Allt rörigare i arma Syrien.
I DN i går (4/8) finns fölande rubrik: ”USA och Turkiet på olika sidor i det syriska kriget.” Den är över
en artikel av Michael Winiarski. Han tar sin början i meddelandet från
Washington, att nu ska USA:s flyg också börja bomba regimens styrkor i Syrien.
Det ska göras för att hjälpa den splittrade väststödda opposition, som visat
sig mycket svagare än de extrema
jihadisterna i IS och al Nusrafronten, som lagt under sig stora områden i
Syrien.
Samtidigt ska ju USA från den turkiska flygbasen Incirlik
bomba IS i Syrien och alltså på ett sätt hjälpa Assadregimen mot sin på sistone
mest farliga motståndare.
Turkiets roll alltmer svårtydd
Turkiet har också sagt att de ska börja bomba IS i Syrien.
Det tycks man göra motvilligt utan koncentrerar sig på sin gamla fiende PKK,
som flygbombas av turkarna i Irak. Det sägs att
också civila som vanligt vid angrepp från luften blivit dödade – hur
många bryr man sig inte om att nämna.
Turkiet förbjöd kurder att ingripa på sina landsmäns sida
när den syriska gränsstaden Kobane intogs tidigare av IS. De syriska kurderna
lyckades ändå att befria den. Deras motstånd mot IS har varit framgångsrikt
både i Irak och Syrien. Men deras armé YPG ses av turkarna med oblida ögon. De
befarar att den är befryndad med det terrorstämplade PKK.
Vad Libyenkriget 2011 ledde till
När Nato blandade sig i Libyen 2011 fanns det ett beslut
från FN att ingripa. Men det var med en flygförbudszon över landet. FN hade
knappast tillåtit att många civila dödades vid Natos bombningar. Och det fanns
inte i FN-beslutet något om att diktatorn Khadaffi skulle lynchas tack vare
Natos hjälp.
Det såg ändå till att börja med ut som ett lyckat
ingripande. Men vad blev resultatet av kriget? Jo, i dag är Libyen ett laglöst
land med två rivaliserade regeringar, en i Tripoli och en i Tobruk i väster.
Illegala miliser härjar i landet och det verkar vara ett allas krig mot alla.
Vi är i dag medvetna
om att Libyen nu är det land vid Medelhavet, varifrån smugglare fraktar
flyktingar till Italien i usla båtar, av vilka många kapsejsar och leder till
tusentals människors död.
Sverige med på ett hörn i Libyen
I dag (5/8) i DN skriver två svenskar med amerikanska jobb
för ”internationellt ledarskap” och ”internationell säkerhet”, att vi bör
skicka Gripenplan för att bekämpa IS, utöver de rådgivare och militära
instruktörer vi redan beslutat att skicka till Irak.
De menar att Sveriges deltagande vid Nato-operationen i
Libyen betytt mycket för vår ”goda
ställning som partner till både Washington och Nato-alliansen”
Ja, Sverige deltog med Gripenplan i Libyen, låt vara att det
var för spaning. Men någon resultatvärdering av det kriget har vi inte sett, ty
krigens resultat brukar tystas ned. Bara att det var de ”goda” som ”segrade”.
DN-artikeln illustreras av ett Gripenplan över Libyen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar