Anonyma – en av två miljoner våldtagna tyska kvinnor

Kära lyssnare!

Återigen får ni lyssna på en av mina hemska krigs- eller efterkrigsskildringar. Men temat ”våldtagna kvinnor” tycks alltid vara aktuellt. Så var det för 60 år sedan i efterkrigstidens Tyskland, så var det på 90-talet på Balkan och så är det i dagens alla afrikanska krigshärdar.

För 14 dagar sedan hade en redan omtalad tysk film premiär: ”Anonyma”, filmen som handlar om de våldtagna tyska kvinnorna i Berlin efter sovjetmaktens inmarsch i staden 1945. Filmen bygger på boken ”Anonyma – eine Frau in Berlin”. Författarinnan, som ville förbli anonym, skildrar i boken de våldsamma övergreppen på tyska kvinnor i andra världskrigets slutskede och månaderna därefter. För att klara sig så lindrigt undan som möjligt, inledde Anonyma ett förhållande med först en och senare ytterligare en rysk officer. Detta räddade henne ifrån att om och om igen bli våldtagen av grupper av soldater. Anonyma skrev boken för att hennes man, när han återvände från fronten, skulle förstå hennes handlande. Hon misstog sig. Mannen äcklas av hennes beteende, ställer sig fullständigt oförstående inför hennes förklaringar och lämnar henne.

Filmen har väckt ett enormt uppseende i Tyskland och ett otroligt engagemang. Skådespelerskan Nina Hoss gestaltar Anonyma med insikt och ödmjukhet. Äntligen har två miljoner kvinnor, som genomgått detta helvete, fått en röst. Ja, ni hörde rätt. Två miljoner är det som statistiskt har räknats fram utifrån sjukhusprotokoll. Förmodligen var de ännu fler. Dessa kvinnor överlevde inte alltid. Många mördades direkt, andra smittades med könssjukdomar, och tvåhundratusen kvinnor födde barn efter våldtäkterna. Hur många som tog livet av sig, när de upptäckte att blivit gravida efter en våldtäkt, därom kan vi bara spekulera. Mer än två miljoner kvinnor genomgick helvetet då: Hur många har gjort det under de sextiotre år som gått sedan dess?

Men tänk er tvåhundratusen barn, som växte upp i efterkrigstidens fattiga Tyskland, barn som var oönskade och blev övergivna av sina mödrar, barn som aldrig lärde känna sin far, barn som blev hatade, barn som det kastades glåpord efter senare i livet, barn vilkas mödrar senare ofta blev övergivna av sina från krigsfångenskap hemvändande män, därför att dessa inte stod ut med anblicken av barn avlade av fienden. Alla dessa barn är idag 62-63 år gamla. I hela sitt liv har de burit bördan av att vara tillkomna i hat och efter våldsamma övergrepp.

Men livet är märkligt. Trots allt har många av dessa barn blivit önskebarn, så konstigt det kan låta. Under bombangreppen och under den våldsamma flykten österifrån förlorade tusentals tyska mödrar sina barn. Det finns skildringar om mödrar som under flykten i dagar drog barnvagnen med det döda barnet i, för att de helt enkelt inte kunde skiljas från barnet. Var skulle de begrava det utmed flyktvägen? Var skulle de hitta en plats, där de senare kunde besöka barnet? Bland dessa kvinnor fanns det tusentals som välkomnade ett litet övergivet knyte, antingen det hade avlats i en kärleksrelation eller vid en våldtäkt.

Men inte bara dessa kvinnor tog hand om ”våldtäktsbarnen”. Hur konstigt det än kan låta, så finns det otaliga berättelser om kvinnor, som när de väl fått barnet de hade tvingats på, älskade detta barn med all den kärlek de var mäktiga. Många av dessa kvinnor hade förlorat sina män vid fronten, sina barn vid bombangrepp och sina hem vid flykten. Nu hade de återigen något att leva för.

Gå och se filmen när den kommer och tänk på alla dessa mödrar och barn! Och tänk på alla kvinnor som än i dag våldtas världen över. Fred, fred och återigen fred är det enda som kan rädda dessa kvinnor!
Det är därför vi i TUFF aktivt arbetar för fred i världen.

Tag väl hand om er hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger (Radio Tuff nr 1210)