemensamma tid i livet, då har vi i kapitalismens namn helt tappat besinningen.
Att krig föder hat vet vi. Och att Malmö drabbades av detta hat fick vi en påminnelse om under den gångna veckan. Den 18 november var det ett märkligt 65-årsjubileum härnere i Lund. Ett engelskt bombplan hade 65 år tidigare fällt ett femtiotal fosforbomber över staden. Tack och lov skadades ingen människa, men en handelsträdgård förstördes och ett företag fick sina fönster demolerade. Flyglasten fälldes ”av misstag”. Varför det hände, kunde piloten aldrig berätta, eftersom han och hans besättning störtade i Östersjön och omkom. Hade besättningen, fullt av hat, fällt dessa bomber i tron att de flög över Tyskland?
Tack vare att planet bärgades, kunde man konstatera att det var ett engelskt plan. Hade man inte konstaterat detta, hade förmodligen tyskarna fått skulden även för det. Då hade det minsann inte bara blivit en liten minneshögtid. Nej, då hade det funnits gigantiska monument och hållits tårdrypande och gripande minnesceremonier. Som vanligt: vinnaren blir förlåten, förloraren drabbas av ett evighetslångt hat.
Vad finns det mera att rapportera om? Jo, i Tyskland bedrivs det handel med faderskap. Ja, ni hörde rätt! Där säljer man faderskap! Efter spruckna förhållanden, där kvinnan väntar barn, betalar illegala immigranter upp till femtiotusen euro till kvinnor som falskeligen uppger dem som sina väntade barns fäder. En blivande far får inte utvisas och blir lyckliggjord med ett permanent uppehållstillstånd. De egentliga tyska papporna blir bedragna på sitt faderskap och för årslånga processer för att få detta erkänt. Allt för den snöda vinningens skull. Och även där förvandlas kärlek till hat.
Livet är inte lätt, men det har onekligen sina fascinerande sidor hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff, nr 1212.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar