För tre dagar sedan var det
årsdagen av Hiroshimas förintelse, då över 100 000 japaner
dödades på någon sekund. Har jag slarvat vid min kontroll av
medierna, när jag inte märkte en tillstymmelse av uppmärksamhet av
den dagen. Hade kärnvapenhotet fått en ynka procent av mediernas
skildringar av våra olika sexuella läggningar den senaste veckan,
hade jag varit tacksam.
Den 9 augusti 1945 släpptes en amerikansk atombomb över den japanska staden Nagasaki. Medan bomben över Hiroshima hade det gulliga namnet ”Little Boy” kallades Nagasakibomben jovialiskt för ”Fat Man”. Minst 60 000 civila dödades direkt, många tusen åren efteråt i leukemi och andra skador av den radioaktivitet bomben spred.
Bombens nollpunkt i Nagasaki var den kristna Urikamikatedralen som alltså brändes bort på någon bråkdel av sekund innan resten av staden drabbades av samma öde i den flertusengradiga hettan.
Det påminner om det brittiska flygets idoga bombningar av tyska städer under kriget. Det sas att flygarna skulle sikta mot städernas mittpunkter, där befolkningskoncentration var som tätast. ”Target: the cathedral”, lär ha varit slagordet.
Det ironiska var att under samma tid 1945 samlades i London ombud för segermakterna för att sammanställa åtalspunkterna mot förlorarna inför Nürnbergrättegången. Bland krigsförbrytelserna som där räknades upp fanns förstås massmord på civila. Men det gällde ”bara” förlorarnas grymheter, inte de hjältemodiga segrarnas.
Dagen innan, alltså den 8 augusti1945, hade Sovjetunionen förklarat Japan krig. Dess korta insats gav dem som krigsbyte ö-gruppen Kurilerna.
Leo
Szilard, ledande vetenskapsman under utvecklingen av atombomben
skrev:
- "Om det istället för oss hade varit tyskarna som atombombade städer, skulle vi ha definierat atombombning av städer som ett krigsbrott, och vi skulle ha dömt de tyskar som bar ansvaret för detta brott till döden genom hängning i Nürnberg."
Mera om myterna kring atombomberna över Japan finns på denna blogg sedan 5 aug.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar