EN HIROSHIMAFLICKAS BÖN

(På Hiroshimadagen den 6 augusti fick vi i Tuff följande text från våra gandhianska partners i Indien):

Min pappas faster dog för två år sedan. Konstigt nog var det mera lättnad än sorg i min familj vid hennes död. Hon var inte som vi. Hon hade något fel med sin kropp. Hon kunde inte prata riktigt och hon var fysiskt och mentalt handikappad, så hon kunde inte gå i skolan.

Hon hade alltid ett underbart leende i sitt ansikte, Jag älskar henne mycket och vi tyckte om att leka med varandra.

När jag växte upp frågade jag mina föräldrar, varför Gud hade behandlat henne så illa att hon blivit som hon var, och mina föräldrar berättade då att det inte var Guds verk. Det var resultatet av människans girighet och vilja att behärska världen.

Jag förstod det inte, så de förklarade för mig vad som hade hänt. Min pappas farmor var havande, när atombomben fälldes över Hiroshima. Hon var inte i närheten av nedslagsplatsen men blev utsatt för den radioaktiva strålningen. Några tyckte att hon haft tur precis som barnet i hennes sköte. Men när min pappas faster föddes var hon deformerad av strålningen från atombomben. Familjen bestämde sig för att ge extra omvårdnad och kärlek åt barnet.

Många länder vill tillverka fler och fler kärnvapen för att få makt och behärska världen. Men jag förstår inte vem som kommer att överleva efter ett kärnvapenkrig och vilka som kan bli vinnare.

Det krävs inget mod för att fälla bomber. Man måste vara hjärtlös och kallblodig för att göra det. Det fordras mod att stå upp fredligt och ickevåldsligt som Mahatma Gandhi gjorde.

Om bara tio procent av militärbudgeten eller vapenproduktionen i världen används till undervisning och hälsovård skulle alla världens barn kunna leva ett bättre liv.

Jag förstår inte varför vuxna i alla länder pratar om fred, broderskap, jämlikhet, mänskliga rättigheter, icke-våld och om internationella organ för fred, till exempel FN. I verkligheten gör de precis tvärtom. Varför? Varför tänker de inte på framtiden för sina barn, som de säger sig älska?

Oh, Gud! Ge visdom åt de vuxna, så att de för sina barns skull inte förintar vår vackra värld!
------------------------------------------
Översättning: Åke Sandin, som kommenterar:
Inget är svårare än att förklara för barn hur vuxna, som kan vara så kärleksfulla och verka så kloka, kan föra krig, vilka inte minst dödar barn och andra oskyldiga civila. Det finns en risk att våra barnbarn –om de överlever-- kommer att spotta på våra gravar för att vi inte gör mera för att avskaffa massförstörelsevapen, till exempel kärnvapen

Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1197) 2008-08-10