Dödandet av Ringman, Bernadotte och Sérot

(Krönika i fredstidningen PAX från 1996)

SVENSK VIT LASTBIL ANGRIPEN

Två veckor före andra världskrigets slut i Europa rör sig en skandinavisk lastbilskolonn långsamt på kaotiska nordtyska vägar. Bilarna är fulla av många belgiska, holländska, franska och polska kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück.

Den första lastbilen körs av Erik Ringman. Bredvid honom sitter en ung löjtnant, Gösta Hallquist, som 1995 lär publicera sin dagbok. För den 25 april 1945 har han antecknat:

”Det är en ljus och solig dag i dag, lätt för flygarna att från hög höjd se vår kolonn. Vi är ett lätt mål…Men min bil är vitmålad och försedd med väl markerade röda kors både på sidorna och på taket. Dessutom är den svenska flaggan påmålad som en extra skyddsängel på kylaren…Himlen är alldeles blå och klar.”

Men ändå gick det riktigt illa just den dagen. Kolonnen angreps och när Hallquist kvicknade till för ett ögonblick, såg han chauffören Ringman hänga livlös över ratten. Innan han tuppade av igen, såg han också sina ben översköljda av blod. 

Erik Ringman dödades omedelbart liksom många av de kvinnor, som annars hade bara något dygn fram till frihet och säkerhet. Hallquist  fick svåra skallskador och räddades till livet tack vare en hängiven läkare, doktor Zehrer, som trots de mest primitiva sjukvårdsförhållanden fortsatte att hjälpa de tiotusentals som var svårt sårade bara i staden Schwerin.

BRITTISKT FLYG DÖDADE URSKILLNINGSLÖST

Helvetet på de tyska vägarna i slutet av kriget skildrar sjuksköterskan Margareta Björcke i en dagboksanteckning från den 1 maj 1945:

”De 69 kilometrarna mellan Schwerin och Lübeck tog sex, sju timmar. Vägen var till trängsel fylld av flyktingar, som anfölls av jaktflyg, s k Tieffliger…. Döda och sårade låg vid vägkanterna och vi lade förband och gav injektioner, så länge våra förråd räckte och så många vi kunde tog vi upp i ambulansen och i dr Arnoldsson bil. Vi passerade skrindor som drogs av magra hästar, som blödde ur näsan. Vi sidan av vägen satt en man med sitt hästs huvud i knäet”.

Nationaliteten på flygarna nämns nästan aldrig. De kallas kort och gott för Tieffliger, tyska för lågflygande attackplan. Men det var inte tyskar utan västallierade. De hade i krigets slutmånader ett sådant luftherravälde att de ostört kunde bränna ner gamla kulturstäder, såsom Dresden och Pforzhaim, skjuta prick på flyktingar och i dagsljus med klar sikt flera gånger anfalla Röda korsets vitmålade och väl utmärkta räddningsfordon.

Den tragiska höjdpunkten kom tre dagar efter Hitlers död. Då dödades i en attack av det brittiska flyget, det bragdomsusade Royal Air Force, 7000 koncentrationslägerfångar ombord på fartyg i Neustadtbukten, en av de största katastroferna i Östersjöns historia.

En av det brittiska piloterna förklarade att de hade order att skjuta på allt som rörde sig. Och en talesman för segrarna avfärdade massmorden med ”att det inte var tid för lyxen av långa ursäkter”

IRAELISKA NATIONALISTER MÖRDAR FN-MEDLAREN FOLKE BERNADOTTE

Tre år senare på en gata i Jerusalem hejdas tre bilar av män i en arméjeep. En av dem springer fram till den bakersta bilen och brassar av sitt automatvapengenom den öppna rutan till baksätet. En passagerare skjuts med sex skott, en annan genomborras av arton projektiler. Båda dör ögonblickligen i ett baksäte som dränks i blod.

Också ironin i händelsen är blodig, för den ene var FN-medlaren Folke Bernadotte, den andre den franske översten André Sérot. Gärningsmännen tillhörde en grupp judiska nationalister, som av britterna givits öknamnet Sternligan. De var missnöjda med Bernadottes försök att hitta fredliga lösningar.

Så kom det sig att Bernadotte, vars räddningsaktioner hade räddat tusentals judar till Sverige, mördades av en israel.

Överste Sérots öde är om möjligt ännu märkligare. Han hade just för det här tillfället bett att få sitta bredvid Bernadotte för att få en chans att tacka svensken för att hans hustru hade räddats från ur koncentrationslägret Dachau av de vita bussarna. Att han sköts sönder med arton skott berodde på att mördaren trodde att Sérot var en hatad engelsman.

Huvudfienden för israeliska nationalister hade varit britterna, som härskat över Palestina och ansågs arabvänliga eller åtminstone som ett hinder för att rensa palestinska områden från araber. Mord på engelsmän hade länge varit på dagordningen. Sternligan hade mitt under andra världskriget rentav kontaktat det nazistiska Tyskland och erbjudit gemensam kamp mot England.

De som planlade och utförde morden har länge varit kända. De har till och med framträtt i israelisk TV och stolt berättat om det. Ingen har dock ställts inför rätta. Och åtminstone en av ligamedlemmarna, Yitzak Shamir gjorde sedan som israelisk premiär- och utrikesminister på 1980-talet en lysande karriär.

Ringman, Bernadotte och Sérot hade ingen tur i oturen. Deras banemän tillhör inte dem som västliga medier älskar att skuldbelägga. Detta har säkert bidragit till att det varit så relativt tyst om dem.

(Källor:  Gösta Hallquist 1995: ”Från en hjälpinsats med de vita bussarna i krigets Europa 1945”

                Kati Marton: ”Döden i Jerusalem”  1995

                Hans Arnoldsson: ”Natt och dimma”  1946  )

Krigens grymma följder

Nya flyktingkatastrofer

I går och förrgår kvävdes 71 stackars flyktingar till döds i en ungersk smugglarbil i Österrike, ett par hundra flyktingar drunknade och ett 50-tal kvävdes under däck på usla av smugglare bemannade båtar utanför Libyens kust. Det är en kust där många lik nu flyter i land. Detta händer alltså bara under ett par dagar.

Libyen nu ett laglöst land i kaos

Vi minns hur stolta vi var när svenska Jas-plan fick hjälpa Nato med spaning i kriget mot Khadaffis Libyen. Det slutade ju med den nesliga lynchningen av Khadaffi – och det var väl det som var meningen med Natoinsatsen.

Men som vanligt blev krigets resultat förödande för landet. Två konkurrerande regeringar kivas om makten. Illegala miliser härjar. Libyen är i kaos. IS härjar i landet med bland annat dödandet av ett 30-tal kristna egyptiska gästarbetare osv.

Hänsynslösa smugglare av flyktingar utnyttjar sedan länge situationen.  Många tusen har dödats i sina desperata försök att nå det efterlängtade Europa på grund av överfyllda och dåliga båtar som de giriga smugglarna använder.

Massor av syriska flyktingar

Det beräknas att 3-4 miljoner syrier har flytt utomlands sedan kriget där började för över fyra år sedan och har krävt över 200 000 liv. Ännu flera påstås vara flyktingar inom landet.

Det västliga stödet till kriget har varit ensidigt och snarare förlängt det krigiska dödandet. Deras vapenhjälp till den så kallade Fria syriska armén har snarare varit en hjälp till regimfientliga jihadistiska grupper typ den al Qaida-inspirerade al Nusra-fronten och på senaste året av det islamfanatiska IS, som har haft stora framgångar.

Det är väldigt konstigt att kriget i Syrien kunnat fortsätta så länge och med en så mycket lidande för befolkningen.

Irak under 12 års eländiga öden

2003 anfölls Irak folkrättsvidrigt under lögnaktiga förevändningar av USA och England. Ca 100 000 irakier dödades och uppåt en miljon tvingades på flykt. Sedan har landet blivit allt mer splittrat, nu senast genom ”Islamiska Statens” framgångsrika ockupation av stora landområden.

Det angloamerikanska kriget ledde till att Saddam Hussein avrättades.

Religiösa motsättningar har alltmer orsakat splittringen. Av de åtskilliga svenska irakier jag intervjuat för Radio Tyresö ( www.tyresoradion.se  ) har alla talat om att under deras tid i Irak för ca 20 år sedan var religiös tillhörighet inte någon viktig fråga. Man visste inte ens om vilken religionsinriktning vänner hade.

Khadaffi, Saddam och Assad hemska skurkar?

Libyens och Iraks forne ledare och den sedan fyra år utmanade Assad i Syrien har inte varit några demokratiska föredömen. Har verkligen deras folk lidit mera under dem än under de förhållanden som krigen skapat?

Ett val skedde dock i Syrien 2012 där ett flerpartisystem utlovades i en ny konstitution. Röstdeltagandet var 57 procent och 89 procent av de röstande valde den nya konstitutionen.

.

  

 

  

De "rättfärdiga" krigen

Om man ska ta ställning till det rättfärdiga med krig är religiösa eller filosofiska teser att komma förbi. 

Platon fastslog att det är bättre att lida orätt än att handla orätt. Den ännu tidigare kinesiska religionsstiftaren Lao-Tse ansåg att man ska återgälda  även en oförrätt med en välgärning.  Den allra klaraste radikalpacifistiska inställningen hade Buddha som sade:

”Identifiera dig själv med de andra. Döda inte och ge inte anledning till att döda”.”

Även Jesus tillhör denna tradition. Det är långsökt att försöka trixa bort att hans lära handlar om kärlek även till fiender och förordar ickevåld för att uppnå önskvärda resultat. Det räcker med att erinra om hans gyllene regel att man skall bete sig mot människor som man själv vill bli behandlad av dem.

Kristendomen kom under många sekel att genomsyra tänkandet på de flesta samhällsområden. Det är ingen överdrift att beteckna den som den dominerande ideologin i Europa från och med medeltiden fram till 1800-talet.

För de kristna berodde krigen på de ondas makt, personifierad i djävulen.  För att bekämpa detta onda höll och utvecklade de kristna sina krigsmakter, tvärtemot sitt pacifistiska idéprogram, det vill säga Nya Testamentet. Detta ledde följaktligen till ständiga krig.

I krigen mot de icke-kristna var det inte så svårt att rättfärdiga massdödandet. Det var här till och med vanligt att prisa sådana krig som Gudi behagliga gärningar. De eländiga korstågen, som bland annat drav iväg en massa exalterade barn att dö av umbäranden eller sälja av slavar av skrupelfria och kristna köpmän, är de mest kända exemplen på officiellt prisade krigsinsatser mo de så kallade otrogna.

De kristna hävdade att de stod för den enda saliggörande läran, det absolut sanna och ofelbart riktiga. Menigheten lockade man till följsamhet genom att lova att efter ett kort och oftast kvalfullt jordeliv kunde man vinna evigt liv i paradiset. Alternativt hotade man med den eviga fördömelsen i helvetet.

Där var andra trosbekännare dömda att hamna. Att därför om så med krig försvara och utbreda den enda rätta läran mot folk som ändå var fördömda och utmålade som de ondas anhang ansågs självfallet inte orättfärdigt. Tvärtom, vad kunde med de givna förutsättningarna vara mera rättfärdigt?

Att krigen ofta hade andra och starkare drivkrafter än de religiösa var svårt för allmänheten att överblicka och förstå. När de föll utanför motsättningen kristna mot hedningar – och de gjorde de alltmer – fanns det alltid uttolkare till hands som flinkt knåpade ihop förklaringar. För vanliga jordevarelser, det vill säga offren, föreföll krigen grymma, oförklarliga och meningslösa.

Men kärleksreligionens överstepräster i förbund med ekonomiska och politiska makthavare förklarade, att den allsmäktige guden hade en plan och mening med allt. Detta var helt outgrundligt för vanliga dödliga, men dessa försäkrades att även krigens outsägliga lidanden jade en positiv mening. På sikt bidrog de nämligen till att minska just lidandet och skapa den bästa och fredligaste av världar.

Voltaire, som iakttog och tänkte mera än han trodde och därför struntade i etablerade inneåsikter, drev hejdlöst med denna uppfattning i sin ännu läsvärda bok ”Candide” och han tillade:

”Krig är ett djävulskt företag, vars besynnerligaste egendomlighet ligger i att  vilken banditchef som helst högtidligt ber till Gud, annan han går ut för att döda sin nästa°

Även kristna opponerade sig ibland mot de rådande värderingarna. I början av 1500-talet skrev den lysande humanisten Erasmus av Rotterdam:

”Varje sida i Nya Testamentet talar nästan uteslutande om fred och endräkt och dock är hela tillvaron och största delen av kristenheten framför något annat uppfyllt av krigets uppgifter. Det vore bättre att genast lägga bort det kristna namnet eller också ge beviset i Kristi lära genom dess enda kännemärke: Broderskärlek.”

I dag beklagar många kristna sina trosfränders gamla misstag desto mera som det med historiens facit i hand är utomordentligt svårt att finna krig rättfärdiga. Åtskilliga kristna är också bland dem som rakryggat kritiserar även den egna riktningens eller egna statens militarism.

Men sen Voltaires tid har andra lika etablerade läror eller helhetssyner gjort sig breda. Deras anhängare har ödesdigert försummat kampen mot militarism och krig i den förmätna trosvissheten att i deras nya samhällen skulle krigen försvinna av sig själv-

Deras resonemang för att rättfärdiga sina krig företer delvis förbluffande paralleller med de kristna föregångarna. Föreställningen om att företräda det goda mot det onda är typisk, framförd i politiska termer men med närmast religiös trosiver. Den eviga saligheten har bara  bytts ut mot det framtida lyckoriket på jorden, samhällsutopin, vars förverkligande inga offer eller ogärningar är för stora. Krigen för de rätta politiska idéerna kommer att på sikt minska lidandet och befrämja freden.

Guds plan och mening med allt har ersatts med metafysiska föreställningar om en lagbunden historisk utveckling.

(Det här var den första krönikan som sändes under Radio Tuffs 30-åriga historia. Den andra delen av den sänds i nästa Radio Tuff (nr 1396) från den 6 september kl 17 på 91,4 MHz, men kan höras när som helst på www.tyresoradion.se )

Radio Tuff nr 1395

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1395:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 23 augusti, första gången kl 17 och sedan 2-3 ggr per dygn till söndagen den 6 september, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.

PROGRAMMET I KORTHET:

Många ”rosor” delas ut till folk som sagt eller gjort något bra. En intervju med den radikala filmaren och debattören Maj Wechselmann om Hiroshima, det fortsatta kärnvapenhotet och om kriget i Ukraina. Den här sändningen är den första på 31:a året, så vi återger ett avsnitt av Åke Sandins första radiokrönika från 1985 : DE ”RÄTTFÄRDIGA” KRIGEN

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1395) från 23/9 2015 till....

….till              Dagens Nyheter, vars förstasida den 16/8 domineras av rubriken:                                 ”FÖRENINGS-SVERIGE TYNAR BORT”. Inuti tidningen ägnas fem sidor åt att                                ”Föreningsliv lockar inte längre”, som en tvåsidig rubrik lyder. Där finns också en                                 statistik, som säger att 1980 var 13,8 procent av svenskarna med i något politiskt parti.                         2014 var samma andel bara 5,2 procent. Fredsrörelsen har också drabbats: Det är inte                           många lokalföreningar kvar längre, men Tyresö Ulands- och Fredsförening tuffar på                             med ca 400 betalande medlemmar. Fast det minskande intresset för föreningsliv märks                         genom en allt högra medelålder på medlemmarna och ett minskande intresse för att                               bevista de intressanta Tuff-mötena. De två närmaste handlar om flyktingarna i Tyresö                          (den 10 sept) och Nato (den 7 okt).

….till              Tyskland och Sverige, som tar emot lika många flyktingar som alla de övriga 20-tal EU-länderna tillsammans. Tyskland beräknas ta emot ca 750000 flyktingar i år, Sverige 80 000. Sett till folkmängden tar Sverige emot flest. I fråga om ensamkommande flyktingbarn står Sverige för flest. Bara i Malmö har ca 40 barn per dag kommit mot ungefär lika många per vecka i våras. Sverige, som har 2 procent av Europas folkmängd tar emot ca 30 procent av flyktingbarnen.

....till               FN:s flyktingkommissionär Antonio Guterres, som uppmanar de övriga       europeiska länderna att liksom Tyskland och Sverige vara mera generösa mot flyktingar. 

….till              nästa Tuff-möte torsdagen den 10 september i Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80, som just blir om flyktingsituationen i vår egen kommun. Tyresö kommuns flyktingsamordnare, Dragan Boban, inleder då ett möte om flyktingsituationen i kommunen.

….till              de många som solidariskt blir Tuff-medlemmar genom att sätta in 200 kr för enskild och för familjemedlem 80 kr på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6.

….till              Maj Britt Theorin, fredsrörelsens ”grand old lady”, som hon nyligen kallades. I förra Radio Tuff berömde hon Tuff med följande ord: 

”I Tuff är ni så unika och fantastiska Tuff gör inte bara radio, vilket jag tycker är underbart bra. Det är information och det är basen för demokrati. Får vi inte kunskap kan vi inte agera. Det är ju också så att Tuff har massor av fina projekt utan ett öres stöd från varken stat eller kommun. Fortsätt med Radio Tuff! Grattis till Radio Tuff 30 år!”

….till             den sedan många år fredsaktive Tomas Magnusson, som bland annat varit president i International Peace Bureau (Internationella Fredsbyrån, IPB). Nu utkommer hans bok ”Somalia hot eller hopp?” med underrubriken ”Ett land som aldrig lämnas i fred. Ett folk som aldrig ger upp”. Boken handlar om allt som händer i Somalia som vi inte hör talas om. Media berättar om strider, terrordåd, pirater och svältkatastrofer. Bortom rubrikerna har de forna kolonialländerna med hjälp av USA försökt styra utvecklingen i Somalia – och nästan alltid gjort fel, menar författaren. Boken kostar 200 kr och kan köpas genom Radio Tuff.

….till              Miza Landström, Tuff-medlem i Trollbäcken som häromåret tog initiativet till en skola bland fattiga byar i Kongo. Hon meddelar nu att byggnaderna nu är klara och skolan tas i bruk för 210 elever i september. TUFF bidrog till bygget med 105 000 kr.

….till              Vestmanlands Läns Tidning, som avviker från den gängse trenden genom en artikel med rubriken ”DÅLIG IDÉ ATT ISOLERA RYSSLAND”. Där skrivs på debattsidan bland annat: ”Ryska folket kämpar i motvind och nya ledare ingjuter mod, först Jeltsin och senare Putin som har att reformera ett land i djup moralisk och ekonomisk kris. Samtidigt upplöstes det sovjetiska territoriet och Baltikum, Polen med flera stater återfick självständig status. Mycket snart efter Sovjetunionens fall erbjöds dessa fria stater medlemskap i EU och Nato. Denna process löper ganska snabbt och Ryssland känner allt starkare flanktryck ekonomiskt och militärt från Nato.”

….till              ”Nordiska fredssamtal” i Degerfors 14-16 augusti, då bland andra förre försvarsministern Thage G Peterson och förra nedrustningsambassadören Maj Britt Theorin talade med fokus på att Sverige inte skulle gå med i Nato.

….till              engelsmannen Reg Keys, som är bland de 29 britter, som hotar att stämma ledaren för den undersökning om Irakkriget 2003 som tycks ta alltför lång tid. Hans son Tom Keys dödades vid det brittiska anfallet på Irak. Pappan vill att den ansvarige politikern Tony Blair skall rannsakas som krigsförbrytare. Till den brittiska TV-sändningen i BBC säger han: ”Jag skulle vilja se Tony Blair i bojor därför att vi måste minnas att 180 brittiska soldater dödades i Irak och över 3500 sårades, två miljoner irakier tvangs att fly och över 100 000 oskyldiga irakier dödades.”

….till              den humoristiske dokumentärfilmaren Michael Moore, som är på gång med en ny film. Dess titel är Where to Invade next (Var invadera nästa gång). Hans film ”Farenheit 9/11” fick vid filmfestivalen i Cannes 2004 Guldpalmen. Den var en kritisk granskning av Bush-administrationens agerande efter 11 september 2001 bl a kopplingarna till Saudiarabiens finansfamiljer. Om sin nya film säger Michael Moore: ”Frågan om USA:s oändliga krig är något som har bekymrat mig länge och försett mig med den nödvändiga satiren för denna film. Det har varit ett konstant behov att alltid ha en fiende, så att vi kan hålla det hela militär-industriella komplexet vid liv och gynna de företag som tjänar en massa pengar på det”

….till              Tuff-aktivisterna, som nu skickat ut TUFF-bladet och Tuff-kalendariet för hösten till sina över 400 medlemmar. De närmaste utåtriktade aktiviteterna är lördag den 29 augusti kl 11-15 . Då kan vi fynda vid Tuffs stora loppis utanför Tyresö centrum nära Bollmorahallen. Och kommande lördag 5 september deltar Tuff i årets Tyresöfestival vid ängen (nu: ”Stadsparken”) mellan Nyboda (Kvarnhjulet) och Tyresö centrum.

Hörs på www.tyresoradion.se från 23 aug.