Kära lyssnare!
Mariefredsborna lever farligt – åtminstone om man skall tro på skildringen i en tysk såpopera som till och från går på söndagskvällar i den tyska tv-kanalen ZDF.
Tyskarna hyser en egendomlig kärlek till Sverige som tar sig uttryck i en mycket romantiserad bild av den svenska småstadsidyllen. Wallander-filmerna, som utspelar sig i Ystad, är otroligt populära i Tyskland, och den serie som nu spelas in här nere i Skåne är hett efterlängtad av den tyska tv-publiken. Under tiden får publiken nöja sig med att titta på de ”Inga Lindström”-filmer som visas. Vem nu denna Inga Lindström är? Ja det står skrivet i stjärnorna. Inga, med uttalet In-ga är nästan synonymt med svenskan som sådan. Kan det bero på filmen ”Jag, en oskuld ” från 1968 med den pilska Inga i huvudrollen, som nu får en efterföljare med ”Jag, en oskuld 2”, till vilken ABBA-killarna Benny och Björn håller på att skriva musiken?
Den senaste tv-filmen med titeln ”Auf den Spuren der Liebe”, ”I kärlekens spår” utspelar sig i och omkring Mariefred. Den unge, naturligtvis mycket vackre skogvaktaren har introducerat ett björnprojekt i skogarna i Sörmland. En skogvaktare har i Tyskland titeln ”Förster” och Förster-filmerna var legio i Tyskland under 50-talet. Ni anar inte hur många jag har snyftat mig igenom. Skogvaktaren framför alla andra var skådespelaren Rudolf Prack som jag var ohyggligt förälskad i.
Nåväl, den unge skogvakteren får nu besök av en likaledes ung, naturligtvis också mycket vacker dam från Stockholm. Hon är utskickad från Turistrådet för att undersöka hur pass farligt det kan vara med björnar i skogarna kring Mariefred. Detta forskningsarbete utför hon genom några knapptryckningar på datorns tangentbord. Borgmästaren i staden, som oroar sig för att turisterna försvinner om projektet genomförs, bor naturligtvis i en slottsliknande herrgård och ställer sin ”lilla” sjöstuga till den unga damens förfogande.
Nu förstår ni, kära lyssnare, utan att ha studerat dramaturgi, vad som händer. Jovisst, de unga faller till slut i varandras armar, men innan dess har den störste björnmotståndaren anfallits och skadats av vad man först trodde var björnar. Men skogvaktaren förstår omedelbart att dessa ljuva, lurviga djur inte utgör någon fara för människorna. Det måste vara andra farliga varelser i spelet. Men innan han lyckats bevisa detta, har motståndet mot honom blivit så stort att kvinnan i hans liv försvunnit in till storstaden. Med båt naturligtvis. Den fiktiva Inga Lindström har säkert läst Carl Jonas Love Almqvists roman ”Det går an”, i vilken huvudfiguren gör en resa med båt från Mariefred till Stockholm, men hon har missat att båten lägger till vid Norr Mälarstrand, strax intill Stadshuset, och inte nedanför slottet. Det är klart: turistiskt sett gör det sig bättre att lägga till vid slottet, men är resenärerna beredda på en omväg om Stockholms skärgård? Förlåt ett litet cyniskt leende.
Hur det gick i slutändan? Jo, de anfallande djuren visade sig vara förvildade schäfrar, björnarna var otroligt mysiga och kramiga och fick bli kvar i skogarna, det unga paret fick varandra och förmodligen också stugan vid sjön, och borgmästaren blev så förtjust i björnprojektet att han gav sitt samtycke därtill utan att ens fråga kommunalnämnden. Och någon jakt på de bruna pälsdjuren blev det aldrig fråga om.
Med önskan om en fortsatt trevlig sommar hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar