SEGRARNA SKRIVER HISTORIEN

RADIO TUFF HAR HÖRTS I 29 ÅR.

Tyresö ulands- och Fredsförenings Radio Tuff har nu i augusti hörts på 91,4 Mhz varenda vecka i 29 år, de senaste åren också på www.tyresoradion.se Nu tar Tyresöradion sommarlov, så Radio Tuff nr 1367 hörs i hela sex veckor fram till den 3 augusti, då ett nytt tufft program kommer.

Annars har ett nytt program sänts varje vecka sedan1985, de senaste åren varannan vecka. Intressant att veta om någon annan frivillig radio gjorts så länge. Med rätta kallar sig Radio Tuff för den ”tuffa oberoende radion”. Det kan alltså vara en förmån att inte vara avlönad: Man behöver i den skenade marknadsekonomin inte ta hänsyn till pengar, som styr det mesta, också ibland åsikterna och modet att avvika från mittfårans ängsliga trendriktighet.

FINLÄNDSKA KVINNOÖDEN: KARELSKA FLYKTINGAR

Bland de 25 program som hörs sex sommarveckor på Radio Tyresö finns också några ”sommarpratarprogram”. Det är bland andra Kjell och Eila Andersson, som gör var sin halvtimme. De är folkkära profiler i Tyresö Centrum efter att i åratal skött butiken Body Shop och genom sin sociala begåvning också uppmuntra en massa människor.

Eila berättar om fyra fascinerande kvinnor i sin finländska hembygd. Det är hennes gammelmormor men också en kvinna från det av Sovjet erövrade Karelen med staden Viborg som huvudpunkt. Det var över 300 000 karelare som fick ge sig av från sin hembygd, när området vid andra världskrigets slut övertogs av de segrande ryssarna.

Eftersom finländarna är den största invandrargruppen har jag på radion intervjuat hundratals. I Borgå intervjuade jag den gamle Pentti Sipiläinen som spelade fiol. När han spelade Karjalan Kunnailla, en av mina favoritlåtar, rann tårar utför hans fårade ansikte. Han var själv en av de många som tvingades lämna sitt älskade Karelen.

En annan karelare träffade jag i ett annat utland. När jag intervjuade honom berättade han att han plötsligt hade fått diabetes. När han gick till läkare frågade doktorn om han möjligen hade upplevt något traumatiskt på sistone. Dä berättade han att han hade besökt sin ungdoms Karelen. Men det fanns inget kvar av hemmet, bara den rostiga ugnen till saunan.

OM FINSKA INBÖRDESKRIGET: ”HEMLIGHETSMAKERI OCH SMUSSEL”

En annan gammal finländska, som Elila berättar om, hade varit med i det finska inbördeskriget 1918. Hon var på den ”röda” förlorande sidan. Som tonåring hade hon med knapp nöd överlevt de eländiga förhållandena i ett av de fångläger där de ”röda” burades in. Två av hennes bröder dog där.

Detta erinrar mig om en lärare i Täby som jag intervjuade för Tyresöradion. Hon berättade att hennes mamma som tonåring med nöd och näppe hade överlevt ett otäckt fångläger för ”rödgardister”. Hade fått salt sill utan något att dricka, minns jag att hon berättade.

1993 utkom boken Tie Tampereelle (Vägen till Tammerfors), skriven av Heikki Ylikangas, professor i historia vid Helsingfors' universitet. Den handlar om det finska inbördeskriget 1918, då de ”vita” besegrade de ”röda”. Det var från båda sidor precis så grymt som de flesta krig brukar vara.

Slutkapitlet i boken har rubriken "Ett kollektivt trauma". Ylikangas menar, att inbördeskriget ända till i dag efterlämnat djupa ärr:
”Den svåraste bitterheten förorsakas av hemlighållandet, av att den segrande parten försöker skyla över de våldsdåd dess soldater gjort sig skyldiga till. Bara om och när dessa våldshandlingar visas i öppen dager på samma sätt som den förlorande partens alla brott har visats, och de skyldiga i och med avslöjandet så att säga får sitt straff och våldsdådens offer sin upprättelse, tynar traumat bort. I annat fall blir det bestående --trots tidens gång."
Ylikangas påstår att "samtliga brott som den röda sidan begick har grävts fram och visats upp", medan den segrande vita sidan för att tysta sitt dåliga samvete har "byggt en befästning av hemlighetsmakeri och smussel".
Som en förklaring till att den vita sidan begick flera våldsdåd än den röda nämner Ylikangas, att den segrade och därmed tog långt flera fångar än den röda.

Radio Tuff, som nu hörts varje vecka i 29 år, är Tyresö Ulands- och Fredsförenings radio. Den görs helt frivilligt utan ett öre i arvoden. En sådan radio har sitt existensberättigande om den också kan ge motbilder till de stora mediernas ängsligt trendiga skildringar av krigen och dess följder. Det är i segrarnas tross de lockande köttgrytorna finns.

Att krigen fortsätter är bland annat en följd av att segrarnas bild av dem dominerar. Få saker har varit så krigsframkallande som den svart-vita beskrivningen av avskyvärda besegrade och goda, rättfärdiga segrare. 

------------------------------------------------------------

PS: Eila Anderssons halvtimme hörs liksom Radio Tuff på www.tyresoradion.se eller lokalt på 91,4 MHz