Skogsbrandvakt och "fångjävel". Ordbajsandet

Om de internationella ämnena återkommer jag, när jag tror mig veta mera och bättre. Nu (7/8) domineras ju de svenska nyhetsutsändningarna nästan helt av den förfärliga skogsbranden i Västmanland.

Då kommer jag ihåg att jag sommaren 1955 faktiskt var skogsbrandvakt uppe vid Höga kusten. I värme kan nog det året konkurrera med sommaren 2014 (puh!). Tillbringade den sommaren på Undromshöjden, ett högt berg ett par tre mil från den kust, som kallas den höga.

Där fanns en vidsträckt utsikt, särskilt från det brandtorn på vars topp jag skulle göra mina observationer. I tornet tog man sig upp på tre smala branta stegar. I början var det ängsligt att äntra dem men snart sprang jag som en stenget upp och ner.

Det var ett ensamt jobb. Det var fyra kilometer skogsstig ner till närmaste by och login bestod av en liten koja. Trots den soliga värmen brann det dåligt, så jobbet blev enahanda. Ett möjligt brandmoln utifrån kusten var en ångare som släppte ut rök. Såg rök ända från Sollefteå och larmade, men det visade sig vara från avskrädesbrännande. Tyvärr fick jag inte äran att ha motverkat någon skogsbrand.

Fyra år senare, när det på nytt blev ovanligt varmt, ”getingsommaren” 1959, jobbade jag själv i skogen. Vi fångjävlar, som vi kallade oss själva, var interner på Bogesunds fångvårdsanstalt. Som kulis fick vi bära timmer i skogen. Mina kamrater var rattfyllon och ungdomsbrottslingar och en och annan farbror som hade tafsat för mycket på barn.

Själv hade jag redan som 22-åring fört befäl över 40 man under en repmånad, en vintrig militärmanöver i Norrland. Nu hade jag vägrat en ny repmånad och då var seden som i det då populära spelat Monopol: : ”Gå i fängelse - utan att passera gå!”

ORDBAJSARNAS FINA ORD

Har några gånger lyssnat på Sveriges Radios sommarpratare. En del är inte blyga utan snarast egotrippade. Och vilka fina ord de använder mellan de ständigt amerikanska låtarna!

Mat är ett jättepopulärt ämne i olika mediesammanhang. Kokböcker lär vara bästsäljare. En sådan skribent hörde jag på radion. Hon kallades faktiskt för ”matkreatör”.

Men jag då? Sedan länge sköter jag all matlagning här hemma - bland annat för att slippa dammsugningen. Bor ihop med flickvännen Monica, 75 år ung. Vi har olika efternamn, olika telefonnummer men sedan snart 40 år samma sovrum.

Två gånger i veckan spelar Monica tennis. Min falska blygsamhet förbjuder mig att nämna viken som har lärt henne det. När hon kommer hem har jag lunchen klar.

Ska jag kanske börja kalla mig ”matkreatör”?

Har också allt svårare att lyssna på våra ledande politiker. De har tydligen gått på mediekurser eller har dyra retorikkonsulter, ty de slösar med honnörsorden och löftena. I kväll hörde jag på TV statsminister Reinfeldt kommentera den stora skogsbranden. När han tre gånger på lika många minuter hade framhållit, hur ”ödmjuk” han minsann var, stängde jag av TV-n.

Det påminner om det gamla skämtet:

”Mitt största fel är nog att jag är så väldigt ödmjuk”

--------------------

7/8 2014