Ryskt anfall på Åland??

I våras fick Finland en ny regering. Den blev borgerlig. Högerkrafterna representeras av fyra från sannfinländarna, däribland partiledaren Timo Soini som utrikesminister och Jussi Niinistö som försvarsminister.

Nu har sannfinländarna enligt radions eko i dag börjat svamla om ett ryskt hot mot Åland. Det är en månad gammal uppgift om att ryssarna övade anfall mot Åland, Gotland och Bornholm. Den har som vanligt övertolkats av militarister också i Sverige. ”Kan de otäcka ryssarna annektera den gamla ryska halvön Krim, så är de också i stånd att ta öar i Östersjön” är den paranoida hotbilden.

Men nu var de allra flesta Krimborna ryskspråkiga och också enligt oberoende opinionsinstitut nöjda med att åter tillhöra Ryssland. Inte ens en procent av Ålands eller Gotlands befolkning skulle välja att bli ryska medborgare. Och de bor vid Östersjön, inte vid Svarta havet, där Ryssland har sin främsta örlogsbas.

Men lektorn vid Försvarshögskolan, Tomas Ries, som knappt hade hunnit göra bort sig om den sjunkna 99-åriga ubåten, förrän han bekymras av de här uppgifterna från den finska högern. Han fortsätter nu i alarmistisk stil och säger i DN:

”Problemet med Putin är att han är en mästare på att överraska”.

Men är Putin så korkad att han också vill införliva Åland eller Gotland? Annars är Åland en av de relativt få demilitariserade zonerna i världen, sedan 1992  hemort för Ålands fredsinstitut. 1854 anfölls Åland under Krimkriget av britter och fransmän, som erövrade Bomarsunds fästning. Vid freden 1856 blev Åland demilitariserat.

PS: Vid en reportageresa till Åland för några är sedan hade jag förmånen att göra ett antal intervjuprogram för Radio Tyresö ( www.tyresoradion.se )

Det nya ubåtsrabaldret

”Ångermanland” sänkte den ryska ubåten

Som gammal ångermanlänning blir jag nästan lite glad och stolt över att det var det svenska fartyget ”Ångermanland” som sänkte den ryska ubåten, som fått stor uppmärksamhet i svenska medier de senaste dagarna. Det är det privata vrakletningsföretaget Ocean X Team som hittat ubåten utanför Upplandskusten.

I går framträdde sjöofficeren Göran Frisk, som ledde ubåtsjakterna på 80-talet. Han uteslöt inte att det kunde röra sig om en rysk ubåt från de senaste åren. Och i Dagens Nyheter i dag bedömer Torsten Ries, lektor vid försvarshögskolan, att det sannolikt är en ubåt från 80-talet.

Men i dag meddelar försvaret att det är en rysk ubåt, som sjönk efter en kollision med en ett svenskt ångfartyg redan 1916. Den båten råkade vara just ”Ångermanland”, som helt oavsiktligt råkade sänka den tsarryska ubåten.

PS: Den 4 juli kommenterade jag här på bloggen Mattias Mossbergs artikel i AB den 17 juni. Han känner väl till både Ryssland, som f d Moskvaambassadör, och ubåtar som medlem i 2001 års ubåtskommission. 2009 skrev han boken ”I mörka vatten” med underrubriken ”Hur svenska folket fördes bakom ljuset i ubåtsfrågan.”

Han påstår nu att Sovjet på 80-talet hade ca 40 ubåtar i Östersjön. Det som dock svenska medier tystar är enligt Mossberg, att det nu bara lär finnas två ryska ubåtar i Östersjön. Men i går såg jag i en tidning att Ryssland faktiskt har hela tre ubåtar i Östersjön. Å andra sidan påstods det att Sovjet  förut hade 70 ubåtar i samma innanhav.

Varför kan man inte få veta hur många ubåtar som Natoländerna Tyskland. Polen, Danmark. Estland., Lettland och Litauen har i Östersjön? Eller hur många ubåtar som Natos samarbetspartners Sverige och Finland har.?

Radio Tuff nr 1393

Hiroshimas grymma öde onödigt även ur militär synpunkt

”När jag kom in bland buskarna såg jag att där låg ett tjugotal människor och alla befann sig i samma mardrömsliknande tillstånd: Ansiktena var totalt sönderbrända, ögonhålorna var tomma, vätskan från dom smälta ögonen hade runnit nerför kinderna. …Deras munnar var ingenting annat än varfyllda sår"

Detta sades av en invånare i Hiroshima efter det att atombomben mot staden den 6 augusti 1945 – för 70 år sedan! -- hade utplånat uppemot 100 000 människor, de flesta civila. Bomben hade inte fällts av nån så kallad skurkstat, alltså av några som man skrämmer oss med i dag för att rättfärdiga ytterligare rustningar.

Nej, det var världens främsta demokrati, det kristna USA, som förintade ett par hundra tusen japaner, de flesta civila, i Hiroshima och Nagasaki den 6 och 9 augusti 1945. Amerika var vid detta tillfälle enormt beundrat världen över, betraktades som det godas räddare efter att tre månader tidigare ha slutfört kriget i Europa. Det var på höjden av sin makt och inte på minsta sätt hotat.

Ändå bestämde president Truman att fälla atombomber mot två civila städer. När han triumferande berättade om det nya vapnet påstod han att bomben fälldes över en armébas i Hiroshima. Men det var krigspropaganda, alltså lögn. Nollpunkten, över vilken bomben exploderade var ett sjukhus, vars patienter och personal bokstavligen gick upp i rök i en hetta på flera tusen grader. I Nagasaki detonerade atombomben däremot mitt över den kristna Urakamikatedralen.

Faktum var att Hiroshima bland annat valdes för att stan var militärt ganska betydelselöst. Den var alltså inte som de flesta japanska städer av den storleken helt eller delvis förstörd. En förintelse som i Europa är föga känd är till exempel att under en enda raid mot Tokyo den 9 mars 1945 dödades ca 100 000 människor, de flesta av dem omkom i väldiga eldhav. Att Hiroshima var relativt oskadat, gjorde att amerikanerna sen bättre kunde studera det nya mirakelvapnets effektivitet och det var ju positivt -- ur ett militär-industriellt perspektiv, så att man lättare kunde gå vidare med att utveckla ännu mycket värre kärnvapen, vilket ju alltför många länder sen dess har gjort.

Några av krigspropagandans myter har seglivat bitit sig fast hos inte bara medier och allmänhet utan också i skolböcker. Den populäraste myten är att atombomberna, som dödade ett par hundra tusen människor, faktiskt räddade liv. Man menar att atombombningarna förkortade kriget. Men det var länge sedan historieprofessorn Göran Rystad skrev:

"Talet om atombombernas berättigande genom räddningen av hundratusentals liv bör förvisas till historiens skräpkammare"

Också prominenta allierade militärer och statsmän har uttryckt sina tvivel på det motiverade med att förinta två civila städer med atombomber. Både Dwight E Eisenhower och Winston Churchill har påstått att atombomberna över Japan var fullständigt onödiga.

Och den i rang högste amerikanske militären, amiralen W.D. Leahy, presidentens

stabschef yttrade 1950:

"Användandet av detta barbariska vapen i Hiroshima och Nagasaki var inte av någon konkret hjälp i vårt krig mot Japan. Japanerna var redan besegrade och färdiga att kapitulera."

Till och med en pensionerad hög militär, general George Lee Butler, tidigare chef för USA:s strategiska bombflyg säger på tal om kärnvapen:

"Varför får en så oerhörd fräckhet bestå i en tid då vi borde stå darrande vid anblicken av vår dårskap och förenade i vår hängivenhet att avskaffa dessa mest dödlig uttryck?"

Ensamma var och en för sig klarar vi inte mycket. Men vi kan stödja fredsrörelsen genom att till exempel gå med i TUFF, Tyresö Ulands-och Fredsförening. En paroll, som vi använde oss av, när vi stoppade långt framskridna planer på svenska kärnvapen är fortfarande aktuell:

 BÄTTRE FREDSAKTIV I DAG ÄN RADIOAKTIV I MORGON !

PS: Välkomna till Stortorget kl 15 och Storkyrkan kl 17 den 6 augusti för att manifestera din avsky för kärnvapen !

(Från Radio Tuff nr 1393)

Radio Tuff 1393

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1393:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 26 juli, första gången kl 17 och sedan 2 ggr per dygn till söndagen den 9 augusti, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17. Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin.

Programmet i korthet:

Många ”rosor” delas ut, bl a till Alléskolans lyckade dagsverke. (Se nedan) Natascha Korac Fredhöj om sina planer att låta en skola i Trelleborg arbeta för Tuffs Indienprojekt. Lena Sandin Kroos och Monica Schelin om minneshållandet av Hiroshima, som atombombades för 70 år sedan. Åke Sandins krönika har rubriken ”Hiroshimas grymma öde onödigt även militärt” (Se ovan)

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1393) 26/7 -- 9/8 2015 till....

….till              Alléskolan i Lerum som på nytt gjort ett dagsverke för Tuffs projekt för fattiga indiska barn. De jobbade in 44 260 kr, vilka oavkortat skickas till indiska partners. Det är nästan 10 000 kr mer än förra årets dagsverke. Det fina resultatet kan bero på att två av skolans lärare i höstas besökte de indiska projekten, efter det att Alléskolan i fjol fick Tuffs pris på 9000 kr för berömvärt solidaritetsarbete i många år. Den ena läraren, Jeanette Björnskiöld, intervjuades i november från Indien i Radio Tuff och uttryckte sig mycket positivt om Tuffs projekt i Indien.

….till              Tuffs indiska partner, gandhianen  Bhikhu Vyas, som redan har gratulerat Alléskolans lärare och elever för deras jättefina prestation. Han uppger att pengarna kommer att användas vid en av Tuff-skolorna, Vananchal, bland det tidigare så försummade Dharmapurs många fattiga byar, bebodda av illiterata föräldrar. Pengarna kommer att användas för att ge 40 elever måltider, böcker, en skoluniform var, hälsovård, fem mangoplantor var och till en studieresa. Dessutom räcker de till en lärarlön.

….till              Natascha Korac Fredhöj, som på 90-talet var gymnasist på Tibbleskolan i Täby och aktiv för Tuff-projekten i Indien, som hon också besökte och såg de många Tuff-finansierade förskolorna för sockerrörhuggarnas barn. Nu bor hon i Trelleborg med egna barn i skolan, som hon vill intressera för insatser för de nuvarande projekten. En intervju med Natascha hörs om en stund i detta Radio Tuff.

….till              Eva Hammad, aktiv i Göteborg för insamlingsstiftelsen för barnen i libanesiska Shatila, skriver: ”Hej TUFF! Lyssnar just nu på radio TUFF. Varmt tack återigen för pengarna från TUFFs styrelse, de 10 000 kr till Shatila barn- och ungdomscenter, och för såväl intervjun som för rosen till insamlings-stiftelsens arbete för barnen och ungdomarna i CYC Shatila. Och stort tack till er för det viktiga arbete ni lägger ner för att genom radion berätta om det frivilliga solidariska fredsarbete som pågår. Det gör så gott att bli påmind om allt det goda som sker för att motverka krig och förtryck!”

                     

….till                Tuffmedlemmen i Malmö, Marianne Stieger, som skriver under rubriken ”Kriget som aldrig tar slut” följande: ”Den 17 juli stod det också i tidningen att 16 000 personer i närheten av Hannover var tvungna att lämna sina hem igår klockan nio på morgonen. Återigen hade man hittat en odetonerad bomb efter de allierades bombningar mot tyska städer. Naturligtvis blev det bara en liten notis i tidningen, men ändå. Min svägerskas syster omkom i början av 50-talet när hon och andra barn lekte på en ödetomt, där de hittade något spännande. Sekunder senare sprängdes barngruppen i bitar. Jag tänker på alla oupptäckta minor i minfält överallt i världen, framförallt i Vietnamn, som fortfarande skadar och dödar människor. Dessa förbannade krig som bara pågår och pågår och aldrig verkar ta slut! ”

….till              förre sekreteraren i Svenska Akademien Horace Engdahl, som i radions program ”Allvarligt talat” svarar på frågan om Sveriges dåliga samvete beror på vad vi gjorde och inte gjorde under andra världskriget. Han svarade bland annat så här:

”Om du tittar på de nationer som deltog i den stora kraftmätningen för 70 år sedan kan man göra iakttagelsen, att det dåliga samvetet finns hos förlorarna, inte hos segrarna, som fortsätter att utmåla sin krigföring som moraliskt riktig även i de fall, där den hade klart betänkliga inslag. Förlorarna påtvingades av segrarna en botgöring, som sannolikt inte skulle ha varit aktuell om förlorarna i stället hade varit vinnare. Då skulle det ha varit den andra sidan som klädde sig i säck och aska. Det dåliga samvetet är kanske på djupet nånting annat, nämligen skam. Och då inte skammen över förbrytelser utan skammen över nederlag, skammen över hjälplöshet i sammanbrottet. Skammen att ha varit tvungen att ta emot diktat från arroganta segrare. Dåligt samvete är en svaghetskris.”

….till              Dokumentären "Död på distans", som sändes på TV:s Kunskapskanalen  onsdag den 15 och 17 juli. Den skildrar hur amerikanska drönare, obemannade flygplan, ofta flera gånger i veckan genom beskjutningar också dödar oskyldiga civila i Pakistan, Afghanistan och andra länder. Klicka på

http://www.svt.se/dokument-utifran/se-program/del-1-1911?autostart=true

….till              det avtal om Iran, som efter 13 dagars förhandlingar slöts mellan Iran och säkerhetsrådets permanenta medlemmar USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien, Kina, förstärkta med Tyskland. Det var kanske bra att Tyskland var med eftersom alla säkerhetsrådets ständiga medlemmar själva är kärnvapenmakter och avtalet skulle handla om att avstyra Iran från att skaffa kärnvapen. Det tycks man ha lyckats med genom att lova att upphäva de sanktioner som drabbat inte minst vanliga iranier mycket hårt. Det finns starka motståndare till avtalet bland konservativa republikaner i USA liksom hos Israels högerregering. Men andra är positiva, såsom Tariq Rauf vid SIPRI (Stockholms Internationella Fredsforsknings- institut). Han anser att de båda utrikesministrarna, USA:s John Kerry och Irans Javad Tarif, borde tilldelas Nobels fredspris. En annan som uttalat sig positivt är Jan Öberg vid Transnationella stiftelsen för Freds och Framtidsforskning (TFF). Han kallar avtalet ”en seger för ickevåld och intelligens över våld och mänsklig dårskap”.

….till              milleniemålet att utrota fattigdomen i världen som har inte lyckats helt men kommit en bra bit på väg. Alltså har antalet mycket fattiga som lever på ca 10 kr per dag minskat från 1,9 miljarder till ca 850 miljoner. De mesta framstegen har världens mest folkrika land Kina gjort. Där har fattigdomen reducerats till 4 procent av befolkningen.

….till              den manifestation mot kärnvapen som Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) anordnar den 6 augusti, 70-årsdagen av Hiroshima, då över 100000 människor, de allra flesta civila brändes ihjäl. De ordnar sång, tal och die-in på Stortorget från kl 15 och samling i Storkyrkan kl 17 med tal och musik. Hjärtligt välkomna!