PUTIN - ANSTIFTARE ELLER MÅLTAVLA?

                            

Den frågan besvaras i en annorlunda liten bok i förlaget Karnevals småskriftsserie. Förlaget leds av Björn Eklund, som fick sparken från Ordfront magasin efter att ha intervjuat Diana Johnstone om hennes annorlunda bok "Dårarnas korståg”, som kritiserade Natos ensidiga bild av Jugoslavienkrigen. Så här presenteras den nyligen utkomna boken av förlaget:  - - - - -- - -   - - - - -- - - - - -  - - - --- - -- - - -  -- - -- - - - - Av Robert Parry : "Bakom kulisserna i Kiev" Om man undrar hur världen skulle kunna snubbla in i ett tredje världskrig – ungefär som den snubblade in i första världskriget för hundra år sedan – räcker det med att betrakta den politiska galenskap som utvecklats i praktiskt taget hela det amerikanska medielandskapet rörande Ukraina. En falsk svartvit berättelse – om ädla demokratiska demonstranter mot ondskefulla redskap för Moskva – bet sig tidigt fast och visade sig vara oemottaglig för fakta och förnuft. Den grundläggande lögnen i det senaste ”grupptänkandet” i det officiella Washington var att den ryske presidenten Vladimir Putin skulle ha anstiftat krisen i Ukraina som ett led i en diabolisk plan för att återta forna sovjetiska territorier, däribland Ukraina och de baltiska staterna.  Även om inte tillstymmelsen av underrättelser stödde detta scenario bara ”visste” de ”smarta” i Washington att det förhöll sig så. I själva verket bröt krisen ut 2013 när Europeiska unionen erbjöd Ukraina ett associationsavtal, som sedan föll när experter i Kiev upplyste den ukrainske presidenten Viktor Janukovitj om att det skulle kosta totalt cirka 160 miljarder dollar att klippa banden med Ryssland. Dessutom krävde väst att Ukraina skulle genomföra Internationella valutafondens drakoniska ”reformer”, som genom att skära ner på värmesubventionerna, välfärden och valutans värde hade gjort medelukrainarens hårda liv ännu hårdare. I november 2013 avstod Janukovitj från att underteckna avtalet, även om han var för fortsatta samtal. Detta utlöste ett ramaskri bland befolkningen i väst­ra­­ Ukraina, som ville ha närmare band med Europa. De efter följande protesterna på Maidantorget erbjöd ett tillfälle för amerikanska nykonservativa och andra politiska hökar och förståsigpåare att inte bara dra ut Ukraina ur Rysslands inflytelsesfär och in i västs utan också undergräva Putins ställning i Ryssland. Denna plan aviserades av en ledande nykonservativ, Carl Gershman, chef för National Endowment for Democracy, på Washington Posts debattsida redan in­nan samtalen om EU-avtalet bröt samman. Den 26 september kallade Gershman Ukraina för den ”största trofén” och ett viktigt steg på vägen mot att störta Putin och det återuppvaknande och självsvåldiga Ryssland han representerar. Gershman, vars NED får omkring 100 miljoner dollar om året av den amerikanska kongressen, skrev: ”Ukrainas val att ansluta sig till Europa kommer att påskynda nederlaget för den ryska imperialistiska ideologi som Putin företräder … Ryssarna står också inför ett val, och Putin kan hamna på den förlorande sidan inte bara i förhållande till grannländerna utan också i själva Ryssland.” Putin var med andra ord från första början måltavlan för initiativen i Ukraina, inte anstiftaren.