Kontraproduktivt tårtkastande. Åkesson-effekt?

Har hävdat att de våldsamma demonstrationerna mot Svenskarnas parti har gjort denna lilla högerextrema grupp väldigt känd av medierna. Annars hade den knappast fått någon uppmärksamhet alls.

Det finns andra former av demonstrationer som motverkar sitt syfte. Minns vi ännu hur finansminister Bosse Ringholm (s) fick en tårta i nyllet 2001? När kungen upplevde samma öde, blev det verkligen ett stöd för anhängare av republiken?

Nyligen har den kristdemokratiska partiledaren Göran Hägglund blivit ”tårtad”. Några få med vulgär humor kanske uppskattade tilltaget, men de allra flesta tyckte nog att det var en löjlig handling, ja tyckte synd om honom. Det bidrog möjligen rentav till en ökning med någon tiondels procent för hans parti, som i valet behöver allt extra stöd för att komma över fyraprocentspärren.

”ÅKESSON-EFFEKTEN”

Också Jimmie Åkesson har fått en tårta intryckt i ansiktet. Inte heller då tror jag att förövaren fick någon folkmajoritet med sig. Det ökade nog snarare Åkessons politiska dragningskraft.

Minns vi nu i valtider Westerberg-effekten? Det var när folkpartiet gjorde ett jättebra val tack vare sin partiledare Bengt Westerberg. Honom har jag haft förmånen att intervjua en halvtimme på www.tyresoradion.se Andra rikskända politiker som jag också intervjuat är Ulf Adelsohn (m), Alf Svensson (kd) och Eskil Erlandsson (c) och så förstås Tyresöborna Ingvar Carlsson (s) och Lars Werner (v).

Medan jag släppt fram ett par hundra politiker från olika partier på radion har jag skam till sägandes aldrig intervjuat en sverigedemokrat. Det blev aldrig av.

Nu får ju partiledaren Åkesson stor uppmärksamhet ändå. För några år sedan betecknades han av Ian Wachtmeister som en ”svärmorsdröm”. Nu var ju Ian tillsammans med Bert (minns vi ännu dem?) ledande i Ny Demokrati, så det var väl inte något riktigt objektivt omdöme.

Faktum är att det nog är främst två omständigheter som gör att Sverigedemokraterna ökar kraftigt i opinionen. Det ena är antagligen att många anser att de blivit för hårt och ensidigt åtgångna i medierna. Dit hör den kontraproduktiva tårtningen. Det andra är Jimmie Åkessons förmåga att behålla sinnesnärvaron och hans lugna svar på svåra intervjufrågor.

Det var ett par år sedan jag hörde en socialdemokratisk veteran sucka: ”Tänk om Jimmie hade varit sosse, då hade han varit en partiledare som sopat banan med alliansen!”

Den 14 september får vi veta hur mycket Åkesson-effekten har påverkat.