Det idoga dödandet i Gaza och Ukraina

Den 10 juli nämnde jag dödstalen för palestinier och israeler under Gazakonflikterna 2006, 2008, 2008-09, och 2012. Det visade sig (Källa: DN) att 100 gånger så många palestinier hade dödats än israeler.

I ett PS tillade jag: ”De senaste dagarnas flygbombningar av Gaza har dödat ca 70 palestinier, medan raketerna från Gaza ännu inte orsakat något dödsfall i Israel.” Det där skrevs alltså för över två veckor sedan. Sedan dess har dödandet eskalerat: I går dödades ca 100 palestinier, i dag sägs fram till kvällen ytterligare 90 ha mist livet.

Så nu måste jag tyvärr revidera dödstalen. Ca 1200 palestinier, de flesta civila därav hundratals barn, har dödats. Uppåt 7000 är sårade i ett område där sjukhusen är överhopade och ibland till och med bombade. Samtidigt har tre civila israeler dödats liksom ca 50 israeliska soldater.

Det enda elkraftverket i Gaza är nu utslaget av bomber, så det är bara bombkrevaderna som lyser upp natten i den instängda Gazaremsan. Vattenförsörjningen är också ett stort problem på grund av förstörda ledningar och vattenverk.

Putins ”ormgrop”.

För fyra dagar sedan skrev jag om den i min mening ensidiga mediekritiken av Ryssland och Putin. Den fick dagen efter en slags bekräftelse, när chefredaktörer för tio stora europeiska tidningar, däribland Dagens Nyheter, publicerade en mycket Putinkritisk artikel. Där talades om att han hade ”öppnat en ormgrop”, vilket gavs följande motivering:

”Äventyrare och chauvinister som är lystna på erövring och blod beger sig från Ryssland till Ukraina. Att utrusta dessa banditer med förstklassig krigsmateriel är en förbrytelse.”

Jag undrade, varför det var så tyst i medierna om den andra sidans soldater, alltså Ukrainas armé, som den senaste tiden haft krigiska framgångar i östra Ukraina. Så kommer i dag uppgifter om den ukrainska Asov-bataljonen, som slåss mot de proryska separatisterna. Den består av högerextrema frivilliga, däribland fyra från Sverige. De är från Svenskarnas parti och liknande högerextrema grupper för att i Ukraina hjälpa sina åsiktsfränder i partiet Svoboda och Högra sektorn.

I den ovannämnda texten angav jag att för två veckor sedan hade enligt obekräftade uppgifter över 400 rysktalande dödats. Nu talas om ca 1200.

Tyst om Svoboda och Högra sektorn.

Maria Persson Löfgren är Sveriges Radios korre i Moskva. I dag hade hon ett eget program på radion. Där talades det mycket och positivt om västra Ukraina. Dess största stad Lviv (tidigare Lvov) nämndes med beundran.

Det som däremot inte nämndes var att vid valet 2012 blev högerextrema partiet Svoboda det största i Lviv med omgivningar med var fjärde röst. I landet som helhet röstade drygt tio procent på partiet. Det fick viktiga poster i regeringen vid det maktövertagande som i vintras skedde i Kiev efter det att man jagat iväg den folkvalde presidenten. Här kommer regeringsposter och namn på Svobodas män:

Vice premiärminister Oleksaner Sytj

Försvarsminister: Ihor Tenjutj

Jordbruksminister: Ihor Sjvajka

Ekologiminister: Andrij Mochnyk

Riksåklagare: Oleh Magnitsky

Mediernas folkbildande uppgift

Nu i den av medierna upparbetade rysskritikens tid borde de berätta för oss om styrkeförhållandena. Det är särskilt viktigt när Finlands nye statsminister Alexander Stubb tycker att vårt kära grannland för flera år sedan borde ha gått med i den västliga militäralliansen. Han bryter därmed med den kloka Paasikivivi-Kekkonenlinjen. Hans svenska åsiktsfränder vädrar också morgonluft.

Östersjön är ju redan nästan ett Natos innanhav. Av dess 28 medlemmar finns Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Danmark vid Östersjön. Svarta havet trodde jag var någorlunda ryskt. Men dess stränder domineras snarare av Nato genom Turkiet, Bulgarien, Rumänien och det ännu inte anslutna Ukraina.

Det påstås att Ryssland trots upprustning har bara sju procent av Natos militära förmåga.

Alla dessa sanktioner

Under flera månader har det haglat sanktioner eller hot om dem. De riktas dock inte mot Israel eller ukrainska högerextrema. Det är förstås vår nygamla fiende Ryssland som ska näpsas igen.

I går förklarade EU – för vilken gång i ordningen? - att nu skulle nya sanktioner inledas mot Ryssland. Är Bryssel en satellit till Washington?